Smutskastningen av Jonaels döttrar

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 52; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Översteprästen reste sig upp och bönföll Mig med orden: "Herre, eftersom Du har välsignat oss med den ovärderliga nåden att bli kvar hos oss ytterligare en dag, hur skulle det då vara om Du och Dina lärjungar, tillsammans med också de andra som tror på Dig, och jag med min närvaro, besökte de närliggande städerna, av vilka vi bara kan räkna tre? Kanske kunde det finnas några personer där som skulle komma till tro på Dig om de fick se och höra Dig?

[2] Jag sade: ”För deras skull, nej, men för din skull, ja. Det ger dig nöje och jag vill gärna förläna dig det nöjet. Men du har fru och barn; vill du inte presentera dem för Mig? Var är de och hur många är de?

[3] Översteprästen säger lite generad: "Herre, jag har en trevlig fru, som liksom jag själv börjar bli lite till åren kommen, och också sju barn, men bara jungfrur mellan 12 och 21 år. Du känner emellertid till att det inte är särskilt hedrande för en israelit att inte ha några manliga ättlingar; och Herre, var därför så snäll att stå ut med min svaghet. Jag saknade mod att dyka upp med enbart mitt kvinnfolk.

[4] Om det behagade Dig, Herre, skulle jag då vid detta tillfälle icke desto mindre vilja be Dig att ta vägen om mitt hus, där jag då kunde göra Dig bekant med min slags kvinna. Men tills nu har detta knappast varit lämpligt. Därför att trots att jag inte saknar någonting och kan klara mig ganska bra med min familj här, så lämnar klädsituationen något i övrigt att önska. De är visserligen klädda på ett lämpligt sätt för ärenden hemmavid, men att ses i sällskap som detta skulle, för en översteprästs familj bara vara alltför opassande. Därför skulle de under dessa omständigheter må väl avatt stanna hemma, där de inte utsätts för världens hån och dess medfödda fåfänga. Och det är bra för dem att ha som lite som möjligt 

att göra med världen, eftersom den senare är och förblir dålig hela tiden."

[5] Jag sade: "Jag vill foga mig i det som du ber om, men låt dem sedan alla komma med oss. Men en mer lämplig klädsel för dem kommer i vilket fall som helst att ombesörjas så till den grad att de kommer att göra ett fördelaktigt intryck i vår krets. Icke desto mindre är det bra och klokt att du håller dem borta från världen så mycket som möjligt, men i vårt förvisso icke-världsliga sällskap skulle de ha passat in.

[6] Titta på Maria, mitt kötts moder. Hon är helt enkelt ekiperad i vit linneväv, som hängts över med ett mycket vanligt blått förkläde, ändå är hon tillräckligt uppklädd. På huvudet bär hon normalt en fyrkantig solhatt, som alla andra kvinnor som följde mig från Galiléen och Judéen, men icke desto mindre uppfattar man dem som högst passande i vårt sällskap. Men oavsett detta, så kommer din fru och döttrar att finnas med i vårt sällskap idag.

[7] Säger en av samariterna: ”Allt detta skulle gå bra. Men även om jag för min del inte har några bevis, berättar jag ändå vad jag hört från människor i detta område och sedan kan Du göra vad du vill. Detta är emellertid vad de säger om de fyra äldre döttrarna, att när än översteprästen inte är hemma ses de på gatorna om kvällen. Och eftersom de är mycket vackra, tar de emot pengar från kättjefulla arbetare och sover med dem. Detta föregår i hemlighet. Jag för min del har inga bevis, men så mycket jag kan säga: Om denna lära skall bli allmänt accepterad 

i dessa delar, med alla dessa många otroende, då bör de fyra äldsta döttrarna åtminstone hållas borta från vårt sällskap för de dåraktiga massornas skull. Därför att du broder Jonael vet bara alltför väl hur skvallrigt och oerhört dåraktigt och otroende vårt folk är. Om detta spritt sig bland dem så kunde inte ens Jehova 

själv göra någonting åt det. Men det här är bara min ödmjuka åsikt, på grund av för vårt folks uppenbara ondska, för att förekomma någon skada vår goda sak.'

[8] Översteprästen blir väldigt ledsen och säger: "Herre, om jag bara hade varit lite försumlig vad gäller mina döttrars uppfostran så skulle jag knappast bli bedrövad av att lyssna på detta, men jag är bara alltför medveten om att ingenting försummades för att fostra deras intellekt och hjärtan, och jag vågar svära på att var och en av mina döttrar är lika rena som en blomma på Jehovas berg. Så varför sådant skamligt förtal?

[9] Jag sade: "Min kära bror Jonael, låt inte detta gräma dig. Låt det räcka för dig att dina döttrar är rena inför Mig. Därför att världen nu är rent djävulsk och sålunda ondsint rakt igenom. Har du någonsin hört talas om att man kan skörda druvor från törnbuskar och fikon från tistlar? Jag har vetat detta sedan länge och gjorde därför också en ganska livlig hänvisning till det på berget med liknelsen om skärvan i din nästas öga. Och se, detta körde nästan iväg ganska många från 

berget, eftersom de uppfattade det som om jag menade dem.

[10] Men Jag säger till dig: nu är det ännu tydligare att dina döttrar måste komma med oss, och jag skall gå mitt ibland dem. Låt därför det som är av djävulen, också förbli hos djävulen, om det inte omvandlas. Men låt oss börja nu. Jag har redan tillkännagivit allt för din fru och döttrar. De väntar  på oss. "

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Straffet för den som ljuger och förtalar

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 53; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Längs vägen talar Petrus igen: "Nu blir jag riktigt yr av alla underverk på underverk. Nej, den som fortfarande tvivlar på  att denna Jesus från Nasaret är Jehovas sanna Son måste antingen träffats av Faraos tiofaldiga blindhet, eller också är han helt död. De sjuka är plötsligt helbrägdagjorda bara genom Ordet, den blinda ser, den döva och stumma hör och den lama kan gå. Och de med den mest hårdnackade spetälska blir så ren som om de aldrig hade syndat.

[2] Därutöver öppnar sig himlen och massor av de mest magnifika änglar seglar snabbt ned, passar upp och sköter om oss som om de inte lämnat jorden sedan den första människans framträdande. Och deras skönhet är sådan att man vid deras blotta åsyn kunde förgås av förtjusning. Och när Han talar med Sin makalösa visdom, upplever man hur dessa Jehovas härliga tjänare alla visar upp den ljuvligaste omtanke full av vördnad och den heligaste hängivenhet, men ändå lika gladlynta som svalor på sommarens skönaste dagar. Verkligen, den 

som fortfarande kan säga: ’Denna Jesus är rena rama trollkarlen’ borde slaktas som en oxe. Därför att en sådan man inte kan vara en människa utan bara ett talande djur och borde därför inte dö som en människa utan som ett tamdjur.'

[3] Medan Petrus ältar detta och inte lägger märke till vad som händer omkring honom, så klappar en av denna stads icke troende invånare honom på axeln och säger: "I så fall skall jag som en ärlig människapliktskyldigast förutspå att du kommer att dö blott och bart som en oxe. Därför att om du inte har nått det stadiet där du insett vad en riktig trollkarl mäktar med så borde du inte öppna din stora mun därerfarna och kunniga människor bor.'

[4] Petrus säger: "Berätta för mig, din grova, mörka själ. Kan dessa dina trollkarlar också bota alla de sjuka med ett ord och öppna himlen högt upp dit ingen trollkarls hand eller intellekt kan nå?”

[5] Säger invånaren från platsen: "Åh, du din dumma, blinda gallilé. Vet du inte att en riktig trollkarl kan göra en fisk eller orm ur en träbit? Alldeles nyligen fanns någon från Egypten här som kastade pinnar i vattnet vilka omedelbart blev till fisk. Men när han kastade pinnar på torra land så förvandlades de till snokar och  huggormar. Han andades sedan ut i luften och denna fylldes med gräshoppor och andra flygande insekter. Sedan tog han vita  stenar, kastade upp dem i luften varvid de förvandlades till duvor som flög iväg. Sedan tog han upp en hand full av damm från vägen, kastade upp det i vinden och titta, luften fylldes omedelbart med myggsvärmar som solen knappast kunde lysa genom. Men när han blåste på dessa myggsvärmar så kom en vind, som blåste bort dessa 

myggor som vore de ett moln. Därefter tog han oss till dammen bakom bäcken varifrån han först åstadkommit fiskar från träpinnar. Han rörde vattnet med sin spatserkäpp och se, det förvandlades omedelbart till blod, och när han vidrörde det igen blev det åter till vatten. På kvällen ropar han till stjärnorna och de flyger in i hans händer som tama duvor. Sedan ger han dem befallningar och de flyger 

tillbaka till himlavalvet. Ändå säger du: var finns den människa vars händer når upp till himlen? Men att allt detta ägde rum här kan jag vittna om med hundra vittnen. Vad säger du nu till din Guds Son från Nazareth, om vilken jag bara alltför väl känner till vems son han är och var han lärde sig allt detta?

[6] Petrus säger: "Om du faktiskt inte har bedragit oss som en krokodil med sina falska tårar, efter att ha köpt dig dina hundra vittnen för några kopparmynt, så måste också dessa många, som erkänner Jesus som Kristus, känna till något om den här trollkarlen vars underverk du berättar om för mig. Jag skall genast fråga Jonael. Det kommer att bli synd om dig om du ljugit.”

[7] Säger invånaren från platsen: "Dessa kommer inte att reda ut detta för dig eftersom de för det första inte skulle delta i sådana föreställningar av rädsla för att trollkarlarna gjorde allt detta med hjälp av djävulen, och han kunde åsamka dem mycket skada. Bara vi få modiga, som inte tror på en djävul ansträngde oss, därför att vi är lite mer bekanta med naturens krafter, och enormt förvånade övertygade vi oss själva om vad människan kan åstadkomma."

[8] Petrus säger: "Du borde förvisso vara en bra kund. Men jag säger dig att du inte kommer undan med det och inte kommer att kunna undfly ditt straff. Följ bara mig till denna stads överstepräst nu. Vi skall avsluta denna fråga inför honom."

[9] Säger invånaren från platsen: "Vad har jag med denna överstepräst att göra? Jag är gallilé, och mera grek än jude i detta fall; den här översteprästen är emellertid en trögtänkt fanatiker, trots att hans fyra äldsta döttrar på kvällen, med sin mammas samtycke, beter sig skamligt, och hänger sig åt otukt, så går historien. Vad skall jag ha en sådan idiot till? Jag värderar konst och vetenskap över allting och jag reserverar min högsta vördnad för alla äkta forskare och konstnärer, men de får inte ge  sig ut för att vara mer än vad de är.

[10] Om din verkligt intelligenta och lärda mästare inom alla slags konster och vetenskaper hade hållit sig till det han är, skulle han ha varit en av de högst ansedda bland judarna, grekerna och romarna. Men han gör sig själv till en gud och detta är väldigt dumt och hör hemma i den mörka antiken.

[11] Ni människor är emellertid ärliga och uppriktiga själar på era egna villkor. Det enda är att er kunskap och erfarenhet inte verkar gå mycket utöver fiske. Därför bör vi lämna ytterligare argument åt sidan. Du kan tro vad du vill, men du kommer inte att lura oss så lätt, för vi är bevandrade i all slags lärdom och vetenskap och inte utan en gnutta av magi, och vet därför vad vi skall tänka om din herre. '

[12] Petrus säger: ”Min vän, du försöker förgäves urskulda dig. Detta handlar inte alls om huruvida du anser min Mästare vara det här eller det där och nu med låtsad klyftighet försöker få mig att glömma att du tidigare uppgav en rutten lögn för mig. Översteprästen må för dig vara endast en fanatiker så mycket som han vill, men som en offentlig person i denna lilla stad är han förpliktad att veta om en trollkarl nyligen uppträtt här så, som beskrivits av dig. Därför att på detta beror vad jag bör tänka om min Mästare.

[13] Jag kan berätta för dig att jag och många av oss har lämnat allting, faktiskt till och med fru och barn och utan invändningar följer Honom, eftersom vi såg honom utföra handlingar, som inte någonsin skulle ha varit möjliga för någon människa, och dessutom hörde vi honom tala klokt som ingen människa någonsin talat före honom och knappast någonsin efter honom heller.

[14] Ändå gjorde du oss bekant med en annan mästare förutom min, som trots att han inte överträffar honom, icke desto mindre utför handlingar som är likvärdiga Hans, vilket bör respekteras av var och en. Allt beror helt enkelt nu på om det kan bevisas att en sådan trollkarl i verkligheten utförde de gärningar du nämnde.

[15] Om ditt vittnesmål är sant, så ger jag dig mitt hedersord på att fastän jag helt och hållet tillskriver min Mästare en rent gudomlig kraft, så skall jag ändå lämna honom omedelbart och gå hem till min familj.

Därför att jag tänker inte följa en tvivelaktig trollkarl ett enda steg till, eftersom jag fortfarande är en sann jude, och tror mer på Moses än på hundratusentals av de listigaste trollkonstnärer. Om du emellertid ljög för mig av ren illvilja, vilket jag fullt ut misstänker, bara för att misstänkliggöra min Mästare, så bevare dig, vilket jag redan varnat dig för. Du kommer att förstå att även jag, genom min gudomliga Mästares nåd, är ganska så förmögen att få vissa saker att hända men utan att presentera mig själv som någon som sysslar med trollkonster.

[16] Kom därför bara med mig till översteprästen, som just nu rådgör med din skattekollektor Matteus, som också är förpliktad att känna till något om din trollkarl, eftersom också han var ständigt här i staden och måste veta något om det.Kom därför av fri vilja eller jag ska använda våld."

[17] Säger invånaren från platsen: "Varför använda våld, eftersom jag inte känner för det? Titta dig bara omkring, det finns hundratals bakom mig. Du skulle bara våga lägga hand på mig så får du se vad som händer."

[18] Petrus säger: "Jag ska inte lägga hand på dig på det sätt som du tidigare oförsiktigt lade hand på mig, men du kommer ändå att få en överhalning. Massor av änglar färdas med oss, vilka du inte verkar se. Det behövs bara en fingervisning så kommer de omedelbart att få dig dit som jag vill ha och måste ha dig.

[19] Säger invånaren från platsen: "Dessa pojkar klädda i vitt kommer inte att vara dina änglar? Ha, ha, ha! Tja, om dessa är din skyddslegion då delar vi bara ut några krokar så sprids du och dina skyddspojkar utanför stadsmuren."

[20] Denna kommentar får Petrus att bli ganska utom sig och han uppmanar genast en av ungdomarna att bestraffa honom. Men den unga säger: "Jag är helt och fullt för detta, så länge som det är Herrens vilja, men Herren har inte givit mig någon vink än, och därför kan jag ännu inte fullgöra   din önskan. Men om Han vill detta så skall jag handla.”

[21] Petrus flyttar sig genast en aning framåt mot Mig och förmedlar sitt problem för Mig. Men jag sade, till och med när Jag anlände framför Jonaels hus: "Gå och hämta hit denna person".

[22] Petrus blev mycket lättnad och skyndade tillbaka och sade till den unga: "Det är hans vilja."

[23] Nu tittade den unga på den lokala invånaren och den senare började skaka och, pådriven av den unga, följde Petrus över till Mig utan protester. Men Jag tittade bara på honom, och den lokala invånaren erkände att han hade ljugit och att han aldrig hade sett en sådan trollkarl, men att han bara hade hört talas om sådana och bara ville se om denna lärjunge var fast i sin tro, och hade för övrigt inte alls menat något ont.

[24] Jag sade: "Du vill använda en andra lögn för att komma ifrån den första och är därmed av djävulen. Gå och låt honom ge dig din belöning, eftersom du är en så bra tjänare för honom.”

[25] Omedelbart kliver en ond ande fram till den lokala invånaren för att kvalfullt plåga honom. Men den lokala invånaren ger ifrån sig ett enormt galltjut: "Herre, hjälp mig, eftersom jag högljutt erkänner att jag har syndat."

[26] Men Jag säger: ”Hörde du verkligen att Jonaels fyra äldsta döttrar var horor? Bikta dig högljutt om detta, eller jag låter dig plågas till världens ände.”

[27] Den lokala invånaren säger: "Åh Herre, jag hörde aldrig det från någon, men en gång träffade jag de fyra döttrarna på kvällen när de bar vatten från Jakobs brunn och försökte förföra dem. Men döttrarna gav mig på pälsen på ett sätt som gjorde mig glad att lämna dem. Jag svor emellertid att hämnas på dem, hittade på denna skam på grund av mitt ondskefulla hjärta och spred ut ryktet överallt. Döttrarna är perfekta oskulder. Åh, herre, bara jag är ond, alla andra är goda och rena."

[28] Nu befaller Jag den onda anden att lämna den lokala invånaren. Den senare måste icke desto mindre gottgöra detta för Jonael. Han är emellertid köpman och går tillbaka och ger döttrarna tio gånger det som jag befallde honom och bad Jonael och döttrarna om förlåtelse.

[29] Men Jag säger till honom: "Gåvan ensam gottgör inte en sådan oförrätt. Gå och ta tillbaka allt ont du spridit överallt, endast på så sätt kommer du att förlåtas för dina synder. Låt det bli så nu."

[30] Den lokala invånaren lovar att omedelbart göra allt, men ber att jag friar honom i de fall främlingar nåtts av ryktet och han inte vet hur han skall kunna leta upp dessa.

[31] Men Jag säger till honom: "Gör vad som är möjligt; allt annat kommer Jag att göra och därefter skall du vara utan synd.

[32] Den lokala invånaren är nöjd med detta och ger sig av för att få allt ont han har åstadkommit ogjort.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren med Jonael. Lärljungarna kritiserar Herren.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 54; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Efter att den lokala invånaren lämnat platsen, kallar jag tillbaka Jonaels fru och döttrar, som av rädsla hade flytt tillbaka in i huset från korridoren, när de hade sett mig med den lokala invånaren.

[2] De skyndar sig tillbaka som svar på min kallelse och skyndar sig mot mig med de vänligaste, gladaste ansikten fulla av vördnad, och tackar mig med tårar i ögonen för att Jag givit dem deras oskuld  tillbaka, vilken kastats i smutsen av den ondskefulla mannen.

[3] Jag lägger mina händer på deras huvuden, välsignar dem och ber dem att gå vid min sida hela denna dag. Men de ursäktar sig och säger: "Åh Herre, vi är inte värdiga en sådan enorm nåd. Vi är bara alltför glada om vi kan följa dig som de sista i detta stora sällskap.”

[4] Men Jag säger: "Jag känner till att ni är  verkligt ödmjuka och uppmanar er av just denna anledning att gå i närheten av Mig, varhelst jag idag skall ge mig ut på vägen i denna trakt ."

[5] Döttrarna tackar mig för en sådan ofattbar ynnest. Men Jonael frågar döttrarna och säger: "Mina kära döttrar, varifrån fick ni dessa underbara klänningar, som verkligen klär er som himmelskt mode?

[6] Först därefter blir döttrarna medvetna om att bära klänningar av den finaste brokad och på huvudet är de utsmyckade med de  värdefullaste diadem, vilket får dem att se ut som prinsessor.

[7] När alla sju blir medvetna om sådan prakt blir de helt utom sig. Deras hjärtan står i lågor av kärlek och förundran, och förvirrade på ett mycket näpet sätt kan de inte räkna ut vad som hade ägt rum med dem. Först efter att länge ha varit förvånade frågar de Jonael hur detta gick till, eftersom de inte var medvetna om att någon klätt dem i sådana kungliga kläder och diadem.

[8] Men Jonael, själv ganska förtjust över sina döttrars underbara utstrålning, säger: "Tacka honom, som välsignade er. Han har placerat det på er på ett mirakulöst sätt."

[9] Nu svärmar barnen runt omkring Mig och gråter av kärlek och glädje

och kan inte prata. Men lärjungarna bakom mig säger: "Om detta bara hade hänt inomhus. Men här framför flera tusen åskådare skapar denna sak för mycket upphetsning."

[10] Men när Jag uppfattade att de talade på detta sätt så vände jag Mig om och sade till dem: "Jag har varit med er länge, ändå gav ni aldrig Mitt hjärta den glädje, som dessa sju döttrar har gjort. Sannerligen säger Jag eder att dessa redan är på rätt väg och har tagit den bästa sidan. Om ni inte tar denna väg så kommer ni knappast att finna Mitt rikes portaler. Därför att de barn som kommer till mig på detta sätt kommer också att stanna, men de som kommer med endast smicker och beröm kommer bara att få en avbild av Mig, men Jag kommer inte att vara bland dem.

[11] Men Mitt sanna rike är faktiskt bara där jag själv befinner Mig. Förstå också detta. Men Herren är också en Herre över hela världen och behöver inte bry sig om vad som ter sig passande inför en enfaldig värld. Har ni förstått detta?

[12] Petrus svarar: "Herre, ha tålamod med vår stora enfald. Du är medveten om att vår fostran inte härrör från himlen utan från den här världen. Allt är dock destinerat att bli rätt, eftersom vi också älskar dig över allting, annars skulle vi inte ha följt dig.”

[13] Jag sade: ”Håll er därför till kärleken och bry er inte om denna värld, utan om Mig från himlen.” Med detta är lärjungarna glada och lovprisar Mig i sina hjärtan.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net