4. Själv-förvållad dom

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 12; kap. 4; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] (Herren): "Titta på bergen fulla med skogar och buskar. Skåda, dessa suger upp ett lämpligt antal av alla de naturandar (elektricitet, magnetism) som passar ihop med dem. Gå och kalhugg alla bergen så kommer ni snart att bli varse de mest ödesdigra konsekvenser. Därigenom kommer stora mängder av fria, väldigt primitiva naturandar att mer och mer börja fylla atmosfären över hela jorden. Eftersom dessa inte hittar en lämplig hemvist och aktivitetssfär så börjar de anhopas i stora mängder och drivna av sin hunger och törst (införlivad instinkt) orsaka de värsta stormar som förstör allt och ödelägger hela länder i en sådan omfattning att ingenting kommer att växa där på hundra, ofta tusen åt utan bara lite mossa här och där. Således finns det till denna dag i hela världen platser på flera mil som är lika kala på växtlighet som den ödsliga, ofruktbara kalkstenen på Döda Havets stränder i Nedre Palestina som Jordanfloden rinner in i. 

[2] Nå, är det kanske Min vilja? Ånej! Där människan måste ha fri vilja och frihet att handa så att de kan bli mänskliga varelser också i andligt avseende, ingriper inte Jag Själv - och det spelar ingen roll hur dåraktigt de än handlar. Allt Jag gör är att låta dem ostörda nå det som de så ivrigt strävat efter som om deras livs lycka hängde på detta. Det gör ingen skillnad för Mig huruvida följderna är bra eller dåliga. De får det som de skapar. Trots att Jag vet  hur det kommer att gå så kan Jag inte - och får inte - ingripa med Min allsmäktighet; ty om Jag gör det, så upphör människan att vara människa. Hon är då ingenting annat än en animerad maskin och kan för evigt inte vara av något värde varken för sig själv eller för Mig. Ty hon liknar en författare som inte kan skriva en stavelse själv, utan om hon ändå skulle skriva så måste en skribent leda hennes hand från A till Z; och om hon har skrivit en uppsats på detta sätt så förstår hon den ändå inte. Och även om hon har skrivit ett hundra tusen brev på detta sätt, så är hon ändå just så lite författare själv som pickup-nålen med vilken hon skrev. Precis så lite skulle människan på denna jord vara människa om inte den fria viljan lämnades helt igenom orörd och på samma sätt hennes sätt att handla. 

[3] Viljan kan säkert styras genom alla slags lärosatser och lagar; men varken en lärosats eller någon lag kan förhindra den fria viljan att genomföra vad den vill göra. Om människans vilja önskar anta en lära och en lag som riktlinje för sina handlingar, så kommer han att styra sig själv i varje fall i enlighet med detta utan något inre tvång; men om han inte vill detta, kan ingen makt i världen och i himlen tvinga honom - och får inte heller! Ty, som Jag sade: Utan fri vilja är människan inte längre en människa utan istället helt och hållet en animerad maskin, som maskinerna som människorna kommer att uppfinna med tiden, vilka kommer att utföra samma konstgjorda uppgifter som nu knappast någon person är i stånd att göra. Men en sådan maskin kommer ändå inte att vara en mänsklig varelse varken till (den yttre) formen och ännu mindre till sin inre fria verkan; ty den har ingen fri vilja och kan därför aldrig utföra någon självständig handling. Det som människan har programmerat in i den kommer den att utföra, men aldrig något annat.  

[4] Men människan kan av sig själv göra vad helst han behagar och ingen kan hindra honom från att göra det. Alltså kan människan göra som han behagar med jorden som bär upp och föder hans kropp; och endast konsekvenserna kommer att lära honom om hans vilja var god eller ond.  

[5] Därför har varje mänsklig varelse förnuft och som en följd av detta intellekt. Han kan göras upplyst genom doktriner, världsliga lagar och alla slags erfarenheter och sedan spontant välja det som är gott, rätt och sant och bestämma sin handlingsväg efter detta. Gällande allt detta vidkänns han inte något tvång eftersom han själv fritt väljer det som han har värdesatt som gott, rätt och sant.  

[6] Men vi kan bara alltför påtagligt erfara dag för dag från hundratals fall att människor ändå väldigt ofta försmår allt det, som de värdesatt som gott, rätt och sant och handlar på motsatt sätt huvudsakligen på grund av egna jordiska fördelar. Och ur detta följer det faktum att ingenting kan äventyra eller inskränka på den mänskliga viljans frihet. Och därför är det mycket möjligt att människor med tiden kan uppfinna stora ting och också påverka naturen på jorden så att denna till slut måste bli ganska avsevärt förstörd. Följderna av detta kommer säkert inte att bli trevliga och kommer att tyckas som ett visst straff för den missriktade viljan, men inte alls önskad av Mig, utan istället frambringad genom människans vilja.

[7] Om människorna vill ha ytterligare en Syndaflod så behöver de bara gräva upp bergen för att öppna dammluckorna för de underjordiska vattnen! Om de önskar se hela jorden stå i lågor så behöver de bara förstöra alla skogarna och naturandarna (elektricitet) kommer att mångfaldigas så mycket att jorden plötsligt kommer att täckas av en ocean av eld och blixtar! Är det då Jag som vill förstöra jorden genom elden?! Lär därför människorna att vara kloka. I annat fall kommer de att dra domens förbannelse över sig själva! Men Jag vet att det kommer att hända och ändå kan Jag inte och bör inte handla emot detta genom Min allsmäktighet utan endast genom Min undervisning: - Förstår ni det?" 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net