[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 78; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
[1] Men jag steg upp helt och gick runt lite med lärjungarna. På grund av den vackra utsikten hade flera bänkar och andra sittplatser satts upp. Jag stannade och satte Mig ner. Härifrån hade man den bästa utsikten över Jerusalem.
[2] Lärjungarna såg ut över den vackra staden och Johannes sade med en något vemodig röst till Mig: "Herre, Ni är min kärlek, är det inte för evigt sorgligt för denna stad, att den enligt vad Ni berättat kommer att förstöras på ett bedrövligt sätt inom en snar framtid? "
[3] Jag sade: "Min käre Johannes, Ni här har i detta avseende kommit med en ganska passande kommentar och ser också tårar i Mina ögon. Men vad kan man göra mera här för att förhindra det? Ni förstår, att tillintetgöra alla medborgare genom en dödsängel, för skälet att bevara dessa murar, är verkligen inte särskilt klokt, utan något mycket olyckligt; eftersom det fortfarande lever flera tusen innanför dessa murar, som med tiden ändå kommer att tro på Mig! Och ni hittar där de sjuttio och de många skatte-indrivarna inklusive de förklädda fariséerna och de skriftlärda, de tror ännu i dag på mig helt och fullt och det finns fortfarande många inom nationen, som senare också kommer att omvändas. Därför bör denna plats skonas så långt som möjligt från varje form av en alltför stor dom. Men när all den goda småfisken har räddats från denna damm, och ingenting annat är kvar än giftormar och upproriska grodor som simmar runt, då är det dags att förstöra det hopplösa träsket genom eld och jordbävningar.
[4] Åh, titta på hela det här landskapet! Hur såg det ut för tio gånger tusen gånger tusen år sedan? Det fanns bara väldigt lite fastland och det fanns inga spår av dessa i överflöd täckta berg och dalar. Jorden utvecklades med tiden till detta landskap endast genom de allra största, för era sinnen otänkbara, och nästan över hela jorden allmänt rasande eldsvådor som följde senare och varade i tusentals år.
[5] Och betänk att precis så som jordens naturliga gestaltning fortskrider, så kommer också människans andliga utveckling att skrida framåt! Vid denna tidpunkt är människornas själar fortfarande fyllda av rasande stormar och utbrott av de vildaste eldar. De vildaste lidelser frigör sig och förstör allt i och över sig självt. Men lämna det vid detta, eftersom det kommer en tid då alla sådana passioner kommer att förvandlas till en lugn och bördig mark, och först då kommer det att bli verkligt ljust och glatt bland människorna! Men de verkligt goda och rena människorna kommer alltid att vara sällsynta i antal, jämfört med dem som mer eller mindre fortfarande styrs av sina världsliga lidelser.
[6] En sådan bättre tid kommer att hålla i sig under ett tusen och några flera år. Precis som denna jords nuvarande form, som nu endast hemsökt av några stormar, kommer denna tid att vara lugn och ordnad till viss del, full av frodiga och fruktrika områden, men ändå vid sidan av det ha betydligt mera ofruktbara och mycket stormiga än lugna och bördiga områden, bortsett från det stora världshavet.
[7] Men efter en sådan tidsperiod på mer än tusen år måste jorden åter gå igenom ett stort elddop. Under en sådan tid kommer bergen på denna jord att förvandlas till bördig slätmark, och havet kommer mångfaldigt att ge ifrån sig det döda land som fortfarande ligger begravt i dess djup och den bättre delen av mänskligheten kommer att ta det i besittning och förvandla det till Edens lustgård. Därefter, ända tills hela jordens totala upplösning, kommer verklig fred att råda och döden kommer aldrig mera att kräva sin rätt.
[8] Men precis som bergen på jorden kommer att utjämnas till slättland, så kommer även människorna tvingas att fullständigt göra sig av med sitt högmod genom hårda prövningar, i annat fall kan det aldrig komma till en sann inre frid bland människorna på denna jord. Eftersom krig enbart föds ur högmod; om högmodet upphör, så upphör även avund, svartsjuka, snålhet, hat, stridigheter och med den alla gräl, argument, kamp och krig.
[9] Och den nu så berömda och nästan äldsta staden som sådan, där den berömda kungen av Salem tidigare har lagt grunden för dess murar, kommer nu som ett berg av högfärd att brytas ned moraliskt och fysiskt och utjämnas med marken. Och det kommer att ske med den som med ett gammalt mycket högt cederträd, som sedan det blev torrt, ruttet och dött, kommer att brytas sönder vid sina ruttna rötter av en storm. Sedan kommer skogshuggare att såga upp det och hugga upp det med en yxa, varefter det kommer att eldas upp.
[10] När det gällde trädet så orsakades det av dess natur, men när det gäller människorna orsakas det av deras onda vilja, som inte vill underkasta sig ens de visaste lagar, precis som när Hanokiterna genom sin ohämmade olydnad bragte syndafloden över sig själva i vilken de alla olyckligt omkom. Hur många tusen gånger blev de genom många siare inte varnade av Mig att låta bergen vara! Inte ens någon enda brydde sig om det. De åt, drack, tillfredsställde sina begär och syndade på alla möjliga sätt. De flörtade och höll stora bröllopsfester, tills floden omgav dem från alla håll och dränkte dem alla. Samma sak kommer att ske här.
[11] Dessa ytterst högfärdiga ormars avföda kommer i sin förblindelse och makthysteri att i sinom tid resa sig över romarna för att driva dem ut ur landet. Och detta kommer att bli slutet. Generalen och senare också kejsaren är redan född, vilket kommer att förstöra denna stad och dess invånare.
[12] Och i slutet av denna period av världsliga människor - dock inte slutet på denna jord - kommer det att utspela sig på följande sätt: Människor under denna samma tid kommer varken att jämna bergen med marken som de guld- och ädelstens-sökande Hanokiterna gjorde och inte heller att längre motsätta sig romarna. Men de kommer att med hjälp av alla slags av eldkraft drivna maskiner, börja driva in otroligt djupa schakt och håligheter i jordens inre, varigenom de mycket brandfarliga gaserna strömmar ut i stora massor på jordens yta. Och när den atmosfäriska luften är alltför mycket mättad med sådana gaser, börjar den att antändas nästan runt hela jorden och bränna ner allt till aska. Endast ett fåtal människor kommer att överleva. Men de som överlever, kommer att vara människor av bästa slag. De kommer verkligen att befolka en helt ny jord, och ni och många som kommer och uppväckas till insikt efter er i Mitt namn, kommer att vara deras lärare och ledare.
[13] Endast från och med då kommer Mitt rike på jorden att helt breda ut sig, och solens folk kommer med barnen på denna nya jord att kliva in i ett fulländat och jämlikt förhållande och växa upp i Mina sanna barns kärlek.
[14] Behåll detta, som jag nu har berättat, för er själva; eftersom det under denna tid inte skulle vara nyttigt för någons frälsning, om han kände till det i full skärpa. Vid rätt tidpunkt kommer Jag själv att förklara detta för folket i detalj om de tål djupare kunskap. - Har ni förstått detta helt och fullt "?
[15] Johannes sade: "Herre, Du min enda kärlek, jag har förstått detta väl, eftersom Du nu har uttryckt Er mycket tydligt. Och därför kunde jag av Dig förstå det väldigt lätt! Om de andra bröderna också har förstått allt detta lika väl,vet de naturligtvis bäst själva! "
[16] De sa alla, med undantag för Judas, att de också hade förstått allt väl.
[17] Endast den lärjungen (Judas) sade: "Herre, för mig är inte allt klart!"
[18] Jag sade: "Om det står klart för de andra bröderna, men inte för dig, som alltid mest vetat att skryta över ditt förstånd, gå till dina bröder, så kommer de att förklara för dig det du inte förstår! Men ödmjukheten förstår alltid vad som helst snabbare än den envisa, egensinniga arrogansen, som, om du ännu lite längre dröjer dig kvar i denna, kommer att bli din djävul, din domare och din död. Vad är det som du har i förhållande till alla andra som får dig att tro att du är bättre än dem? Ödmjuka dig, så att du kan undkomma Satans snaror! "
[19] Här vände sig Judas om och gick till Natanael, med vilken han fortfarande passade ihop med på bästa sätt, och frågade honom om allt det som han inte förstod. Och Natanael förklarade det för honom. Och när även denna lärjunge var mer eller mindre på det klara med de saker som jag tidigare har förutsagt inför lärjungarna, lugnade han ner sig igen och frågade inte något mer.
[20] En av jude-grekerna, som också var med mig, sade att det kanske inte skulle skada, om man också berättade en del för de andra judarna.
[21] Jag sade: "Det som är nödvändigt att veta kommer de att få klart för sig när tiden är inne, men de måste verkligen inte veta allt. - Men där är vår Lazarus. Vi väntar på honom! Han har talat mycket med de förklädda prästerna och vi får se vad han kommer att berätta för oss."
Översättning från engelska av mig.
