78. Prövningen av de hjärtlösa på den andra sidan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 22; kap. 78; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Samla därför alltid skatter som inte kan ätas upp av mal och inte kan förstöras av rost och röta.

[2] Bevara er för denna världs ägodelar och skatter, ty i dessa vilar frestelsens onda lidelse att begå alla synder.

[3] Om ni ber till Gud och säger i ert hjärta: 'Fader i himlen, inled oss icke i frestelse', säg, tro och önska då att han inte förser er i överflöd med jordiska ägodelar och skatter, utan be honom bara om det dagliga brödet. Då undanhåller han inte det från er eftersom han vet bäst vad ni behöver.

[4] Om ni älskar Gud över allt annat såsom jag lärt ut, och därmed också älskar varandra, såsom varje person älskar sig själv och tar hand om sitt eget välbefinnande på alla upptänkliga sätt, så behöver ni aldrig beklaga er sinsemellan när det gäller olika behov, ty nöd och fattigdom bland människor på denna jord existerar helt enkelt och enbart på grund av deras ömsesidiga brist på kärlek. Och det är alltid resultatet av bristande tro eller mörk vidskepelse. Ty den som inte tror på den evige, ende sanne Guden, hur skall han då hedra honom och älska honom över allt annat, och genom detta älska sina medmänniskor som sig själv?

[5] Den som i övermått försetts med jordiska rikedomar, ser säkert sin stackars medmänniska, men eftersom han själv inte behöver lida brist på någonting säger han: 'Jag har mitt på det torra, vad bryr jag mig om de andra. Låt alla ta hand om sig själva. Då behöver han inte lida någon brist.'

[6] Men till en sådan person kommer jag att senare säga: 'Varför har du sörjt för dig själv så mycket mera än för din nästa och genom detta från de andra tagit bort det som tillhör dem från mig? Därför kommer du nu i mitt rike att lämnas i sticket och kommer att tvingas genomlida stor fattigdom och nöd.'

[7] Och om han ursäktar sig med påståendet att han inte trodde på mig eftersom ingen hade upplyst honom om mig på rätt sätt, så kommer jag att säga till honom: 'Vem upplyste dig då om en rätt enligt vilken du, eftersom du är starkare, kunde undanhålla jordens tillgångar från dina medmänniskor, som hade samma rätt att inneha vad som är nödvändigt och har staplat upp dem för dig själv? Måste inte du handla i enlighet med den riktiga förståelse och rätt som förkunnats inför allas ögon och öron om hur jorden och dess natur anordnats, eftersom du klart och tydligt borde ha lagt märke till att jorden med sina rikedomar inte är och inte bör vara till endast för dig, utan också för alla andra?

[8] Eftersom du inte beaktade vad din förståelse borde ha rört upp inom dig kommer din själs nöd och fattigdomen därför inte heller att beaktas här i mitt rike.

[9] Men om du säger att du inte kunde tro på en enda sann Gud eftersom ingen upplyste dig på rätt sätt, så vill jag säga till dig: 'Ser du inte vilken fruktansvärd lögnare du är. Tror du kanske att de, som är verkligt uppfyllda av Guds Ande och är upplysta, har ett överflöd av denna jords alla skatter och rikedomar precis som världsliga festprissar som du? Oj, då tar du fruktansvärt fel.

[10] De kom till din husdörr som fattiga och behövande människor och ville upplysa dig om den ende sanne Guden. Men du ville inte låta dem komma till dig på grund av girig rädsla för att du skulle behöva ge dem något i gengäld, eller att du till slut skulle ge dem frivilligt utifall du möjligen skulle ha omvänts av dem till den orubbliga tron på den enda sanna Guden.

[11] Men för att förhindra att du skulle känna dig skyldig att ge dem något efter en möjligt omvändelse, så ville du inte alls bli omvänd. Och på grund av din girighet så ville du inte få ett sant besked om den ende sanne Guden genom en person som var upplyst av Gud.

[12] Om det nu förhåller sig så, och inte annorledes, hur kan du då hitta på ursäkter inför Mig genom att säga att du inte kunde bry dig om din stackars nästa eftersom du i din brist på upplysning om Gud inte blev varse att du hade någon förpliktelse gentemot dem. På detta sätt har du i det första fallet genom din girighet trampat på naturrätten, vilken till och med alla de bättre hedningarna rättar sig efter. Men i det andra fallet, i vilket du ursäktar dig inför mig, är du en lögnare. Därför kommer du här att få girighetens och lögnarens belöning. Och från och med nu kommer mina utvalda att tänka på dig lika lite som du har tänkt på den ende sanne guden i den materiella världen, och lika lite som du har älskat honom över allt annat, liksom din nästa.'

[13] Fröet till den sanna kunskapen om Gud och den levande tron på Honom är i första hand kärleken till nästan och genom den också den äkta kärleken till Gud.

[14] Men om någon redan är så hjärtlös att han inte ens kärleksfullt kan hjälpa sin stackars medmänniska, som han kan se, hur skall han då, i sin själs svåruthärdliga blindhet, kunna älska Gud, som han omöjligt kan och vill se och vara medveten om?

[15] Ty se, på detta sätt kan ingen obotfärdig syndare senare ursäkta sig inför mig, eftersom alla av mig har fått förmågan att lära känna sanningen och dess förträfflighet - för hedningarna genom kunskap om uppenbara saker och förhållanden i naturens stora rike och för judarna genom märkvärdiga

uppenbarelser.

[16] Därför säger jag dig än en gång: när du ber Fadern i mig om något i mitt namn, så fråga honom då mest av allt om oförgängliga skatter i Guds rike. Då kommer du att få ta emot dem, och tillsammans med det också vad du behöver för att leva på denna jord.

[17] Låt den, som fått emottaga mycket jordiska ägodelar, förfara med dem såsom Faderns kärlek önskar. Som en lojal föreståndare över små saker, kommer han sedan att få bestämma över stora saker i mitt rike.'

[18] Efter detta mitt ganska långa tal till folket från Joppe, tackade de mig mycket hjärtligt, men inte så mycket med yttre gester längre. Och med stor kärlek och ödmjukhet frågade fiskaren mig om de redan idag var tvungna att börja på tillbakaresan hem, eftersom de åter var helt frisk och starka män.

[19] Och jag sade: 'Vad mig beträffar, kommer ni inte att tvingas att resa hem eller stanna längre här. Men efter morgonmålet, kan ni säkert ta tillfället i akt att resa hem.'

[20] När fiskaren hörde detta, blev han glad, ty han hade en brinnande önskan att berätta hemma om alla de saker som han och hans följeslagare upplevt här.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]