För Gud tas den rätta viljan emot som vore den själva handlingen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 60; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: 'Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?'

[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger:

"Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än 

kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’

[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.

[4] Men Jag sade till denne köpman: "Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.

[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.

[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet

för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.

[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”

[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: 'Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap - med kanske kvinnliga tjänare bland dem - men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? '

[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och

sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?

[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från - det är detta som fascinerar mig.’

[11] Jag sade: "Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi  sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”

[12] Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en

stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”

[13] Jag sade: 'Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”

[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att se

denna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder

knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från denna

påstått vackra tidigare slottvinge. ”Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Ett mirakel befriar inte anden.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 61; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”

[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”

[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”

[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”

[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael

varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”

[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”

[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom

sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”

[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”

[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.

[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är 

otroligt många gånger över.

[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt

Guds Son.”

[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall

du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren öppnar vägen till himlen för alla.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 62; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Nu säger köpmannen ingenting mera, tackar Fadern med Mig och sätter sig sedan vid ett stort bord i mitten av hallen. Jag och alla Mina lärjungar, Jonael och hans fru och döttrar, Irhael med sin make Joram, med modern till

Min kropp mellan dem, sätter sig ned vid samma bord.

[2] Detta gör köpmannen övermåttan lycklig, varför han säger: ”Herre, för att jag skall anses vara värdig Dig sittande vid det bord, som  jag satte mig ned vid, vill jag framöver ge de fattiga en tiondel av allt det som mina åkermarker producerar och betala deras skatt till romarna tio år i förväg. Efter denna tid hoppas jag dock på Gud, Din och vår Fader, att han ska befria oss från denna plåga genom Dig, o Herre, i vilket syfte jag utanför har redan erbjudit dig min fulla hjälp med alla mina resurser.

[3] Åh Herre, bara befria oss från denna pest och gör att judarna i Jerusalem återigen kommer att förena sig med oss; de har distanserat sig själva skyhögt från den gamla sanningen. Hos dem råder endast själviskhet, dominans och glitter. De tänker inte längre på Gud och det finns inget spår av kärlek till medmänniskan. De hånar Gerizim till och med när de omvandlar Jehovas tempel till ett näste för penningväxlare och månglare. Och om de anklagas för att ha plundrat Guds heligaste av heliga förbannar de och skymfar honom som vågar kalla dem vid deras rätta namn. Herre, detta måste förändras. Det kan inte förbli på detta sätt, och om det gör det, då kan ytterligare en syndaflod förväntas snart. Runt om i världen finns ingenting annat än hedningar på hedningar, ändå finns det i Jerusalem och Judéen judar, präster, leviter, skriftlärde och fariséer och penningväxlare, som är tio gånger värre än alla hedningar. Kort sagt, världen är sämre nu än på Noas dagar. Om ingen hjälp kommer med Messias, som tar upp ett flammande svärd, så måste vi uppenbarligen bygga en ny ark. Herre, gör därför vad som är i Din makt. Jag kommer alltid att stödja dig.”

[4] Till detta sade Jag: 'Kära Jairus, titta på Mina ungdomar. Jag säger till dig: Jag har ett sådant antal av dem att de inte skulle få plats på tusen gånger tusen jordglober. Ändå räcker det med bara en av dem för att förstöra hela Romarriket på tre röda sekunder. Men även om du är bättre än judarna, så delar du ändå deras totala missuppfattning om Messias och Hans rike.

[5] Messias skall verkligen upprätta ett nytt kungarike på denna jord, men - lägg noga märke till detta. Inte ett materiellt sådant under krona och spira utan rike av anden, sanningen, den rätta friheten genom sanningen, under kärlekens odelade herravälde.

[6] Världen skall emellertid uppmanas att träda in i detta rike. Om den svarar på denna uppmaning, kommer evigt liv bli dess belöning. Om den emellertid inte svarar, även om den förblir som den är, skall den icke desto mindre i slutändan få evig död som arvedel.

[7] Messias, en Människoson just nu, har inte kommit för att döma den här världen utan bara för att till kärlekens, ljusets och sanningens kungarike kalla alla dem som nu vandrar i mörker och död.

[8] Han kom inte till denna värld för att vinna tillbaka för dig vad dina fäder och kungar förlorade till hedningarna, utan bara för att  till dig ta tillbaka det som Adam förlorade för alla människor som någonsin levat eller kommer att leva på den här jorden.

[9] Fram till i dag har ingen själ som lämnat kroppen förts bort från jorden. Ett oräkneligt antal, med början från Adam ända fram till denna timme tynar bort i jordens natt. Men först nu och framgent kommer de att befrias. Efter att Jag har stigit högt upp i skyarna skall Jag öppna vägen från jorden till himlen för dem alla, och på detta sätt kommer alla att träda in i evigt liv.

[10] Ty se, detta är den uppgift som Messias skall fullgöra, och ingenting

som helst annat. Och du behöver inte kalla på dina krigare från Bortre Asien, eftersom jag aldrig kommer att behöva dem. Men andliga arbetare för Mitt rike kommer jag att behöva många, och dessa ska Jag Själv träna upp. Vissa sitter redan vid detta bord, men ganska många fler av dem kommer att göra sig redo för all kärlek och sanning.

[11] Se, det Min uppgift att åstadkomma detta. Tänk på det nu och berätta för Mig vad du tycker om en sådan Messias.”

[12] Säger köpmannen Jairus: ”Herre, det måste jag tänka över grundligt.

[13] Eftersom ingen har ännu hört talas om den här typen av Messias. Men

jag tror att en sådan Messias skulle vara till liten nytta för världen. Därför att

så länge som världen lämnas så som den är, så skall den förbli en obehaglig

fiende till allt andligt. Men jag ska nu ytterligare tänka över det.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Botandet av den förlamade nära byn.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 66; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.] 

[1] Vi trycker ändå på österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glädjefullt ut för att möta oss, och frågar mjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: 'Har ni inte sjuka bland er? De bekräftar det och säger: 'Ja, vi har en som lider fullt ut av gikt."

[* 1 furlong ≈ 200 m]

[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli hel. En av dem säger: 'Herre, det här kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat lämna sin säng på nästan tre år, och hans sängen är svår att flytta, eftersom den är fastgjord i marken. Skulle du vara beredd att gå och träffa honom? Jag sade: ”Eftersom sängen är svår att flytta, varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars lidande personen.”

[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan hela honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: 'Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.'

[4] På detta sade Jag: ”Stig nu upp och gå då. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller till gikt, vilket skulle vara mer akut andra gången än nu.”

[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: 'Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’

[6] Men Jag säger till honom: 'Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: 'Herre, var kan man höra dig tala?

[7] Jag sade: 'Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma? ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.'

[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: 'Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? '

[9] Säger Jonael: ‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och i det tålmodiga uthärdandet av ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss ​​idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.'

[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, med ofta outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man hälsan. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David - dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’

[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall  uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).

[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som var utspridda till en sidospår av de två änglarna vid slottet, stör hans glädje efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder döden för boskapen. Var därför glad, var glad. ”Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra sådant oväsen.

[13] Men den helade säger: 'Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli frisk med ett sådan uttalande som jag är

nu, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med

alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag

min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.'

[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att bedriva ett sådant skådespel och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: 'Låt dig inte bli  hindrad i din glädje. '

[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!'

[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.'

[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort som vi kommer till tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen, men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg vi ska ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.'

[18] Säger den helade: 'Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’

[19] Säger Jonael: 'Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting extra bra. Men jag ser redan en avdelning krigare som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.'

[20] Säger den helade: 'Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska

krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Den nya lagen om kärlek.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 67; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]  

[1] Säger Jonael: ’Sådana knep kan ha få lite framgång hos människor, men mot Guds kraft är sådana knep till ingen nytta. Endast ren och sann kärlek åstadkommer någonting hos Gud. Allt annat är bara som agnar i den starka orkanvinden. Var därför inte orolig, eftersom Gud är med oss. Vem kan då stå emot oss?'

[2] Säger den helbrägdagjorda: ‘Ja, verkligen, du har rätt. Men Gud var utan tvekan också med Adam, ändå visste Satan hur han skulle lägga vantarna på honom med underfundig list. Och Michael måste ändå, efter en tre-dagars kamp, överlåta Mose kropp till honom. Gud är visserligen utan tvekan allsmäktig, men Satan är fylld av den värsta slags list och detta har redan åsamkat Guds folk mycket skada. Därför är försiktighet nödvändig i närheten av en tiger, så länge den lever. Först efter att den är död kan man andas fritt utan att behöva vara försiktig.'

[3] Jonael säger: 'Du måste komma ihåg att under förgången tid tillät Herren Satan att handla si eller så, ty den först skapade andens (Lucifers) frihetstest måste tillåtas få ta lång tid, eftersom han inte bara var den första, utan också den största av de skapade andarna.

[4] Men denna tid har nått ett slut och mörkrets prins kommer nu att bli avsevärt begränsad och inte längre kunna att röra sig lika fritt som tidigare.

[5] Därför, om rätt kärlek till Gud bor inom oss, skall det bli lättare att gå omkring på jorden än vad som tidigare var fallet under lagens hårda ok.

[6] Från Adam till vår tid regerade visdomens lag och sådan visdom och en stark och ovillkorlig vilja krävdes för uppfylla en sådan lag inom en själv.

[7] Men Gud såg att människorna aldrig skulle uppfylla visdomens lag

och kom därför själv till världen för att ge dem en ny lag om kärlek som de lätt kommer att kunna följa. Ty i visdomens lag lät Jehova bara sitt ljus stråla bland människorna. Ljuset var inte han själv, det flödade bara från honom till människorna på precis samma sätt som människorna har sprungit ut från honom, men ändå inte är Jehova Själv. Jehova Själv kommer emellertid till människorna genom och inom kärleken, tar andlig boning hos människan med hela sin sanning och gör därmed den skapade människan lik honom själv i allt. Då kan Satan inte längre genom sin slughet skada en människa som är beväpnad på detta sätt, ty Jehovas ande inom människan ser alltid igenom Satans knep hur dolda de än är och har alltid gott om makt för att upplösa Satans totala hjälplöshet.

[8] Profeten Elias beskrev mänsklighetens nuvarande situation, när Jehova kommer direkt till människorna i kärlek, som ett milt rassel

som passerade grottan, men Jehova fanns inte i den stora stormen och i

elden.

[9] Därför är det milda rasslet människornas kärlek till Gud och deras bröder där Jehova själv bor, medan han inte bor i visdomens storm och lagens flammande svärd.

[10] Och eftersom Jehova själv nu är med oss, för oss och bland oss, behöver vi inte frukta Satans knep lika mycket som sorgligt nog var fallet under antiken och i det förgångna; och du kan se den blodtörstiga romerska tigern i ögat ganska mycket modigare och mera obekymrat. Lade du inte märke till hur en hel legion just nu lade benen på ryggen på ett högst vanhedrande sätt inför de två ungdomarna? Ändå gör sådan ungdomar oss sällskap i stort antal och borde vi vara rädda för romare som närmar sig oss med vita flaggor? Inte ens i en dröm, säger jag, mycket mindre i verkligheten.'

[11] De helade ser förvånade ut och säger efter ett tag: "Vad sade du? Är Jehova nu ibland oss? Jag trodde denna man som hjälpte mig bara var den väntade Messias? Hur kan Jehova och Messias vara En för dig?

[12] Jag har inga problem med att förstå att Jehovas makt genom Messias skall visa sig fullkomligare än alla profeternas tillsammans, men jag skulle inte ens ha vågat tänka, än mindre uttrycka att Messias och Jehova skulle vara En. Förutom att det står skrivet att man inte ska föreställa sig att Jehova har någon likhet med någonting, och nu denna människa, som sannerligen har alla attribut av en Messias , skulle han vara Je-ho-vah själv? Detta är okej för mig, så länge det är okej för dig som överstepräst.

[13] Att Messias kunde vara en speciell Gud trodde jag direkt efter att jag helats, för enligt skriften är vi alla gudar mer eller mindre, beroende på hur Jehovas lag efterföljs. Men att Han skulle vara Jehova själv? Tja, om det är så då borde vi handla annorlunda. Han själv har läkt mig - och det betyder nu att tacka honom på ett helt annat sätt.’  

[14] Här vill han genast komma över till Mig. Men Jonael håller tillbaka honom, och råder honom att göra det när vi kommer till Sykar och den helade är nöjd med detta.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net 

2 000 år av Evangelium.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 91; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

54. Detta var nu det andra under som Jesus utförde efter att ha kommit från Judéen till Galiléen. 

[1] Följande dag i Kana sade Jag åt Johannes, som skriftligen hade dokumenterat det första tecknet vid bröllopet, att även skriftligen dokumentera detta andra tecken som utfördes på samma plats. Och detta gjorde Johannes också med få ord i åtta verser så som det står skrivet. 

[2] Matteus frågade också om även han skulle dokumentera denna händelse, men Jag sade till honom: ”Låt det vara. När vi i morgon kommer till Kafarnaum där jag återigen kommer att undervisa och utföra mirakler, då skall du uppteckna dessa. Men lägg också till i min Bergspredikan helandet av den spetälske vid Sykar, som jag helade då Jag var på väg ner från berget.’ 

[3] Matteus säger: ”Herre, såvitt jag vet blev två spetälska helade av Dig vid Sykar. Vilken av dem skall jag dokumentera?”

[4] Jag sade: ”I själva verket blev fler än två helade, men det räcker att nämna den som Jag helade vid foten av berget och som jag bad att visa upp sig för prästen Jonael, vars namn du inte behöver gå in på, och erbjuda den gåva som Moses påbjudit som ett vittnesbörd för dem. För den som inte tror på Mig efter det ena miraklet kommer inte att tro på mig om jag så utförde hundra mirakel. Dokumentera därför av de många miraklen endast det som 

jag nu berättade om för dig”.

[5] Matteus säger: ”Åh ja, Herre, nu vet jag vilket mirakel Du syftar på. Jag gjorde en anteckning om det, men skrev inte ner det i detalj. Det skall jag göra nu och börja ett nytt kapitel med detta. För jag delade upp Bergspredikan i tre kapitel och detta blir nu det fjärde.”

[6] Jag sade: ”Just nu är denna din uppställning god, men efter att jag har blivit upptagen från denna Jord till mitt eviga Kungarike, kommer du att behöva skriva ytterligare 4 kapitel, som föregår dessa. Därför kan du redan nu ge de 3 kapitlen om Bergspredikan numren 5 till 7 istället för 1 till 3, och det nya skall då bli nummer 8.”

[7] Matteus ordnade därför omedelbart sina anteckningar på detta sätt. Och nuförtiden återfinns alltså Bergspredikan inte i det första kapitlet, utan endast i de femte, sjätte och sjunde kapitlen, även om detta var det första som nedtecknades av Matteus. 

[8] Att vara bekant med detta faktum behövs också för en bättre förståelse av Matteus och Johannes Evangelier, ty bägge skrevs under Min personliga översyn. Det gäller här främst att få de två utåt sett så synbarligen olika dokumenten att harmoniera med varandra, eftersom det nästan alltid har varit fallet att även goda uttolkare av Skriften har betraktat de mirakler som verkar likartade i Matteus och Johannes som de samma, men icke desto mindre har undrat ”Hur kan det komma sig att Matteus säger si och Johannes så även om de verkar utgå från samma fakta?”

[9] Detta gav många fel som resultat och ledde inte sällan till ett fullständigt avståndstagande från Min lära så som den är nedtecknad i Evangelierna. 

[10] Här kunde man verkligen säga: ”Men varför, oh Herre, lät Du detta ske under så många sekler utan att låta någon få klarhet över det?” Avseende detta säger jag:

[11] Där Min lära är mer eller mindre accepterad gick det inte ett århundrade under vilket Jag inte valde ut och uppväckte människor till att bibringa folket fakta och den nödvändiga uttolkningen av Evangelierna. De utvalda har alltid gjort detta och även historiskt kompletterat det i dokumenten, som hade förlorats vad gäller Min lära, dels genom mänsklig oaktsamhet och dels genom olika sekteristiska kyrkvärdars och Evangeliets prästers trotsiga och inte sällan onda avsikter - men endast ytterst få accepterade det.

[12] Kyrkorna, som systematiskt hade omskapats med tiden avvisade naturligtvis detta och förklarade det för att vara ”kätteri” och ”djävulskap” därför att det inte passade deras giriga och tyranniska syfte. 

[13] Vetenskapsmän och konstnärer å andra sidan beskrev sådana fenomen som ”fantasier” och ”drömmerier” av en stackars usling som vill bli något, han också, men utan att ha förvärvat de nödvändiga karaktärsegenskaperna genom ansträngning, flit och djupgående studier. 

[14] På den platsen, emellertid, där den utvalde och uppväckte profeten levde och var känd var han minst av allt accepterad och hade därför inte mycket framgång. Ty enligt människors åsikter, sådana de i allmänhet är, bör en profet i själva verket inte leva på jorden alls, bör inte ha mänsklig form, äta och dricka och ha kläder på sig, utan bör åtminstone fara omkring i luften i en glödande vagn som Elias och därifrån kungöra för varje person det denne i sin egenkärlek tycker om att höra och som smickrar honom. Detta vore då en verklig profet mot vilken allas ögon och öron skulle riktas, särskilt om han under sina flygturer mirakulöst nog kastade stora mängder guld- och silvermynt till de rika, men små kopparmynt åt proletärerna och på samma gång prisade de viktiga, rika och mäktiga, men ofta strängt bestraffade de stackars djävlarna (proletärerna), särskilt om dessa vågade klaga på de rika, viktiga och mäktiga. En sådan profet skulle, såklart, inte bli särskilt populär bland de fattiga, och de skulle inte lovprisa honom.

[15] Men om profeten är en människa vemsomhelst, om han äter och dricker, till och med har ett hem och kanske ägnar sig åt någon världslig handel vid sidan om, oh, detta är allaredan slutet vad beträffar hans profeterande. Han förklaras vara antingen en dumbom eller en hycklare och har ingen större chans att åstadkomma någonting i sitt hemland. 

[16] Således har jag under de nästan 2 000 åren alltid lagt till det som saknats. Men vem godtog det? Jag säger dig, alltid bara väldigt få och dessa sällan nog aktivt. Man lade märke till detta. Men att någon skulle ha ändrat sitt sätt att leva i enlighet med detta och sedan i sin ande övertygat sig själv om att den i övrigt normala människan verkligen var utvald av Mig för att komma med en ny klarhet från Himlen till människor i en värld, som gradvis hade blivit så dyster, det gjordes aldrig av alla slags lättjefulla skäl.

[17] Någon har köpt sig ett par nya oxar som han nu ska använda för plogning, så han har självklart inte tid. En annan måste odla upp en ny åker och kan inte komma på grund av detta. En tredje har skaffat sig en hustru och har därför inte längre någon tid eller möjlighet. En fjärde måste bygga ett stort hus och har så många bekymmer nu, han kan omöjligen ha tid. Och således har alla någon ursäkt och ett nytt ljus från Himlen brinner förgäves upp igen under ett helt sekel i något dolt hörn av jorden. Och om Jag under nästa sekel återigen sänder ett nytt ljus för att skapa klarhet över de antika dokumenten, kommer detta att röna samma öde. 

[18] Om det verkligen förhåller sig så, att döma av alla tiders erfarenhet, så uppkommer frågan huruvida Jag kan klandras för att de antika uppteckningarna än idag visar samma brister som redan för tusen år sedan upptäcktes av lättjefulla forskare, som stödde sig på förnuftet och ägnade sig åt hårklyverier, vilket resulterade i att många som tvivlade och sådana som slutligen motsatte sig Min lära och dess – och Min – fullkomliga gudomlighet, har ploppat upp som svampar ur jorden. 

[19] Anledningen till att jag nu ger fullt ljus i denna fråga är att ingen i slutändan skall kunna ursäkta sig med att Jag, sedan Min kroppsliga närvaro på Jorden, varken hade bekymrat Mig om Min läras renhet och fullkomlighet eller om de människor som tog den till sig. 

[20] När jag kommer åter till Jorden skall jag göra en grundlig sållning och inte godta någon som kommer till Mig med ursäkter, vilka det än må vara, ty alla som söker helt uppriktigt kan och måste finna vad han söker. Men de sjuka fåren och åsnorna som livnär sig vid krubban skall tilldelas medicin varefter de med säkerhet kommer att bli lystna på utfodringen från Himlen. Men sedan kommer de som konvalescenter att bli utfodrade homeopatiskt under lång tid. Men nu än en gång till Evangeliet. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Evangeliet i Sykar.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 51; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Översteprästen säger: "Herre, ska vi börja äta igen? Styrkte vi oss inte med mat och drick redan i början av kvällen? Jag för min del är fullkomligt styrkt och kan varken äta eller dricka mer.

[2] Jag sade: "Du har svarat rätt, för du har ätit dig mätt på mat och kostbart vin från himlen. Men det finns många här som varken vågade äta eller dricka, eftersom de ännu inte hyste någon aktning för Mitt namn eller Mitt ord och var rädda för häxeri. Men nu efter att de hört vårt samtal och insett dess kristallklara sanning, blev de kvitt sin fåniga rädsla och hunger och törst intog dess plats. Nu skulle de vilja äta och dricka men vågar inte på grund av all sin vördnad. Tycker du att man bör låta dem fortsätta så? Åh det skulle vara främmande för oss. De bör nu äta och dricka med god aptit. Eftersom de från och med nu inte kommer att äta eller dricka från detta kök, förutom när de en gång kommer till mitt rike i himlen. "

[3] Efter denna tillrättavisning uppmanade jag återigen folkmassan att äta och dricka och sade också till ungdomarna: "Låt dem inte gå miste om 

något. "Och ungdomarna skaffade återigen fram mycket bröd och vin och alla slags dyrbara frukter.

[4] Men några oroade sig för att äta de okända frukterna. Och ungdomarna tog till orda: "Kära bröder, ät alla dessa frukter utan rädsla, eftersom de är rena och smakar utsökt. Det finns förvisso på denna jord ett antal frukter, grässorter och djur för vars bildning orena andar är verksamma, eftersom det är inskrivet i Herrens ordning, därför att också här måste djävlarna tjäna Herren, även om de inte kommer att eller inte kan göra det frivilligt. Ty precis som en slav måste tjäna sin herre i kedjor, just precis så måste också djävlarna tjäna, men det ligger ingen välsignelse i ett sådant arbete.

[5] Och på denna jord - där inte sällan människor, djur och djävlar lever under ett och samma tak, och verksamma efter sitt slag - förekommer det därför alla slags gärningar, bestyr och frukter av en dålig och oren natur och arter, som människor inte bör ta del av om de vill undvika alla slags jordiska sjukdomar; och Herren har genom Sin tjänare Moses av denna anledning fastställt alla de saker som är rena och bra, och har givit människor rådet att inte använda de saker som orena andar håller igång, och detta är en lysande ordning. Men allt som erbjuds här för er njutning är ytterst rent, därför att de är för er skull införskaffade på ett övernaturligt sätt hit från himlen; därför kan ni njuta av allt utan fruktan. Ty det som Fadern ger från himlen är ytterst rent och utvecklar själens och andens liv för alltid. "

[6] Denna instruktion från de kloka ungdomarnas sida gladde alla i

hjärtat och alla lovprisade Gud för dessa ungas välvilliga klokhet. Denna undervisning skrevs också ner senare, vilket gjorde att den bevarades i många år i denna stad och trakt.

[7] Men när denna stad och trakt senare skövlades av allsköns fiender, förstördes mycket och i samband med detta också denna undervisning, vilket Paulus en gång dunkelt anspelade på i ett av sina brev där han talar om alla möjliga slags andar.

[8] Hela sällskapet var nu på gott humör och diskuterade inbördes bland varandra Mig och Min lära och denna måltid från himlen och ungdomarna diskuterade många saker med gästerna.

[9] Nathanael ställde sig emellertid upp och höll tal till gästerna: "Kära

vänner och bröder, för bara några månvarv (månader) sedan var jag fortfarande en fiskare i Bethabara-distriktet vid Jordanfloden, inte långt

från där denna mynnar ut i havet; en högst anspråkslös man kom till Johannes och lät döpa sig, och utan att någonsin ha träffat honom fysiskt på jorden, så gav Johannes honom omedelbart denna vittnesbörd: "Se, Guds lamm som tar bort världens synd." Och återigen vittnade Johannes och sade: ”Han är den om vilken jag sade: Han är den som även om Han kommer efter mig föredras framför mig, och vars skoremmar jag inte är värdig att knyta upp."

[10] En sådan vittnesbörd hörde jag från predikanten i öknen, och jag

begrundade detta, gav mig iväg och berättade detta för min fru och barn

hemma, och dessa var mycket förvånade över att den strikta predikanten vittnade så om en annan människa.

[11] Eftersom det var svårt att prata med predikanten - och när han

talade så var hans ord grova och han skonade ingen, vare sig det rörde sig om en farisé, präst eller levit - så måste alla göra ett skutt på liv och död för

hans tungas svärd.

[12] Men när Han, som nu är en Herre bland oss, anlände, så blev Johannes ett lamm bland lamm och blev lika ömsint som en lärka som sjunger sin sång om våren. Kort sagt, min familj kunde knappast tro på min berättelse, eftersom de bara alltför väl visste hur Johannes brukade tala.

[13] Två dagar senare tog jag emellertid itu med mitt dagsverke ganska tidigt, satt under ett träd för att laga mitt fiskeredskap, när Han, som

Johannes så finstämt hade vittnat om, kom till mig i sällskap med några som redan följde Honom, kallade på mig vid mitt namn och bad mig att följa Honom. Och när jag undrade över hur Han sålunda kunde känna mig, eftersom jag inte hade träffat Honom tidigare, sade Han: ”Undra inte

mycket, ty sannerligen säger Jag till dig, att hädanefter skall du se himlen

öppna sig, och Guds änglar stiga upp och ned över Människosonen.’

[14] Och se, det som Herren hade talat om för mig har nu på det mest fantastiska sätt gått i uppfyllelse här. Alla himlarna står öppna och änglarna kommer ner och passar upp Honom och oss alla. Vilka mer bevis behöver vi på att Han ensam är Den som ska komma enligt de löften som förkunnades till alla Israels barn, med början hos Adam? Därför anser jag honom vara mera än bara Messias. Han är ....'

[15] Nu avbryter Jag Nathanael och säger: "Min kära vän och bror, bara för närvarande, så långt men inte längre. Först efter att detta kött har lyfts upp av judarna, kan du utan förbehåll säga allt som du känner till om Mig, men inte under några omständigheter förrän dess, ty människorna är inte redo för detta ännu.

[16] Nathanael godtog detta, men kunde ändå inte förstå vad jag menade med att lyfta upp Mitt kött, men han var tyst med sorg i ansiktet. Men jag tröstade honom och påminde honom om vad Jag tidigare hade sagt till honom om detta, varefter han blev glad och lovordade mig i sitt hjärta.

[17] Men den följande dagens morgon började gry. Ändå kände ingen 

minsta spår av trötthet eller sömnighet, eftersom alla var styrkta som

aldrig förr även efter den sundaste sömn. Alla frågade mig därför om

de kunde dröja kvar hos Mig under dagen. Och Jag gick med på detta deras så uppriktiga önskemål.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

​Helandet av en spetälsk.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 46; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

ÅTER TILL SYKAR. 

[1] Som redan tidigare nämnts var vi faktiskt inte på toppen av berget, 

utan längre ner vid den första stigningen på grund av det större utrymmet 

där vilket var lämpligt för den stora folkmassan som hade följt Mig från 

staden, bland vilka det fanns många gamla och redan ganska svaga människor som i den betydande hettan under dagen knappast skulle ha nått toppen av berget. Men vi var ändå ganska högt upp och nedstigningen var bara långsam eftersom skymningen gjorde det svårt att se stigen för vissa 

människor med svag syn.

[2] När vi sålunda långsamt och försiktigt kom ned från berget till slätmark 

låg en man, som var täckt med fula sår, vid vägkanten. Han kom snabbt upp

på fötterna, kom till Mig och sade med sorgsen röst: "Herre, om det bara vore 

din vilja, så kunde du göra mig ren. "Och jag sträckte ut min hand över 

honom och sade:” Så det är min vilja att du ska bli ren." På ett ögonblick var 

den sjuka mannen renad från sin spetälska. Alla svullnader, sårskorpor och 

fjäll hade plötsligt försvunnit. Eftersom det hade varit ett särskilt allvarligt 

fall av spetälska, som var utom hjälp från någon läkare, blev alla människor ganska förvånade när de såg hur denne man plötsligt blev så ren från sin spetälska.

[3] Nu avsåg den renade mannen att prisa Mig högt, men jag varnade honom 

på allvar och säger: "Jag uppmanar dig att du för tillfället inte får berätta 

detta för någon, förutom för översteprästen. Gå till honom; han går bakom 

oss med Mina lärjungar. När han kommer att ha fått bekräftat att du är 

renad, gå då hem och offra på altaret så som Moses har föreskrivit.

[4] Den renade mannen gjorde omedelbart vad jag bad honom om. 

Översteprästen blev också mycket förvånad och sade: "Om en läkare hade 

sagt till mig: "Se, jag kommer att bota den här mannen," skulle jag bara ha

skrattat och sagt: "Åh, din dåre, gå till Eufrat och försök att ösa ur den. Varje 

hink som dras upp kommer att ersättas med ett hundra tusen. Men det 

borde fortfarande vara lättare för dig att tömma Eufrat än att återställa 

hälsan för den här mannen, vars kött redan har börjat sönderfalla. "Och 

den man, som vi nu har känt igen som Messias, lyckades göra detta med 

ett enda ord. I själva verket är det tillräckligt för oss. Han är definitivt 

Kristus. Vi behöver inte några ytterligare bevis.

[5] Sannerligen om någon i dag skulle be mig om en skjorta, skulle jag inte 

bara lägga till rocken, utan alla mina kläder. För detta pris är jag

sannerligen villig att ge bort allting ända in på skjortan, och jag förstår nu

att Hans lära är en rent gudomlig sådan. Ja, Han själv är som om Jehova 

nu kroppsligen vore hos oss. Vad mer kunde vi önska oss? Jag kommer 

att vara en budbärare hela natten för att tillkännage hans närvaro på alla 

gator och gränder.”

[6] Efter dessa ord springer han till Mig, det vill säga alldeles invid brunnen,

faller till mina fötter och säger: 'Herre, stanna bara ett ögonblick så att jag

kan dyrka dig, ty du är inte endast Kristus, en Guds Son, utan Gud 

själv klädd i köttet tillsammans med oss. '

[7] Jag sade: ”Min vän, låt det passera. Jag har redan visat dig hur man skall

bedja. Så bed tysthet, det är tillräckligt. Gör inte alltför mycket idag och 

som ett resultat kanske inte tillräckligt i morgon. Det skall var lagom 

mycket av allting. Om du lägger till rocken till skjortan, så är detta

helt tillräckligt för att göra den fattige till din mycket goda vän för alltid, 

men om du, då han bara ber om en skjorta, skulle ge honom alla dina kläder, 

skulle detta göra honom förlägen och han kommer att tro att du antingen 

vill förbrylla honom eller att du har förlorat förståndet. Och tänk efter, 

ingenting gott skulle kunna ha uppnåtts på detta sätt.

[8] Men om någon ber dig om en shekel och du ger honom två eller 

kanske tre, så kommer du att göra låntagarens hjärta glatt och ditt 

eget väldigt lyckligt. Om du emellertid ger ett tusen siklar till någon

som kom till dig för att låna endast en, så kommer han att bli ängslig

och tänka: "Vad betyder detta? Jag bad honom om en shekel och han

vill ge mig allt han äger? Tror han att jag är omättlig, vill han skämma 

ut mig eller har han kanske blivit psykiskt sjuk?"

Och sannerligen säger Jag, en sådan man kommer inte att bli till fördel

för ditt hjärta, och inte heller kommer en sådan attityd från din sida 

att bli till fördel för hans hjärta. Därför, gör bara lagom mycket när det 

gäller allting. Och detta är fullt tillräckligt."

[9] Denna instruktion har tillfredsställt översteprästen helt och fullt och han

talar till sig själv: "Ja, ja, Han har rätt i allt. Om man gör precis som han sade,

så är det helt i sin ordning; vad som ligger under eller över detta är antingen 

dåligt eller dumt. Ty om jag idag gav bort allt och det kanske imorgon kom

en ännu fattigare man till min dörr, vad kunde jag då ge honom? Så ledsen

detta skulle göra mig, för jag skulle inte längre kunna hjälpa en ännu 

fattigare människa.

[10] Herren har så absolut rätt om allting och vet hur man ska se till att det 

bästa måttet tillämpas överallt. Därför, all ära, lovprisning och lovord skall 

ges till Honom ensam och den djupaste vördnad från alla hjärtan.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Helande mirakel och sena gäster på värdshuset.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 17; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

1. Där var en av fariséerna som heter Nikodemus, en medlem av den Judiska Rådet.

[1] Att Jag efter rensningen av templet tillbringade tid vid en litet Värdshus utanför staden tillsammans med alla dem som hade följt mig har redan nämnts i tidigare kapitel. Men alla kanske frågar:

[2] "Vad gjorde du där, Herre, ty Du tillbringade säkert inte tiden i lättja?"

[3] På detta säger Jag: "Naturligtvis inte. Ty ett stort antal människor från alla samhällsgrupper kom till mig från staden dag och natt. De fattiga kom vanligtvis på dagen, de betydelsefulla, framstående och rika mestadels på natten, för de ville inte visa sig svaga och förrädiska inför sina egna.

[4] Men eftersom de drevs att bli bättre bekant med mig - delvis föranledda av sin nyfikenhet, delvis av en slags godtrogen känsla för möjligheten att jag kanske trots allt verkligen kunde vara Messias - så avslutades vanligtvis deras besök, som ägde rum under natten, med att de tjurade i betydande grad. Ty dessa förnäma, betydelsefulla och rika var mycket irriterade över att jag inte behandlade dem åtminstone lika vänligt och väl som många av de fattiga, som inte kunde berömma mig nog för min älskvärdhet och vänlighet.

[5] Dessutom utförde jag många mirakel för de fattiga som läkare, befriade de besatta från deras plågoandar, gjorde att de lama kunde gå, rätade ut dem med CP, gjorde de spetälska rena, att de stumma kunde höra och tala, de blinda se, och allt detta främst genom Ordet.

[6] De som kom till mig om natten kände till allt detta och ville uppleva liknande under från mig till vilket jag alltid anmärkte: "Dagen har 12 timmar och natten också. På dagen skall man arbeta, men på natten vila. Den som arbetar på dagen slår inte omkull föremål men detta händer lätt för den som arbetar på natten, ty han ser inte var han sätter sin fot."

[7] Men några frågade mig med vilken makt och kraft som jag utförde sådana underverk. Det ganska korta svaret var detta: ”Ut ur Mig själv, och jag behöver inte någon annans hjälp för det."

[8] Återigen frågade de Mig varför jag inte tog inkvartering i staden, eftersom sådana mäktiga gärningar behövde stort utrymme och inte bara en liten obetydlig by, som helt ignoreras av denna, även om det är nära till den stora staden.

[9] Därefter sade Jag igen: ”Det intresserar Mig inte att stanna på en plats där självgoda medborgares soldater håller vakt vid dess portar, och endast släpper igenom de förnäma, men som skoningslöst förvägrar de fattiga tillträde och där en person, vars ansikte inte känns igen och vars klädsel inte är tillräckligt magnifik, stoppas minst sju gånger på varje gata och förhörs om vem han är, var han kommer ifrån och vad han gör där. Dessutom tycker Jag bara om det som är litet och föraktat av världen, för det står skrivet: ”Det som är stort inför världen är en styggelse inför Gud."

[10] Och de frågade genom att säga: ’Är det inte i templet som Jehova dväljs mäktig och storslagen?’ Jag säger:" Han förmodas bo däri, men eftersom ni har vanhelgat templet så har Han lämnat det och bor inte där längre, och Förbundsarken är tom och död."

[11] Säger nattbesökarna: "Vad är detta för helgeråns strunt du talar om? Vet du inte vad Gud har sagt till David och Salomon? Kan det som Gud sagt någonsin bli osant? Vem är du som vågar tala inför oss på detta sätt?"

[12] Säger Jag: "Precis som jag inom och ur Mig själv har styrkan och makten att bota alla sjuka som kommer till mig enbart genom Min vilja och Mitt Ord, så har Jag också styrkan och makten och den fullaste rätt att tala med er om templet såsom jag gjort. Och jag säger er än en gång att nu är även ert tempel en styggelse i Guds ögon."

[13] Nu började några knorra, medan andra sade: ’Detta är uppenbarligen en profet och de har alltid talat ofördelaktigt om templet. Låt oss lämna honom ensam.’ Och så gick nattbesökarna igen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Framtvingat mogna och fullkomligt mogna själar

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 25; kap. 4; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Nu reste sig stadstjänsteman från högsta domstolen upp och sade:

"Herre och Mästare, jag, gästgivaren och hela hans personal, även dessa tre präster från Apollotemplet och de två fariséerna och dessa judar omvändes till tron på dig i första hand genom de underverk som du utfört, även om jag nu inom mig själv är övertygad om att din ofta förekommande undervisning var mycket viktigare för mig än dina mirakler. Men kort och gott: det var i första hand bara genom dina mirakel som vi lade märke till dig, och snart blev det lätt att prata med oss ​​eftersom vi insåg att ingen människa på hela jorden är i stånd att utföra sådana under.

[2] Skall vi nu även anses vara framtvingat mogna frukter eftersom vi  i första hand väcktes till tron ​​på dig genom dina under ? Och skulle det vara möjligt på grund av detta att någon falsk lärare och profet som kommer någon annanstans ifrån genom dennes likaledes falska mirakler och under skulle kunna få oss att falla ifrån i tron på Dig ?

[3] Jag kan säga om mig själv att en sådan falsk lärare och profet skulle aldrig lyckas med mig eftersom jag mycket väl känner igen alla falska mirakel som sådana. Ty väldigt ofta har jag sett sådana magiker, som har till yrke att ägna sig åt alla slags mirakelkonster, och jag har trängt in i hemligheterna bakom hur deras mirakler fungerar, vilket  faktiskt var mycket bra för mig eftersom jag genom detta blev kvitt all slags vidskepelse och genom detta fick jag desto större anledning att vända mig till de gamla filosofernas verk.

[4] Men eftersom Du, liksom Din tjänare Rafael, utförde under här som är omöjliga på någon naturlig väg, så fann jag också i Dig den enda sanna Guden i hela sin allsmäktighet. Och min tro på dig är nu stabilare än en diamant. Men jag är ännu mer stärkt i min inre tro på Dig i kraft av sanningen i Dina Ord än genom Dina unders påtvingande kraft eftersom du var godhjärtad nog att mycket tydligt förklara för mig och alla andra det sätt på vilket du kan utföra Dina under. Men trots det är frågan om jag och även de andra här tillhör de framtvingat mogna frukterna."

[5] Jag sade: "Inte alls, min käre vän, ett under är på ett visst sätt bara ett påtvingat mognande för den som kom till tro omedelbart efter detta under och efter detta inte längre bryr sig om någonting. Se, detta var absolut inte fallet med dig, ty även efter att jag utfört dessa under, hade du mycket ovanliga invändningar mot mig. Och sedan var det till och med mycket svårt att med Mitt Ord föra dig på rätt väg, vilket verkligen inte var en lätt

uppgift. Ty även efter att du helt och fullt trodde på mig hade du fortfarande skarpa kritiska invändningar mot mig om hur jag behandlar alla skapade varelser, särskilt människor på denna jord. Och om jag inte varit i stånd att ge dig ett kraftfullt svar, skulle alla de under som jag utfört inte ha fått dig att tro på mig helt och fullt. Så du kom mycket mer till den sanna tron på mig i kraft av sanningen i Mina ord. Och de under som jag utförde före och efter detta såg du inte som en bekräftelse på din tro på mig, utan bara som en god gärning som jag gjorde för dig och för denna stad. Och du kan nu själv förstå liksom jag och Rafael hur de kan uppnås, vilket du mycket snart kommer att förstå ännu bättre.

[6] Vad någon har analyserat, uppfattat och förstått i sitt hjärta och själ, så att säga från fiber till fiber, är inte ytterligare en omständighet för att tvinga honom att tro, utan får honom bara att helt och hållet bli styrkt i anden. Därför hör han inte längre till kategorin av påtvingat mogna frukter utan redan till den kategori av frukter som blivit fullmogen. För jag säger er: varje människa som hör en sanning i sitt liv, utan att ännu så länge veta mer ingående om dess inre grundläggande beståndsdelar, men som tror på sanningen ändå utan att bry sig om de inre beståndsdelarna, hör fortfarande starkt till den omogna frukten. Men den som låter tvivel komma upp inom sig om den sanning som han hört, och detta så länge tills han lärt sig om alla de inre grundläggande beståndsdelar på vilka sanningen vilar, hör verkligen inte till en påtvingat mogen frukt utan till en fullmogen.

[7] Därför att man antingen bör vara helt kallt eller redan helt varm i sitt hjärta angående Mig om man vill bli accepterad av Mig. Ty likgiltiga människor kommer att hållas borta från Mig tills de blir kalla eller varma. En beslutsam läggning är för Mig tusen gånger mer att föredra framför tusen obeslutsamma sådana, eftersom de obeslutsamma ter sig som obearbetat lergods på drejskivan vilket ändå bara kan användas först när det härdats i elden. Och därför måste även dessa likgiltiga människor först genomgå alla typer av prövningar och frestelser i elden innan de  blir lämpliga och solida för mig och Mitt Rike.

[8] Jag tror att jag nu berättat allt för att lugna er alla. Jag kunde dock berätta ytterligare mycket om detta, men av vilket skäl ? Den som helt och fullt kan se sanningen i en kort predikan behöver inte en lång predikan. Den som däremot inte ser sanningen i en kort predikan kommer ännu mindre att uppleva den i en lång predikan. Håller du med om denna Min undervisning och är du nöjd med den?"

[9] Den högsta rättsliga stadstjänsteman sade: "Herre och Mästare, i högsta grad. Jag skulle till och med säga: tusen gånger mer än helt nöjd, och det enda som är kvar att göra för mig och andra är att tacka Dig från djupet av våra hjärtan ända tills vi slutat våra jordiska liv. Genom den nåd du givit oss byggde Du, o Herre och Mästare, i våra hjärtan ett tempel för dig som ingen makt i världen någonsin kommer att kunna förstöra. Men skydda också detta Ditt tempel mot alltför stora stormar av frestelse."

[10] Jag sade: ”Det som ni ber om kommer också att ges till er.

[11] Men nu är det nästan midnatt, och därför kommer  vi också att ge vår kropp en kort vila. Vi kommer fortfarande att träffas och tala med varandra i morgon bitti innan jag ger mig av."

[12] Sedan gick vi alla till vila.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net