[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 61; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]
[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”
[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”
[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”
[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”
[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael
varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”
[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”
[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom
sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”
[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”
[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.
[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är
otroligt många gånger över.
[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt
Guds Son.”
[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall
du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.'
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.