Esaus slott. Den smarta köpmannen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 55; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Men vi fortsätter med vår resa och anländer efter en timma till en ren, skuggig lund som tillhör en rik affärsman i Sykar. Denna lund är försedd med massor av prydnadsföremål, små trädgårdar, bäckar och dammar med alla slags fiskar och fåglar; och i ändan av den vidsträckta lunden står ett enormt slott med massiva, befästa väggar. Detta slott hade byggts av Esau, och han bodde där när Jakob var utomlands. Det hade förstås drabbats mycket av tidens växlingar, men denna köpman kostade på det stora summor, rustade upp det helt så att det gick att bo där, och bodde ofta där med alla sina egna och så även vid detta tillfälle. Även om han till sin läggning var mycket välvilligt inställd och var i besittning av många andra egendomar, så var han ganska kinkig när det gällde denna och ängslig när han såg att alltför många människor tog sig in i den, ty han har gjort sig mycket besvär för att förfina den.

[2] När han därför plötsligt fick syn på en stor folkmassa som rörde sig genom lunden och mot befästningarna, skickade han snabbt ut sina många tjänare och arbetare för att få oss ut ur lunden, och också för att ta reda på vad vi höll på med.

[3] Men Jag sade till arbetarna: "Gå till er herre och berätta för honom att hans och er Herre låter honom veta att Han och de med Honom skall göra ett kort uppehåll här för lunch.”

[4] Arbetarna och tjänarna återvänder omedelbart till sin herre med detta budskap. Han frågar dem om de kunde räkna ut vem Jag var. Men arbetarna och tjänarna svarade: "Vi har redan berättat för dig hur han sade till oss att han var din och vår herre, så varför frågar du igen? Sju kungligt utsmyckade döttrar följer med honom, och det är en omätbar folkmassa i hans släptåg. Han skulle kunna visa sig vara en prins från Rom, och det vore därför tillrådligt att skynda till portalerna och välkomna honom i all ära."

[5] När han får höra detta säger köpmannen: ”Ta i så fall genast hit mina dyraste festkläder och låt alla se så festliga ut som möjligt, för en sådan prins måste välkomnas ärofullt.”

[6] Allt i hela slottet är nu ett spring fram och tillbaka med kockar som alla springer ikapp till skafferiet för att förflytta mängder av matnyttiga saker till köket, medan trädgårdsmästarna rusar till de stora trädgårdarna för att samla ihop all slags dyrbar frukt.

[7] Efter en stund kommer slottsherren ut, praktfullt klädd och omgiven av hundra av sina mest framstående tjänare, och bugar sig ner nästan till marken framför Mig tre gånger, välkomnar Mig i allas namn och tackar Mig för den ovärderliga nåden, ty han är ännu av den övertygelsen att Jag är en nitisk prins från Rom.

[8] Men Jag tittar intensivt på honom och frågar: ”Min vän, vilken samhällsställning anser du vara den högsta, som en människa kan inneha på jorden?”

[9] Den rika köpmannen svarar : "Herre, förlåt din högst lydiga slav, men jag kunde inte förstå din fråga, som innehöll en upphöjd visdom; var därför snäll och kom ner från din omätbart upphöjda visdom och ställ frågan på ett sätt som är begriplig för min gränslösa mentala tröghet.” (Ändå hade han förstått frågan ganska väl, men vid denna tid existerade en tokig form av artighet, som bestod i att inte förstå ens den enklaste fråga, om frågeställaren hade en upphöjd rang, för att på så sätt lyfta fram den högt ansedda personens visdom.)

[10] Men Jag säger till honom: ”Min vän, du förstod Mig ganska väl, men låtsas att inte ha förstått Mig, bara på grund av den gamla artighetsregeln, som dock redan har blivit omodern. Lägg därför denna gamla tokighet åt sidan och svara på Min fråga.”

[11] Köpmannen svarar: "Ja, om jag kanske vågar besvara din upphöjda fråga rakt ut, då anser jag själv med ditt medgivande att jag  har förstått din upphöjda fråga och mitt svar skulle därför bli att jag naturligtvis betraktar kejsaren och hans ämbete som det högsta som en människa kan inneha på jorden.

[12] Jag sade: "Men Min vän, varför motsäger du dig själv så kolossalt i ditt eget hjärta gentemot ditt eget uttalande, som låter så här: "Sanningen står högst och heligast på denna jord. Och den som bär plikten att förvalta Sanningens och Rättvisans uppgift innehar det högsta och mest upphöjda ämbetet på jorden. Ty se, detta är din levnadsregel. Hur kan du som det högsta uppge ämbetet för en kejsare, vilken, som överbefälhavare, innehar ett ämbete av brutalt våld, som definitivt inte alltid stödjer sig på Sanning och rättvisa, och sålunda motsäga dina inre övertygelser?"

[13] Nu blir den rika köpmannen förbluffad och säger efter ett tag:

"Herre, du upphöjde. Vem gav bort mitt ordspråk till dig? Jag har aldrig uttalat det högt, men självklart har jag tänkt det tusentals gånger om. Eftersom vi bara är alltför väl medvetna om att de bästa resultaten inte alltid uppnås med den enkla sanningen och att man, för att komma undan helskinnad bland människorna, ofta måste offra denna av politiska skäl.

[14] Men det verkar som om jag också i dig själv, du upphöjda furstliga son, har upptäckt en stor vän av sanning och rättvisa, och du må anse det lämpligt för mig att bemöta dig med en omhuldad sanning, eftersom herrar högre stånds aldrig vill höra sanningen och därför tycker mycket om smicker, efter vilket de endast strävar efter, och alla mänskliga rättigheter betyder ingenting för dem. Vad de än vill ha, det tar de, allra helst med tvång. Huruvida de fattiga klagar på orättvisor, nu eller tidigare, det kvittar lika för de stora som värmer sig i högaktningen. Det är därför som man måste vara politisk och tilltala dem snyggt annars blir det fängelse och galär, vilket multiplicerar mänsklighetens plåga och smärta."

[15] Jag sade: "Du har talat väl och sanningsenligt. I det här fallet är jag av

liknande åsikt, men berätta nu för mig vem du faktiskt tar mig för?”

[16] Säger köpmannen: "Herre, detta är en kitslig fråga. Om jag säger för mycket kommer jag självklart att skrattas åt, men om jag säger för lite slutar jag i soptunnan. Därför är det bättre att låta Dig tro vad du vill än att svara på den - och fördriva sin tid i fängelse med tortyr och plågor."

[17] Jag sade: 'Men om jag försäkrar dig att du inte heller behöver vara rädd, då kan du säkert svara? Därför säg rakt ut vem du tror att jag är.

[18] Svarar köpmannen: "Tja, om jag måste säga det: en prins från Rom.”

[19] Jonael bakom mig säger: "Detta torde vara alltför lite. Du måste bara gissa högre. Prins räcker inte.

[20] Köpmannen blir bestört och säger: "I slutändan, skulle det kunna vara kejsaren själv?

[21] Jonael säger: ”Fortfarande alldeles för lite; gissa därför lite högre.”

[22] Säger köpmannen: "Detta skall jag med besked låta stå för  sig själv, därför att det finns inte något högre än en kejsare i Rom."

[23] Jonael säger: "Och ändå finns det det. Sannerligen, något mycket högre. Tänk bara och säg det rakt ut. Därför att jag ser in i ditt hjärtat, och detta tilldelar kejsaren i Rom den lägsta platsen. Varför talar du annorlunda mot vad du tänker och känner i ditt hjärta? Tala därför sanning."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Det gudomliga kärleksvinets goda effekt.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 63; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Alla äter och dricker och till och med Jairus själv, uppfylld av tankar, äter och därjämte också festar om ganska så duktigt. Helt förvandlad till kärlek genom det glödande himmelska kärleksvinet, säger han till mig: 'Herre, en viktig tanke slog mig just. Om det vore möjligt skulle jag vilja få vinstockar från vars druvor jag kunde göra vin av denna karaktär. Därför att med sådant vin i mina källare kommer jag fylla upp världen med ingenting annat än kärlek över kärlek. Jag upplevde det med mig själv. Normalt är jag naturligtvis en människa med en speciell förkärlek för vad som är bra, rätt och trevligt, men jag kan inte säga att jag på något vis har lagt märke till någon speciell kärlek till mänskligheten.

[2] Fram till nu handlade jag alltid utifrån ett slags själv-påtvingad rättfärdighet, som jag föreskrev för mig själv i enlighet med min kunskap om lagen. Det berörde mig lite huruvida en lag är bra eller dålig. Jag ville aldrig grubbla över sådant. Mitt motto var, lag är lag, vare sig den är Guds eller Cæsars. Om denna kan resultera i straff måste man följa den av eget intresse för att undvika dåliga konsekvenser. Men om en lag inte får några påföljder så är det inte på något sätt en lag utan bara ett gott råd, som man kan följa, utan lagstadgad skyldighet.

[3] Det kan naturligtvis vara skadligt att inte följa goda råd, och sorgligt nog nästan te sig som en laglig bestraffning, men ändå är vägran att ta emot goda råd fortfarande inte synd av det slag då mängder av andra människor kan påverkas snarare än främst den individ som inte accepterar det goda rådet. Men om rådet är dåligt då syndar jag uppenbart grovt genom att godta det.

[4] Men med lagen är det annorlunda. Om denna är bra eller helt igenom dålig, måste jag ändå stå ut med den just för att så är lagen. Det är ovidkommande om jag inte lyder den eftersom jag tycker att den är dålig, jag syndar antingen mot Gud eller mot härskaren, och jag kommer att straffas av båda. Ur detta framgår klart och tydligt att jag är laglydig inte på grund av kärlek utan har en inre motvilja mot lagligt tvång. Nu när jag har druckit detta härliga druv-vin från himlen ser jag emellertid ingenting annat än kärlek överallt och kunde omfamna och kyssa hela världen.

[5] Dessutom ser jag en liknande effekt på alla som drack av detta verkligt himmelska vin. Därför skulle jag vilja anlägga en stor vingård från dessa vinstockar och låt hela mänskligheten dricka av detta vin, och då skulle de förvandlas till kärlek på kort tid, så som jag ser det. Om det därför vore möjligt att förse mig själv med sådana vinstockar så skulle jag vara den lyckligaste människan på Guds goda och vackra jord.”

[6] Jag sade: "Vinrankor, som skulle ge dig sådant vin, kan jag tillgodose dig med ganska lätt. En sådan förmodad inverkan på mänskligheten kommer du emellertid inte att kunna åstadkomma. Och det beror på att detta vin faktiskt upplivar människans kärlek, men endast under förutsättning att denna redan finns i människan. Där det emellertid inte finns någon kärlek utan bara ondska i människans hjärta, där upplivas bara det onda i honom på samma sätt som kärleken var i dig, och han blir då bara förvandlad till en fulländad djävul, och kommer att gå omkring och göra ont lika entusiastiskt som du vill göra gott.

[7] Därför måste man vara uppmärksam på vem man vill servera för att få njuta av detta vin. Men jag tänker icke desto mindre låta dig få ha en vingård med dessa vinstockar, men var högst uppmärksam på vem du vill skall dricka sådant vin. Sanningen är att mycket gott kan göras genom att ge liv åt kärleken. Ändå är det bättre att detta livas upp av Guds ord eftersom detta kommer att hålla i sig medan det med förtärandet av detta vin bara varar ett tag och sedan försvinner som själva vinet. Håll detta väl i minnet annars kommer du att göra mycket ont istället för gott.”

[8] Säger köpmannen Jairus om detta: ”Herre, i så fall skulle det inte vara någon mening med att driva upp en sådan vingård. För man kan inte veta om en person hyser gott eller ont inom sig när man överlämnar sådant vin till dem, och man kan dessutom hamna i en besvärlig situation när man genom att vilja ge liv åt någons kärlek bara skulle ge liv åt dennes ondska. Nej, nej, i det fallet skulle jag sannerligen lämna uppförandet av en sådan vingård väl åt sitt öde.”

[9] Jag sade: "Det är samma sak för mig. Jag ska göra för dig vad du än önskar. Men jag säger till dig: varje sorts vin som odlats på jorden har mer eller mindre en liknande egenskap. Låt bara olika människor dricka från dina egna produkter ungefär den mängd du redan har druckit av mitt himmelska vin, så kommer du att se hur vissa helt övergår till kärlek medan andra blir rasande och slåss med knytnävarna, till den grad att man måste binda fast dem med rep. Men om redan jordiskt vin framkallar sådana reaktioner, så mycket mer det himmelska vinet.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens vilja är änglarnas kraft.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’

[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vad

som verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”

[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans med

ditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,

som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.

[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”

[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”

[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och ska

inte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”

[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt att

begå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag     skall i alla fall behålla två.”

[8] Jag sade: "Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”

[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas 

i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”

[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”

[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?" Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: 'Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.

[12] Men de två ungdomarna sade: 'Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”

[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.

[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herren

säkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.

[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”

[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”

[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net