98. Romarnas tacksamhet gentemot Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 98; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När vi ännu för en stund hade det skönt på den kullen, såg vi alla hur Maria Magdalena kom till Lazarus' värdshus och hon förhörde sig genast om Mig med hans tjänare. De berättade dock att hon var tvungen att vänta tills Jag skulle vara tillbaka. När hon snart tydligt kunde se oss på kullen, tillät hon dem inte att hindra henne och sprang snabbt till oss.

[2] När hon kom nära den plats där vi var, kom Agricola henne till mötes, hälsade henne vänligt och förde henne sedan till oss där de andra romarna också hälsade mycket vänligt på henne.

[3] Hon (Maria Magdalena) sade dock: "Jag vet verkligen inte av vilken anledning en sådan hedersbetygelse förunnas mig. Jag är bara en syndare och förtjänar att djupt föraktas av alla människor. Men det faktum att jag anses värdig någon hedersbetygelse, och särskilt från sådana högt uppsatta herrar som ni är, ligger långt över mitt förstånd. Jag kom bara till denna plats för att tacka Herren i mitt liv därför att han befriade mig från köttets onda andar, men jag har inte kommit hit för att låta mig föräras. "

[4] Agricola sade: "Lyssna, kära Maria Magdalena. Alla vi, som har kommit hit från Rom har mycket att vara dig tacksamma för. Ty om inte du för omkring åtta dagar sedan hade visat oss vägen hit och inte hade lett oss till denna plats, så kanske vi inte hade haft den evigt ovärderliga lyckan att personligen känna allt livs och alltings Herre, att känna igen honom som den ende sanne Guden och att lära oss att älska honom över allting. Du måste förstå att det är den enda anledningen till varför vi är så tacksamma emot dig och kommer att så förbli också i fortsättningen. Bli därför inte alltför förvånad över att vi möter dig med så stor tacksamhet. Ty vi anser att detta är vår plikt eftersom du har skänkt oss en sådan ovärderligt stor lycka. 

[5] Ty vi har en bra statlig lag enligt vilken den, som har bibringats en stor och sann lycka av någon, måste förbli mycket tacksam mot den personen för resten av sitt liv i förhållningssätt, ord och gärningar, även om den person genom vars handling en stor lycka bibringades en annan person, inte visste att han skulle bringa lycka till sin medmänniska. Denna tacksamhet bör också utsträckas till ättlingarna till den person som var orsaken till lyckan.

[6] Men vad är materiella jordiska ägodelar som en person kan få från en annan jämfört med de rena andliga ägodelar, som vi har fått här? Genom detta har vi funnit den ende sanne Guden, och genom honom oss själva som var förlorade, och våra själars sanna liv. Och detta är oändligt mycket mera än om du hade skänkt oss alla skatter i världen. Och det är därför vi är dig evigt skyldiga ett stort tack eftersom du är den person som gjorde detta högst möjligt.

[7] Om du vore fattig på jordiska ägodelar skulle vi belöna dig kungligt, men eftersom du redan är rikligt försedd med denna jords varor, kan vi inte uttrycka vår tacksamhet på något annat sätt än genom våra vänliga, välmenande och oförställda ord såsom de framsprungit ur våra hjärtan. Och jag antar att du inte avvisar den tacksamhet vi är skyldiga dig? "

[8] Nu sade också Maria Magdalena med en vänlig röst: "Det är verkligen mycket trevligt och snällt av er ädla romare att ni vill vara och förbli tacksamma mot mig för det faktum att jag av en slump förlänade er - verkligen oavsiktligt - en sådan ändlöst stora lycka, vilket är lätt att förstå. Men av den anledningen förtjänar jag ändå ingen tacksamhet eftersom allt detta var Herrens vilja. Och jag var endast hans stumma och blinda redskap. Således är ni bara skyldiga Honom tacksamhet och hedersbetygelser. "

[9] Agricola sade igen: "Åh, kära älskliga Maria Magdalena. Vi vet också att vi bara är skyldiga Honom vår tacksamhet, men vi resonerar så här: om vi verkligen och helt och fullt vill bevisa vår tacksamhet gentemot Herren för den oändligt stora barmhärtighet som han nu i sådant oerhört överflöd har givit oss, så kan vi fortfarande inte se föraktfullt ned på det redskap som han använde för vårt helgande, utan vi måste också hedra det på grund av Herren. Och bara i detta avseende hedrar vi också dig, bortsett från frågan om du var ett seende eller bara ett blint redskap i Herrens den Allsmäktiges hand för denna vår stora lycka i livet. Och jag är av den åsikten att även detta kommer att beaktas i framtiden. Ty om vi inte skulle vilja bemöta Herrens redskap med ett tacksamt hjärta, vad skulle då ske med den äkta kärleken till nästan, som vi - enligt Herrens lära - även är skyldiga våra fiender, och ännu mer så till dem genom vilka Herren gav oss så stora gåvor av nåd?

[10] Du förstår, du är nu vår väldigt underbara och oförglömliga vän. Jag har rätt i detta och jag kommer inte att tillåta någon att ifrågasätta det, och nu allra minst du som Herren hade valt ut till att bli vår lyckas ledstjärna och som vi därför är skyldiga hedersbetygelser och äkta kärlek. Tillåt mig därför det som är min goda rätt. "

[11] Maria Magdalena sade: "Ja, ja, höge Herre, i detta avseende har du helt rätt, men jag själv kommer för alltid att förhärliga och prisa Herren, min enda kärlek, för att Han gjorde mig - en stor syndare - till ett blint och stumt redskap. Ty om jag hade vetat att Han var här uppe, skulle jag inte ha fört er hit därför att jag, som är en alltför stor syndare, inte skulle ha vågat komma nära Herren eftersom jag är alltför djupt övertygad om sanningen i Hans lära och i Hans heliga gudomliga Väsen och kan dessutom inse att en syndare, som jag var, aldrig kan vara eller bli värd att komma nära Hans mycket heliga personlighet.

[12] Men först och främst visste jag inte att Herren bodde här med sin rättrogna lärjungar. Jag visste emellertid att detta värdshus är ett av de bästa i hela Jerusalem. Och eftersom främlingar brukar besöka denna plats, förde jag er hit när ni uppehöll mig på en gata i staden och frågade om ett bra värdshus. Ur mänsklig synpunkt kan jag därför bara göra anspråk på er tacksamhet till mig som ledsagare till ett bra värdshus. Men för det faktum att ni här har mottagit högsta nåd från Herren, förtjänar jag verkligen inte någon tacksamhet eftersom det omöjligen kunde ha varit min avsikt att bibringa er detta här. I själva verket kunde jag inte ha vetat att ni skulle möta sådan nåd här. Därför ge allt tack och all ära till Herren, och tänk inte på mig. Det är till och med min angelägna vädjan till er. "

[13] Då sade Jag: "Lyssna, min Maria. Du har nu talat mycket väl och sanningsenligt och du har helt rätt när det gäller dig, men romarna har också rätt när det gäller dem. När du ger Mig all ära och tack, visar du att du är helt fylld av sann anda av ödmjukhet, varför också alla dina synder är dig förlåtna. Men också romarna visar att de är genomsyrade av rätt sinnelag av kärlek till sin nästa, och begår därför inte  en synd mot mig om de av tacksamhet håller dig i åtanke, även om du bara vore ett blint redskap för Min kärlek och Min vilja. 

[14] Men vid detta tillfälle säger Jag till er alla: det är sant att ni inte ska sträva efter tacksamhet och ära från människor för vilka ni har gjort något gott i Mitt namn, precis som inte heller Jag är ute efter detta från människor. Ty Han som bor i Mig är Min högsta ära. Men om människorna drar skam över er för de förnämligaste gärningar i livet utförda i Mitt namn och bemöter er med otacksamhet, då skall jag lägga dem detta till last som om de hade gjort det emot Mig. Ty den som inte hedrar den sanna lärjungen som jag har väckt till insikt, och inte är tacksam mot honom i Mitt namn, han hedrar inte heller Mig, Herren och Mästaren, och han är inte heller tacksam emot Mig för den nåd som vederfarits honom.

[15] Ty om jag uppväcker lärjungar och profeter till insikt, så sker inte detta bara för dessa lärjungars och profeters skull, utan för alla människors skull. Och därför bör lärjungarna och profeterna också uppskattas för det som Jag kallat dem till. Således, den som tar emot en lärjunge eller en profet i Mitt namn med kärlek och sann tacksamhet, kommer Jag också att godkänna som om han hade tagit emot Mig, och därför kommer han också en gång att få en lärjunges eller en profets belöning. Och deras belöning kommer säkerligen inte att vara liten.

[16] Men ve de falska lärjungar och profeter som låter sig hedras av folket, precis som fariséerna och översteprästerna, och till och med lagligen kräver detta av folket. Sannerligen, dessa kommer att betraktas som tjuvar och rövare och kommer en gång att få skämmas inför ögonen på alla änglar. Ju mer ära för sig själva de kräver i denna värld, desto mer av den värsta skam kommer de en gång att få räkna med.

[17] Också detta måste ni alla minnas väl - och det kan ni också enkelt göra - för om ni betraktar min uppmaning om sann och äkta kärlek till nästan i rätt ljus, så kommer ni mycket enkelt att förstå att varje verklig och sann människa framför allt såras av sin medmänniskas stinkande stolthet.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]