57 . Vägledning på den andra sidan.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Sedan gick jag ut ur min hydda och såg att allt var som förut. Då tänkte jag för mig själv: "Allt detta är mycket bra men jag är ändå ensam och bor ensam. Om jag bara kunde önska att den tidigare vännen kom till mig så att jag kunde tacka Honom för de goda råd Han gav mig". Och vid denna önskan tittade jag i riktning mot den avlägsna byn som jag nämnde tidigare och såg  snart  att flera män från att byn kom i min riktning.

[2] De var snart nära, och bland dem kände jag också genast igen den vän som innan hade givit mig det goda rådet i den sandiga öknen. Och Han sade till mig: "Uppväck nu inom dig en uppriktig känsla av kärlek, medkänsla, barmhärtighet och generositet. Då skall snart flera män komma till dig som är i samma skick som du var innan. Dela sedan ditt livsbröd och ditt livsvin med dem så kommer de snart att bli lyckligare och kommer att bli dina grannar. Men låt den, som inte vill ta emot något från dig, gå sin väg för att hitta en plats och en bostad enligt sin egen önskan. Då kommer samma sak att hända med honom som hände med dig när du sökte. Men du skall fortsätta att växa i kärlek, barmhärtighet och i en levande önskan att göra gott för de fattiga blinda så mycket du kan. På så sätt kommer du själv att bli rikare och därmed också lyckligare."

[3] Då återvände de som besökte mig i min ensamhet, och återigen följde jag min fortfarande okänd väns ytterligare råd. Och se, snart kom en stor grupp fattiga själar  till mig, och jag frågade dem om de sett eller märkt något.

[4] De svarade: " Hittills bara en oändlig sandslätt under våra fötter och ett grått töcken ovanför oss."

[5] Jag gick in i min hydda och gav dem bröd och vin.

[6] Några av dem såg brödet och vinet direkt när jag sade till dem: "Här har ni bröd och vin. Stärk er själva."

[7] Men många andra såg det inte, eftersom de trodde att jag avsiktligt velat spela dem ett spratt. Och de fortsatte på sin väg.

[8] Men de som tog brödet och vinet såg också genast min hydda och det mycket vackra landskapet. Och de stannade hos mig. Jag lärde dem på det sätt som jag själv hade blivit lärd, och snart var min tidigare ensamma hydda omgiven av ett stort antal andra väl ordnade hyddor. Och därför hittade och förvärvade jag min första by och mitt första sällskap, och stannade där tills jag utvidgat mitt inre mer och mer genom kärleken till min nästa.

[9] Snart efter denna utvidgning utvidgades också själva miljön, och blev mera levande och vackrare, och jag blev gladare och mer upplyst i den. Och ju mer det inre ljuset i mig utvidgade sig och föreställde sig något, så vips fanns det också där.

[10] I det tillståndet började jag också tänka på mina släktingar som jag lämnade kvar i världen för att berätta för dem om mina idéer, speciellt att ett oförstörbart själsliv existerar efter att kroppen fallit bort.

[11] Och se, snart efter det, kom din mamma och några systrar till mig, och jag kunde prata med dem, precis som med dig nu. De trodde på mig och de berättade detta  också för dig. Men hos dig fanns det ingen tro förrän nu eftersom du alltför mycket gick in för den hårda och döda yttre världen med hela ditt sätt att tänka, älska och vilja.

[12] Jag vill slutligen göra den anmärkningen att denna gode vän, som var den första i öknen att ge mig goda råd, är mycket lik den här Herren som du sitter bredvid, vad gäller Hans anletsdrag. Och vid Hans första blick kände jag inom mig själv den ljusa idén att han är Herre över denna och även över vår värld. När jag talar till dig nu, är det inte som om jag talar från en annan plats utan bara från den plats där jag bor. Av detta kan du dra slutsatsen att det inte är nödvändigt för mig att lämna platsen där jag bor för att kontakta någon i den här världen. Men där jag är och talar är platsen också med mig.

[13] Bortsett från detta vill jag också göra dig uppmärksam på att du, när det gäller din själ, nu också reser runt i den yttre världen på bara sand. Och ovanför dig, det vill säga i ditt sinne, har du inget annat än ett mörkt grått töcken.

[14] Men denna jord, och det du ser på den och ovanför den, är bara en plats som skapats av den Högsta Anden, precis som min by var skapad av mig i liten skala.

[15] Den stora andens kärlek, Hans extremt klara tankar av ljus, Hans allsmäktiga vilja och Hans stora barmhärtighet är de ursprungliga beståndsdelar ur vilka han skapar och även upprätthåller sådana underbara platser så länge han vill. I denna värld kan du därför inte se någonting annat förutom den slags plats som kom till i en viss ordning genom den stora anden. Men det förblir bara synligt för din själ som något som existerar så länge din själ är täckt med materia.

[16] När den täckningen tas ifrån dig, kommer du att vara utan en plats, utan någon fast mark och utan ett visst ljus över dig, såvida du inte redan i denna värld hittat vägen till ditt inre. Då kommer det naturligtvis att bli annorlunda på den andra sidan. Därför att då kommer allting, platsen och vad du behöver, att följa med dig till den andra sidan och du kommer inte att behöva bli informerad av en vän om hur du skall få en bostad och sällskap här med oss. Kom ihåg det, min son."

[17] Nu ville sonen prata vidare med sin far.

[18] Men, sade han (pappan) innan han lämnade: "För alla andra saker som du fortfarande vill veta skall du vända dig inåt till ditt hjärta till Den Ende, som sitter intill dig, ty Han vet allt, i denna värld och i vår."

[19] Efter dessa ord försvann anden.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]