45. Innan 2.000 år.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 45; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] (Herren) - "Så som det går med domen över Jerusalem, så kommer det också att falla sig med en framtida stor dom över världen, då Jag kommer att bli färdig med Babylons stora sköka helt och hållet. Men det kommer att bli en dom som den under Noaks tid och som under Sodom och Gomorras tid.    

[2] Också då kommer stora tecken att äga rum på jorden, i havet och på himlen och Jag kommer att uppväcka tjänare som kommer att sia om framtiden och som kommer att tillkännage den kommande domen åtskilliga gånger. Men människans högmod vill inte höra talas om dem och även om han skulle lyssna på dem, så skulle han fortfarande inte tro på vad de säger utan skratta bort dem som dårar. Men detta kommer att vara ett säkert tecken på att den stora domen med hög säkerhet kommer att äga rum, vilken kommer att förtära alla ondskans missdådare. 

[3] Också under denna tid kommer några unga att få syner och några ungmöer kommer att förespå sådant som skall hända. Grattis till dem som därigenom bättrar och i sanning omvänder sig! 

[4] Detta är emellertid lätt igenkännbart, såsom man på ett fikonträd känner igen att våren är nära, nämligen när knopparna blir saftiga och börjar öppna sig. 

[5] Det kommer att bli stora enskilda krig bland nationerna och den ena nationen kommer att angripa den andra; det kommer också att bli hög inflation och alla slags pestsjukdomar kommer att uppstå, såsom det ännu inte hänt bland mänskligheten. Stora jordbävningar kommer också att i förväg äga rum så att människorna kan förmana sig själva till försoning och kärlekshandlingar. Grattis till dem som gör så!

[6] Men många kommer inte att lägga märke till det och kommer att tillskriva naturens blinda krafter allting. Och siarna kommer att bli utskällda som bedragare och många kommer att slängas i fängelsehålan för Mitt namns skull. Och under stora hotelser om bestraffning kommer de att förbjudas att tala i Mitt namn och att tillkännage den kommande domen. Den som inte gör Babylons stora skökas vilja kommer att få det svårt. 

[7] Men allt detta måste äga rum omkring sju hundra år före domen så att ingen till slut kan påstå att han inte hade fått tillräckliga varningar. Från och med nu kommer det att gå inte fullt 2.000 år; och detta kommer uppenbarligen att bli en yngsta men på samma gång också en sista dom på denna jord.

[8] Endast från och med då kommer Paradiset att upprättas på jorden och ett lamm och en varg fredligt leva i ett stall och äta från ett ämbar. 

[9] Men i anslutning till domen kommer tecken på Människosonen att ses i skyn, vilket betyder att himlen inom människan kommer att känna igen Mig som himlens och jordens enda Herre och människan själ att prisa Mig mycket. 

[10] Men detta är fortfarande inte människans fulländning. Om Jag emellertid då framträder upplyst och klar inför hela mänskligheten i skyarnas moln med all himmelsk makt under ljudet av tromboner, som vore det många krig och domar, nämligen den sanna himlen som är i människans hjärta, då kommer domen över världen att infinna sig. 

[11] Den rättfärdiga personen kommer därefter att träda in i Min prakt och

ondskans missdådare kommer att förtäras av Mitt rättmätiga raseris eld och inträda i sina ondskefulla gärningars kungarike, som är färdigställt för alla oförbätterliga djävlar. Eftersom den som frivilligt väljer helvetet, han borde då också bli fördömd i det såsom detta är fördömt i sig självt. På samma sätt som det goda för alltid förblir gott, så kommer det onda också för alltid att förbli ont i sig självt och kommer att bli 

det evinnerliga fundament som i all evighet kommer att tjäna Mig som en vila för Mina fötter. 

[12] Jag Själv utifrån Min ursprungliga gudomliga personlighet dömer ingen, utan allt detta görs av Mitt ord som Jag talat till eder. Eftersom Jag en gång har uppstigit till Mitt rike, kommer Jag aldrig att återvända till denna jord i köttet utan endast i anden, i ordet och det kommer att bli som det var i begynnelsen där det står: I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Men Ordet blev kött och levde bland människorna. Han, vilket betyder, Jag kom till Mina egna och de Mina kände inte igen Mig; ty världen och dess kött har gjort dem alla blinda och döva. 

[13] Med er är Jag nu en person av kött; men därför kan Jag inte ge er Min andes hela makt. Om Jag emellertid senare inte kommer att vara bland eder i köttet som nu utan vara bland eder bara i anden, då kan Jag också förse er med hela styrkan och kraften i Min ande, vilken Jag naturligtvis är sedan evighet. I anden och kraften kommer Jag att vara med eder till tidens ände, för vilken denna jord fortfarande kommer att finnas till och tills den har låtit den sista dömda anden mogna för MIg.   

[14] Jag har redan många gånger tidigare talat om och visat er hur det kommer att bli på denna jord. Vänta därför med tålamod på den säkra frälsning som inte kommer att utebli och önska er inte en dom över världen innan tiden är inne! Därför att när denna kommer, så kommer det ännu att vara för tidigt för er och ännu mera så för dem som kommer att dömas; eftersom i domen är kärlek och barmhärtighet långt borta och varje själ kommer att lämnas över för att klara sig själv så att hon bittert kan erfara hur fullkomligt obrukbar hennes tomma tidsbestämda hjälp till   världens folk var. - och berätta nu för Mig om ni har förstått allting väl!" 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

46. Lazarus tvivel.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 46; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Lazarus sade: "Ja, åtminstone har jag förstått det väl! Uppriktigt sagt: mänsklighetens hela historia ser inte särskilt munter ut! I grunden är människorna inte huvudsakligen ansvariga för att de är så onda, utan snarare de omständigheter under vilka de är avlade, födda och utbildade. Därför är varje dom icke desto mindre en högst egensinnig och förtryckande handling av Honom som har makt att döma folket.

[2] Det heter förstås: Gud sörjer för att varje person har förmågan att klart skilja mellan sant och falskt och gott och ont; men när sker detta? Enligt min erfarenhet först när människan fullt och fast har erkänt sig vara falsk och ond när det gäller allting i en sådan omfattning att ingen annan ren undervisning är till någon nytta längre. När folk har levt i flera hundra år utan något märkbart gudomligt inflytande, börjar de nödvändigtvis med tiden att glömma Gud, skapa egna lagar och livsföreskrifter för sig själva, genom vilka de dock inte kan uppnå mänsklig frälsning, hur strikt dessa än följs. Sedan, när mänskligheten slutligen blivit alldeles som djur, sker uppenbarelser genom människor som väckts till insikt - fastän bara små sådana till en början. Och om de är fruktlösa, först då inträffar de starkare uppenbarelserna. Och om också de är fruktlösa så kommer domen. Herre, varför det måste vara så fattar jag fortfarande inte inte på långa vägar.

[3] Från Adam till Noak och särskilt när det gällde Kains ättlingar, fanns det bara lite eller inget tal alls om någon uppenbarelse. Under Noaks tid förekom alla slags under och uppenbarelser, men alltför sent eftersom framför allt folket från låglandet  hade gått över till djävulen helt och hållet. Då lade folket naturligtvis inte märke till det och fortsatte att leva i sitt eget vanvett; men då inträffade också den mest fruktansvärda domen.

[4] Senare pågick detta fram till Abraham där under en lång tidsperiod nästan inga uppenbarelser ägde rum. Med Abraham satte de gudomliga uppenbarelserna igång igen; men redan i slutet följde domen över Sodom och Gomorra och de omgivande tio städerna.

[5] Från Abraham, Isak och Jakob fortsatte det ända till Moses. Under denna profets tid kom högst märkliga saker till folket från himlen. För första gången tillkom särskilda lagar enligt vilka de var tvungna att inrätta sina liv; men domen var också extraordinär. Egyptierna måste dö i hundratusental och de befriade israeliterna hade det efteråt inte mycket bättre under fyrtio år i öknen. Samtliga, egyptierna och israeliterna, hade under alltför lång tid inte hört något om någon särskild uppenbarelse och blev med tiden ljummare. Den tidigare levande tron förvandlades till en lättjefull och traditionell tro, vilket nästan inte är mycket bättre än att inte ha någon tro alls. På samma sätt som deras tro var inrättad, så verkställde de även livsreglerna!

[6] Om frånvaron av uppenbarelser fortsätter alltför länge, så kommer människorna att förlora all tro på en sann Gud och skapa åt sig själva gudar efter sina egna önskningar och därmed förfalla till fullständig avgudadyrkan. Kan man direkt klandra dem för detta, rimligtvis? Verkligen inte, enligt min alltid mycket förnuftigt mänskliga åsikt!

[7] Under domarna och även senare under kungarna, väcktes en hel del profeter till insikt för oss judar, men alltid bara då om de redan hade syndat sig till döds; men då följde även domen omedelbart, vilket tillintetgjorde syndarna.

[8] Åh, Herre, nu är Ni här själv. Nu äger verkligen mänsklighetens allra största uppenbarelse rum, men då kommer domen inte heller att behöva dröja alltför länge. Bara efter några hundra år kommer människorna när det gäller Er lära att inte vara ett hårsmån bättre än prästerna där nere! De omvända hedningarna kommer återigen att bli hedningar och judarna kommer att bli ännu mera oupplysta än de är nu, och därigenom kommer det aldrig att bli ordentligt upplyst och bra på denna jord. Jag anser därför att klara uppenbarelser inte bör utebli alltför länge från och med nu, annars kommer avkomlingarna, som inte kan vara närvarande under den nuvarande uppenbarelsen, att utan skuld falla in i den gamla natten.

[9] Filistéerna förgjordes på grund av sin gudlöshet och har så långt jag vet aldrig fått någon uppenbarelse; likaså de gamla fenicierna, också trojanerna, babylonierna, de niniviterna och även en del andra nationer, som enligt vad jag vet inte heller har fått någon särskild uppenbarelse.

[10] Ja, varför denna så ofördelaktiga lek med folken på denna jord? Besinna att ingen person kan hjälpa att han finns till! Men när han enligt Er allsmäktiga vilja är där så är han redan från vaggan till graven mycket olyckligt lottad och måste stå ut med den ena domen efter den andra. Ja, varför det? "

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

50. Antikrist

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 50; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1]  Lazarus sade: "Hur ska vi förstå antikrist?"

[2] Jag sade: "Antikrist uppstår ur det faktum, att det finns vissa smarta och arbetsskygga personer, som märker att Min lära får fler och fler anhängare, och att Mina lärjungar får det allt bättre, varför även de kommer att ta till sig Min lära. Och när de får höra om de under som Jag utfört och även om de under som ni vid givna tillfällen kommer att utföra, kommer de att börja göra stora under med hemliga trollkonster på absolut naturlig väg såsom de hedniska magikerna och esséerna har gjort detta. Detta kommer att föra de godtrogna bakom ljuset och detta i slutändan i en sådan omfattning, att många av era anhängare kommer att betrakta er som falska lärare och profeter och börja förfölja er.

[3] Ägna därför stor uppmärksamhet åt detta så att ni bara tar, vad ni behöver för att leva, från dem som tar emot evangeliet! Ty om lättingarna märker att predikningarna och undren gör att ni får en massa pengar, kommer de göra allt möjligt för att köra bort er. Därför kommer ni att tidigast känna igen vilka som är falska profeter på deras gärningar. För de verkliga profeterna kommer alltid att vandra i Min fattigdom och tar bara emot vad de behöver som grundläggande livsförnödenheter från sina församlingar. Men de falska kommer att göra som fariséerna gör nu - och i många fall mycket värre - och för allt de gör i Mitt namn för församlingarna, kommer de att insistera på att bli högt och dyrt betalda. Och alla människor kommer att betrakta dem som Guds tjänare och genom bestraffningar måste de tro att Gud endast lyssnar till deras böner och betraktar deras offer med stor nöje. Liksom nu detta enda tempel står där för alla judar, kommer Antikrist att bygga oräkneligt många tempel med stor prakt och kommer i dessa att utföra trollkonster och offerritualer, och hålla dåliga och själviska tal inför folket. De kommer att hålla bön på främmande språk för att få människorna att tro att ett sådant tal är det renaste och därmed också det som tilltalar Gud mest.

[4] Detta är tillräckligt för alla för att känna igen en falsk profet och att kunna skilja honom från en sann sådan. De kommer naturligtvis att föra en massa oväsen och skrika ut till hela världen: "Alla ni, kom till oss eftersom Kristus är här och han är där vi är!" Men tro inte på det, oavsett om de skriker ännu så mycket högre och utför ännu större underverk; eftersom de aldrig någonsin kommer att vara Mina lärjungar, utan Belsebubs bedragna lärjungar, från vilken de också kommer att skörda sin belöning i gyttjepölen med tjut och tandagnisslan! Var uppmärksamma på detta och utför så lite mirakler som möjligt, utan håll er till ordet och dess eviga sanning, den äkta läran kommer att bestå bland många människor fram till världens ände! Men låt oss nu gå tillbaka in i huset igen och du Lazarus, ge oss bröd och vin, eftersom Jag nu är väldigt törstig! "

[5] Därefter gick vi in i huset och Lasarus bad omedelbart om rätt mängd bröd och vin. Vi satte oss vid bordet och styrkte oss.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

57. Romarna och den unga kvinnan hedrar Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men nu började även romaren att titta på mig mera ingående och sade till mig: "Vän, förlåt mig att jag av mitt hjärtas lust besvärar dig med en betydelsefull fråga! Mina tidigare förfrågningar om den framstående mannen i det här landets kan inte att ha undgått dig. Du har nu botat denna ungmö genom ett mirakel och något liknande har jag aldrig bevittnat tidigare. Du botade henne endast genom att använda kraften i din vilja. Hur skulle det vara om du i slutändan skulle visa dig vara den framstående mannen, den sannaste Gudsmänniskan själv, om vilken nyheterna också nått Rom! Och om det inte är du, så känner du säkert till honom. Om det förhåller sig så, för oss då till honom, och de skatter jag har med mig, kommer bli edra! "

[2] Därpå sade Jag: "Eftersom du har gjort den långa resan från Rom och hit med dessa dina kamrater, säger jag det till dig, att du redan har kommit till rätt stad och rätt plats, eftersom jag är Den, som du har letat efter. Vad har du för avsikter nu? Varför har du sökt efter Mig med sådana stora uppoffringar? "

[3] Helt hänförd av denna Min bekännelse sade romaren: "O vän, om det är Du, då har jag och alla dessa mina följeslagare funnit vår frälsning, eftersom jag vill ta del av din lära själv och bevittna Din väldiga makt och storslagenhet. Men inte förrän i morgon kommer vi att besvära dig mer, denna kväll vill vi emellertid tillbringa som gamla, goda vänner.

[4] Framför allt vill jag nu tacka för att du botade denna verkligt förtjusande flicka. Och hämta mera vin, ni två krögare, eftersom vi nu har funnit vår högsta frälsning, och i morgon kommer de fattiga i denna stad att få mat på vår bekostnad! Fiat! "

[5] Lazarus och gästgivaren gick och tog fram mera vin och detta hälldes i muggarna.

[6] Därpå tog romaren hela muggen och sade: "Välkommen till oss och ära, kärlek och tacksamhet till Dig, store Mästare! Även om de förmörkade och dumma judarna inte erkänner Dig, så erkänner romarna Dig än djupare och bättre! "

[7] Här tömde han muggen helt och berömde vinet efteråt. Därpå gjorde alla andra likadant. Det var endast ungmön som inte drack, eftersom hon fruktade att betvingas av sitt tidigare tillstånd.

[8] Men romaren sade till henne: "Lyssna, du förtjusande ungmö! Vi romare har ett gammalt talesätt som lyder: "! I närvaro av läkaren kan ingenting skada dig" Här har vi en alla läkares läkare och för att hedra honom kan du tömma din mugg!"

[9] Jungfrun sade: "Om jag visste att jag därmed rätt kan hedra Honom genom att dricka vinet, skulle jag vilja tömma alla vinkrukor i hela Palestina och sedan dö för Honom. Men jag vet att jag genom att dricka vinet inte på minsta sätt ökar Hans ära. Eftersom Han i högsta grad hedras av all makt i himlen och denna jords natur. I jämförelse med en sådan högsta ära, räknas mitt hedrande som ingenting och därför önskar jag inte dricka vinet. Men av kärlek till Honom och även till er, kära män från Rom, kommer jag icke desto mindre att dricka vinet! Och sålunda representerar detta vin följande: mitt hjärta för endast Honom, och min respekt för er alla! "

[10] Efter denna fina hyllning tömde hon muggen, reste sig från sin stol, kom fram till Mig och sade: "Åh, stora Mästare, låt en högst ovärdig ungmö få vidröra och kyssa fållen på Din klädnad så att det kan förlösa mitt hjärta något! " 

[11] Härpå knäböjde hon, tog fållen av min klädnad och kysste den många gånger, fuktade den med sina tårar och kunde inte skiljas från fållen på klädnaden.

[12] Några av lärjungarna knorrade och sade: "Men Herre, ta bort henne från Dig, hon smutsar ner Din fina klädnad!"

[13] Jag sa: "Vad rör det er! Om det är rätt för Mig, varför inte för er?! Hon var en syndare, är nu en riktig botgörare och är därför mycket kärare för Mig än många rättfärdiga, som aldrig behövt försoning.

[14] Ni förstår, det var en gång en man, som hade etthundra får! Och det hände sig att ett får i den stora hagen gick vilse i buskarna. När han räknade sina får på kvällen, märkte han att ett får saknades. Han behövde inte tänka länge innan han lämnat de nittionio fåren bakom sig och snabbt gick för att leta efter det enda bortsprungna fåret. Och när han fann det efter ett långt ihärdigt sökande lyfte han överlycklig upp det på sina axlar och bar hem det. När han var tillbaka hos de nittionio, kände han mera glädje för det tursamt återfunna fåret än de nittionio som aldrig hade saknats. 

[15] Och ni förstår, också i himlen kommer man att glädja sig mera åt en syndare som verkligen gör bättring, än åt nittionio rättfärdiga, som aldrig behövde göra bättring!

[16] Det fanns också en kvinna som förlorade ett av sina pengamynt. Hon grämde sig en hel del över det förlorade myntet och tände snart en ljus och letade efter myntet tills hon hittade det. När hon hade hittat myntet, bjöd hon in grannarna över till sig och bjöd dem på mat så att även de delade hennes glädje.

[17] Ni förstår, på samma sätt kommer det att bli i himlen, om man kunde finna en syndare som försonades på rätt sätt! Ty änglarna tittar alltid på hans ansikte, iakttar människornas gärningar och finner en utomordentligt stor glädje i en person, som frivilligt avstår från synd och i alla sina gärningar vänder sig till Gud.

[18] Och på så sätt finner även jag nu mycket glädje i denna syndare, som nu för evigt har vänt sig bort från sina synder, och även hon är glad, eftersom hon har funnit sin sanna frälsning. Låt henne därför vara glad!"

[19] Därefter blev de något svartsjuka lärjungarna tysta, tömde sina muggar och fyllde omedelbart på dem igen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

78. Jerusalem och den sista tiden. Millenniet.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 78; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men jag steg upp helt och gick runt lite med lärjungarna. På grund av den vackra utsikten hade flera bänkar och andra sittplatser satts upp. Jag stannade och satte Mig ner. Härifrån hade man den bästa utsikten över Jerusalem.

[2] Lärjungarna såg ut över den vackra staden och Johannes sade med en något vemodig röst till Mig: "Herre, Ni är min kärlek, är det inte för evigt sorgligt för denna stad, att den enligt vad Ni berättat kommer att förstöras på ett bedrövligt sätt inom en snar framtid? " 

[3] Jag sade: "Min käre Johannes, Ni här har i detta avseende kommit med en ganska passande kommentar och ser också tårar i Mina ögon. Men vad kan man göra mera här för att förhindra det? Ni förstår, att tillintetgöra alla medborgare genom en dödsängel, för skälet att bevara dessa murar, är verkligen inte särskilt klokt, utan något mycket olyckligt; eftersom det fortfarande lever flera tusen innanför dessa murar, som med tiden ändå kommer att tro på Mig! Och ni hittar där de sjuttio och de många skatte-indrivarna inklusive de förklädda fariséerna och de skriftlärda, de tror ännu i dag på mig helt och fullt och det finns fortfarande många inom nationen, som senare också kommer att omvändas. Därför bör denna plats skonas så långt som möjligt från varje form av en alltför stor dom. Men när all den goda småfisken har räddats från denna damm, och ingenting annat är kvar än giftormar och upproriska grodor som simmar runt, då är det dags att förstöra det hopplösa träsket genom eld och jordbävningar.  

[4] Åh, titta på hela det här landskapet! Hur såg det ut för tio gånger tusen gånger tusen år sedan? Det fanns bara väldigt lite fastland och det fanns inga spår av dessa i överflöd täckta berg och dalar. Jorden utvecklades med tiden till detta landskap endast genom de allra största, för era sinnen otänkbara, och nästan över hela jorden allmänt rasande eldsvådor som följde senare och varade i tusentals år. 

[5] Och betänk att precis så som jordens naturliga gestaltning fortskrider, så kommer också människans andliga utveckling att skrida framåt! Vid denna tidpunkt är människornas själar fortfarande fyllda av rasande stormar och utbrott av de vildaste eldar. De vildaste lidelser frigör sig och förstör allt i och över sig självt. Men lämna det vid detta, eftersom det kommer en tid då alla sådana passioner kommer att förvandlas till en lugn och bördig mark, och först då kommer det att bli verkligt ljust och glatt bland människorna! Men de verkligt goda och rena människorna kommer alltid att vara sällsynta i antal, jämfört med dem som mer eller mindre fortfarande styrs av sina världsliga lidelser.  

[6] En sådan bättre tid kommer att hålla i sig under ett tusen och några flera år.  Precis som denna jords nuvarande form, som nu endast hemsökt av några stormar, kommer denna tid att vara lugn och ordnad till viss del, full av frodiga och fruktrika områden, men ändå vid sidan av det ha betydligt mera ofruktbara och mycket stormiga än lugna och bördiga områden, bortsett från det stora världshavet.

[7] Men efter en sådan tidsperiod på mer än tusen år måste jorden åter gå igenom ett stort elddop. Under en sådan tid kommer bergen på denna jord att förvandlas till bördig slätmark, och havet kommer mångfaldigt att ge ifrån sig det döda land som fortfarande ligger begravt i dess djup och den bättre delen av mänskligheten kommer att ta det i besittning och förvandla det till Edens lustgård. Därefter, ända tills hela jordens totala upplösning, kommer verklig fred att råda och döden kommer aldrig mera att kräva sin rätt.

[8] Men precis som bergen på jorden kommer att utjämnas till slättland, så kommer även människorna tvingas att fullständigt göra sig av med sitt högmod genom hårda prövningar, i annat fall kan det aldrig komma till en sann inre frid bland människorna på denna jord. Eftersom krig enbart föds ur högmod; om högmodet upphör, så upphör även avund, svartsjuka, snålhet, hat, stridigheter och med den alla gräl, argument, kamp och krig.

[9] Och den nu så berömda och nästan äldsta staden som sådan, där den berömda kungen av Salem tidigare har lagt grunden för dess murar, kommer nu som ett berg av högfärd att brytas ned moraliskt och fysiskt och utjämnas med marken. Och det kommer att ske med den som med ett gammalt mycket högt cederträd, som sedan det blev torrt, ruttet och dött, kommer att brytas sönder vid sina ruttna rötter av en storm. Sedan kommer skogshuggare att såga upp det och hugga upp det med en yxa, varefter det kommer att eldas upp.

[10] När det gällde trädet så orsakades det av dess natur, men när det gäller människorna orsakas det av deras onda vilja, som inte vill underkasta sig ens de visaste lagar, precis som när Hanokiterna genom sin ohämmade olydnad bragte syndafloden över sig själva i vilken de alla olyckligt omkom. Hur många tusen gånger blev de genom många siare inte varnade av Mig att låta bergen vara! Inte ens någon enda brydde sig om det. De åt, drack, tillfredsställde sina begär och syndade på alla möjliga sätt. De flörtade och höll stora bröllopsfester, tills floden omgav dem från alla håll och dränkte dem alla. Samma sak kommer att ske här.

[11] Dessa ytterst högfärdiga ormars avföda kommer i sin förblindelse och makthysteri att i sinom tid resa sig över romarna för att driva dem ut ur landet. Och detta kommer att bli slutet. Generalen och senare också kejsaren är redan född, vilket kommer att förstöra denna stad och dess invånare.

[12] Och i slutet av denna period av världsliga människor - dock inte slutet på denna jord - kommer det att utspela sig på följande sätt: Människor under denna samma tid kommer varken att jämna bergen med marken som de guld- och ädelstens-sökande Hanokiterna gjorde och inte heller att längre motsätta sig romarna. Men de kommer att med hjälp av alla slags av eldkraft drivna maskiner, börja driva in otroligt djupa schakt och håligheter i jordens inre, varigenom de mycket brandfarliga gaserna strömmar ut i stora massor på jordens yta. Och när den atmosfäriska luften är alltför mycket mättad med sådana gaser, börjar den att antändas nästan runt hela jorden och bränna ner allt till aska. Endast ett fåtal människor kommer att överleva. Men de som överlever, kommer att vara människor av bästa slag. De kommer verkligen att befolka en helt ny jord, och ni och många som kommer och uppväckas till insikt efter er i Mitt namn, kommer att vara deras lärare och ledare.  

[13] Endast från och med då kommer Mitt rike på jorden att helt breda ut sig, och solens folk kommer med barnen på denna nya jord att kliva in i ett fulländat och jämlikt förhållande och växa upp i Mina sanna barns kärlek.

[14] Behåll detta, som jag nu har berättat, för er själva; eftersom det under denna tid inte skulle vara nyttigt för någons frälsning, om han kände till det i full skärpa. Vid rätt tidpunkt kommer Jag själv att förklara detta för folket i detalj om de tål djupare kunskap. - Har ni förstått detta helt och fullt "?

[15] Johannes sade: "Herre, Du min enda kärlek, jag har förstått detta väl, eftersom Du nu har uttryckt Er mycket tydligt. Och därför kunde jag av Dig förstå det väldigt lätt! Om de andra bröderna också har förstått allt detta lika väl,vet de naturligtvis bäst själva! "  

[16] De sa alla, med undantag för Judas, att  de också hade förstått allt väl.

[17] Endast den lärjungen (Judas) sade: "Herre, för mig är inte allt klart!"

[18] Jag sade: "Om det står klart för de andra bröderna, men inte för dig, som alltid mest vetat att skryta över ditt förstånd, gå till dina bröder, så kommer de att förklara för dig det du inte förstår! Men ödmjukheten förstår alltid vad som helst snabbare än den envisa, egensinniga arrogansen, som, om du ännu lite längre dröjer dig kvar i denna, kommer att bli din djävul, din domare och din död. Vad är det som du har i förhållande till alla andra som får dig att tro att du är bättre än dem? Ödmjuka dig, så att du kan undkomma Satans snaror! "

[19] Här vände sig Judas om och gick till Natanael, med vilken han fortfarande passade ihop med på bästa sätt, och frågade honom om allt det som han inte förstod. Och Natanael förklarade det för honom. Och när även denna lärjunge var mer eller mindre på det klara med de saker som jag tidigare har förutsagt inför lärjungarna, lugnade han ner sig igen och frågade inte något mer.

[20] En av jude-grekerna, som också var med mig, sade att det kanske inte skulle skada, om man också berättade en del för de andra judarna.

[21] Jag sade: "Det som är nödvändigt att veta kommer de att få klart för sig när tiden är inne, men de måste verkligen inte veta allt. - Men där är vår Lazarus. Vi väntar på honom! Han har talat mycket med de förklädda prästerna och vi får se vad han kommer att berätta för oss."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

75. Om livet i ett kloster och eremiter. Syftet med frestelser.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 17; kap. 75; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Fariséerna: "Herre och Mästare. Vi har nu hört från Er gudomliga mun om svårigheterna med att uppnå det inre livets fulländning, och också om de ändlösa fördelarna med det. Svårigheterna har inte avskräckt oss att göra vad Ni påbjuder oss att göra. Även om vi fysiskt måste lemlästa oss under värsta smärta så är vi på fullt allvar beredda på det."

[2] Jag sade: "Åh det skulle vara den största dårskap, eftersom den som verkligen vill erövra en fiende måste ställa upp sig på det öppna fältet framför honom, och bör inte gömma sig bakom alla slags försvarsställningar. Ty när fienden ser befästningarna, kommer han faktiskt under en viss tid  att avstå från en öppen attack eftersom han inser att han med sin styrka inte matchar den väl försvarade motståndaren. Men han omringar den väl försvarade motståndaren, och kommer att se till att han har befästningsverk på alla sidor. Efter detta, när fienden känner sig stark nog, anfaller han den fortfarande väl försvarade motståndaren och övermannar honom utan svårighet. 

[3] Jag betraktade det fall när fienden inte kunde göra något mot den väl försvarade motståndaren så länge denne stannade bakom sin förskansning. Men av rädsla för den starkare fienden kan motståndaren inte för alltid vara kvar bakom sin starka förskansning. Han kommer att behöva lämna den en gång och kommer att tvingas komma ut på öppet fält. Hur ska han då klara sig när fienden, som i hemlighet ligger på lur någonstans, attackerar honom? Jag säger er: denna andra öppna strid kommer då att bli mycket svårare för honom än om han första gången omedelbart hade anfallit fienden på öppet fält. 

[4] Människan kan faktiskt dra sig helt bort ifrån världen liksom Karmels och Zions eremiter, som inte tittar åt en kvinna och vars torftiga föda består av rötter och alla möjliga slags bär, vildhonung och johannesbröds bönor. De kastrerar sig också till förmån för Guds rike, eftersom de på detta sätt inte kan falla för frestelsen att överträda Mose lag. Därför har de inte några ägodelar, inga föräldrar, inga fruar och inga barn, och inte ens någon mandom. De lever i orörda flodbäddar, så att de inte skall frestas av de vackra frodiga fälten på Jorden. De pratar inte med varandra för att förhindra att någon skulle säga något som skulle såra honom eller hans grannar.

[5] Under sådana dåraktiga livsvillkor, genom vilka de kopplar bort sig själva från verkligheten och skyddar sig mot möjligheten att synda, så håller de säkert fast vid Mose lagar, men till vilken nytta ? Jag säger er: detta hjälper dem inte det minsta, och inte heller andra människor. Eftersom Gud inte gav människan olika styrkor, förmågor och talanger för att låta dem slumra som en eremit i en liten stuga eller grotta, utan att, enligt Guds uppenbarade vilja, vara aktiva, och därmed vara till nytta för sig själva såväl som för sina medmänniskor. 

[6] Det är därför som Gud aldrig har sagt till människan: 'Lemlästa och kastrera dig själv, så att din kropp inte frestas av en kvinnas kropp och håller sig ifrån otukt och äktenskapsbrott'. Men när Gud gav kvinnan till Adam sade han bara: 'Gå, föröka dig och uppfylla jorden'. Och med Mose sägs det: 'Du skall inte begå hor och otukt, du skall  inte hysa begär till din nästas hustru och inte begå äktenskapsbrott.'

[7] Så människan skall vara aktiv i världen och frivilligt motstå världens frestelser. På detta sätt kommer hans själ att bli stark och kraften i Guds Ande kommer att genomtränga honom. Men genom att gå genom livet som en slöfock så kommer ingen någonsin till det sant eviga livet, eftersom detta kräver full aktivitet i största möjliga mån på de otaliga nivåerna och sfärerna i livet.

[8] Det är sant att sådana människor syndar så lite som en sten, men är det kanske en merit för stenen? En dag kommer själen dock att behöva lämna sin skadade kropp, och vad kommer han då att göra i sin fullständiga svaghet och totala inaktivitet på den andra sidan ?

[9] Där kommer han att utsättas för alla slags prövningar som enträget måste  uppmana honom till äkta handling. Och dessa prövningar kommer att för själen - med de talanger som han redan besatt här på jorden - vara exakt desamma som här. De kommer dock säkert för själen att vara mycket starkare än här, ty vad en själ än tänker och vill på den andra sidan, så kommer detta också att bli en realitet. 

[10] Här konfronteras han bara med sina osynliga tankar och idéer som han lätt kan bekämpa och som han lätt kan bli av med. Men där, där tankar och idéer blir en synlig verklighet, säg mig, hur utkämpar den svaga själen kampen mot sin självskapade värld? Om till exempel någon redan här är fylld med en brinnande lidelse vid tanken på den vackra unga kvinnan tillhörande grannen, hur klarar han sig då, när enligt hans önskan och vilja, hans tankar står som en fullständig- om än skenbar - verklighet framför honom?

[11] Därför är frestelser på den andra sidan mycket starkare än här. Och vad kan själen göra för att frigöra sig från sina egna onda lidelsers hårda fängelse ? Där måste han arbeta mycket mer på egen hand för att befria sig från sina egna tankars, idéers och fantasis förvirring. Ty om han inte börjar arbeta själv, kommer han inte få omedelbar hjälp av Guds barmhärtighet eller någon annan ande precis som för större delen av mänskligheten redan är fallet här på jorden.

[12] Ty den som inte söker Gud på allvar, utan bara eftersträvar förlustelser i världen, förlorar Gud, och Gud kommer inte att ge honom några tecken ur vilka han kan uppfatta hur djupt och hur långt han redan förirrat sig bort ifrån Gud. Först när han med egna ansträngningar och av nödvändighet åter börjar söka Gud, så kommer Gud sedan att återigen närma sig honom och låta sig hittas av sökaren i samma mån som det har blivit verkligt angeläget för sökaren att finna Gud och att lära känna honom. 

[13] Därför är den fromma lättjan inte bra för någonting, eftersom den inte har något livsvärde för mig."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

93. Agricola kommer ihåg Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 93; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men Agricola, som var en oerhört känslig person frågade Mig om han kunde få säga någonting och han sade: "Åh, vilken omätbar skatt vi nu erhöll på blott och bart åtta hela dagar. Vi har här funnit det högsta av allt, det allra första och det allra största. Och enligt Din fördolda barmhärtighet, denna obeskrivliga lycka har vi fått tack vare vem? Titta och lyssna. Tack vare den ännu unga kvinnan som har visat oss vägen hit upp under första kvällen av vår ankomst hit. 

[2] Den kvinnan - som enligt min ödmjuka mening tycks tillhöra dessa kvinnor som inte tar så allvarligt på sådant som rör kyskhet och annan moralisk renhet - var otvivelaktigt besjälad av Din vilja och skulle bli en vägvisare till livets ljus. 

[3] Nåväl, jag som romare känner absolut inte kvinnan som jag nämnde. Jag vet inte heller var hon bor och vet inte vad hon heter. Därför kan jag inte heller veta om hon är fattig eller rik och om hon behöver ekonomisk hjälp. Men om hon kanske skulle tillhöra den fattiga klassen av människor, vilket jag skulle tro är det mest sannolika, så skulle jag av uppriktig mänsklig tacksamhet med glädje här vilja ge henne ekonomiskt stöd genom vännen Lazarus, vilket säkerligen skulle vara rimligt och rättmätigt, eftersom vännen Lazarus sannolikt känner till hur den kvinnan har det. Det förvånar mig verkligen att hon inte förrän nu ännu har besökt oss här på detta frälsningsberg. Efter vad jag kommer ihåg ville hon söka efter Dig, åh Herre och Mästare, och innan dess skaffade hon sig upplysning här för att få veta var Du befann Dig, men hon hörde ingenting om det. Och följaktligen kom hon sannolikt inte alls till detta ställe. Men vi har nu redan varit här några dagar och jag är återigen förvånad att hon inte dök upp någon mera gång."

[4] Jag sade: Den flickan visste inte att Jag fortfarande är här, men hon hörde det i Bethania igår från vår vän Lazarus systers mun och är nu på väg till denna plats. Vid den tidpunkt då solen stiger upp kommer hon att anlända hit och då kan du komma överens med henne om allt som är bra och rätt.

[5] När det gäller hur hon levt sitt liv fram till nu, så hade du rätt i detta, men på samma gång tänkte hon alltid på de fattiga eftersom hon som en jordisk skönhet samlade på sig stora rikedomar genom sitt levnadssätt och redan var rikligt sörjd för av sina föräldrar. 

[6] Där långt söderut kan du på en kulle se en herrgård, den bär namnet Magdalon. Där föddes flickan. Och herrgården, de många trädgårdarna, fälten, betesmarkerna, vingårdarna och skogarna är nu hennes egendom eftersom hennes föräldrar dog redan för några år sedan. Hon kunde redan ha gift sig vid åtskilliga tillfällen men tempeltjänarna avhöll henne från detta eftersom de alltid tillsammans med henne kunde hitta ett bra värdshus samt att de på andra sätt väl förlustade sig med henne. Men efter att hon träffat Mig, lärt känna Mig och hört Mina ord, så blev det annorlunda i hennes hus, hennes sinne och hennes hjärta och eftersom hon hyste en stor kärlek till de fattiga så blev många av hennes synder henne förlåtna. 

[7] Hennes namn är Maria Magdalena. Så hon behöver inget stöd från dig, men om hon kommer att gå med på att ta emot någonting från dig för sina många fattiga människors skull, så kan du naturligtvis erbjuda henne detta. Och nu vet du också vem den flickan är och var hon kommer ifrån och vad hon heter. Men också henne skuldkänsla, som tycks vara skriven i sanden.

[8] Nu har vi sagt tillräckligt om denna sak. Låt oss nu istället betrakta den vackra morgonen. Från det du ser kan du i varje avseende sluta dig till en hel del saker, mera exakt det som handlar om de nya hedningarnas sista tid. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

95. Roms och Anti-krists framtid

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 95; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Efter ungefär en kvarts timme när vi alla såg med stort intresse på morgonens scener, sa jag igen till dem som var närvarande: "Var uppmärksamma nu på alla de bilder som framträder innan solen helt stigit upp, ty jag vill att ni med edra ögon också skall se hur allting utvecklas under den nya hedendomens sista tid."

[2] Nu vände alla sina ögon med fördubblad uppmärksamhet åt öster. Det var fortfarande nästan en halv timme innan den fulla soluppgången, och alltså skulle fortfarande många bilder kunna utvecklas inför ögonen på lärjungarna som tittade på.

[3] För det första kunde man i fjärran se en tjock och helt svart dimma stiga upp vid horisonten. När detta hade nått cirka 7 gånger höjden på avlägsna bergskedjan vid horisonten, verkade det snart att glöda, eftersom otaliga blixtar sköt genom den, så att alla de som var närvarande, trodde att en fruktansvärd storm nu rasade där.

[4] Men Jag sade: "Ni kan oroa er för något annat, ty förutom oss, kan ingen se något av detta fenomen." 

[5] Sedan fortsatte de alla att titta på för att se vad annat som skulle följa.

[6] Och se, på den övre svarta kanten av dimmassan som var helt glödande av de många blixtarna framträdde en stor stad.

[7] Och Jag sade: "Titta på bilden av det nya Babylon." 

[8] Då sade Agricola: "Herre, det ser väldigt mycket ut som Rom. Jag kan bara se ett stort antal ruiner runt staden, och i själva staden, förutom de byggnader som jag känner till mycket väl, finns det också ett stort antal nya byggnader och tempel där framsidan är konstigt dekorerade med kors. Vad betyder allt detta?"

[9] Jag sade: Titta, det är den gamla hedendomens fall och samtidigt början på den nya hedendomen. Redan inom cirka 500 till 600 år, räknat från nu, så är det bokstavligen så det kommer att se ut. Men fortsätt att titta på bilden nu."

[10] De tittade alla återigen uppmärksamt på bilden från vilken scenerna snabbt utvecklades en efter en. Och ni förstår, man kunde se stora nationella förflyttningar och många häftiga strider och krig, och i mitten av staden kunde man se något som reste sig lika högt som ett berg. På berget stod en hög och stor tron som såg ut som om den var gjord av glödande guld. På tronen satt en härskare med en trippelkrona på huvudet och med en stav vars övre ända var dekorerad med ett trippelkors. Ur hans mun kom otaliga pilar och ur hans ögon och ur hans bröst otaliga blixtar av ilska och mycket stolthet sköt också ut. Och kungar kom till honom varav många bugade sig djupt inför honom. Han såg vänligt på dem som bugade sig så där inför honom och han bekräftade deras makt, men de som inte böjde sig inför honom förföljdes och skadades svårt av hans pilar och blixtar.

[11] Nu sade Agricola: "Herre, det ser inte alltför bra ut för det nya Babylons senare härskare. Det verkar som om deras makt kommer att bli större, men också mycket grymmare än den är nu. För nu är det bara de värsta brottslingarna som straffas med korset, men bara med ett enkelt kors. Men han där håller faktiskt inför alla kungar inte mindre än ett trippelkors i sin härskarhand. Herre och Mästare, förklara detta för oss på något sätt."

[12] Jag sade: "Detta representerar inte en särskild härskare över många nationer och folk, utan bara anti-krists synliga personlighet. Trippelkorset står för Min lära, som under den tiden ska framföras trefaldigt förfalskad inför kungarna och deras folk. Falsk till ordet, falsk i förhållande till sanningen och falsk i den verkliga tillämpningen av den.

[13] Men de kungar som inte böjer sig inför honom och som han förbannar är de som i större eller mindre grad fortfarande är i besittning av den gamla lärans sanning. Hans pilar och blixtar når dem faktiskt, men dessa kan inte skada dem särskilt mycket. Men fortsätt att titta på bilden, för där jag kan bara visa er de viktigaste ögonblicken."

[14] Nu fortsatte alla att med stor uppmärksamhet se på. 

[15] (Herren): "Se, många kungar, som tidigare bugade sig djupt inför den som sitter på tronen, samlar sina arméer och marscherar emot honom. Titta, det leder till en förbittrad strid, och hans upphöjda tron sjunker redan ner en ganska lång väg helt in i staden, och ni kan se några kungar som så att säga bara bugar sig inför honom för formens skull medan det nu finns en hel del pilar och blixtar som skickas tillbaka av de många andra kungar som har blivit honom otrogna. Men nu kan nästan ingenting ses av honom, och detta kommer att hända efter 1.000 till 1.500 till 1.600 och 1.700 år.

[16] Men titta nu igen. Titta, han försöker att upphöja sig än en gång, omgiven av svarta gäng. Och några kungar sträcker ut sin hand för att hjälpa honom, men se, de som gör det blir snart maktlösa och deras nationer drar bort kronorna från deras huvuden och ger dem till de starka kungarna. Och titta. Nu sjunker tronen ned och de starka kungarna skyndar sig mot platsen och delar upp den i flera bitar. Och därför förstörs all hans kraft, stolthet och storhet. Men fortfarande slänger han iväg pilar och svaga blixtar runt omkring sig, men dessa skadar ingen längre eftersom de för det mesta återvänder till honom och skadar honom och hans svaga och mörka trupper.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

96. Om det 1.000-åriga riket.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 96; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men ni kan nu se att solen redan genomtränger allt med sitt ljus, och ni kan se de mörka trupperna som flyr i alla riktningar, men inte till den plats varifrån solen kommer. Allt försvinner nu för dess ljus och sjunker in i glömskans rike.  

[2] Men titta nu igen, så kan ni se hur en ny jord utvecklas ur de små molnen. Vad betyder dessa små moln? Det är de människor som har förenats, som är totalt upplysta av den gudomliga sanningen. Och titta, nu kommer dessa samhällen närmare och närmare varandra och på detta sätt bildar de en enda stor gemenskap. Det är den nya jorden över vilken en ny himmel sprider ut sig med fullt ljus och klarhet.

[3] Men ni får dock inte tro att denna naturliga jord genom detta kommer gå under och förändras till en ny, utan bara att människorna tillsammans kommer att skapa en ny andlig jord i mitt namn, eftersom de fullständigt accepterar den gudomliga sanningen som sanna bröder och systrar.  

[4] Då skall Jag själv vara och härska på denna nya jord bland dem som är de Mina, och de skall gemenskapa med mig och kommer aldrig mer att förlora Mig i sikte. 

[5] Men titta nu under tiden också på den gamla jorden. Se hur från den nya jorden tätare och tätare ljusströmmar flyter nedåt mot den gamla jorden och så antänder dessa  den på ett sådant sätt att den ser ut att befinna sig i en flamma. Där kan ni se en massa döda människor som kommer som vore det ur sina gravar och de kommer till ljuset. Se hur de snart är klädda i sanningens beklädnad och sedan flyter uppåt till nya jordens  rike.  

[6] Men samtidigt kan man också lägga märke till att fortfarande en mycket stor mörk del av dem också gör ansträngningar för att sätta på sig klädnader av ljus över sina svarta klädnader för att ur detta och med detta åter skapa en ny anti-kristen hedendom utifrån egenintresse och maktlystnad. Men Jag själv låter min vrede - det betyder Min sannings eld  - bryta lös. Och Mina änglar på den nya jorden kastar sig själva som vore det med brinnande svärd över dem och jagar varje ytterligare mörkt försök på flykten in i den totala förstörelsens avgrund.  

[7] Detta är den allra sista och största domen 1000 år senare. Den tiden kommer att kallas Mitt tusenåriga rike på jorden, som en gång till kommer att avbrytas av krig under en mycket kort tid genom denna allra sista dom. Men segern kommer att ske snabbt och bli fullständig för all framtid. Från och med den tiden kommer det för himlarna och jorden att finnas en hjord och en herde. Herden kommer, som alltid, att vara Jag och flocken kommer att bestå av människor på jorden, helt förenade med de välsignade i Mina himlar.  

[8] Dessa sistnämnda kommer synligen att slå följe med människorna på jorden, precis som det varit tidigare under antiken med människorna på denna jord. Men innan detta händer, kommer också den naturliga jorden att uppleva mycket drastiska förändringar. Stora länder och riken, som nu fortfarande täcks av de stora och djupa haven, kommer att lyftas upp som mycket bördig jord, och många berg som fortfarande är höga kommer nu att sänkas. Deras toppar som rasar samman kommer att fylla upp ett stort antal djupa raviner och dalar och producera bördig jord.  

[9] Eftersom människorna under denna tid inte längre kommer att trakta efter eller jaga efter förgängliga skatter, så kommer 100.000 gånger så många människor som nu att kunna leva mycket väl försörjda och lyckliga på jorden. Tillsammans med detta, så kommer under denna tid varje hemsk sjukdom, som är ett fruktansvärt gissel för kroppen, att också försvinna från jorden. Människorna kommer glatt att uppnå en hög ålder och kommer att kunna göra en hel del goda gärningar, och ingen skola frukta för den kroppsliga döden ty man kommer att klart se själens eviga liv framför sina ögon.  

[10] Genom att man skall utföra goda gärningar kommer det att vara viktigt under denna tid att barnen utbildas på rätt sätt och att den som är fysiskt stark stöttar svaga äldre människor så mycket han kan.

[11] På den nya lyckliga jorden kommer det att finnas äktenskap, men bara 

enligt min ordning såsom fallet är i himlen. Och ett stort antal barn kommer också att avlas, men inte genom ren liderlighet, utan genom kärlekens äkta allvar, och detta ända till all tids slut på denna jord.  

[12] Här har ni nu en sann bild av den yttersta domen över alla hedningar på hela jorden, som också är mycket lätt för er att förstå." 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

98. Romarnas tacksamhet gentemot Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 98; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När vi ännu för en stund hade det skönt på den kullen, såg vi alla hur Maria Magdalena kom till Lazarus' värdshus och hon förhörde sig genast om Mig med hans tjänare. De berättade dock att hon var tvungen att vänta tills Jag skulle vara tillbaka. När hon snart tydligt kunde se oss på kullen, tillät hon dem inte att hindra henne och sprang snabbt till oss.

[2] När hon kom nära den plats där vi var, kom Agricola henne till mötes, hälsade henne vänligt och förde henne sedan till oss där de andra romarna också hälsade mycket vänligt på henne.

[3] Hon (Maria Magdalena) sade dock: "Jag vet verkligen inte av vilken anledning en sådan hedersbetygelse förunnas mig. Jag är bara en syndare och förtjänar att djupt föraktas av alla människor. Men det faktum att jag anses värdig någon hedersbetygelse, och särskilt från sådana högt uppsatta herrar som ni är, ligger långt över mitt förstånd. Jag kom bara till denna plats för att tacka Herren i mitt liv därför att han befriade mig från köttets onda andar, men jag har inte kommit hit för att låta mig föräras. "

[4] Agricola sade: "Lyssna, kära Maria Magdalena. Alla vi, som har kommit hit från Rom har mycket att vara dig tacksamma för. Ty om inte du för omkring åtta dagar sedan hade visat oss vägen hit och inte hade lett oss till denna plats, så kanske vi inte hade haft den evigt ovärderliga lyckan att personligen känna allt livs och alltings Herre, att känna igen honom som den ende sanne Guden och att lära oss att älska honom över allting. Du måste förstå att det är den enda anledningen till varför vi är så tacksamma emot dig och kommer att så förbli också i fortsättningen. Bli därför inte alltför förvånad över att vi möter dig med så stor tacksamhet. Ty vi anser att detta är vår plikt eftersom du har skänkt oss en sådan ovärderligt stor lycka. 

[5] Ty vi har en bra statlig lag enligt vilken den, som har bibringats en stor och sann lycka av någon, måste förbli mycket tacksam mot den personen för resten av sitt liv i förhållningssätt, ord och gärningar, även om den person genom vars handling en stor lycka bibringades en annan person, inte visste att han skulle bringa lycka till sin medmänniska. Denna tacksamhet bör också utsträckas till ättlingarna till den person som var orsaken till lyckan.

[6] Men vad är materiella jordiska ägodelar som en person kan få från en annan jämfört med de rena andliga ägodelar, som vi har fått här? Genom detta har vi funnit den ende sanne Guden, och genom honom oss själva som var förlorade, och våra själars sanna liv. Och detta är oändligt mycket mera än om du hade skänkt oss alla skatter i världen. Och det är därför vi är dig evigt skyldiga ett stort tack eftersom du är den person som gjorde detta högst möjligt.

[7] Om du vore fattig på jordiska ägodelar skulle vi belöna dig kungligt, men eftersom du redan är rikligt försedd med denna jords varor, kan vi inte uttrycka vår tacksamhet på något annat sätt än genom våra vänliga, välmenande och oförställda ord såsom de framsprungit ur våra hjärtan. Och jag antar att du inte avvisar den tacksamhet vi är skyldiga dig? "

[8] Nu sade också Maria Magdalena med en vänlig röst: "Det är verkligen mycket trevligt och snällt av er ädla romare att ni vill vara och förbli tacksamma mot mig för det faktum att jag av en slump förlänade er - verkligen oavsiktligt - en sådan ändlöst stora lycka, vilket är lätt att förstå. Men av den anledningen förtjänar jag ändå ingen tacksamhet eftersom allt detta var Herrens vilja. Och jag var endast hans stumma och blinda redskap. Således är ni bara skyldiga Honom tacksamhet och hedersbetygelser. "

[9] Agricola sade igen: "Åh, kära älskliga Maria Magdalena. Vi vet också att vi bara är skyldiga Honom vår tacksamhet, men vi resonerar så här: om vi verkligen och helt och fullt vill bevisa vår tacksamhet gentemot Herren för den oändligt stora barmhärtighet som han nu i sådant oerhört överflöd har givit oss, så kan vi fortfarande inte se föraktfullt ned på det redskap som han använde för vårt helgande, utan vi måste också hedra det på grund av Herren. Och bara i detta avseende hedrar vi också dig, bortsett från frågan om du var ett seende eller bara ett blint redskap i Herrens den Allsmäktiges hand för denna vår stora lycka i livet. Och jag är av den åsikten att även detta kommer att beaktas i framtiden. Ty om vi inte skulle vilja bemöta Herrens redskap med ett tacksamt hjärta, vad skulle då ske med den äkta kärleken till nästan, som vi - enligt Herrens lära - även är skyldiga våra fiender, och ännu mer så till dem genom vilka Herren gav oss så stora gåvor av nåd?

[10] Du förstår, du är nu vår väldigt underbara och oförglömliga vän. Jag har rätt i detta och jag kommer inte att tillåta någon att ifrågasätta det, och nu allra minst du som Herren hade valt ut till att bli vår lyckas ledstjärna och som vi därför är skyldiga hedersbetygelser och äkta kärlek. Tillåt mig därför det som är min goda rätt. "

[11] Maria Magdalena sade: "Ja, ja, höge Herre, i detta avseende har du helt rätt, men jag själv kommer för alltid att förhärliga och prisa Herren, min enda kärlek, för att Han gjorde mig - en stor syndare - till ett blint och stumt redskap. Ty om jag hade vetat att Han var här uppe, skulle jag inte ha fört er hit därför att jag, som är en alltför stor syndare, inte skulle ha vågat komma nära Herren eftersom jag är alltför djupt övertygad om sanningen i Hans lära och i Hans heliga gudomliga Väsen och kan dessutom inse att en syndare, som jag var, aldrig kan vara eller bli värd att komma nära Hans mycket heliga personlighet.

[12] Men först och främst visste jag inte att Herren bodde här med sin rättrogna lärjungar. Jag visste emellertid att detta värdshus är ett av de bästa i hela Jerusalem. Och eftersom främlingar brukar besöka denna plats, förde jag er hit när ni uppehöll mig på en gata i staden och frågade om ett bra värdshus. Ur mänsklig synpunkt kan jag därför bara göra anspråk på er tacksamhet till mig som ledsagare till ett bra värdshus. Men för det faktum att ni här har mottagit högsta nåd från Herren, förtjänar jag verkligen inte någon tacksamhet eftersom det omöjligen kunde ha varit min avsikt att bibringa er detta här. I själva verket kunde jag inte ha vetat att ni skulle möta sådan nåd här. Därför ge allt tack och all ära till Herren, och tänk inte på mig. Det är till och med min angelägna vädjan till er. "

[13] Då sade Jag: "Lyssna, min Maria. Du har nu talat mycket väl och sanningsenligt och du har helt rätt när det gäller dig, men romarna har också rätt när det gäller dem. När du ger Mig all ära och tack, visar du att du är helt fylld av sann anda av ödmjukhet, varför också alla dina synder är dig förlåtna. Men också romarna visar att de är genomsyrade av rätt sinnelag av kärlek till sin nästa, och begår därför inte  en synd mot mig om de av tacksamhet håller dig i åtanke, även om du bara vore ett blint redskap för Min kärlek och Min vilja. 

[14] Men vid detta tillfälle säger Jag till er alla: det är sant att ni inte ska sträva efter tacksamhet och ära från människor för vilka ni har gjort något gott i Mitt namn, precis som inte heller Jag är ute efter detta från människor. Ty Han som bor i Mig är Min högsta ära. Men om människorna drar skam över er för de förnämligaste gärningar i livet utförda i Mitt namn och bemöter er med otacksamhet, då skall jag lägga dem detta till last som om de hade gjort det emot Mig. Ty den som inte hedrar den sanna lärjungen som jag har väckt till insikt, och inte är tacksam mot honom i Mitt namn, han hedrar inte heller Mig, Herren och Mästaren, och han är inte heller tacksam emot Mig för den nåd som vederfarits honom.

[15] Ty om jag uppväcker lärjungar och profeter till insikt, så sker inte detta bara för dessa lärjungars och profeters skull, utan för alla människors skull. Och därför bör lärjungarna och profeterna också uppskattas för det som Jag kallat dem till. Således, den som tar emot en lärjunge eller en profet i Mitt namn med kärlek och sann tacksamhet, kommer Jag också att godkänna som om han hade tagit emot Mig, och därför kommer han också en gång att få en lärjunges eller en profets belöning. Och deras belöning kommer säkerligen inte att vara liten.

[16] Men ve de falska lärjungar och profeter som låter sig hedras av folket, precis som fariséerna och översteprästerna, och till och med lagligen kräver detta av folket. Sannerligen, dessa kommer att betraktas som tjuvar och rövare och kommer en gång att få skämmas inför ögonen på alla änglar. Ju mer ära för sig själva de kräver i denna värld, desto mer av den värsta skam kommer de en gång att få räkna med.

[17] Också detta måste ni alla minnas väl - och det kan ni också enkelt göra - för om ni betraktar min uppmaning om sann och äkta kärlek till nästan i rätt ljus, så kommer ni mycket enkelt att förstå att varje verklig och sann människa framför allt såras av sin medmänniskas stinkande stolthet.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

99. De kommande domarna

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 99; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Låt alltså alla fyllas med ödmjukhet och anspråkslöshet. Genom detta kommer ni att ge varandra den största och mest äkta mänskliga ära och leva och ha kontakter med varandra i fred och ro. 

[2] Men törst efter ära och stolthet kommer att väcka förbittring, brott, förakt, agg, ilska och slutligen hämnd, krig och dess onda följdverkningar. Den som är stolt och törstar efter ära är också alltid full av egenintresse och girighet, och den sorgliga följden av det faktum att han bara vill tillägna sig allt för sig själv för att öka sin världsliga ära, blir att hundratals och tusentals människor omkring honom inte har någonting och måste leva i största fattigdom och nöd, vilket var fallet under Noaks tid, och också kommer att vara fallet än mer under den nya hedendomens sista tid.

[3] Men detta ondskefulla och fullständigt helvetiska tillstånd bland människorna kommer att bli den dom som de kommer att orsaka sig själva. Det enorma antalet fattiga och förtryckta människor kommer slutligen att resa sig mot sina extremt arroganta förtryckare och kommer att göra processen kort med dem, och detta kommer att bli en andra syndaflod av de slutligen alltför dåligt och alltför tungt förtryckta fattiga människornas eld.

[4] Men under den tiden kommer också en naturlig brand att förstöra många platser. Ty på grund av en alltför högt uppblåst strävan efter jordisk vinst under denna tid, kommer människorna som elakartade maskar att tränga in i jordens djup, och där söka alla slags rikedomar och också hitta dem. Men när de väl kommer att ha nått de mäktiga lagren av de begravda gamla skogarna i jorden och använder dem för glödgning och smältning av metaller och ytterligare för många andra saker, då kommer också den senaste domen, som de färdigställt för sig själva, att stå för dörren.  

[5] Ändå kommer de människor att lida mest som då lever i jordens kungars och mäktigas stora städer vid denna tid.

[6] Förbli därför alltid mild och ödmjuk, och därmed i äkta kärlek till nästan, så kommer ingen dom att falla över er, eftersom där människorna under denna tid   lever efter mina föreskrifter, blir det ingen yttersta dom. Jag har berättat detta nu i förväg i syfte att ni också kommer att berätta och förkunna det för folket, så att till sist ingen kan komma med ursäkten att han inte hade blivit varnad för faran."

[7] De sade alla: "Herre och Mästare, med Er hjälp kommer vi sannerligen inte att sakna glöd för den goda och sanna saken. Men det finns många människor på jorden, som är stor och omfattande, och vi kommer inte kunna komma till varje plats, och därför kommer det onda att fortsätta att ta överhanden mellan det som är bra och sant, och vi förmodligen inte kommer att kunna begränsa det helt."

[8] Jag sade: "Ni kommer definitivt inte att hållas ansvariga för det, precis som varje riktigt bra person i Mitt namn. Ty det är tillräckligt att sanningen förkunnas för folket. Om de kommer att leva och handla i enlighet därmed, är helt och hållet deras problem. Vem som än kommer att leva och handla i enlighet med det, kommer inte  att utsättas för domen, utan kommer att få evigt liv och bli välsignad."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

100. Maria Magdalena och Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 100; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Maria Magdalena kom nu fram till Mig och sade: "Åh Herre och Mästare, kan jag också fortfarande bli välsignad och någonsin få evigt liv? Ty jag är en stor syndare och i Din väldigt heliga närvaro tycks det mig mer och mer som om jag är ovärdig Din absolut minsta nåd."

[2] Jag sade: "Förbliv i den rena kärleken och synda inte mera. Detta är någonting du måste bry dig om. För din skull kommer Jag minsann att ta hand allt det andra. Jag har befriat dig från de orena andarna och Jag har talat om för dig att dina synder är dig förlåtna eftersom du har bevisat din stora kärlek till de fattiga och nu också din kärlek till Mig över allt annat. Men till dem som Jag säger: 'dina synder är dig förlåtna' är de sannerligen också förlåtna. Men han borde inte synda mera i framtiden, ty om han skulle synda igen så kommer han att hamna i ett ännu värre tillstånd än första gången. Men Jag kan se din enträgna vilja att inte synda mera och då kommer du också att förbliva i Min kärlek och nåd. Och vem som än förblir i Min kärlek och nåd har också evigt liv inom sig och genom detta evig lycka. 

[3] Vem som än, på grund av kärlek till Mig, gör allt det som kärleken till nästan kräver, för honom skall också Jag göra allting som står i Min makt. Och i Min makt står inte bara mycket, utan allting. Om du vet detta nu, kära Maria, så var då ljus och glad och gör från och med nu sådant som är gott. Då skall Jag aldrig lämna dig. 

[4] Efter detta blev Maria Magdalena djupt rörd och föll ner på Mina fötter, tackade Mig och blötte ner Mina fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Mina gamla lärljungar tyckte att detta uppträdande tog lite för lång tid och enligt deras uppfattning var det också något opassande och de muttrade inbördes.

[5] Jag lade emellertid märke till detta och sade till dem: "Varför blir ni irriterade på detta? Jag har redan varit länge med er. Ni har aldrig visat Mig sådan kärlek och Jag har inte heller krävt det av er. Men Jag säger er också nu: Varhelst Mitt evangelium kommer att predikas för folket så kommer denna Maria också att klart nämnas ty hon har visat Mig en stor ynnest av kärlek. Kom ihåg det också. Du, Maria, res dig nu upp och var förvissad om Min fulla kärlek och nåd."

[6] Då reste sig Maria upp och tackade Mig en gång till med sitt hjärta fullkomligt fyllt av kärlek. 

[7] Nu bad lärljungarna Mig och henne om förlåtelse för sin lilla otålighet.

[8] Jag sade: Lär er att bli mera tålmodiga med de svaga, så kommer ni genom detta i Mina ögon att visa mera kraft i edra själar, än när ni bara slåss och besegrar hjältar. 

[9] Men nu hade solen redan klättrat högt ovanför horisonten och frukosten är serverad. Vi kommer att inta den och sedan vandra härifrån till Bethania.  

[10] Därefter gick vi snabbt in i huset och åt frukost där också vår Maria anslöt sig. 

[11] Efter frukosten gjorde Lazarus upp räkningen och tog förtjänsten och de andra dyrbarheterna och värdesakerna med sig. Sju mulåsnor behövdes för att bära det, eftersom också de olika konverterade prästernas skatter, som Lazarus förvarade, innefattades. 

[12] Nikodemus, Josef av Arimathea och den gamle rabbinen anförtrodde sig själva åt Min nåd och kärlek, tackade för allting och vandrade tillsammans med trollkarlarna in till staden där de hade en del saker att stå i. Trollkarlarna gick emellertid till sitt sällskap, som ängsligt väntade på dem. De två romarna som bodde i Emmaus gick med de sju egyptierna till Emmaus varifrån de sistnämnda efter några dagar återvände till sitt land. Alla de andra som var där vandrade till Bethania med oss. 

[13] Här är det inte nödvändigt att mera i detalj nämna vilka andra som var närvarande, eftersom dessa redan nämnts några gånger under de skildrade händelserna på Oljeberget.  

[14] Maria Magdalena frågade Mig om också hon kunde följa med oss till Bethania och hon frågade Mig hur länge Jag skulle bli kvar i Bethania. 

[15] Jag sade: "Jag kommer att vila Mig där i tre dagar, ty Jag har arbetat mycket och efter mycket arbete skall man unna sig själv lite vila. Kom till oss i Bethania,  när du har sörjt för allting hemma."   

[16] Därefter vandrade Maria raka vägen hem för att där iordningställa allting till och med för några dagar eftersom hon avsåg att stanna med Mig under denna tid. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]