Herrens första lärljungar: Andreas och Simon Petrus.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 8; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

38. Men Jesus vände sig om, såg de två som följde efter honom och sade till dem: "Vad letar ni efter?" De sade: "Rabbi (som betyder: Mästare), var bor du? "

[1] Också denna text framstår som en följd av de föregående och har historisk snarare än andlig betydelse: ty med denna börjar det på sitt sätt fortfarande ganska materiella upptagandet av apostlarna och detta i samma region där Johannes var aktiv i Betabara, en högst eländig landsortsstad bebodd av fattiga fiskare. Detta är också anledningen till att de två lärjungarna omedelbart frågar om Min logi - faktiskt, i vilken hydda jag bor.

[2] Eftersom jag i ungefär 40 dagar hade bott i detta område före dopet för att genom fasta och andra övningar förbereda min mänskliga gestalt för den begynnande undervisningsuppgiften, är det historiskt också ganska klart och visst att jag var tvungen att ha någon ställe där Jag kunde bo på i denna öde och torftiga region, vilken jag ansåg mest lämplig för mitt syfte.

[3] De två lärjungarna visste redan sedan en tid att jag hade bott i denna region. De kan ha sett mig där ett antal gånger utan att dock misstänka vem jag var. Därför frågade de snabbt, inte varifrån jag ursprungligen kom, utan var jag var bodde i Betabara, som huvudsakligen bestod av de fattigaste fiskarnas hyddor byggda av lera och vass och ofta inte ens tillräckligt höga för att en man ska kunna stå upprätt däri.

[4] Och därför bodde också Jag i en liknande hydda som Jag Själv hade byggt ganska djupt i öknen. Eremithyddor, som existerar i praktiskt taget alla kristna länder, går tillbaka till det.

39. Han sa till dem: "Kom och se." Så gick de och såg var det var och stannade samma dag med Honom. Det var kring den tionde timmen.

[5] Således var detta härbärge inte långt från den plats där Johannes verkade. Därför sade Jag till de två lärjungarna: "Kom och se”, varpå de två genast följde mig. Vi kom snart fram till Min hydda och lärjungarna var inte lite förvånade över att Guds smorde bodde i den nästan anspråkslösaste hyddan, som dessutom var belägen i öknens ödsligaste del.

[6] Detta ägde emellertid inte rum vid den tidpunkt under vilken de kristna samhällena nuförtiden vanligtvis har sin 40-dagars fasta, utan ungefär två månader senare, och vad gäller tiden på dagen då vi nådde hyddan så var det ungefär vid den tionde timman vilket enligt den nya stilen skulle vara ungefär tre på eftermiddagen, ty vid denna tid var det soluppgången som bestämde dagens första timma. Men eftersom detta inte alltid sker vid samma tid, så sammanfaller timmen för dagen som nämns inte exakt, utan endast ungefärligt, med tiden på eftermiddagen som Jag nådde härbärget med de två lärjungarna. Eftersom dessa två lärjungar tillbringade dagen med Mig tills solen gick ned uppkommer frågan i varje frågande läsares sinne vad vi tre gjorde från klockan tre till cirka klockan åtta på kvällen i och vid min hydda. Ty ingenting har skrivits om detta någonstans. Här är det uppenbart att Jag instruerade dessa två om deras framtida yrke och hur och var Jag skulle börja med Min undervisningsverksamhet, och också hur Jag i detta grannskap skulle uppta ytterligare män som mina lärjungar, som var benägna och villiga precis som de själva. Samtidigt anförtrodde jag dem att av sina kamrater, som mestadels var fiskare, ta reda på och komma överens med dem om någon av dem skulle vara benägen att följa Mig. Detta är vad vi diskuterade under den tiden. Men som det blev kväll lät jag de två gå och de återvände - delvis väldigt glada, delvis med mycket funderingar - över sina familjer, ty de hade fruar och barn och undrade hur man skulle göra med dem.

40. En av de två som hade hört vad Johannes hade sagt (om Jesus) och sedan följde Jesus var Andreas, en broder till Simon Petrus.

[7] En av de två, som hette Andreas, har snart fattat sitt beslut och vill följa Mig till varje pris. Därför går han genast för att hitta sin bror Simon, som var någonstans och tog hand om sina nät.

41. Det första han gjorde var att hitta sin bror Simon. Han sa till honom: "Vi har hittat Messias." (Messias betyder så mycket som: den smorde.)

[8] När han efter en stund har hittat honom, börjar han snabbt att berätta för Simon att han har hittat den utlovade Messias tillsammans med en annan lärjunge, som inte hade fattat ett bestämt beslut att följa Mig,.

42. (Simon önskar se Jesus) och Andreas tar Simon till Jesus. När Jesus såg honom sade han: "Du är Simon, Jonas son, från och med nu skall du kallas Cephas (det vill säga Petrus Klippan). '

[9] När Simon hör om Mig, uttrycker han en stark önskan om att få träffa Mig så snart som möjligt, ty han hade inte varit närvarande vid dopet. Andreas säger: "Idag låter det sig inte göras på rätt sätt, men imorgon på morgonen ska du vara hos Honom. '

[10] Härvid säger Simon, som vad än han gjorde fortsatte att drömma om Messias och trodde att Messias skulle hjälpa de fattiga och fullständigt utrota de hårdhjärtade rika: "Broder, vi får inte slösa bort ett ögonblick. Jag ska omedelbart lämna allt och följa Honom till världens ände om det skulle vara hans önskan. Ta mig därför genast till Honom, ty jag har bråttom och måste fortfarande träffa och prata med Honom idag. Kvällen är inte alltför mörk och det är inte långt till hans hydda, så låt oss omedelbart gå till Honom. Vem vet, vi kan kanske inte längre hitta honom imorgon? "

 [11] Andreas, som ger efter för detta tryck leder honom till Mig. Då de två närmar sig Mitt härbärge vid en redan ganska sen timma, stannar Petrus cirka 30 steg bort från det i ett tillstånd av hänförelse och säger till Andreas: "Jag har en märklig känsla. Jag grips av en storslagen söt bävan, jag vågar nästan inte ta ett steg till, men jag har fortfarande den här heta längtan inom mig efter att träffa Honom. "

[12] Här går jag ut ur min hydda för att träffa de två bröderna, vilket betyder att jag såg honom. Det behöver inte sägas att med "ses av mig " måste förstås min vilja att komma för att möta en som, som Simon, kommer till Mig framförallt i sitt hjärta. Därför erkänns han

omedelbart av Mig, det vill säga accepteras och ett nytt namn är hans första andel i Mitt rike. Här ges Simon genast namnet Cephas, eller klippan i sin tro på Mig, ty jag hade sedan länge  sett vilken typ av ande som Petrus är och var animerad av.

[13] Det sätt på vilket jag talade till honom var tillräckligt bevis för Petrus eller Simon för att jag säkert var den utlovade Messias. Från och med då han gav aldrig efter för någon tvekan i sitt hjärta och frågade mig aldrig någonsin om jag var Den Rätte, eftersom hans hjärta var det enda säkra och giltiga vittnet för honom. Båda männen stannade nu hos mig till morgonen och lämnade mig efter detta inte mera.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Ytterligare kallelser: Filip och Nataniel.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 9; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

43. Nästa dag beslutade Jesus att återigen gå till Galileen, och han finner Filippos och säger till honom: "Följ mig."

[1] På morgonen säger jag till de två: "Min tid i denna öknen har kommit till ett slut. Jag skall vandra till Galileen varifrån jag har kommit. Kommer ni med mig? Jag lämnar beslutet till er

för jag vet att ni har fru och barn som det inte är lätt för er att lämna. Men ingen som lämnar något för Min skull kommer att förlora vad han har lämnat, utan kommer att återfå det många gånger om."

[2] Petrus säger: 'Herre, för din skull skulle jag ge upp mitt liv, för att inte nämna min fru och barn. De kommer att överleva utan mig, för jag är en tiggare och kan inte ge dem mycket bröd. Vårt fiske ger knappast nog för att föda en person, än mindre en hel familj. Min bror Andreas kan bekräfta detta. Även om vi föddes i Betsaida, var vi tvungna att komma till dessa ödsliga stränder av Jordanfloden, som är relativt rik på fisk, för att skaffa mat, och där vi nu också har blivit döpta av Johannes. Vår far Jonas är fortfarande stark och så är våra fruar och systrar. Om man till detta lägger välsignelsen från ovan, så kommer de att klara det. "Jag lovordade dem båda, och vi började på vår väg.

44. Filippos kom från Betsaida, från Andreas och Petrus stad.

[3] På vägen, som för ett tag fortfarande följde Jordanflodens strand, möter vi Filippos, som också föddes i Betsaida och nu på morgonen fiskade upp sin frukost i av Jordanflodens vågor. Petrus fäste min uppmärksamhet på honom och sade: "Herre, det här mannen lider mycket och är väldigt fattig, men fortfarande den ärligaste och rättfärdigaste man, full av äkta fromhet i sitt hjärta. Skulle du kunna tänka dig att låta honom komma med oss?

[4] På ett sådant härligt förslag från Petrus säger jag bara: ”Filippos, följ mig. "Utan tvekan kastar han ner näten och följer mig, och  frågar inte ens vart. Först på vägen berättar Petrus  för honom: "Den vi följer är Messias." Men Filippos säger: "Mitt hjärta berättade redan detta för mig i det ögonblick han kallade mig så omsorgsfullt.’

[5] Filippos var dock ogift och bodde med de fattiga fiskarna som lärare, eftersom han hade ganska goda kunskaper om Skrifterna. Han var personligen bekant med Josef från Nasaret och kände sålunda också Mig och många av de saker som hade hänt vid min födelse och under mina första år. Han var också en av de som i hemlighet hoppades på Messias i Min person, men eftersom Jag, från Mitt tolfte år och framåt, inte utförde något mirakel och levde och arbetade som alla andra vanliga människor så hade också det första underbara intrycket, som skapades av omständigheterna kring min födelse, hos många människor gått helt förlorat. Även de som hade varit mest upphetsade sade att min födelse hade blivit så minnesvärd tack vare det, som det uppfattades, så underliga sammanträffande mellan olika omständigheter och fenomen som säkert inte på något sätt var förknippat med min födelse. Dessutom hade den mycket geniala varelsen från Mina tidiga år så fullständigt försvunnit att inte ett spår av det kunde återfinnas när Jag blivit en vuxen man. Men Filippos och några andra höll fortfarande kvar ett visst hopp om Mig, för de kände till Simeons och Annas profetior vid tiden för Min omskärelse i templet och tänkte mycket på detta.

 45. Filippos finner Natanael och säger till honom: "Vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av profeterna: Det är Jesus, Josef från Nasarets son. "

[6] När Filippos, som följde mig, möter Natanael, som han hade tittat efter på vägen, sittande under ett fikonträd upptagen med att reparera sina fiskeredskap säger han till honom full av glöd: "Broder, jag letade efter dig längs den ganska långa vägen och glädjer mig nu av hela mitt hjärta åt att ha hittat dig, ty se, vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av  profeterna. Det är trots allt Jesus, Josefs son, från Nasaret. '

46. ​​Natanael sa till honom: "Kan något gott komma ifrån Nasaret? "Då säger Filippos:" Kom och se själv. "

[7] Därpå  säger Natanael nästan lite motvilligt: ”Vem känner inte till den bedrövliga hålan Nasaret. Kan något bra kommer från denna håla? Och (på ett ganska självklart sätt) minst av allt Messias. "Men Filippos säger:" Jag är medveten om att i detta avseende har du alltid varit emot mig, även om jag har presenterat min argument för dig hundra gånger. Men kom och övertyga dig själv nu så kommer du att erkänna att jag har haft helt rätt.

[8] Natanael reser sig tankefullt upp och säger: "Broder, det skulle vara ett underverkens underverk, för Nasarets slödder är säkert det värsta i världen. Med en bit romersk tenn kan du göra en nazarén till vad du vill. På detta stället har det inte funnits någon tro på länge, varken på Moses eller på profeterna. Kort sagt kan du göra en nazarén till vad du vill, och ordet "Den här eller den där är till och med sämre än en nazarén" har redan blivit ett gammalt ordspråk. Och du påstår att Messias, som du vill att jag ska träffa, är därifrån? Åh ja, ingenting är omöjligt för Gud. Vi får se.'

47. När Jesus ser Natanael komma, säger han högt: "Se, en sann israelit: Det finns inget falskt hos honom. "

[9] Med dessa ord följer Natanael Filippos till Jesus, som under tiden hade satt sig ned för en liten vila ungefär hundra steg bort. När båda männen redan var nära Jesus säger han högt: "Se, en sann israelit. Det finns inget falskt hos honom. "

48. Natanael frågar honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarar: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig."

[10] Nathanael är förvånad över hans så väldigt sanna uttalande som kommer högt från min mun och frågar snabbt: "Hur känner du mig så att du kan säga detta om mig? Bara Gud och jag själv kan känna till min innersta natur, och jag har aldrig varit en skrytmåns och inte heller har jag lovprisat mina dygder. Hur kan du då veta hur jag är? " Men jag tittar på honom och säger: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig.

49. "Rabbi," säger Natanael, "du är verkligen Guds Son: du är Israels konung. "

[11] Detta Mitt uttalande om honom förvånar Natanael och djupt rörd i sitt hjärta säger han: "Mästare, trots det faktum att du är en nasaren, är Du verkligen Guds Son. Ja Du är

utan tvekan den sedan länge efterlängtade Israels konung, som skall befria sitt folk från fiendernas grepp. Åh, Nasaret, Åh, Nasaret, så liten du var och hur stor du nu håller på att bli. Den sista kommer att upphöjas till att bli den första. Åh, Herre, så snabbt gav du mig tro. Hur hände det här att allt tvivel har lämnat mig och att jag nu fullt ut tror att du är den utlovade Messias?

50. Jesus svarar och säger till Natanael: "Du tror för att jag sa till dig: Jag såg dig under fikonträdet (innan Fillipos talade till dig). (Men jag säger dig), du ska få se större saker än detta. "

[12] Jag svarar på Nataniels fråga först med de ord som anges i vers 50, och påpekar därmed för Natanael att han nu, för att vara säker, tror att jag är den utlovade Messias, men tvingades att tro genom att i Mig upptäcka det allvetande, som bara Gud kan besitta. Jag tillägger också att han i framtiden kommer att få se större saker, varigenom jag ville säga så mycket som: Nu tror du tack vare ett mirakel, i framtiden kommer du att tro fritt.

51. Och Jesus tillägger: "I sanning, i all sanning säger jag er allt, från och med nu skall ni se Himlen vidöppen och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen: "

[13] Och i sanning, i den rena sanningen säger jag verkligen till er: från och med nu kommer ni att se alla Himlar vidöppna och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen, vilket betyder så mycket som: I framtiden, när ni genom Mig kommer att uppnå er andes återfödelse kommer livets dörrar att öppnas. Då vill ni, själva änglar, se de människor som genom Mig gjordes till änglar i återfödelsen, och därigenom också "Guds barn", uppåtstigande från döden till det eviga livet. Å andra sidan kommer ni också att se många ursprungliga änglar som stiger ned från alla himlarna till Mig, allt livs Herre, för att där följa Människosonen, enligt Johannes exempel och vittnesbörd.

[14] Så detta är nu den rätta tolkningen av det första kapitlet, men låt ingen tro att detta är en helt övergripande tolkning. Å nej, inte alls, men vad den ger är en praktisk vägvisare med hjälp av vilken alla med god vilja kan få vägledning in i den gudomliga visdomens olika djup vilket gör det möjligt för henne att se och känna igen mycket av livet sanna mening i varje enskild vers. Dessutom, som redan sagts, är denna gåva en sann riktningsvisare genom vilken allt kan utvärderas och styras.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Kallelse till Zebedéus söner: Jakob och Johannes. Herrens undervisnings begynnelse.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 12; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

I KAPERNAUM

12. Efter detta gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, men de stannade inte länge där.

[1] Sju dagar efter detta bröllop lämnade jag Nasaret och vandrade till Kapernaum med Maria, mina fem bröder - varav två också tillhörde Mina lärjungar - och med lärjungarna som hade Jag hittills tagit mig an. Denna stad var då ett ganska viktigt handelscentrum beläget vid gränsen till Zebulon och Naftali och även i mitten av dessa två provinser vid Galiléens hav, inte långt ifrån den plats där Johannes döpte på den motsatta stranden av Jordanfloden i Betabara, så länge som det fanns tillräckligt med vatten i denna ofta ganska uttorkade flodbädd.

[2] Man kan fråga sig vad jag egentligen sökte i denna stad, som redan hade blivit ganska hednisk. Man borde läsa profeten Jesaja 9: 1, etc, där det står skrivet:

Zebulons land och Naftali land på vägen vid Havet bortom Jordanien och det hedniska Galiléen, folket som vandrade i mörkret har sett ett stort ljus: ett mäktigt ljus har grytt för dem som vandrade i dödens skugga.

[3] Och om man har hittat denna text i Jesaja och vet att jag var tvungen att uppfylla Skriften från A till Z, blir det lätt att förstå varför Jag gick från Nasaret till Kafernaum. I denna region måste dessutom ytterligare två lärjungar upptas: Jakob och Johannes, Zebedéus söner. De var också fiskare, som fiskade i Galiléens hav inte långt från Jordanflodens mynning och inte heller långt från platsen där Petrus och Andreas arbetade, vilka båda också var berättigade att fiska i havet.

[4] När Jag också hade tagit Mig an dessa lärjungar och de hade erkänt Mig på grund av Mina ord och de mäktiga vittnesmålen från dem som följde Mig, började Jag så snart att undervisa folket ordentligt och uppmanade dem att bättra sig eftersom Himmelriket var nära. Jag gick in i deras synagogor och undervisade där. Vissa trodde, men många blev förargade, ville lägga händerna mig på Mig och kasta Mig i havet från en klippa. Men jag undkom dem med alla dem som var med Mig och besökte några små bosättningar vid  Galilée-sjön, förkunnade Guds rike, helade många sjuka och de fattiga och enkla människorna trodde på Mig och tog emot Mig med glädje. Några av dem slog följe och följde mig överallt som lamm följer sin herde.

 [5] I Kapernaum stannade jag bara för en tid eftersom det fanns så gott som ingen tro där och ännu mindre kärlek. Den här staden var en plats för handel och legosoldater, och där dessa regerar, har tro och kärlek helt övergivits. Där således så är fallet finns det lite eller inget för Mig att göra.

13. Eftersom det var nära tiden för den judiska påsken, gick Jesus upp till Jerusalem.

[6] När den judiska påskfesten hade kommit, vandrade jag upp till Jerusalem med alla som var med Mig. Men man får inte föreställa sig att de egentliga judarnas påskfest infaller vid samma tid som gäller samma festhögtid för olika kristna samfund, ibland redan i mars månad. Denna inträffade nästan tre månader senare. Ty vid Påsken, tackades Jehova för årets första skörd som består av korn, majs och vete. Vid det tillfället hade det nya brödet redan ätits vilket enligt lagen måste vara osyrat bröd, och ingen i landet tilläts äta syrat bröd under denna tid.

[7] Därför kunde detta det osyrade bröds fest äga rum bara först när det nyss skördade majskornet kunde malas till mjöl och inte vid en tidpunkt då majsen bara hade såtts. Under en gott år mognar majsen i Judéen 14 till 20 dagar tidigare än här. Till och med i Egypten skördas emellertid majs och vete knappast någonsin före slutet av maj, än mindre i Judéen där det är betydligt svalare än i Egypten.

[8] Men det osyrade brödets tid hade kommit och, som redan nämnts ovan, vandrade Jag med alla som var med Mig upp till den judiska huvudstaden, som också kallades "Guds stad", för namnet Jerusalem betyder så mycket som "Guds stad".

[9] Under den tiden kom många människor alltid till Jerusalem, inklusive många hedningar, som förde med sig och sålde olika varor, som redskap, vävda artiklar, nötkreatur och alla slags frukter. Denna fest hade vid den tiden fullständigt förlorat sitt heliga rykte och girigheten tvingade även prästerskapet att för denna tid hyra ut templets gårdar och entréhallar till köpmän, vare sig judar eller hedningar, för en betydande summa, så att en sådan tempeluthyrning under den tid högtiden varade uppgick till 1000 silverstycken , vilket under dessa dagar var en enorm summa och jämförelsevis mera än 100.000 floriner idag.

[10] Jag drog iväg till Jerusalem vid tiden för översteprästen Kajafas som visste hur man skulle bita sig fast vid detta det naturligtvis lönsammaste ämbetet i mer än ett år. Ty att följa den Mosaiska lagen hade i dessa dagar degenererat till tommast möjliga ceremoni, och ingen präst hade faktiskt mer respekt för detta än för snön som föll för hundra år sedan. Å andra sidan hade den värdelösa, tomma ceremonin nått sin kulmen när det gällde att i hög utsträckning mobba de fattiga människorna.

[11] Han hyrde till och med ut några platser i templets inre del till försäljare av duvor och  några mindre penningväxlare. Dessa senare bar på små mynt, för vilka de, som behövde mindre mynt, för en viss växelavgift kunde växla sina silvermynt, romerska guldmynt och de romerska nötkreaturspengarna (pecunia), ty romarna hade en särskild typ av pengar för köp av nötkreatur. Beroende på vilket djur som var inpräglat på ett sådant mynt, måste samma djur vara tillgängligt för köp med det myntet förutsatt att ägaren hade det till salu. För sådana boskapspengar var det också möjligt att från de större eller mindre penningväxlarna att få en annan typ av pengar i omlopp, men till en högre växlingsavgift.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net