57. Romarna och den unga kvinnan hedrar Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men nu började även romaren att titta på mig mera ingående och sade till mig: "Vän, förlåt mig att jag av mitt hjärtas lust besvärar dig med en betydelsefull fråga! Mina tidigare förfrågningar om den framstående mannen i det här landets kan inte att ha undgått dig. Du har nu botat denna ungmö genom ett mirakel och något liknande har jag aldrig bevittnat tidigare. Du botade henne endast genom att använda kraften i din vilja. Hur skulle det vara om du i slutändan skulle visa dig vara den framstående mannen, den sannaste Gudsmänniskan själv, om vilken nyheterna också nått Rom! Och om det inte är du, så känner du säkert till honom. Om det förhåller sig så, för oss då till honom, och de skatter jag har med mig, kommer bli edra! "

[2] Därpå sade Jag: "Eftersom du har gjort den långa resan från Rom och hit med dessa dina kamrater, säger jag det till dig, att du redan har kommit till rätt stad och rätt plats, eftersom jag är Den, som du har letat efter. Vad har du för avsikter nu? Varför har du sökt efter Mig med sådana stora uppoffringar? "

[3] Helt hänförd av denna Min bekännelse sade romaren: "O vän, om det är Du, då har jag och alla dessa mina följeslagare funnit vår frälsning, eftersom jag vill ta del av din lära själv och bevittna Din väldiga makt och storslagenhet. Men inte förrän i morgon kommer vi att besvära dig mer, denna kväll vill vi emellertid tillbringa som gamla, goda vänner.

[4] Framför allt vill jag nu tacka för att du botade denna verkligt förtjusande flicka. Och hämta mera vin, ni två krögare, eftersom vi nu har funnit vår högsta frälsning, och i morgon kommer de fattiga i denna stad att få mat på vår bekostnad! Fiat! "

[5] Lazarus och gästgivaren gick och tog fram mera vin och detta hälldes i muggarna.

[6] Därpå tog romaren hela muggen och sade: "Välkommen till oss och ära, kärlek och tacksamhet till Dig, store Mästare! Även om de förmörkade och dumma judarna inte erkänner Dig, så erkänner romarna Dig än djupare och bättre! "

[7] Här tömde han muggen helt och berömde vinet efteråt. Därpå gjorde alla andra likadant. Det var endast ungmön som inte drack, eftersom hon fruktade att betvingas av sitt tidigare tillstånd.

[8] Men romaren sade till henne: "Lyssna, du förtjusande ungmö! Vi romare har ett gammalt talesätt som lyder: "! I närvaro av läkaren kan ingenting skada dig" Här har vi en alla läkares läkare och för att hedra honom kan du tömma din mugg!"

[9] Jungfrun sade: "Om jag visste att jag därmed rätt kan hedra Honom genom att dricka vinet, skulle jag vilja tömma alla vinkrukor i hela Palestina och sedan dö för Honom. Men jag vet att jag genom att dricka vinet inte på minsta sätt ökar Hans ära. Eftersom Han i högsta grad hedras av all makt i himlen och denna jords natur. I jämförelse med en sådan högsta ära, räknas mitt hedrande som ingenting och därför önskar jag inte dricka vinet. Men av kärlek till Honom och även till er, kära män från Rom, kommer jag icke desto mindre att dricka vinet! Och sålunda representerar detta vin följande: mitt hjärta för endast Honom, och min respekt för er alla! "

[10] Efter denna fina hyllning tömde hon muggen, reste sig från sin stol, kom fram till Mig och sade: "Åh, stora Mästare, låt en högst ovärdig ungmö få vidröra och kyssa fållen på Din klädnad så att det kan förlösa mitt hjärta något! " 

[11] Härpå knäböjde hon, tog fållen av min klädnad och kysste den många gånger, fuktade den med sina tårar och kunde inte skiljas från fållen på klädnaden.

[12] Några av lärjungarna knorrade och sade: "Men Herre, ta bort henne från Dig, hon smutsar ner Din fina klädnad!"

[13] Jag sa: "Vad rör det er! Om det är rätt för Mig, varför inte för er?! Hon var en syndare, är nu en riktig botgörare och är därför mycket kärare för Mig än många rättfärdiga, som aldrig behövt försoning.

[14] Ni förstår, det var en gång en man, som hade etthundra får! Och det hände sig att ett får i den stora hagen gick vilse i buskarna. När han räknade sina får på kvällen, märkte han att ett får saknades. Han behövde inte tänka länge innan han lämnat de nittionio fåren bakom sig och snabbt gick för att leta efter det enda bortsprungna fåret. Och när han fann det efter ett långt ihärdigt sökande lyfte han överlycklig upp det på sina axlar och bar hem det. När han var tillbaka hos de nittionio, kände han mera glädje för det tursamt återfunna fåret än de nittionio som aldrig hade saknats. 

[15] Och ni förstår, också i himlen kommer man att glädja sig mera åt en syndare som verkligen gör bättring, än åt nittionio rättfärdiga, som aldrig behövde göra bättring!

[16] Det fanns också en kvinna som förlorade ett av sina pengamynt. Hon grämde sig en hel del över det förlorade myntet och tände snart en ljus och letade efter myntet tills hon hittade det. När hon hade hittat myntet, bjöd hon in grannarna över till sig och bjöd dem på mat så att även de delade hennes glädje.

[17] Ni förstår, på samma sätt kommer det att bli i himlen, om man kunde finna en syndare som försonades på rätt sätt! Ty änglarna tittar alltid på hans ansikte, iakttar människornas gärningar och finner en utomordentligt stor glädje i en person, som frivilligt avstår från synd och i alla sina gärningar vänder sig till Gud.

[18] Och på så sätt finner även jag nu mycket glädje i denna syndare, som nu för evigt har vänt sig bort från sina synder, och även hon är glad, eftersom hon har funnit sin sanna frälsning. Låt henne därför vara glad!"

[19] Därefter blev de något svartsjuka lärjungarna tysta, tömde sina muggar och fyllde omedelbart på dem igen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]