13. Herrens rensning av templet

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 13; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

14. Där fann han i templet återförsäljarna av nötkreatur, får och duvor och penningväxlarna. 

[1] När jag vid min ankomst till Jerusalem fann att vissa människor på grund av alla djur och deras försäljare knappt vågade gå in i templet eftersom det ibland hände att en oxe blev alldeles vild och skadade människor och förstörde heliga föremål, och folk som besökte templet ofta inte stod ut med stanken och bullret och inte sällan förlorade alla sina viktiga ägodelar, så hade denna skamliga omständighet nu blivit outhärdlig för mig. Och Petrus och Natanael sade: "Herre, har du ingen blixt och åska kvar för det här? Bara se på det. De fattiga gråter framför templet. De har kommit långtifrån för att ära Gud och på grund av alla oxar och får kan de inte ens komma in. Och många, som med stor möda och risk lyckats komma in i templet och komma ut igen, klagar på att de har blivit rånade på allting inne i templet och nästan kvävts av stanken. Ah, det här är verkligen för mycket och för ondskefullt. En sådan fruktansvärd plåga bör stoppas till varje pris. Det är till och med mycket värre än Sodom och Gomorra."

[2] Dessa ord hördes av en främling, en gammal jude som nu går fram till oss och säger: "Kära vänner, ni vet inte allt, men jag arbetade själv för tre år sedan i templet som vanlig anställd där jag fick reda på saker och ting som fick det att krypa i kroppen på mig."

[3] Jag sade: "Min vän, behåll det för dig själv, ty jag känner till allt det som har ägt rum. Men du kan vara säker på en sak, det har gått för långt och redan idag skall du få se Guds makt och vrede i handling i templet. Men flytta er bort från tempelportarna en stund, så att ni inte skadas när Guds kraft kommer att driva ut lagbrytarna från templet. Därefter kommer de inte längre att våga begå ett sådant helgerån."

[4] Härpå gick denne jude iväg och prisade Gud, ty efter att ha hört mig tala på detta sätt tog han mig för att vara en profet, gick till en av sina vänners grupper och berättade vad han hade hört mig säga. Denna grupp, som bestod av flera hundra personer i alla åldrar, jublade och började högljutt prisa Gud för att återigen ha uppväckt en mäktig profet. 

15. Och han gjorde en piska av rep och drev dem alla ut ur templet tillsammans med deras får och oxar. Han välte omkull penningmånglarnas bord och spred ut deras mynt. 

[5] Men jag sade till Petrus: "Gå över dit till repmakaren, köp av honom tre starka rep och ta hit dem." Petrus gjorde så omedelbart och gav mig tre starka rep som jag snabbt flätade samman till en stark piska. Medan jag höll denna piska i min högra hand sade jag till mina lärjungar och alla som var med mig: "Följ mig in i templet nu och bli mina vittnen, för Guds makt och härlighet skall åter manifesteras genom mig inför edra ögon."

[6] Sedan gick jag vidare in i templet, och när jag gick så drog sig allt i min väg tillbaka, och alla de som följde mig kunde passera fritt även om marken var full av dynga och smuts. 

[7] När jag kom in till templets sista sal, där de viktigaste försäljarna av oxar och får hade sina djur till försäljning på vänster sida, medan penningväxlarna ockuperade den högra sidan genom alla tre salarna, ställde jag mig på grind-trappan och talade med en åsklik röst: 'Det står skrivet:"Mitt hus är en bönehus, men ni gör det till en rövarkula." Vem har givit er rätt att vanhelga Guds tempel så här?"

[8] Men de ropade: "Vi har köpt vår rätt till ett högt pris från översteprästen och är under hans och Roms beskydd! "

[9] Jag sade: "Ni står visserligen under detta beskydd, men Guds myndighet står emot er och era beskyddare. Vem skyddar er från Honom om Hans arm sträcks ut över er och era beskyddare?"

[10] Försäljarna och penningväxlarna säger: "Gud bor i templet och prästerna är av Gud. Kan de gå emot Hans vilja? Den som de skyddar skyddas också av Gud."

[11] Jag sade med mycket hög röst: "Vad säger ni, ni dåraktiga som begår dessa gärningar? Även om prästerna fortfarande sitter på Moses och Arons stolar, så tjänar de inte längre Gud, utan de tjänar Mammon, djävulen, och deras rätt och er rätt är djävlarnas rätt och inte någonsin en gudomlig rätt! Res er därför omedelbart upp och lämna salarna, i annat fall kommer det att gå illa för er."

[12] De började skratta och sade: "Vilken oförskämdhet av denna den lägsta av nazaréer. Släng ut honom ur templet med en gång." Sedan reste de sig upp och ville gripa mig. 

[13] I detta läge höjde jag min högra hand med reppiskan och började svinga den över deras huvuden med gudomlig kraft. Alla som träffades av piskan greps omedelbart av de mest våldsamma, nästan outhärdliga smärtor. Detta gällde även för boskapen. Genast uppstod det ett fruktansvärt tjut och vrål från både människor och djur varpå boskapen råkade i panik, och allt som kom i deras väg trampades ned. Även försäljarna och köparna flydde till fruktansvärda skrik av smärta. Men jag välte omkull penningväxlarnas stånd, vilket spred ut alla pengar som de innehöll, och lärjungarna hjälpte mig med detta. 

16. Sedan vände han sig till försäljarna av duvor, "Ta ut dem," sade han: "Ni får inte göra om Min Faders hus till en marknadsplats." 

[14] Sedan gick jag in i templet där fortfarande många duvförsäljare, med sina burar fulla av alla slags duvor, väntade på köpare. Eftersom dessa försäljare oftast var fattiga och inte så begivna på vinst och försäljning av duvor i templet var en gammal sed, fastän i äldre tider endast i den första tempelsalen, varnade jag bara dessa fattiga, och sade: "Ta ut dem och gör inte om min Faders hus till en marknadsplats. Detta skedde på den yttersta gårdsplanen. Nu hade således templet rensats. 

17. Hans lärjunge påminde om Skriftens ord: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig." 

[15] Denna handling väckte uppseende och nu fruktade lärjungarna i hemlighet att prästerskapet snart skulle låta de romerska vakterna gripa oss som upprorsmakare varvid vi knappast skulle kunna undgå att under de mest förödmjukande former bli kallade till förhör och bestraffning. Ty det är skrivet: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig." 

[16] Men jag sa till dem: "Var inte oroliga. Titta in i salarna så märker ni hur tjänare och präster ivrigt sysselsätter sig med att plocka upp penningväxlarnas alla utspridda pengar för att fylla sina egna penningpåsar. På grund av dem som har lidit förluster kommer de att förhöra oss om med vilken myndighet vi gjorde detta, men i hemlighet har de ingenting emot detta alls. Ty denna handling gav dem omkring 1000 sikel guld och silver och en stor mängd andra mynt, som de aldrig kommer att lämna tillbaka till ägarna. För närvarande är de också alltför upptagna och har ingen tid att kalla oss till förhör. Dessutom kommer de inte lätt att acceptera klagomål i denna fråga, precis som de som drabbats av förlusterna har lärt sig sin läxa och sannolikt inte kommer att väcka talan emot mig. Därför kan ni ta det lugnt. 

[17] Nitälskan för mitt hus kommer visserligen att förtära mig, men ändå inte på ganska lång tid. På sin höjd kommer några av judarna här att förhöra mig, vem jag är och med vilken myndighet jag gjorde något sådant och be mig om ett myndighetsbevis. Men jag vet att saker och ting måste ske på detta sätt, och att det inte utgör någon risk för oss. Titta bara mot gardinen. Vissa ställer redan frågan om vem som vill förhöra mig i eget intresse, och de skall få det rätta svaret utan dröjsmål."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net