60. Moses och Joshuas visdom

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 21; kap. 60; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När lärljungarna och naturligtvis också världshusvärden, hjälparen som blivit helad, fariséen och den skriftlärde hörde dessa Mina ord, sade den skriftlärde: "Utifrån Dina ord, Herre och Mästare, har jag dragit slutsatsen att Du för Dina lärljungar inte bara uppenbarat det stora mysteriet med Guds Rike på jorden bland människorna utan också naturens rike på denna jord, på månen, solen och stjärnorna. Och Du har givit mig ett nytt bevis på att Du i Din Ande måste vara Skaparen till allting, i annat fall skulle Du inte ha kunnat förklarat dessa ändlöst många och märkvärdiga saker för Dina lärljungar och till och med göra det synligt för dem. 

[2] Eftersom Du ville göra detta för Dina lärljungar, som också bara är judar och män, skulle Du inte mycket kort vilja förklara dessa förunderliga saker också för oss så att vi kunde få en klar föreställning om vad vi borde tycka och tro om månen, solen och stjärnorna, solförmörkelserna, de skrämmande kometerna och också de många fallna stjärnorna? Ty när det gäller detta är vi inte ett dyft bättre än hedningarna."

[3] Jag sade: Varför förkastade ni då Moses 6:e och 7:e bok och förklarade dem för att vara falska? Och dem, som vågade läsa dessa, har ni hotat med kännbara straff. Hör upp, i dessa 2 böcker har Moses i klara ord förklarat hela naturens tillblivelse." 

[4] Den skriftlärde sade: " Herre och Mästare, jag har hört om detta en gång men jag har aldrig ens läst en enda bokstav om det. Det verkar som om dessa böcker inte längre kan återfinnas i templet i Jerusalem. Det är därför jag nu ber Dig att så kort som möjligt förklara dem för oss, så att vi också vet vad de är för något och hur de är upplagda."

[5] På den skriftlärdes förfrågan beskrev Jag dessa ting för de fyra så kortfattat som möjligt och på ett sådant sätt att de väl kunde förstå vad Jag hade förklarat. 

[6] Efter förklaringen, som varade i ungefär en timma, frågade den skriftlärde Mig om också patriarkerna kände till detta. 

[7] Jag sade: Visst, nämligen de första invånarna i Egypten. Men eftersom människorna under tidens gång mer och mer drog sig undan den enda evigt sanna Guden genom alla slags synder och vände sig till den blinda hedendomen och på så sätt blev alltmer förmörkade så förlorades också denna kunskap och ersattes med poetiskt nonsens och fantasterier som är fulla av felaktigheter. 

[8] Och därför förlorades kunskapen om jorden och stjärnorna. Den existerade fortfarande bara hos några mycket få visa människor i ett undangömt hörn på jorden, men dessa vågade inte tillkännage det för det totalt förmörkade folket. Och därför gick den kunskapen så gott som fullständigt förlorad. Men i framtiden kommer människorna ännu klarare än under forna tider att tillägna sig den igen och de kommer att räkna ut allting. Och det kommer att höra till den blixt som lyser upp från soluppgång till solnedgång." 

[9] Den skriftlärde sade: "Från vem fick Moses och Aron mottaga denna kunskap i verkligheten?"

[10] Jag sade: "Från Guds Ande. Fastän Moses, som en son till Farao, var invigd i de egyptiska mysterierna och också tillägnade sig mycket av den gamla astronomin och geografin, så var detta en knapp droppe grumligt vatten jämfört med hans senare förståelses hela sjö, som bibringats av Guds Ande, genom vilket han blev en Guds sanna vetenskapsman endast efter att detta skett, vilket gjorde honom till det israeliska folkets utvalde ledare."

[11] Den skriftlärde sade igen: " Herre och Mästare: Joshua, som också var en utvald ledare för det israeliska folket mot det utlovade landet, måste också precis ha känt till det som Moses har beskrivit. Hur kunde han då framför Jeriko säga till solen: 'Sol, stå stilla tills jag har besegrat alla fienderna', och solen tycks ha lytt hans befallning? Om han sade detta till jorden så skulle det verkligen vara begripligt med tanke på vad Du just nu har förklarat för oss. Men när vi nu fick höra av Dig hur saker och ting förhåller sig, så förefaller Joshuas befallning till solen som någonting helt obegripligt. Och det tycks som om Joshua ändå inte förstod vad det handlade om, ifall det var hans mening att denna befallning skulle verkställas i enlighet med det, som gäller för naturen."

[12] Jag sade: "Det är sant att Joshua sade det på detta sätt, men inte till den naturliga solen utan till den andliga solen vilken bestod av den lära som Moses tagit emot från Gud. Folkets tillit och förtröstan till denna började att avta på allvar när de såg fiendens överlägsna styrka. Med sitt bestämda utrop ville Joshua bara säga till folket, som saknade mod och som knorrade högljutt: 'Fortsätt att ha tillit och förtröstan, så kommer ni snart att få se den skenbart mäktiga fienden fullständigt besegrad inför er. Då kommer ni tillsammans med mig att kunna lägga under er det land där det flyter mjölk och honung. I annat fall kommer ni att få återvända till öknen igen.' 

[13] Genom detta tog folk mod till sig igen med full tillit och förtröstan i Gud, som är, var och kommer att vara själens sanna sol och hans ande i himlen och på jorden. Och se, solen som Joshua talade till stod stilla i folkets tillit och förtröstan, lyste upp dem och gav dem mod, skarpsinne och förmåga, och fienden blev fullständigt tillintetgjord, med undantag för skökan Rahab som visade barmhärtighet för Joshuas budbärare. Förstod ni detta nu?"

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]