93. Agricola kommer ihåg Maria Magdalena

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 18; kap. 93; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men Agricola, som var en oerhört känslig person frågade Mig om han kunde få säga någonting och han sade: "Åh, vilken omätbar skatt vi nu erhöll på blott och bart åtta hela dagar. Vi har här funnit det högsta av allt, det allra första och det allra största. Och enligt Din fördolda barmhärtighet, denna obeskrivliga lycka har vi fått tack vare vem? Titta och lyssna. Tack vare den ännu unga kvinnan som har visat oss vägen hit upp under första kvällen av vår ankomst hit. 

[2] Den kvinnan - som enligt min ödmjuka mening tycks tillhöra dessa kvinnor som inte tar så allvarligt på sådant som rör kyskhet och annan moralisk renhet - var otvivelaktigt besjälad av Din vilja och skulle bli en vägvisare till livets ljus. 

[3] Nåväl, jag som romare känner absolut inte kvinnan som jag nämnde. Jag vet inte heller var hon bor och vet inte vad hon heter. Därför kan jag inte heller veta om hon är fattig eller rik och om hon behöver ekonomisk hjälp. Men om hon kanske skulle tillhöra den fattiga klassen av människor, vilket jag skulle tro är det mest sannolika, så skulle jag av uppriktig mänsklig tacksamhet med glädje här vilja ge henne ekonomiskt stöd genom vännen Lazarus, vilket säkerligen skulle vara rimligt och rättmätigt, eftersom vännen Lazarus sannolikt känner till hur den kvinnan har det. Det förvånar mig verkligen att hon inte förrän nu ännu har besökt oss här på detta frälsningsberg. Efter vad jag kommer ihåg ville hon söka efter Dig, åh Herre och Mästare, och innan dess skaffade hon sig upplysning här för att få veta var Du befann Dig, men hon hörde ingenting om det. Och följaktligen kom hon sannolikt inte alls till detta ställe. Men vi har nu redan varit här några dagar och jag är återigen förvånad att hon inte dök upp någon mera gång."

[4] Jag sade: Den flickan visste inte att Jag fortfarande är här, men hon hörde det i Bethania igår från vår vän Lazarus systers mun och är nu på väg till denna plats. Vid den tidpunkt då solen stiger upp kommer hon att anlända hit och då kan du komma överens med henne om allt som är bra och rätt.

[5] När det gäller hur hon levt sitt liv fram till nu, så hade du rätt i detta, men på samma gång tänkte hon alltid på de fattiga eftersom hon som en jordisk skönhet samlade på sig stora rikedomar genom sitt levnadssätt och redan var rikligt sörjd för av sina föräldrar. 

[6] Där långt söderut kan du på en kulle se en herrgård, den bär namnet Magdalon. Där föddes flickan. Och herrgården, de många trädgårdarna, fälten, betesmarkerna, vingårdarna och skogarna är nu hennes egendom eftersom hennes föräldrar dog redan för några år sedan. Hon kunde redan ha gift sig vid åtskilliga tillfällen men tempeltjänarna avhöll henne från detta eftersom de alltid tillsammans med henne kunde hitta ett bra värdshus samt att de på andra sätt väl förlustade sig med henne. Men efter att hon träffat Mig, lärt känna Mig och hört Mina ord, så blev det annorlunda i hennes hus, hennes sinne och hennes hjärta och eftersom hon hyste en stor kärlek till de fattiga så blev många av hennes synder henne förlåtna. 

[7] Hennes namn är Maria Magdalena. Så hon behöver inget stöd från dig, men om hon kommer att gå med på att ta emot någonting från dig för sina många fattiga människors skull, så kan du naturligtvis erbjuda henne detta. Och nu vet du också vem den flickan är och var hon kommer ifrån och vad hon heter. Men också henne skuldkänsla, som tycks vara skriven i sanden.

[8] Nu har vi sagt tillräckligt om denna sak. Låt oss nu istället betrakta den vackra morgonen. Från det du ser kan du i varje avseende sluta dig till en hel del saker, mera exakt det som handlar om de nya hedningarnas sista tid. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]