10. Ordningen i Guds hus

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 20; kap. 10; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Simon Judas sade: "Herre, med tanke på tiden, när kommer detta hända på jorden." 

[2] Jag sade: "Simon Judas, på grund av din mäktiga tro jag har givit dig nycklarna till Guds rike och kallat dig en klippa på vilken Jag skall bygga Min kyrka, gentemot vilken helvetets portar inte råder. Du skulle bli en ny Aron och sitta på hans lärostol. Ja, detta kommer du också att bli genom att tillsammans med dina andra bröder sprida Mitt ord. 

[3] Men när detta  efter flera hundra år blir känt bland hedningarna, kommer de i Rom att hävda att du själv har grundlagt det lärosätet där borta. Och nationerna, tvingade till detta genom eld och svärd, kommer också att tro de falska profeterna att du som en trons första furste har upprättat detta trons lärosäte i Rom där du i mitt namn styr hela jorden och dess furstar och nationer. Men se, det kommer att vara ett falskt lärosäte, från vilken mycket olyckor kommer att spridas över hela jorden, och knappast någon kommer sedan att veta var du har upprättat det riktiga lärosätet, lärosätet av kärlek, sanning, levande tro och liv, och vem din riktiga efterträdare är. 

[4] Fastän detta falska lärosäte kommer att fortsätta att finnas till under en lång tid, under mycket mer än tusen år, så kommer det emellertid inte att uppnå en ålder av två tusen år. Bara räkna, om du kan räkna.

[5] När det falska lärosätet har vittrat sönder och inte längre har någon styrsel, skall jag komma tillbaka och Mitt rike med Mig. Då kommer också du med Mig till jorden och kommer att vara Mina vittnen inför dem inom vilka vi fortfarande kommer att finna den sanna och rena tron. 

[6] Men i denna framtida tid kommer också en stor rening att bli nödvändig, så att folket kommer att lära känna Mig igen och kommer att tro enbart på Mig. Men om det som Jag nu avslöjat för er i förtrolighet bör ni nu fortfarande hålla tyst om. Den tiden kommer då det kommer att skrikas ut högt från alla tak."

[7] De andra lärjungarna sade: "Herre, kan någonting sådant här undvikas?"

[8] Jag sade: "Ja självklart, men då skulle människorna omvandlas till rena maskiner. Ni säger också: 'Men varför är det alltid sådana kraftiga vindar och stormar till havs?' Bra, säger Jag, då vi tar bort dem, så kommer havet inte att frambringa några fler farliga vågor och böljor och skepparna kommer att kunna navigera på havet i all stillhet och fria från all fara. Men det mycket lugna havet kommer då att bli smutsigt och kommer att orsaka epidemier över hela jorden, och dessutom kommer inget liv i naturen att vara möjligt längre, inte på torra land och inte heller i själva havet. 

[9] Eller att allt vatten ändras till sten. Men i så fall, varifrån skall alla levande varelser, som växter och djur, få tag i sin mest behövliga näring? Men eftersom havet kommer att förbli som det är, precis som alla de andra vattnen, så måste även vindarna och stormarna få bestå genom vilka havet ständigt kommer att uppröras och genom detta så kommer den åtföljande aktiviteten att upprätthållas så att det inte låter sitt livssalt sjunka till botten, och blir smutsigt och stinker som pesten.

[10] Emellertid, vad vindar och stormar är för havet, det är för människan de tillåtna andliga prövningarna och striderna, som varje människa på denna jord har att uthärda i mer eller mindre utsträckning för att kämpa för det sanna livet. 

[11] Och det som gäller i en liten skala för varje människa på denna jord under hela dennes liv, det gäller även för en längre tid för hela människorasen. 

[12] En liten bäck rinner bara längs en kort sträcka, tills den förenar sig med en större bäck, som sedan innan den strömmar in i en stor flod redan måste rinna längs en mycket större sträcka. Men floden måste då i sin tur strömma genom stora områden innan den blir ett med havet, och denna ström flyter runt och flyter längs hela jorden. Med sitt salt, som är löst i en mycket fin form av ånga genom vindarnas och stormarnas aktivitet och som följaktligen fyller all luft på jorden, kommer havet att väcka alla naturliga varelser till liv även i och på fastlandet.

[13] Ner i det stora världshavet störtar sig så många som tusentals olika slags vatten, rent och orent, sött, surt, beskt och hälsosamt och ohälsosamt, men i havet blir de alla ett och besitter samma salt och från detta tar de oräkneliga slagen av organiskt naturligt liv sitt råmaterial och bearbetar det i sig själv alltefter sitt slag. 

[14] Och på samma sätt som det stora världshavet kan jämföras med hela jordens alla varelser, så kan det stora andliga riket jämföras med människornas olika jordiska livsvillkor på denna jord. Varje enskild person är som en liten bäck, ett samhälle är en något större bäck, en stor bäck är redan som ett folk, floden är en nation, och havet representerar i första hand, och mer specifikt vid dess omfattande stränder, alla jordens nationer, som utvecklas till samma beståndsdel. Oceanen, som inte har några stränder som sådana, representerar folket i det andliga riket, som bär oändligheten inom sig och är med hela sin livssituation därmed grunden för allt som finns.

[15] Allt skapat liv i naturen beror på, som redan förklarats, den kontinuerliga rörelsen i världshavet. Ju mer havet uppgår i hög aktivitet genom kraftiga stormar och strömmar desto mer livsaktivitet kommer detta att väcka upp hos alla de skapade varelserna på jordens solida del och kommer därför också ge en bättre tillväxt. 

[16] På motsvarande sätt, när människorna i sin inre livsaktivitet blir likgiltiga, loja, sömniga och oupplysta, kommer det omedelbart att uppstå stora rörelser i den ändlöst vidsträckta andevärlden, och inflytandet ovanifrån orsakar alla slags ansatser och vågsvallningar också bland människor som fortfarande lever på denna jord. Då reser sig en nation mot den andra, en lära motsätter sig den andra och detta kommer att fortsätta under lång tid tills människorna genom detta bibringats största möjliga livsaktivitet.

[17] Som ett resultat kommer saker och ting att bli klarare och mera upplysta bland dem. Det uppenbara behovet gör dem uppfinningsrika och tvingar dem på detta sätt till en allt större och mer reglerad aktivitet, genom vilken nationerna, som dessförinnan knappt vetat något om varandra, lär känna varandra och med tiden blir till nytta för varandra. Och med tiden kommer upplysningen bland dem att öka mer och mer vilket leder till en ständigt växande längtan efter en gripbar, fastställd sanning om livet.

[18] När slutligen detta behov blir mer allomfattande och människorna inte längre nöjer sig med en rent befallande tro, vilket är en orsak till den oupplysta och loja vidskepelsen, så är tiden kommen för att ge en stor och gripbar levande upplysning, full av klarhet och sanning.

[19] Och se, därför måste de många folken över hela jorden, som har sjunkit in i lättja och livsmörker såsom i en djup sömn, ledas in i våldsamt stormiga skeenden tills de efter en lång tidsperiod har väckts upp till en punkt då de i detta uppvakningstillstånd slutligen börjar känna vad de saknar."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

78. Prövningen av de hjärtlösa på den andra sidan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 22; kap. 78; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Samla därför alltid skatter som inte kan ätas upp av mal och inte kan förstöras av rost och röta.

[2] Bevara er för denna världs ägodelar och skatter, ty i dessa vilar frestelsens onda lidelse att begå alla synder.

[3] Om ni ber till Gud och säger i ert hjärta: 'Fader i himlen, inled oss icke i frestelse', säg, tro och önska då att han inte förser er i överflöd med jordiska ägodelar och skatter, utan be honom bara om det dagliga brödet. Då undanhåller han inte det från er eftersom han vet bäst vad ni behöver.

[4] Om ni älskar Gud över allt annat såsom jag lärt ut, och därmed också älskar varandra, såsom varje person älskar sig själv och tar hand om sitt eget välbefinnande på alla upptänkliga sätt, så behöver ni aldrig beklaga er sinsemellan när det gäller olika behov, ty nöd och fattigdom bland människor på denna jord existerar helt enkelt och enbart på grund av deras ömsesidiga brist på kärlek. Och det är alltid resultatet av bristande tro eller mörk vidskepelse. Ty den som inte tror på den evige, ende sanne Guden, hur skall han då hedra honom och älska honom över allt annat, och genom detta älska sina medmänniskor som sig själv?

[5] Den som i övermått försetts med jordiska rikedomar, ser säkert sin stackars medmänniska, men eftersom han själv inte behöver lida brist på någonting säger han: 'Jag har mitt på det torra, vad bryr jag mig om de andra. Låt alla ta hand om sig själva. Då behöver han inte lida någon brist.'

[6] Men till en sådan person kommer jag att senare säga: 'Varför har du sörjt för dig själv så mycket mera än för din nästa och genom detta från de andra tagit bort det som tillhör dem från mig? Därför kommer du nu i mitt rike att lämnas i sticket och kommer att tvingas genomlida stor fattigdom och nöd.'

[7] Och om han ursäktar sig med påståendet att han inte trodde på mig eftersom ingen hade upplyst honom om mig på rätt sätt, så kommer jag att säga till honom: 'Vem upplyste dig då om en rätt enligt vilken du, eftersom du är starkare, kunde undanhålla jordens tillgångar från dina medmänniskor, som hade samma rätt att inneha vad som är nödvändigt och har staplat upp dem för dig själv? Måste inte du handla i enlighet med den riktiga förståelse och rätt som förkunnats inför allas ögon och öron om hur jorden och dess natur anordnats, eftersom du klart och tydligt borde ha lagt märke till att jorden med sina rikedomar inte är och inte bör vara till endast för dig, utan också för alla andra?

[8] Eftersom du inte beaktade vad din förståelse borde ha rört upp inom dig kommer din själs nöd och fattigdomen därför inte heller att beaktas här i mitt rike.

[9] Men om du säger att du inte kunde tro på en enda sann Gud eftersom ingen upplyste dig på rätt sätt, så vill jag säga till dig: 'Ser du inte vilken fruktansvärd lögnare du är. Tror du kanske att de, som är verkligt uppfyllda av Guds Ande och är upplysta, har ett överflöd av denna jords alla skatter och rikedomar precis som världsliga festprissar som du? Oj, då tar du fruktansvärt fel.

[10] De kom till din husdörr som fattiga och behövande människor och ville upplysa dig om den ende sanne Guden. Men du ville inte låta dem komma till dig på grund av girig rädsla för att du skulle behöva ge dem något i gengäld, eller att du till slut skulle ge dem frivilligt utifall du möjligen skulle ha omvänts av dem till den orubbliga tron på den enda sanna Guden.

[11] Men för att förhindra att du skulle känna dig skyldig att ge dem något efter en möjligt omvändelse, så ville du inte alls bli omvänd. Och på grund av din girighet så ville du inte få ett sant besked om den ende sanne Guden genom en person som var upplyst av Gud.

[12] Om det nu förhåller sig så, och inte annorledes, hur kan du då hitta på ursäkter inför Mig genom att säga att du inte kunde bry dig om din stackars nästa eftersom du i din brist på upplysning om Gud inte blev varse att du hade någon förpliktelse gentemot dem. På detta sätt har du i det första fallet genom din girighet trampat på naturrätten, vilken till och med alla de bättre hedningarna rättar sig efter. Men i det andra fallet, i vilket du ursäktar dig inför mig, är du en lögnare. Därför kommer du här att få girighetens och lögnarens belöning. Och från och med nu kommer mina utvalda att tänka på dig lika lite som du har tänkt på den ende sanne guden i den materiella världen, och lika lite som du har älskat honom över allt annat, liksom din nästa.'

[13] Fröet till den sanna kunskapen om Gud och den levande tron på Honom är i första hand kärleken till nästan och genom den också den äkta kärleken till Gud.

[14] Men om någon redan är så hjärtlös att han inte ens kärleksfullt kan hjälpa sin stackars medmänniska, som han kan se, hur skall han då, i sin själs svåruthärdliga blindhet, kunna älska Gud, som han omöjligt kan och vill se och vara medveten om?

[15] Ty se, på detta sätt kan ingen obotfärdig syndare senare ursäkta sig inför mig, eftersom alla av mig har fått förmågan att lära känna sanningen och dess förträfflighet - för hedningarna genom kunskap om uppenbara saker och förhållanden i naturens stora rike och för judarna genom märkvärdiga

uppenbarelser.

[16] Därför säger jag dig än en gång: när du ber Fadern i mig om något i mitt namn, så fråga honom då mest av allt om oförgängliga skatter i Guds rike. Då kommer du att få ta emot dem, och tillsammans med det också vad du behöver för att leva på denna jord.

[17] Låt den, som fått emottaga mycket jordiska ägodelar, förfara med dem såsom Faderns kärlek önskar. Som en lojal föreståndare över små saker, kommer han sedan att få bestämma över stora saker i mitt rike.'

[18] Efter detta mitt ganska långa tal till folket från Joppe, tackade de mig mycket hjärtligt, men inte så mycket med yttre gester längre. Och med stor kärlek och ödmjukhet frågade fiskaren mig om de redan idag var tvungna att börja på tillbakaresan hem, eftersom de åter var helt frisk och starka män.

[19] Och jag sade: 'Vad mig beträffar, kommer ni inte att tvingas att resa hem eller stanna längre här. Men efter morgonmålet, kan ni säkert ta tillfället i akt att resa hem.'

[20] När fiskaren hörde detta, blev han glad, ty han hade en brinnande önskan att berätta hemma om alla de saker som han och hans följeslagare upplevt här.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

95. Svårigheten för själar som gått vilse att bättra sig på den andra sidan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 23; kap. 95; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Och se, denne mans själ, som jag har visat er, blev nyktrare, tålmodigare, ödmjukare och renare på grund av det lidande och den smärta som han åsamkade sig själv genom att leva sitt liv så att det strider mot ordningen. Och han blev starkare och ägnade sig åt sitt inre liv och skärskådade sig djupare och med större allvar. Också själarna i den andra sidans stora värld renas efter i tid genom alla typer av lidanden, erfarenheter och även smärta, som bara de åsamkat sig själva. De renas eftersom de börjar känna en djup motvilja mot sina orättfärdiga handlingar, och djupt inom sig avskyr dem mer och mer. Så de förändrar helt och fullt vad de älskar och vad de vill och därmed också hur de tänker och vad de strävar efter. De vänder sig till sig själva som till sitt livs sanna ande, och på detta sätt passerar de gradvis över, liksom steg för steg, till en klarare och lyckligare tillvaro.

[2] Men i den andra sidans stora värld är det svårare och mera plågsamt än i denna värld. Och för en hel del själar, som sjunkit för djupt i dessa sina liv som gick emot min ordning, kommer det att behövas en för er ofattbart lång tid innan de i sig själva hittar vägen till min eviga och oföränderliga ordning.

[3] På denna jord står varje person på fast mark och har framför sig ett stort antal bra och dåliga vägar att vandra samt runt omkring sig alla slags rådgivare, ledare och lärare. Med minsta lilla undersökning han kan lätt välja allt det som är gott. Därför han kan också förändra sin kärlek och sin vilja, och på så sätt kan han - då han handlar i enlighet med min ordning som blir tydligare och tydligare för honom - bli mer och mer fulländad. Men i det andra livet har en persons själ bara sig själv och skapar sin egen värld, precis som i en dröm.

[4] Därför kan det i sådan värld inte heller finnas några andra vägar än de som en själ utifrån sin kärlek, vilja och fantasi, har gjort för sig själv. 

[5] Om,  enligt min ordning, hans kärlek och hans vilja är goda och rättfärdiga - även om detta bara gäller till största delen - så kommer en sådan själ snart, efter några bittra erfarenheter, som han förmodligen ådrog sig på någon väg som strider mot min ordning, naturligtvis tidigare och lättare att välja ordningens väg. Därefter kommer han att fortsätta att vandra på denna, och kommer därför att gå över från sin fantasi- och drömtillvaro till en sann och verklig tillvaro. I det ökande klara ljuset där   kommer allting att framstå som mer och mer begripligt för honom - saker som han dessförinnan aldrig hade kunnat tänka sig.

[6] Och en sådan själ, som redan blivit renare eftersom han förbättrade sitt liv, kommer då naturligtvis att göra framsteg snabbt och enkelt. Men å andra sidan, en själ som bor i en värld av drömmar och onda fantasier - vilka härstammade från hans egen kärlek och hans egen vilja, båda i strid mot min ordning, och där ofta knappast hälften av hans väg befinner sig eller kan befinna sig inom ordningen - kommer att ha det mycket svårt på sin väg, en väg som knappast är märkbar och som bara till hälften passerar inom ordningen. Efter en lång tid kommer han att få det mycket svårt att välja en väg inom sig själv som passerar helt inom ordningen och som leder till livets sanna ljus och att fostra sig själv helt och fullt inom Min ordning på den vägen på vilken han fortfarande måste kämpa mot en hel del hinder.

[7] Hur kommer då en själ att ha det på andra sidan, som inte ens har halva eller en fjärdedel av en väg inom min ordning, och som därmed inte heller kommer att kunna hitta någon? Se det är redan helvetet självt.

[8] En sådan själ kommer att föra sin mörka dröm- och fantasivärlds alla otaliga onda sätt vidare och kommer till och med att vilja upphöja sig själv till att härska över mig.

[9] Men eftersom han inte alls kommer att uppnå någonting med det, utan bara kommer att förlora mer och mer, blir han också argare och argare, mer och mer rasande, och mera  hämndlysten i en alltmer ökande ilska, och av detta också mer och mer mörk och maktlös.

[10] Föreställ er nu bara den dåraktiga fantasivärldens otaliga, oordnade onda vägar hos en sådan själ. Efter att ha upplevt dem alla - när kommer han då till en punkt, vid vilken han så smått inser att alla hans försök, strävanden och ansträngningar är värdelösa och dumma, och inom sig uppväcker en viss lust och energi för att i framtiden snarare lyda istället för att vilja styra över allt själv?

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

54. Livet på den andra sidan. Den inre andliga synen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 54; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Du hävdade att man inte kan meddela sig med människor som

dött. Men där har du väldigt fel.

[2] För människor som dig är detta sannerligen knappast möjligt, eftersom de från början har utvecklats alltför världsligt. De har finslipat sin naturs sinne för syn och förståelse men med detta låtit sin inre andliga synförmåga komma i skymundan. Deras inre syn påminner om när någon satt in glasfönster i sitt hus. Emellertid befinner han sig utanför när han plötsligt hör ett högt oljud inifrån huset. Därför går han genast till ett fönster för att se in i huset. Men trots alla sina ansträngningar kan han knappast se något eftersom dagsljusets återspegling på fönstren gör det omöjligt. Om han vill veta orsaken till bullret måste han därför öppna ytterdörren till huset och alla dörrar däremellan och gå in för att se vad som orsakade oljudet. Eller så han måste slå sönder ett fönster. Och om det inte är tillräckligt med ett, måste han slå sönder flera av dem för att bättre kunna titta in och se vad som orsakade oljudet.

[3] Om hyresvärden hade befunnit sig inne i huset stället för utanför i det ögonblick då han hörde oljudet, så skulle han kunnat fastställa orsaken snabbare och enklare. Men eftersom han befann sig utanför, kunde han inte vara närvarande vid den tidpunkt då bullret inträffade utan först senare, vilket i alla avseenden var mindre effektivt eftersom orsaken och dess verkan redan hade passerat. Han skulle då ha varit tvungen att med stor möda och under lång tid söka i alla hörn inomhus för att slutligen hitta en trasig tallrik. Av detta  han sedan skulle dra slutsatsen att den fallit på golvet på grund av någon rörelse från ovan, att den gick sönder och orsakade bullret. Men han kan ändå inte vara helt säker på vad han misstänkte eftersom den trasiga tallriken också kunde ha gått sönder tidigare. Det är därför, trots allt detta, som hans antagande inte är säker utan bara en gissning. Och allt detta på grund av att han inte var inne i, utan utanför huset i det ögonblick som han hörde ljudet.

[4] Se, med denna bild vill jag göra er uppmärksamma på att en människa som endast utåt är intellektuellt utvecklad kan inte höra eller förstå något eller endast mycket lite och otydligt om det som händer inom honom andligen.

[5] Kroppen är själens boning och anden i honom har tillfogats denna (själen min anm.) av Gud, så att den kommer att undervisa och väcka själen om allt som är andligt och att också göra det möjligt att komma i kontakt med den.

[6] Men hur kan anden göra det när själen, som är i full besittning av sin fria vilja, mestadels är utanför huset och vederkvicker och kyler ned sig vid det världsliga ljuset? Genom detta blir han så förblindad och sömnig att han inte ser och uppfattar någonting längre om vad som händer i hans hus.

[7] Med tiden, när han manas till det, är han villig att titta runt i sitt hus vilket han då blir mycket orolig för. Han ser att det redan finns brister på vissa ställen, vill laga det och göra det hållbart, och tar då slutligen tag i frågan om sitt inre och yttre boningshus.

[8] Sedan söker han i sitt hus efter den ande som då och då vill kalla in honom i huset genom att väsnas, men ofta hör han inte oljudet på grund av det världsliga tumultet. Då och då tar han en snabb titt inuti sitt hus där han dock bara upptäcker få och otillförlitliga saker. Efter en sådan liten

efterforskning går han snart ut igen, där han trivs bättre än i sitt hus mörka rum där han inte längre såg någonting klart eftersom hans syn förblindats alltför mycket av det yttre ljuset, och hans inre hörsel var alltför bedövad på grund av den svåruthärdliga världsliga uppståndelsen.

[9]  På vissa ställen finns det emellertid ängsliga själar, som är precis som

barn och är rädda för det världsliga ljuset och det världsliga tumultet. Dessa föredrar att stanna hemma och sysselsätta sig med vad de kan hitta i huset. När de hör ett oljud, kan de mycket lätt titta inifrån och ut genom ett fönster som inte förblindas av en yttre ljus. Och de kan snabbt och enkelt få veta vad som orsakade oljudet. Och de kan fullständigare och snabbare bli medvetna om många saker som också händer i huset jämfört med dem som befinner sig utanför huset.

[10] Den andliga förmågan att se och höra finns således alltid inom människan och aldrig utanför i hennes världsliga sinnesorgan. Om du därför önskar tala med någon själ och vill se henne, kan detta bara åstadkommas inom dig själv, men aldrig utanför dig själv.

[11] Om du hade stannat mera hemma skulle du redan ha haft samma livserfarenheter som många andra, som berättade om det, men vars  berättelse du alltid påstått vara en lindrig form av självbedrägeri. Därigenom stannade du mera utanför ditt hus, och endast vid sällsynta tillfällen tog du en snabb titt in i det. Som en följd av din inre syns förblindelse av det yttre världsliga förnuftets ljus blev du därigenom alltid mer och mer irriterad eftersom din förmåga att urskilja vad som hände i ditt livshus minskades och försämrades. Och du bestraffade dig själv, eftersom du med ditt yttre världsliga ljus ansåg och fortfarande anser den eviga döden och den eviga icke-existensen som den största välsignelsen för en varelse som kallats till en självmedveten existens. 

[12] Men se, som en sann livets Herre har jag förmågan att föra dig tillbaka

in i dig själv och under några ögonblick stärka din inre syn. Och då kan du omedelbart övertygas om själens tillstånd efter dess kropps död.

[13] Berätta vem du vill träffa nu och tala med från forna tider. Då kommer den personen omedelbart och talar med dig och besvarar dina frågor. Och du kommer också känna igen honom som den som du har känt under hans liv."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

55. En ande framträder.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 55; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Högsta Domstolens stadstjänsteman sade: " Låt mig då få se och tala med min far som dog redan för 12 år sedan och som jag sörjde mycket för att han var mig en mycket kär och rättfärdig far."

[2] Jag sade till Högsta Domstolens stadstjänsteman: "Det kommer att ske enligt din önskan."

[3] Och se, i samma ögonblick stod fadern till Högsta Domstolens stadstjänsteman i gästrummet, synlig för alla som var närvarande.

[4] Hans son kände omedelbart igen honom och sade till honom: " Så du fortsätter

verkligen att leva efter att din kropp har dött?"

[5] Fadern sade: "Du tror det nu eftersom jag tvingades att framträda inför dig på detta sätt genom Hans kraft som är med dig, och du kan se mig nu eftersom Han öppnade din inre syn. Varför trodde du inte på din mamma som fortfarande lever, och dina tre systrar som såg mig och talade till mig strax efter min bortgång? Vid det tillfället avslöjade jag för dem helt kort att själens liv efter kroppens död är helt annorlunda oavsett vad människor tror under detta korta jordeliv.

[6] Under denna korta levnadstid så är det värst för dem som inte alls tror att själen överlever efter att kroppen fallit bort, därför att för en mycket lång tid på den andra sidan så behåller de den tro som de tog med sig härifrån och de förväntar sig  fortfarande den eviga utplåning som emellertid aldrig kommer och aldrig kan komma.

[7] Resultatet av deras felaktiga uppfattning är också att de är lata och sena att vidta några åtgärder för att göra framsteg på den andra sidan. Och därför lever de ofta några tusen år på den andra sidan - som jag har hört. Och att de inte låter sig avrådas från sin meningslösa tro ens av den mest upplysta ande. Så se upp, min son,så att du inte lämnar världen med en sådan felaktig uppfattning."

[8] Då sade Högsta Domstolens stadstjänsteman: "Fader, det är verkligen du. För du sade samma ord till mig som till mamma och mina systrar. Jag skrev ner dem och jag behåller dem fortfarande som något heligt, även om jag inte förrän nu riktigt trott på dem. Jag ville också själv se och prata med dig, men jag hade inte sådan tur."

[9] På detta sade fadern till honom: "Hur kan detta vara möjligt? Eftersom du aldrig var hemma så spelade det ingen roll hur ofta jag kom till dig. Och du var alltid upptagen i den yttre världen och dess ljus. Och där är det omöjligt för oss att bli synlig för någon och undervisa honom, eftersom på det sätt som vi är nu så är vi inte längre det sken som åstadkommits av någon annan kraft. Och vi är därför själva kraften som är aktiv invändigt i alla beståndsdelar. Även om den sensoriska människan kan se dessa beståndsdelar, så kan denna verksamma kraft, vilket är det verkliga sanna väsendet i sig själv, lika lite ses av en yttre person som du som vilken annan kraft som helst som är aktiv i den materiella världen. Såvida han inte  återvänder till sitt sanna väsen i sig själv och genom detta öppnar upp sin inre syn. Och då kommer han också att förnimma de aktiva krafternas sanna existens, se dem i deras sanna existens och även kunna ta kontakt med dem."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

56 . Erfarenheter på den andra sidan.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 56; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Efter detta frågade Högsta Domstolens stadstjänsteman sin far: "Var är då den plats där du bor och hur ser det ut där?"

[2] Fadern sade: "I vår värld finns det verkligen ingen plats om vilken man kan säga: 'Se här är det, eller där, och så här ser det ut, och så här är det ordnat ". Ty hos oss är alla själva den plats där hon bor bor och scenen och platsens egenskaper motsvarar i alla avseenden den personens inre egenskaper.

[3] Enligt en jordisk beräkning har jag redan befunnit mig ganska lång tid på den andra sidan och borde ha sett och upplevt speciella saker. Men fram till nu har jag inte sett något som på något sätt överensstämmer med vad den här världen trodde, tänkte och hittade på om världen på den andra sidan. Jag sökte efter floden Styx (1) och skepparen Charon (2) men fann ingen av dem. Under en tid hade jag också en Tartarus (3) - rädsla för ett raseri och av de tre obevekliga domarna Minos (4), Aeacus (5) och Rhadamanthus (6), men fann ingenting av allt detta. Jag sökte efter Elysium (7), reste omkring vitt och brett som genom en stor sandig slätt, men se, ingen Elysium stod att finna. Sammanfattningsvis såg eller hittade jag ingenting eller någon annan än mig själv och det mycket lösa underlaget på vilket jag stod.

[4] Efter att ha sökt - enligt en jordisk beräkning - i cirka 2 år, då jag sökte i alla riktningar genom den oändliga sandslätten, såg jag till slut någon på långt avstånd som verkade vara i exakt samma belägenhet som jag. Jag gick snabbt till den personen och var snart nära Honom.

[5] När jag kom fram till Honom, frågade jag Honom genast: "Du verkar vara i samma situation som jag. Ingenting annat än en sandig slätt under våra fötter, och det verkar inte som om det finns något slut på det. En dimma över vår huvuden som är mer mörk än ljusgrå, och förutom detta att vi bara kan se oss själva och våra fotspår i sanden. Dessutom blåser det inte och det finns absolut inget vatten eller något annat föremål. Enligt jordisk beräkning har jag vandrat omkring i ungefär 2 år i denna sandiga öknen och kan inte hitta något att mätta mig själv med eller släcka min eventuella törst. Jag vet att jag lämnade det som var timligt och vandrar omkring som en riktig dålig själ i denna öken, som jag sannerligen upplever som mycket obehaglig. Jag försökte verkligen i denna till synes ande- eller själsvärld att söka efter och upptäcka allt som jag delvis trodde på i världen, men fann ingenting av allt detta.

[6] Efter 2 år är Du nu den första som framträder som är som mig. Kanske du kan berätta för mig vad som kan göras här och vad som kan påbörjas för att jag slutligen skall hitta en plats som är mer eller mindre uthärdlig. Ty jag är trött på att leta på denna vidsträckta sandslätt och jag vill inte ta några fler steg framåt eller bakåt?"

[7] Då sade den person, som verkade vara som mig och i samma situation som jag: "Ja, min slav, det finns otaliga människor som du i detta rike, som i många århundraden sökte efter det du söker efter. Om du vill hitta något här, så bör du inte göra på samma sätt som i den materiella världen där man söker efter allting endast utanför sig själv. Den som gör så här kommer aldrig att hitta någonting, ty det finns ingen annan plats eller region här utom honom själv, även om han skulle söka efter det på den oändliga rymdens alla platser.

[8] Därför skall du återvända in i dig själv med dina tankar, med din strävan och vilja och börja söka och tänka och skapa dig själv. Först då kommer du att hitta en plats som motsvarar ditt tänkande, din skepnad, din vilja och din kärlek. Uppför dig därför som om inte ser denna sandslätt och det grå diset över dig, utan gå in i ditt inre sinnes fantasi, så kommer snart allt att få en annan skepnad för dig. Jag lät mig finnas av dig för att berätta detta för dig."

[9] Efter dessa ord, lämnade den personen mig plötsligt och lät mig bli stående på min sandslätt igen. Jag tog hans ord till mitt hjärta och gick in i mig själv och började tänka mycket livligt, och så gott jag kunde drog jag i min fantasi till mig ett område och en plats, och se, det dröjde inte länge förrän min fantasi faktiskt sträckte ut sig framför mig.

[10] Det var en dalgång genom vilken det flöt en bäck. Till vänster och höger fanns det betesmarker och även träd och buskar, och på en visst avstånd upptäckte jag också en by som bestod av enkla hyddor gjorda av bönder. Och jag hade känslan att jag borde gå fram till den byn.

[11] Men jag tänkte för mig själv: "Om jag börjar gå igen, kommer jag till slut att återigen förlora allt som jag med svårighet skapat för mig själv. Istället skall jag bara försöka skapa en sådan hydda nära denna plats. Sedan skall jag mycket gärna för alltid leva i den och behålla den.

[12] Jag föreställde mig något liknande, och snart fanns hyddan där, omgiven av en trädgård full av fruktträd vilket jag var helt nöjd med.

[13] Jag gick in i hyddan för att på ett visst sätt se in i mig själv vad som skulle finnas där mera. När jag kom in i hyddan såg jag att det var helt tomt, och gick ännu djupare in i mig själv och tänkte på saker varpå snart alla typer av föremål dök upp i den hyddan: stolar, bänkar, bord och även en vilosäng, helt och fullt som jag hade trott.

[14] Och jag tänkte vidare: "Bordet finns där nu, men det finns ingen bröd, vin eller annan mat på det."

[15] Medan jag intensivt tänkte på det, fanns redan brödet och vinet på bordet i tillräcklig mängd. När jag tittade på det jag tvekade inte särskilt länge utan tog snabbt brödet och även vinet, ty jag var redan mycket hungrig och törstig. Och se, snart efter detta, kände jag mig verkligen styrkt, och mina tankar och min fantasi var mycket livligare och starkare.

1. Styx: underjordens huvudflod i den grekiska mytologin.

2. Charon: en av Erebus söner som transporterar de dödas själar med färja över Styx.

3. Tartarus: en del av Hades (underjorden) som var reserverat för bestraffning av de onda.

4. Minos: högste domare i underjorden efter sin död.

5. Aeacus: en son till Zeus, som efter sin död blev domare i underjorden.

6. Rhadamanthus: en domare i underjorden.

7. Elysium: De välsignades boning efter döden i den klassiska mytologin.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

57 . Vägledning på den andra sidan.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Sedan gick jag ut ur min hydda och såg att allt var som förut. Då tänkte jag för mig själv: "Allt detta är mycket bra men jag är ändå ensam och bor ensam. Om jag bara kunde önska att den tidigare vännen kom till mig så att jag kunde tacka Honom för de goda råd Han gav mig". Och vid denna önskan tittade jag i riktning mot den avlägsna byn som jag nämnde tidigare och såg  snart  att flera män från att byn kom i min riktning.

[2] De var snart nära, och bland dem kände jag också genast igen den vän som innan hade givit mig det goda rådet i den sandiga öknen. Och Han sade till mig: "Uppväck nu inom dig en uppriktig känsla av kärlek, medkänsla, barmhärtighet och generositet. Då skall snart flera män komma till dig som är i samma skick som du var innan. Dela sedan ditt livsbröd och ditt livsvin med dem så kommer de snart att bli lyckligare och kommer att bli dina grannar. Men låt den, som inte vill ta emot något från dig, gå sin väg för att hitta en plats och en bostad enligt sin egen önskan. Då kommer samma sak att hända med honom som hände med dig när du sökte. Men du skall fortsätta att växa i kärlek, barmhärtighet och i en levande önskan att göra gott för de fattiga blinda så mycket du kan. På så sätt kommer du själv att bli rikare och därmed också lyckligare."

[3] Då återvände de som besökte mig i min ensamhet, och återigen följde jag min fortfarande okänd väns ytterligare råd. Och se, snart kom en stor grupp fattiga själar  till mig, och jag frågade dem om de sett eller märkt något.

[4] De svarade: " Hittills bara en oändlig sandslätt under våra fötter och ett grått töcken ovanför oss."

[5] Jag gick in i min hydda och gav dem bröd och vin.

[6] Några av dem såg brödet och vinet direkt när jag sade till dem: "Här har ni bröd och vin. Stärk er själva."

[7] Men många andra såg det inte, eftersom de trodde att jag avsiktligt velat spela dem ett spratt. Och de fortsatte på sin väg.

[8] Men de som tog brödet och vinet såg också genast min hydda och det mycket vackra landskapet. Och de stannade hos mig. Jag lärde dem på det sätt som jag själv hade blivit lärd, och snart var min tidigare ensamma hydda omgiven av ett stort antal andra väl ordnade hyddor. Och därför hittade och förvärvade jag min första by och mitt första sällskap, och stannade där tills jag utvidgat mitt inre mer och mer genom kärleken till min nästa.

[9] Snart efter denna utvidgning utvidgades också själva miljön, och blev mera levande och vackrare, och jag blev gladare och mer upplyst i den. Och ju mer det inre ljuset i mig utvidgade sig och föreställde sig något, så vips fanns det också där.

[10] I det tillståndet började jag också tänka på mina släktingar som jag lämnade kvar i världen för att berätta för dem om mina idéer, speciellt att ett oförstörbart själsliv existerar efter att kroppen fallit bort.

[11] Och se, snart efter det, kom din mamma och några systrar till mig, och jag kunde prata med dem, precis som med dig nu. De trodde på mig och de berättade detta  också för dig. Men hos dig fanns det ingen tro förrän nu eftersom du alltför mycket gick in för den hårda och döda yttre världen med hela ditt sätt att tänka, älska och vilja.

[12] Jag vill slutligen göra den anmärkningen att denna gode vän, som var den första i öknen att ge mig goda råd, är mycket lik den här Herren som du sitter bredvid, vad gäller Hans anletsdrag. Och vid Hans första blick kände jag inom mig själv den ljusa idén att han är Herre över denna och även över vår värld. När jag talar till dig nu, är det inte som om jag talar från en annan plats utan bara från den plats där jag bor. Av detta kan du dra slutsatsen att det inte är nödvändigt för mig att lämna platsen där jag bor för att kontakta någon i den här världen. Men där jag är och talar är platsen också med mig.

[13] Bortsett från detta vill jag också göra dig uppmärksam på att du, när det gäller din själ, nu också reser runt i den yttre världen på bara sand. Och ovanför dig, det vill säga i ditt sinne, har du inget annat än ett mörkt grått töcken.

[14] Men denna jord, och det du ser på den och ovanför den, är bara en plats som skapats av den Högsta Anden, precis som min by var skapad av mig i liten skala.

[15] Den stora andens kärlek, Hans extremt klara tankar av ljus, Hans allsmäktiga vilja och Hans stora barmhärtighet är de ursprungliga beståndsdelar ur vilka han skapar och även upprätthåller sådana underbara platser så länge han vill. I denna värld kan du därför inte se någonting annat förutom den slags plats som kom till i en viss ordning genom den stora anden. Men det förblir bara synligt för din själ som något som existerar så länge din själ är täckt med materia.

[16] När den täckningen tas ifrån dig, kommer du att vara utan en plats, utan någon fast mark och utan ett visst ljus över dig, såvida du inte redan i denna värld hittat vägen till ditt inre. Då kommer det naturligtvis att bli annorlunda på den andra sidan. Därför att då kommer allting, platsen och vad du behöver, att följa med dig till den andra sidan och du kommer inte att behöva bli informerad av en vän om hur du skall få en bostad och sällskap här med oss. Kom ihåg det, min son."

[17] Nu ville sonen prata vidare med sin far.

[18] Men, sade han (pappan) innan han lämnade: "För alla andra saker som du fortfarande vill veta skall du vända dig inåt till ditt hjärta till Den Ende, som sitter intill dig, ty Han vet allt, i denna värld och i vår."

[19] Efter dessa ord försvann anden.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]