56. Helandet av den besatta Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 56; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Strax därefter, ungefär en kvart senare, hände det sig att romarnas vägvisare, som för övrigt var ogift och tillgänglig för promiskuösa män, på grund av för mycket vin drabbades av fruktansvärda kramper och jämrade sig ynkligt; hennes ansikte förvreds och hennes lemmar och muskler ryckte förskräckligt.

[2] Romarna blev förskräckta av detta eftersom de ansåg ett sådant beteende som ett extraordinärt malum omen (dåligt förebud). De sade: "Ve oss, gudarna har blivit rasande på oss, eftersom vi gav oss iväg för att söka efter en främmande gud! Vad ska vi göra nu? " 

[3] Lazarus sade: "Ingenting, bara stanna där ni är! Ty den här personen känner jag redan sedan en längre tid; hon har lidit av denna sjukdom i flera år nu, och det har redan hänt henne ganska ofta, särskilt om hon har fått för mycket vin i sig. Vi judar kallar detta för att vara besatta av en eller till och med flera onda andar. Under äldre tider, när det fortfarande fanns många fromma människor, kunde sådana onda andar drivas ut från en person genom en hängiven människas bön; men i vår tid så existerar sådant nästan inte längre. Naturligtvis skulle vår stora Människa omedelbart kunna åstadkomma något liknande, om Han ville!

[4] Ni förstår, detta är vad detta beteende handlar om, ingenting annat! Hur skulle edra gudar kunna bli rasande om de inte finns någon annanstans än i fantasin hos de människor som inte vet något om en sann Gud, eftersom de aldrig har hört något om Honom? Varför inte? Detta ligger i Hans eviga vishets stora plan, Han som har skapat människorna. " 

[5] Detta lugnade ner romarna, och de kunde åter titta på vägvisaren, som befann sig i ett eländigt tillstånd, och de kunde till och med inom sig själva framkalla lite medkänsla för henne.

[6] Den första romaren kom dock över till vårt bord, där vi fortfarande satt tysta, och bland alla människor hade han särskilt valt ut mig och sade: "Men, kära vän, finns det då ingen bland er som skulle kunna bistå denna olyckliga ungmö på något sätt? Ni sitter där så apatiska, medan denna stackars flicka för en kamp mot döden! Jag vill verkligen hjälpa henne, om jag kände till ett botemedel mot en sådan sjukdom. Men särskilt när det gäller sådana sjukdomar är vi romare ytterst dåligt upplysta".

[7] Jag sade: "Du har vänt dig till Mig utan att veta vem jag är. Men din förhoppning om att någon vid vårt bord skulle kunna hjälpa den besatta har fört dig till Mig. Och jag säger dig, att din ande har lett dig till rätt Människa, som kommer att kunna hjälpa henne till kroppsligt och själsligt välbefinnande. Lägg därför märke till på vilket sätt Jag för alltid kommer att hjälpa denna ungmö! "

[8] Härpå reste Jag mig upp från Min stol, gick fram till ungmön som redan var fullkomligt blickstilla, sträckte ut Mina händer över henne och hotade de sju onda andarna inom henne. 

[9] Men andarna skrek ut högt från hennes mage: "Åh Jesus, Du Davids son, lämna oss för ännu en kort tid i denna vår boning!"

[10] Men Jag hotade dem igen och i samma ögonblick lämnade de ungmön.

[11] Och ungmön reste sig upp och var så glad, fräsch och frisk som om det aldrig någonsin varit något fel på henne. Men när hon såg Mig vid sin sida och fick veta att jag hjälpt henne, såg hon bestämt på Mig och sade: "Åh, är inte detta den förunderlige mannen, för vilken mitt hjärta redan för ett år sedan började slå så häftigt! Och särskilt den mannen, som jag fortfarande älskar och som jag så besinningslöst blev förälskad i, då jag en gång bara såg honom passera förbi, kom nu för att hjälpa mig! Åh min vän, du borde hellre ha låtit mig dö än att låta mig uppleva mitt hjärtas värsta tortyr och få träffa dig igen utan att någonsin ha förhoppning om att också bli älskad tillbaka av dig! Eftersom du är en ren person och jag är en bortstött hora! "

[12] Härpå föll hon ner till mina fötter, knästående omslöt hon mina fötter och fuktade dem med tårar av kärlek och ånger.

[13] Då kom några av mina lärjungar fram och ville dra bort henne från Mina fötter, och påpekade för henne att detta inte var lämpligt. 

[14] Men Jag sade till lärjungarna: "Vad är det som bekymrar er? Är Jag inte Herre över Mig själv och nu även över henne? Om det blir för mycket för Mig, kommer Jag att tala om för henne vad som är lämpligt eller inte lämpligt! Jag säger till er: Denna ungmö har syndat en hel del, men hon älskar Mig mer än ni alla tillsammans, därför kommer hon att förlåtas en hel del. Och jag säger fortfarande till er att överallt där Mitt evangelium predikas, måste denna händelse och denna ungmö nämnas. "

[15] Därefter drog sig lärjungarna förnöjda tillbaka.

[16] Men Jag sa till flickan: "Res dig nu upp, eftersom du har fått hjälp och alla dina synder är dig förlåtna! Men gå nu och synda inte längre, så att det hädanefter inte händer dig något ännu värre ! Ty om en ond ande lämnar en person, reser han genom torra stäpper och öknar och söker efter en bostad, och om han inte hittar någonting så återvänder han. Han finner då sin gamla bostad städad och ren och får en stark önskan att flytta in igen. Men om han upptäcker att han är för svag ensam, så samlar han ihop ytterligare sju andar som är värre än han är, och alla flyttar sedan in med våld i den rengjorda bostaden. Och detta en persons andra tillstånd är då mycket värre än det första. Var därför vaksam så att inte samma sak händer dig igen! Därför, res dig upp och gå och synda inte mer! " 

[17] Här reste sig ungmön upp och på grund av all kärlek och tacksamhet kunde hon nästan inte ta vara på sig själv. Men efter en stund frågade hon Mig, om hon inte kunde stanna kvar här på värdshuset under endast en natt, eftersom det redan var sent på kvällen.

[18] Och Jag sade till henne: "Jag talade inte med din kropp utan med din själ och med dess mångfaldiga världsliga begär; med din kropp kan du stanna var du vill!"

[19] Med detta var flickan förnöjd och satte sig till bords igen, men hennes ögon vek inte för ett ögonblick bort ifrån Mig.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

57. Romarna och den unga kvinnan hedrar Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men nu började även romaren att titta på mig mera ingående och sade till mig: "Vän, förlåt mig att jag av mitt hjärtas lust besvärar dig med en betydelsefull fråga! Mina tidigare förfrågningar om den framstående mannen i det här landets kan inte att ha undgått dig. Du har nu botat denna ungmö genom ett mirakel och något liknande har jag aldrig bevittnat tidigare. Du botade henne endast genom att använda kraften i din vilja. Hur skulle det vara om du i slutändan skulle visa dig vara den framstående mannen, den sannaste Gudsmänniskan själv, om vilken nyheterna också nått Rom! Och om det inte är du, så känner du säkert till honom. Om det förhåller sig så, för oss då till honom, och de skatter jag har med mig, kommer bli edra! "

[2] Därpå sade Jag: "Eftersom du har gjort den långa resan från Rom och hit med dessa dina kamrater, säger jag det till dig, att du redan har kommit till rätt stad och rätt plats, eftersom jag är Den, som du har letat efter. Vad har du för avsikter nu? Varför har du sökt efter Mig med sådana stora uppoffringar? "

[3] Helt hänförd av denna Min bekännelse sade romaren: "O vän, om det är Du, då har jag och alla dessa mina följeslagare funnit vår frälsning, eftersom jag vill ta del av din lära själv och bevittna Din väldiga makt och storslagenhet. Men inte förrän i morgon kommer vi att besvära dig mer, denna kväll vill vi emellertid tillbringa som gamla, goda vänner.

[4] Framför allt vill jag nu tacka för att du botade denna verkligt förtjusande flicka. Och hämta mera vin, ni två krögare, eftersom vi nu har funnit vår högsta frälsning, och i morgon kommer de fattiga i denna stad att få mat på vår bekostnad! Fiat! "

[5] Lazarus och gästgivaren gick och tog fram mera vin och detta hälldes i muggarna.

[6] Därpå tog romaren hela muggen och sade: "Välkommen till oss och ära, kärlek och tacksamhet till Dig, store Mästare! Även om de förmörkade och dumma judarna inte erkänner Dig, så erkänner romarna Dig än djupare och bättre! "

[7] Här tömde han muggen helt och berömde vinet efteråt. Därpå gjorde alla andra likadant. Det var endast ungmön som inte drack, eftersom hon fruktade att betvingas av sitt tidigare tillstånd.

[8] Men romaren sade till henne: "Lyssna, du förtjusande ungmö! Vi romare har ett gammalt talesätt som lyder: "! I närvaro av läkaren kan ingenting skada dig" Här har vi en alla läkares läkare och för att hedra honom kan du tömma din mugg!"

[9] Jungfrun sade: "Om jag visste att jag därmed rätt kan hedra Honom genom att dricka vinet, skulle jag vilja tömma alla vinkrukor i hela Palestina och sedan dö för Honom. Men jag vet att jag genom att dricka vinet inte på minsta sätt ökar Hans ära. Eftersom Han i högsta grad hedras av all makt i himlen och denna jords natur. I jämförelse med en sådan högsta ära, räknas mitt hedrande som ingenting och därför önskar jag inte dricka vinet. Men av kärlek till Honom och även till er, kära män från Rom, kommer jag icke desto mindre att dricka vinet! Och sålunda representerar detta vin följande: mitt hjärta för endast Honom, och min respekt för er alla! "

[10] Efter denna fina hyllning tömde hon muggen, reste sig från sin stol, kom fram till Mig och sade: "Åh, stora Mästare, låt en högst ovärdig ungmö få vidröra och kyssa fållen på Din klädnad så att det kan förlösa mitt hjärta något! " 

[11] Härpå knäböjde hon, tog fållen av min klädnad och kysste den många gånger, fuktade den med sina tårar och kunde inte skiljas från fållen på klädnaden.

[12] Några av lärjungarna knorrade och sade: "Men Herre, ta bort henne från Dig, hon smutsar ner Din fina klädnad!"

[13] Jag sa: "Vad rör det er! Om det är rätt för Mig, varför inte för er?! Hon var en syndare, är nu en riktig botgörare och är därför mycket kärare för Mig än många rättfärdiga, som aldrig behövt försoning.

[14] Ni förstår, det var en gång en man, som hade etthundra får! Och det hände sig att ett får i den stora hagen gick vilse i buskarna. När han räknade sina får på kvällen, märkte han att ett får saknades. Han behövde inte tänka länge innan han lämnat de nittionio fåren bakom sig och snabbt gick för att leta efter det enda bortsprungna fåret. Och när han fann det efter ett långt ihärdigt sökande lyfte han överlycklig upp det på sina axlar och bar hem det. När han var tillbaka hos de nittionio, kände han mera glädje för det tursamt återfunna fåret än de nittionio som aldrig hade saknats. 

[15] Och ni förstår, också i himlen kommer man att glädja sig mera åt en syndare som verkligen gör bättring, än åt nittionio rättfärdiga, som aldrig behövde göra bättring!

[16] Det fanns också en kvinna som förlorade ett av sina pengamynt. Hon grämde sig en hel del över det förlorade myntet och tände snart en ljus och letade efter myntet tills hon hittade det. När hon hade hittat myntet, bjöd hon in grannarna över till sig och bjöd dem på mat så att även de delade hennes glädje.

[17] Ni förstår, på samma sätt kommer det att bli i himlen, om man kunde finna en syndare som försonades på rätt sätt! Ty änglarna tittar alltid på hans ansikte, iakttar människornas gärningar och finner en utomordentligt stor glädje i en person, som frivilligt avstår från synd och i alla sina gärningar vänder sig till Gud.

[18] Och på så sätt finner även jag nu mycket glädje i denna syndare, som nu för evigt har vänt sig bort från sina synder, och även hon är glad, eftersom hon har funnit sin sanna frälsning. Låt henne därför vara glad!"

[19] Därefter blev de något svartsjuka lärjungarna tysta, tömde sina muggar och fyllde omedelbart på dem igen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

93. Agricola kommer ihåg Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 93; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men Agricola, som var en oerhört känslig person frågade Mig om han kunde få säga någonting och han sade: "Åh, vilken omätbar skatt vi nu erhöll på blott och bart åtta hela dagar. Vi har här funnit det högsta av allt, det allra första och det allra största. Och enligt Din fördolda barmhärtighet, denna obeskrivliga lycka har vi fått tack vare vem? Titta och lyssna. Tack vare den ännu unga kvinnan som har visat oss vägen hit upp under första kvällen av vår ankomst hit. 

[2] Den kvinnan - som enligt min ödmjuka mening tycks tillhöra dessa kvinnor som inte tar så allvarligt på sådant som rör kyskhet och annan moralisk renhet - var otvivelaktigt besjälad av Din vilja och skulle bli en vägvisare till livets ljus. 

[3] Nåväl, jag som romare känner absolut inte kvinnan som jag nämnde. Jag vet inte heller var hon bor och vet inte vad hon heter. Därför kan jag inte heller veta om hon är fattig eller rik och om hon behöver ekonomisk hjälp. Men om hon kanske skulle tillhöra den fattiga klassen av människor, vilket jag skulle tro är det mest sannolika, så skulle jag av uppriktig mänsklig tacksamhet med glädje här vilja ge henne ekonomiskt stöd genom vännen Lazarus, vilket säkerligen skulle vara rimligt och rättmätigt, eftersom vännen Lazarus sannolikt känner till hur den kvinnan har det. Det förvånar mig verkligen att hon inte förrän nu ännu har besökt oss här på detta frälsningsberg. Efter vad jag kommer ihåg ville hon söka efter Dig, åh Herre och Mästare, och innan dess skaffade hon sig upplysning här för att få veta var Du befann Dig, men hon hörde ingenting om det. Och följaktligen kom hon sannolikt inte alls till detta ställe. Men vi har nu redan varit här några dagar och jag är återigen förvånad att hon inte dök upp någon mera gång."

[4] Jag sade: Den flickan visste inte att Jag fortfarande är här, men hon hörde det i Bethania igår från vår vän Lazarus systers mun och är nu på väg till denna plats. Vid den tidpunkt då solen stiger upp kommer hon att anlända hit och då kan du komma överens med henne om allt som är bra och rätt.

[5] När det gäller hur hon levt sitt liv fram till nu, så hade du rätt i detta, men på samma gång tänkte hon alltid på de fattiga eftersom hon som en jordisk skönhet samlade på sig stora rikedomar genom sitt levnadssätt och redan var rikligt sörjd för av sina föräldrar. 

[6] Där långt söderut kan du på en kulle se en herrgård, den bär namnet Magdalon. Där föddes flickan. Och herrgården, de många trädgårdarna, fälten, betesmarkerna, vingårdarna och skogarna är nu hennes egendom eftersom hennes föräldrar dog redan för några år sedan. Hon kunde redan ha gift sig vid åtskilliga tillfällen men tempeltjänarna avhöll henne från detta eftersom de alltid tillsammans med henne kunde hitta ett bra värdshus samt att de på andra sätt väl förlustade sig med henne. Men efter att hon träffat Mig, lärt känna Mig och hört Mina ord, så blev det annorlunda i hennes hus, hennes sinne och hennes hjärta och eftersom hon hyste en stor kärlek till de fattiga så blev många av hennes synder henne förlåtna. 

[7] Hennes namn är Maria Magdalena. Så hon behöver inget stöd från dig, men om hon kommer att gå med på att ta emot någonting från dig för sina många fattiga människors skull, så kan du naturligtvis erbjuda henne detta. Och nu vet du också vem den flickan är och var hon kommer ifrån och vad hon heter. Men också henne skuldkänsla, som tycks vara skriven i sanden.

[8] Nu har vi sagt tillräckligt om denna sak. Låt oss nu istället betrakta den vackra morgonen. Från det du ser kan du i varje avseende sluta dig till en hel del saker, mera exakt det som handlar om de nya hedningarnas sista tid. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

98. Romarnas tacksamhet gentemot Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 98; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När vi ännu för en stund hade det skönt på den kullen, såg vi alla hur Maria Magdalena kom till Lazarus' värdshus och hon förhörde sig genast om Mig med hans tjänare. De berättade dock att hon var tvungen att vänta tills Jag skulle vara tillbaka. När hon snart tydligt kunde se oss på kullen, tillät hon dem inte att hindra henne och sprang snabbt till oss.

[2] När hon kom nära den plats där vi var, kom Agricola henne till mötes, hälsade henne vänligt och förde henne sedan till oss där de andra romarna också hälsade mycket vänligt på henne.

[3] Hon (Maria Magdalena) sade dock: "Jag vet verkligen inte av vilken anledning en sådan hedersbetygelse förunnas mig. Jag är bara en syndare och förtjänar att djupt föraktas av alla människor. Men det faktum att jag anses värdig någon hedersbetygelse, och särskilt från sådana högt uppsatta herrar som ni är, ligger långt över mitt förstånd. Jag kom bara till denna plats för att tacka Herren i mitt liv därför att han befriade mig från köttets onda andar, men jag har inte kommit hit för att låta mig föräras. "

[4] Agricola sade: "Lyssna, kära Maria Magdalena. Alla vi, som har kommit hit från Rom har mycket att vara dig tacksamma för. Ty om inte du för omkring åtta dagar sedan hade visat oss vägen hit och inte hade lett oss till denna plats, så kanske vi inte hade haft den evigt ovärderliga lyckan att personligen känna allt livs och alltings Herre, att känna igen honom som den ende sanne Guden och att lära oss att älska honom över allting. Du måste förstå att det är den enda anledningen till varför vi är så tacksamma emot dig och kommer att så förbli också i fortsättningen. Bli därför inte alltför förvånad över att vi möter dig med så stor tacksamhet. Ty vi anser att detta är vår plikt eftersom du har skänkt oss en sådan ovärderligt stor lycka. 

[5] Ty vi har en bra statlig lag enligt vilken den, som har bibringats en stor och sann lycka av någon, måste förbli mycket tacksam mot den personen för resten av sitt liv i förhållningssätt, ord och gärningar, även om den person genom vars handling en stor lycka bibringades en annan person, inte visste att han skulle bringa lycka till sin medmänniska. Denna tacksamhet bör också utsträckas till ättlingarna till den person som var orsaken till lyckan.

[6] Men vad är materiella jordiska ägodelar som en person kan få från en annan jämfört med de rena andliga ägodelar, som vi har fått här? Genom detta har vi funnit den ende sanne Guden, och genom honom oss själva som var förlorade, och våra själars sanna liv. Och detta är oändligt mycket mera än om du hade skänkt oss alla skatter i världen. Och det är därför vi är dig evigt skyldiga ett stort tack eftersom du är den person som gjorde detta högst möjligt.

[7] Om du vore fattig på jordiska ägodelar skulle vi belöna dig kungligt, men eftersom du redan är rikligt försedd med denna jords varor, kan vi inte uttrycka vår tacksamhet på något annat sätt än genom våra vänliga, välmenande och oförställda ord såsom de framsprungit ur våra hjärtan. Och jag antar att du inte avvisar den tacksamhet vi är skyldiga dig? "

[8] Nu sade också Maria Magdalena med en vänlig röst: "Det är verkligen mycket trevligt och snällt av er ädla romare att ni vill vara och förbli tacksamma mot mig för det faktum att jag av en slump förlänade er - verkligen oavsiktligt - en sådan ändlöst stora lycka, vilket är lätt att förstå. Men av den anledningen förtjänar jag ändå ingen tacksamhet eftersom allt detta var Herrens vilja. Och jag var endast hans stumma och blinda redskap. Således är ni bara skyldiga Honom tacksamhet och hedersbetygelser. "

[9] Agricola sade igen: "Åh, kära älskliga Maria Magdalena. Vi vet också att vi bara är skyldiga Honom vår tacksamhet, men vi resonerar så här: om vi verkligen och helt och fullt vill bevisa vår tacksamhet gentemot Herren för den oändligt stora barmhärtighet som han nu i sådant oerhört överflöd har givit oss, så kan vi fortfarande inte se föraktfullt ned på det redskap som han använde för vårt helgande, utan vi måste också hedra det på grund av Herren. Och bara i detta avseende hedrar vi också dig, bortsett från frågan om du var ett seende eller bara ett blint redskap i Herrens den Allsmäktiges hand för denna vår stora lycka i livet. Och jag är av den åsikten att även detta kommer att beaktas i framtiden. Ty om vi inte skulle vilja bemöta Herrens redskap med ett tacksamt hjärta, vad skulle då ske med den äkta kärleken till nästan, som vi - enligt Herrens lära - även är skyldiga våra fiender, och ännu mer så till dem genom vilka Herren gav oss så stora gåvor av nåd?

[10] Du förstår, du är nu vår väldigt underbara och oförglömliga vän. Jag har rätt i detta och jag kommer inte att tillåta någon att ifrågasätta det, och nu allra minst du som Herren hade valt ut till att bli vår lyckas ledstjärna och som vi därför är skyldiga hedersbetygelser och äkta kärlek. Tillåt mig därför det som är min goda rätt. "

[11] Maria Magdalena sade: "Ja, ja, höge Herre, i detta avseende har du helt rätt, men jag själv kommer för alltid att förhärliga och prisa Herren, min enda kärlek, för att Han gjorde mig - en stor syndare - till ett blint och stumt redskap. Ty om jag hade vetat att Han var här uppe, skulle jag inte ha fört er hit därför att jag, som är en alltför stor syndare, inte skulle ha vågat komma nära Herren eftersom jag är alltför djupt övertygad om sanningen i Hans lära och i Hans heliga gudomliga Väsen och kan dessutom inse att en syndare, som jag var, aldrig kan vara eller bli värd att komma nära Hans mycket heliga personlighet.

[12] Men först och främst visste jag inte att Herren bodde här med sin rättrogna lärjungar. Jag visste emellertid att detta värdshus är ett av de bästa i hela Jerusalem. Och eftersom främlingar brukar besöka denna plats, förde jag er hit när ni uppehöll mig på en gata i staden och frågade om ett bra värdshus. Ur mänsklig synpunkt kan jag därför bara göra anspråk på er tacksamhet till mig som ledsagare till ett bra värdshus. Men för det faktum att ni här har mottagit högsta nåd från Herren, förtjänar jag verkligen inte någon tacksamhet eftersom det omöjligen kunde ha varit min avsikt att bibringa er detta här. I själva verket kunde jag inte ha vetat att ni skulle möta sådan nåd här. Därför ge allt tack och all ära till Herren, och tänk inte på mig. Det är till och med min angelägna vädjan till er. "

[13] Då sade Jag: "Lyssna, min Maria. Du har nu talat mycket väl och sanningsenligt och du har helt rätt när det gäller dig, men romarna har också rätt när det gäller dem. När du ger Mig all ära och tack, visar du att du är helt fylld av sann anda av ödmjukhet, varför också alla dina synder är dig förlåtna. Men också romarna visar att de är genomsyrade av rätt sinnelag av kärlek till sin nästa, och begår därför inte  en synd mot mig om de av tacksamhet håller dig i åtanke, även om du bara vore ett blint redskap för Min kärlek och Min vilja. 

[14] Men vid detta tillfälle säger Jag till er alla: det är sant att ni inte ska sträva efter tacksamhet och ära från människor för vilka ni har gjort något gott i Mitt namn, precis som inte heller Jag är ute efter detta från människor. Ty Han som bor i Mig är Min högsta ära. Men om människorna drar skam över er för de förnämligaste gärningar i livet utförda i Mitt namn och bemöter er med otacksamhet, då skall jag lägga dem detta till last som om de hade gjort det emot Mig. Ty den som inte hedrar den sanna lärjungen som jag har väckt till insikt, och inte är tacksam mot honom i Mitt namn, han hedrar inte heller Mig, Herren och Mästaren, och han är inte heller tacksam emot Mig för den nåd som vederfarits honom.

[15] Ty om jag uppväcker lärjungar och profeter till insikt, så sker inte detta bara för dessa lärjungars och profeters skull, utan för alla människors skull. Och därför bör lärjungarna och profeterna också uppskattas för det som Jag kallat dem till. Således, den som tar emot en lärjunge eller en profet i Mitt namn med kärlek och sann tacksamhet, kommer Jag också att godkänna som om han hade tagit emot Mig, och därför kommer han också en gång att få en lärjunges eller en profets belöning. Och deras belöning kommer säkerligen inte att vara liten.

[16] Men ve de falska lärjungar och profeter som låter sig hedras av folket, precis som fariséerna och översteprästerna, och till och med lagligen kräver detta av folket. Sannerligen, dessa kommer att betraktas som tjuvar och rövare och kommer en gång att få skämmas inför ögonen på alla änglar. Ju mer ära för sig själva de kräver i denna värld, desto mer av den värsta skam kommer de en gång att få räkna med.

[17] Också detta måste ni alla minnas väl - och det kan ni också enkelt göra - för om ni betraktar min uppmaning om sann och äkta kärlek till nästan i rätt ljus, så kommer ni mycket enkelt att förstå att varje verklig och sann människa framför allt såras av sin medmänniskas stinkande stolthet.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

100. Maria Magdalena och Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 100; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Maria Magdalena kom nu fram till Mig och sade: "Åh Herre och Mästare, kan jag också fortfarande bli välsignad och någonsin få evigt liv? Ty jag är en stor syndare och i Din väldigt heliga närvaro tycks det mig mer och mer som om jag är ovärdig Din absolut minsta nåd."

[2] Jag sade: "Förbliv i den rena kärleken och synda inte mera. Detta är någonting du måste bry dig om. För din skull kommer Jag minsann att ta hand allt det andra. Jag har befriat dig från de orena andarna och Jag har talat om för dig att dina synder är dig förlåtna eftersom du har bevisat din stora kärlek till de fattiga och nu också din kärlek till Mig över allt annat. Men till dem som Jag säger: 'dina synder är dig förlåtna' är de sannerligen också förlåtna. Men han borde inte synda mera i framtiden, ty om han skulle synda igen så kommer han att hamna i ett ännu värre tillstånd än första gången. Men Jag kan se din enträgna vilja att inte synda mera och då kommer du också att förbliva i Min kärlek och nåd. Och vem som än förblir i Min kärlek och nåd har också evigt liv inom sig och genom detta evig lycka. 

[3] Vem som än, på grund av kärlek till Mig, gör allt det som kärleken till nästan kräver, för honom skall också Jag göra allting som står i Min makt. Och i Min makt står inte bara mycket, utan allting. Om du vet detta nu, kära Maria, så var då ljus och glad och gör från och med nu sådant som är gott. Då skall Jag aldrig lämna dig. 

[4] Efter detta blev Maria Magdalena djupt rörd och föll ner på Mina fötter, tackade Mig och blötte ner Mina fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Mina gamla lärljungar tyckte att detta uppträdande tog lite för lång tid och enligt deras uppfattning var det också något opassande och de muttrade inbördes.

[5] Jag lade emellertid märke till detta och sade till dem: "Varför blir ni irriterade på detta? Jag har redan varit länge med er. Ni har aldrig visat Mig sådan kärlek och Jag har inte heller krävt det av er. Men Jag säger er också nu: Varhelst Mitt evangelium kommer att predikas för folket så kommer denna Maria också att klart nämnas ty hon har visat Mig en stor ynnest av kärlek. Kom ihåg det också. Du, Maria, res dig nu upp och var förvissad om Min fulla kärlek och nåd."

[6] Då reste sig Maria upp och tackade Mig en gång till med sitt hjärta fullkomligt fyllt av kärlek. 

[7] Nu bad lärljungarna Mig och henne om förlåtelse för sin lilla otålighet.

[8] Jag sade: Lär er att bli mera tålmodiga med de svaga, så kommer ni genom detta i Mina ögon att visa mera kraft i edra själar, än när ni bara slåss och besegrar hjältar. 

[9] Men nu hade solen redan klättrat högt ovanför horisonten och frukosten är serverad. Vi kommer att inta den och sedan vandra härifrån till Bethania.  

[10] Därefter gick vi snabbt in i huset och åt frukost där också vår Maria anslöt sig. 

[11] Efter frukosten gjorde Lazarus upp räkningen och tog förtjänsten och de andra dyrbarheterna och värdesakerna med sig. Sju mulåsnor behövdes för att bära det, eftersom också de olika konverterade prästernas skatter, som Lazarus förvarade, innefattades. 

[12] Nikodemus, Josef av Arimathea och den gamle rabbinen anförtrodde sig själva åt Min nåd och kärlek, tackade för allting och vandrade tillsammans med trollkarlarna in till staden där de hade en del saker att stå i. Trollkarlarna gick emellertid till sitt sällskap, som ängsligt väntade på dem. De två romarna som bodde i Emmaus gick med de sju egyptierna till Emmaus varifrån de sistnämnda efter några dagar återvände till sitt land. Alla de andra som var där vandrade till Bethania med oss. 

[13] Här är det inte nödvändigt att mera i detalj nämna vilka andra som var närvarande, eftersom dessa redan nämnts några gånger under de skildrade händelserna på Oljeberget.  

[14] Maria Magdalena frågade Mig om också hon kunde följa med oss till Bethania och hon frågade Mig hur länge Jag skulle bli kvar i Bethania. 

[15] Jag sade: "Jag kommer att vila Mig där i tre dagar, ty Jag har arbetat mycket och efter mycket arbete skall man unna sig själv lite vila. Kom till oss i Bethania,  när du har sörjt för allting hemma."   

[16] Därefter vandrade Maria raka vägen hem för att där iordningställa allting till och med för några dagar eftersom hon avsåg att stanna med Mig under denna tid. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]