56. Vad oupphörlig bön leder till. Liknelsen om den förtryckta änkan och den hårda domaren.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 21; kap. 56; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Jag sade: "Du har förstått liknelsen så som den skulle förstås och så som sant var och det passar bra att med några ord beröra den här igen. Men för att göra den av dig nämnda liknelsen ännu mer begriplig för alla enligt vars och ens eget förstånd, och eftersom vi nu fortfarande har gott om tid, skall Jag förtälja en annan liknelse för dig genom vilken du ännu tydligare kommer att förstå varför en sannfärdig person inte bör upphöra att bedja och ställa frågor, om han inom sig själv vill uppnå den verkliga kraft som är Mitt rike. Så lyssna.

[2] Det fanns en gång en domare i en stad, som inte fruktade Gud och inte var rädd för någon. Men det fanns också en änka i samma stad. Hon kom till honom och sade: 'Åh, rättfärdige domaren, rädda mig från mina fiender. Ty, så här och så här ligger det till, och enligt lagen så är denna helt på min sida.¨ 

[3] Domaren blev också på det klara med detta omedelbart, men han var inte på det rätta humöret och ville inte ta upp änkans fall. Men änkan stod på sig och återkom flera gånger till domaren och bad honom på sina knän att ta upp ärendet.

[4] Då tänkte domaren för sig själv: Vad ska jag göra? Trots att jag inte fruktar Gud och inte heller någon människa - men eftersom denna änka redan givit mig så mycket problem, så skall jag fria henne, så att hon inte kommer tillbaka ännu oftare och till slut gör mig helt matt med sitt tiggande.' 

[5] Förstod du av den liknelsen vad domaren har sagt och gjort? Och när redan en domare, som dömer rättfärdigt strikt enligt lagen, hjälper en förtryckt änka när han får höra hennes ständiga tiggande, skulle då inte Gud ännu förr frälsa sina utvalda som ropar till Honom dag och natt, och skulle han ha mindre tålamod med och kärlek till dem än domaren hade för änkan?

[6] Sannerligen säger jag eder: Han kommer att höra dem och rädda dem inom kort, i denna tid såväl som i framtiden när han precis som nu kommer att återvända till denna jord som Människosonen. 

[7] Men när Människosonen kommer tillbaka under denna tid till denna värld, tror ni att han kommer att finna någon tro (på Gud)?"

[8] Andreas sade: "Herre och Mästare, eftersom jag har talat tidigare skall jag också tala denna gång, om Du tillåter mig."

[9] Jag sade: "Du kan bara tala, eftersom du har rätt uppfattning, mod och förmåga att tala."

[10] Då sade Andreas: "Vad gäller själva liknelsen, så betyder den samma sak som jag menade med liknelsen om husets herre och tiggaren som bad om bröd på natten, som jag just återgav. Men Guds ställning när det gäller de världsliga människorna, som söker hjälp hos Honom undan förtrycket i deras livs nattmörker, pekades ut ännu tydligare än i den andra liknelsen, som återgavs av mig. Ty i den liknelsen framstår Gud på sätt och vis endast som en rättfärdig domare utan någon förpliktelse, som alltid kan hjälpa de förtryckta människorna när han så vill - och han hjälper dem också - men först efter att de verkligen har besvärat honom med sitt oupphörliga tiggande.

[11] Också här är det bara en fråga om träning i tro och tillit. När denna har uppnått en viss oböjlig kraft, då besvaras också bönen och hjälpen når också fram. 

[12] Ändå lade Du till något. Du sa att Gud, som en kärleksfull Fader, säkert förr skulle höra Sina utvalda, som redan är i besittning av trons och tillitens kraft, om de skulle be Honom om hjälp i sitt inre livs dagsljus till vilket de redan har nått, men också i sitt nattmörker vilken fortfarande lätt kan återkomma då och då. Här framträder Du inte längre som en nästan obeveklig världsliga domare som, eftersom han är Gud själv, inte borde frukta Gud och inte heller någon människa, utan som en Fader till dem som redan har uppnått livets dagsljus i sitt inre. Det är så jag förstått det och jag tror inte att jag misstar mig.

[13] I denna stund har ingen av oss ännu helt livets dagsljus i sitt inre, utan delvis ibland också till stor del vårt gamla livs nattmörker, och vi har fortfarande många saker att fråga Dig om när det gäller övningen i tro och tillit för att därmed bli starkare. Men Du har lovat oss en säker och snabb frälsning, och vi tror utan tvekan att alla dina löften även kommer att uppfyllas. 

[14] Men du berättade igen om en andra återkomst till jorden, och i slutet ställde Du frågan om Du skulle finna någon tro bland folket.

[15] Nå, att ge ett svar på din fråga är fortfarande helt och hållet bortom vår förståelse, så jag kan inte ge dig ett svar på detta. Men Du vet bäst själv hur det kommer att förhålla sig med människors tro i den avlägsna framtiden, och om du vill kan du berätta ännu mer exakt än du har gjort vid flera andra tillfällen."

[16] Jag sade: "Du har också väl förstått denna dagens liknelse såsom sant är, och genom detta har du sannerligen gjort Mitt hjärta lyckligt. Om ni alla också gör det på det sättet kommer den fullständiga befrielsen för era själar från bördan av tingen i denna värld och dess lockelser inte att dröja."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]