6. Slutet på den jordiska materian

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 12; kap. 6; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] (Herren) - Därför säger Jag eder alla: Den som söker, finner och värdesätter Mig, och därefter älskar Mig över allt annat och sin nästa såsom sig själv med allt tålamod och med all sin kraft antingen här eller åtminstone på den andra sidan, kommer att vara Mitt barn, det vill säga Min son och Min dotter! Men den som inte söker Mig och inte heller finner eller värdesätter Mig och därför inte kommer att älska Mig och också kommer att visa en fullständig brist på kärlek till sina medmänniskor, kommer för evigt aldrig att uppnå att bli Mitt barn! För Mina barn måste vara fullkomliga, precis som Jag som deras sanna Fader Själv är fullkomlig!

[2] Men världens barn, som senare ganska troligt kommer att luttras, kommer att förbli invånare i dessa världar och samhällen som de är lämpliga för och i vilka de luttrades. Ändå kommer de aldrig att tillåtas komma in i den evige Faderns hus i den innersta himlens centrum som Mina trofasta barn, som tillsammans med mig, kommer att döma hela oändligheten för all framtid. 

[3] Men denna jord kommer att hysa många människor efter den förutsagda sista, stora reningen, precis som den gör nu. Men dessa framtida människor kommer att vara väldigt mycket bättre än de nuvarande och kommer under alla tider att ha Mitt levande ord.

[4] Men när jorden en gång, efter ett för dig obegripligt antal år, kommer att ha släppt sina fångar, kommer den att i solens ljushav omvandlas till en andlig jord. Ty de simplaste skal och snäckor som tidigare härbärgerade de levande andarna och själarna är som pimpsten, även om det inte längre är en verklig beståndsdel för liv är det fortfarande en bastant och nedbruten organisk materia som härbärgerar den simplaste typen av styrda andar inom sig.

[5] Vad skall man göra med grundvalen, om allt intelligent liv har befriat sig från det? Borde det sväva omkring helt dött i den ändlösa rymden som en avgränsad utbränd pimpstensklump, i avsaknad av allt vidare syfte? Eller bör det eller kan det ändå ha någon funktion i de levande och fulländade andarnas sfärer av de mest skiftande slag? Ja, det bör vara någonting. Ty ingenting kan existera som helt dött och utan syfte någonstans i den ändlösa rymden, som också är Mitt rike och Mitt eviga hus! Men för att tala om ett syfte, så måste man verkligen otvetydigt tala om ett andligt sådant, som varar för evigt, eftersom det aldrig någonstans kan finnas ett materiellt evigt syfte. 

[6] All materia, som något rumsligt och tidsmässigt begränsat, kan endast ha ett tidsbestämt syfte. Men om en sådan företeelse fullt ut har uppfyllt sitt syfte inom en viss tidsperiod, och om ett högre mål i livet har uppnåtts med detta som medel, och om det, materian, som en tidigare farkost, användbar och lämplig för ett visst ändamål, har blivit skör, porös, full av hål och därmed helt oanvändbar för ytterligare liknande ändamål - vad annat bör då hända med klumpen av pimpsten?

[7] Titta på en hink vid en brunn! Vad händer med denna efter att den har tjänat ut i många år för att hämta upp vatten? Kan denna som nu är helt bräcklig och full av hål fortfarande användas för att hämta upp vatten? Nej. Därför tas den bort och bränns och kommer därmed att till fullo upplösas i rök, luft och lite aska, som dock med tiden likaledes sönderdelas genom luftens fuktighet i en enkel form av luft och kan endast då vara funktionsduglig i det sönderdelade tillståndet i luften som en god grundval för den verkliga andliga varelsen. Och även om den inte längre är en och samma vattenspann, kan ändå en mycket ömtålig och raffinerad klotstruktur av snäckskal skapas från det, vilket kan vara en bärare av det levande vattnet från Mig."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net