Kap. 10 nya lärjungar: Jakob, Johannes och Thomas

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 10; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

I NASARET 

1. Och på den tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galiléen och Jesu moder var där. 

[1] "Och:et" här som redan förekommer i början av första versen av det andra kapitlet visar att dessa två kapitel har ett nära samband. Därför visar det sig att detta bröllop i en familj, som står på mycket god fot med Josefs hushåll, äger rum redan på den nämnda tredje dagen, nämligen, räknat från den dag när jag lämnade Bethabara med mina så långt bara fyra lärjungar och tillsammans med dem tillbringade en hel dag i Josefs hus - som vid den tiden inte längre var i livet - med min kroppsliga moder som, med hjälp av mina andra bröder, gjort allt för att visa oss den bästa möjliga gästfrihet. 

[2] I sitt hjärta insåg Maria att tiden nu var inne för mig att påbörja mitt uppdrag som den utlovade Messias. Emellertid visste hon inte vari min verksamhet skulle bestå. Vid detta stadium trodde hon också på den fullständiga fördrivningen av romarna och återupprättandet av Davids mäktiga tron och dess stabila och oövervinnerliga, gudomligt ärofulla värdighet som aldrig skulle få ett slut. 

[3] Den goda Maria och alla mina jordiska släktingar  föreställde sig fortfarande Messias som segrare över romare och andra fiender till det förlovade landet. I själva verket hade de bästa av dem en liknande idé om den utlovade Messias, precis som många för övrigt ärliga människor nu har en ganska felaktig föreställning om årtusendet. Men tiden var ännu inte mogen för att de skulle kunna hysa en annan uppfattning. 

[4] Eftersom man således i mitt eget hushåll, och som börjar med Maria, hade denna uppfattning om den kommande Messias, kan det med rätta antas att andra familjer i vänkretsen inte kunde ha en bättre förståelse. 

[5] Detta är också anledningen till att många familjer riktade sin uppmärksamhet mot mig och naturligtvis mot dem, som jag kallade mina lärjungar. På grund av detta bestämde sig även Jakob och Johannes för att bli mina lärjungar, för att tillsammans med mig regera över nationerna på jorden, ty de hade redan glömt bort mången sak, som jag i min barndom till dem hade förutsagt ganska klart skulle hända. 

2. Jesus och hans lärjungar var också inbjudna till bröllopet. 

[6] I alla de finare hushållen i närheten av Nasaret, och i praktiskt taget hela Galiléen, ansågs jag som en befriare från det romerska oket, vilken snart skulle träda fram. Fastän det hade bara förhållit sig så under de få månader efter att jag hade börjat göra vissa förberedelser och tack vare vilka också särskilda profetior om min person började få liv igen i vännernas hushåll - liksom mången sak som hade fallit i glömska under de senaste 18 åren. Därför blev jag inbjuden med mina lärjungar, min mor Maria och många andra släktingar och vänner till ett till och med ganska anmärkningsvärt bröllop i Kana, en  gammal och liten stad i Galiléen, inte särskilt långt från Nasaret, där det fanns så mycket munterhet, att de fyra lärjungarna från Bethabara påpekade för mig: 

[7] "Herre, saker och ting är mycket trevligare här än på Bethabara. Stackars Johannes också, som skulle blivit  väldigt glad om han en gång i livet kunnat deltaga här i en måltid som denna, i stället för hans förtvivlat dåliga kosthåll, som huvudsakligen består av lätt skalade gräshoppor och vild bihonung."(Det finns i denna region, liksom även i Arabien, en art gräshoppor stora som duvor som tillagas och äts som krabbor i det här landet - Österrike) 

[8] På detta svarade jag: "I detta skede kan ni ännu inte förstå varför Johannes måste leva på det här sättet. Han måste leva så, ty annars skulle Skriftens ord inte gå i  uppfyllelse. Men han kommer snart att få ett bättre liv. Jerusalem kommer inte att tillåta honom att fortsätta sitt liv i öknen så mycket längre till. Från och med nu kommer han att bli mindre, så att en annan kan bli större. 

[9] Men, Andreas, hur blir det med den lärjunge, som kom först med dig till mig? Kommer han att följa mig eller kommer han att stanna i Bethabara? "Andreas säger: "Jo, han kommer, men han var tvungen att ordna med någonting först." Jag säger: "Det är bra. Ty där det finns en Kefas måste det också finnas en Thomas". Andreas säger: "Ja, det är så han heter. En ärlig själ, men alltid full av samvetsbetänkligheter och tvivel. Men när han en gång förstått någonting så släpper han det aldrig, fastän han har ett extremt generöst hjärta. Han har fått detta smeknamn på grund av sin generositet. Han kommer, Herre. Skall jag kalla hit honom, denna Tvilling? 'Jag säger: "Ja, gör det, ty den som kommer i mitt namn, kommer att bjudas in till bröllopet". 

3. Och när vinet tog slut, sade Maria till Jesus: "De har ingen vin kvar."

[10] I enlighet med tidens sed måste varje gäst som anländer välkomnas med en bägare vin. Maria hade redan en tid lagt märke till att förrådet av vin hade tagit slut och hon insåg att den nyanlända gästen inte kunde tas emot på ett korrekt sätt enligt gängse sed. Därför sade hon i hemlighet till mig: "Min käre son, det kommer att bli pinsamt. Vinet har tagit slut. De har inget kvar. Du kan frambringa något (åtminstone för de nyanlända)."

4. Jesus svarade: "Din oro är inte min, mamma. Min tid är ännu inte inne."

[11] Varpå jag gav ett högst tvetydigt svar framför alla 

gästerna, men naturligtvis på ett mycket varsamt sätt och sade på grund av den tidens sed, särskilt runt Nasaret, till henne: "Kvinna, detta är inte vårt bekymmer. Som inbjuden gäst är det ännu inte min tur att leverera vin. Min tid är ännu inte inne."(Vid den tiden och i det området måste alla inbjudna manliga bröllopsgäster ge en frivillig gåva av vin. Men det måste ske i en viss ordning enligt vilken de närmaste släktingarnas gåvor måste konsumeras först. När dessa väl hade druckits upp användes även gåvor  från gäster utan blodsband - i rangordning.) Men Maria visste att det befintliga vinet hade tagit slut. 

Därför vände hon sig till mig och, så att säga, föreslog att jag skulle strunta i den sedvanliga ordningen, speciellt som en ny gäst anlände för vars välkomsthälsning det inte fanns en droppe vin kvar. Vid sådana tillfällen var modern väldigt petig när det gällde att hålla på den gamla goda seden. 

Även om Jag inte tycktes alltför samarbetsvillig i denna fråga så kände Min mor mig och att jag aldrig vägrade att uppfylla några av hennes önskningar. 

5. Hans mor sade till tjänarna: "Gör som han säger." 

[12] Och med full tilltro till Mig vände hon sig därför till tjänarna och sade: "Gör allt som min son säger." 

[13] Det här är så långt som den historiska delen av denna vers i andra kapitlet berörs. Men inbakad i denna historiska händelse, eller så att säga bortom den, finns också en andlig och därför profetisk innebörd, som det med hjälp av förnuftets inneboende förmåga är mycket lätt att upptäcka. 

[14] Vem kan väl undgå att lägga märke till att det råder en högst slående överensstämmelse mellan detta bröllop, som ägde rum på den tredje dagen efter min återkomst från öknen Bethabara, och min återuppståndelse som också inträffade på den tredje dagen efter min korsfästelse?

[15] Genom detta bröllop gavs alltså en profetisk antydan om vad som skulle hända mig efter 3 år, och - i en något vidare mening - att jag efter 3 år säkert och visst, som en evig brudgum, skulle hålla ett äkta bröllop med alla mina meningsfränder och de som verkligen älskar mig i deras pånyttfödelse till det eviga livet. 

[16] Men i sin allmänna praktiska bemärkelse; denna   historia om bröllopet som - detta måste förstås - ägde rum tre dagar efter Min återkomst från öknen, pekar på de tre stadier som alla måste passera för att uppnå andens återfödelse och det eviga livets bröllop i det himmelska Galiléens stora Kana. 

[17] Dessa 3 stadier består av: först att bemästra köttet, sedan själens rening genom den levande tron som naturligtvis måste visa sig levande genom kärlekshandlingar, eftersom den i annat fall vore död, och slutligen andens uppvaknande från dömandets grav, för vilket säkert den tydligaste jämförelsen ges i uppväckandet av Lasarus från de döda. Den som begrundar denna lilla förklaring lite kommer att finna att det är lätt att förstå det som följer.

[18] Efter att här ha uppenbarat den andliga innebörden av denna bröllopsberättelse, det vill säga vad som i allmänhet menas med den, så låt oss nu återvända till bröllopet och titta på de olika motsvarigheterna i denna berättelse.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

13. Herrens rensning av templet

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 13; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

14. Där fann han i templet återförsäljarna av nötkreatur, får och duvor och penningväxlarna. 

[1] När jag vid min ankomst till Jerusalem fann att vissa människor på grund av alla djur och deras försäljare knappt vågade gå in i templet eftersom det ibland hände att en oxe blev alldeles vild och skadade människor och förstörde heliga föremål, och folk som besökte templet ofta inte stod ut med stanken och bullret och inte sällan förlorade alla sina viktiga ägodelar, så hade denna skamliga omständighet nu blivit outhärdlig för mig. Och Petrus och Natanael sade: "Herre, har du ingen blixt och åska kvar för det här? Bara se på det. De fattiga gråter framför templet. De har kommit långtifrån för att ära Gud och på grund av alla oxar och får kan de inte ens komma in. Och många, som med stor möda och risk lyckats komma in i templet och komma ut igen, klagar på att de har blivit rånade på allting inne i templet och nästan kvävts av stanken. Ah, det här är verkligen för mycket och för ondskefullt. En sådan fruktansvärd plåga bör stoppas till varje pris. Det är till och med mycket värre än Sodom och Gomorra."

[2] Dessa ord hördes av en främling, en gammal jude som nu går fram till oss och säger: "Kära vänner, ni vet inte allt, men jag arbetade själv för tre år sedan i templet som vanlig anställd där jag fick reda på saker och ting som fick det att krypa i kroppen på mig."

[3] Jag sade: "Min vän, behåll det för dig själv, ty jag känner till allt det som har ägt rum. Men du kan vara säker på en sak, det har gått för långt och redan idag skall du få se Guds makt och vrede i handling i templet. Men flytta er bort från tempelportarna en stund, så att ni inte skadas när Guds kraft kommer att driva ut lagbrytarna från templet. Därefter kommer de inte längre att våga begå ett sådant helgerån."

[4] Härpå gick denne jude iväg och prisade Gud, ty efter att ha hört mig tala på detta sätt tog han mig för att vara en profet, gick till en av sina vänners grupper och berättade vad han hade hört mig säga. Denna grupp, som bestod av flera hundra personer i alla åldrar, jublade och började högljutt prisa Gud för att återigen ha uppväckt en mäktig profet. 

15. Och han gjorde en piska av rep och drev dem alla ut ur templet tillsammans med deras får och oxar. Han välte omkull penningmånglarnas bord och spred ut deras mynt. 

[5] Men jag sade till Petrus: "Gå över dit till repmakaren, köp av honom tre starka rep och ta hit dem." Petrus gjorde så omedelbart och gav mig tre starka rep som jag snabbt flätade samman till en stark piska. Medan jag höll denna piska i min högra hand sade jag till mina lärjungar och alla som var med mig: "Följ mig in i templet nu och bli mina vittnen, för Guds makt och härlighet skall åter manifesteras genom mig inför edra ögon."

[6] Sedan gick jag vidare in i templet, och när jag gick så drog sig allt i min väg tillbaka, och alla de som följde mig kunde passera fritt även om marken var full av dynga och smuts. 

[7] När jag kom in till templets sista sal, där de viktigaste försäljarna av oxar och får hade sina djur till försäljning på vänster sida, medan penningväxlarna ockuperade den högra sidan genom alla tre salarna, ställde jag mig på grind-trappan och talade med en åsklik röst: 'Det står skrivet:"Mitt hus är en bönehus, men ni gör det till en rövarkula." Vem har givit er rätt att vanhelga Guds tempel så här?"

[8] Men de ropade: "Vi har köpt vår rätt till ett högt pris från översteprästen och är under hans och Roms beskydd! "

[9] Jag sade: "Ni står visserligen under detta beskydd, men Guds myndighet står emot er och era beskyddare. Vem skyddar er från Honom om Hans arm sträcks ut över er och era beskyddare?"

[10] Försäljarna och penningväxlarna säger: "Gud bor i templet och prästerna är av Gud. Kan de gå emot Hans vilja? Den som de skyddar skyddas också av Gud."

[11] Jag sade med mycket hög röst: "Vad säger ni, ni dåraktiga som begår dessa gärningar? Även om prästerna fortfarande sitter på Moses och Arons stolar, så tjänar de inte längre Gud, utan de tjänar Mammon, djävulen, och deras rätt och er rätt är djävlarnas rätt och inte någonsin en gudomlig rätt! Res er därför omedelbart upp och lämna salarna, i annat fall kommer det att gå illa för er."

[12] De började skratta och sade: "Vilken oförskämdhet av denna den lägsta av nazaréer. Släng ut honom ur templet med en gång." Sedan reste de sig upp och ville gripa mig. 

[13] I detta läge höjde jag min högra hand med reppiskan och började svinga den över deras huvuden med gudomlig kraft. Alla som träffades av piskan greps omedelbart av de mest våldsamma, nästan outhärdliga smärtor. Detta gällde även för boskapen. Genast uppstod det ett fruktansvärt tjut och vrål från både människor och djur varpå boskapen råkade i panik, och allt som kom i deras väg trampades ned. Även försäljarna och köparna flydde till fruktansvärda skrik av smärta. Men jag välte omkull penningväxlarnas stånd, vilket spred ut alla pengar som de innehöll, och lärjungarna hjälpte mig med detta. 

16. Sedan vände han sig till försäljarna av duvor, "Ta ut dem," sade han: "Ni får inte göra om Min Faders hus till en marknadsplats." 

[14] Sedan gick jag in i templet där fortfarande många duvförsäljare, med sina burar fulla av alla slags duvor, väntade på köpare. Eftersom dessa försäljare oftast var fattiga och inte så begivna på vinst och försäljning av duvor i templet var en gammal sed, fastän i äldre tider endast i den första tempelsalen, varnade jag bara dessa fattiga, och sade: "Ta ut dem och gör inte om min Faders hus till en marknadsplats. Detta skedde på den yttersta gårdsplanen. Nu hade således templet rensats. 

17. Hans lärjunge påminde om Skriftens ord: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig." 

[15] Denna handling väckte uppseende och nu fruktade lärjungarna i hemlighet att prästerskapet snart skulle låta de romerska vakterna gripa oss som upprorsmakare varvid vi knappast skulle kunna undgå att under de mest förödmjukande former bli kallade till förhör och bestraffning. Ty det är skrivet: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig." 

[16] Men jag sa till dem: "Var inte oroliga. Titta in i salarna så märker ni hur tjänare och präster ivrigt sysselsätter sig med att plocka upp penningväxlarnas alla utspridda pengar för att fylla sina egna penningpåsar. På grund av dem som har lidit förluster kommer de att förhöra oss om med vilken myndighet vi gjorde detta, men i hemlighet har de ingenting emot detta alls. Ty denna handling gav dem omkring 1000 sikel guld och silver och en stor mängd andra mynt, som de aldrig kommer att lämna tillbaka till ägarna. För närvarande är de också alltför upptagna och har ingen tid att kalla oss till förhör. Dessutom kommer de inte lätt att acceptera klagomål i denna fråga, precis som de som drabbats av förlusterna har lärt sig sin läxa och sannolikt inte kommer att väcka talan emot mig. Därför kan ni ta det lugnt. 

[17] Nitälskan för mitt hus kommer visserligen att förtära mig, men ändå inte på ganska lång tid. På sin höjd kommer några av judarna här att förhöra mig, vem jag är och med vilken myndighet jag gjorde något sådant och be mig om ett myndighetsbevis. Men jag vet att saker och ting måste ske på detta sätt, och att det inte utgör någon risk för oss. Titta bara mot gardinen. Vissa ställer redan frågan om vem som vill förhöra mig i eget intresse, och de skall få det rätta svaret utan dröjsmål."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

14. Förstörelsen och återuppbyggnaden av templet

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 14; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

18. Judarna utmanade Jesus: "Visa oss dina maktbefogenheter att handla på detta sätt?"

Medan jag ännu talade med de modfällda lärjungarna, så kom några judar fram till mig och sade: "Du har nu utfört en mäktig handling. Människor och nötkreatur flydde från din hand som agnar i stormen, och ingen återvände för att samla ihop sina utspridda penningar. Vem är du och vilka maktbefogenheter (från kejsaren, menade de) kan du ge oss för din rätt att handla på detta sätt? Känner du inte till allvaret i de orubbliga lagarna, vilket kan förgöra dig på grund av detta? "

19. Jesus svarade: "Förstör detta tempel så kommer jag på den tredje dagen att låta det uppstå igen."

[2] Jag sade: "Om jag inte känt dem, men inte heller var rädd för dem, skulle jag inte har gjort det. Men ni kräver av mig en offentlig myndighet och jag berättar att jag inte har det. Men förstör detta tempel så kommer det på den tredje dagen det att uppstå igen, fulländat. "

20. Då sade judarna: "Det har tagit 46 år att bygga detta tempel, och du ensam kommer att låta det återuppstå på tre dagar?"

21. Men de visste inte att templet Han talade om var Hans kropp. 

[3] Detta bestämda yttrande från mig förvånade judarna och de visste inte riktigt vad de skulle säga. Efter en stund mindes en av dem att byggandet av templet hade tagit 46 år och sysselsatt många tusentals händer med permanent arbete. Så denna historiskt kunniga jude vänder sig till mig och säger: "Unge man, insåg du hur mycket strunt du just pratat? Titta, det behövdes hela 46 år för att bygga detta tempel och många tusen händer var fullt sysselsatta, och du vill göra detta helt ensam utan hjälp av andra? Oj, oj, oj, vilket yttrande du själv har kommit med, och detta till och med i templet, där man bör uttala sig extra förståndigt. 

[4] Din tidigare gärning har överraskat oss väldigt mycket och vi, som Jerusalems äldste, hade redan börjat diskutera varifrån din kraft kom för att utföra denna egentligen högst lovvärda handling, huruvida den var världslig eller profetisk, och därför förhörde vi dig också om det. Om du med kloka ord, som vi förstår, hade berättat för oss att du är en profet uppväckt av Gud och gjorde detta med Guds kraft, så skulle vi ha trott dig. Men tvärtemot vad vi alla förväntade gav du oss, i stället för kloka ord, ett obeskrivligt överdrivet, skrytsamt och dumt svar utan ett uns av sanning. Och nu betraktar vi dig som en person som kan ha lärt sig lite magi i någon hednisk skola och nu ville göra en uppvisning här i Davids stad, och som antingen är avlönad av Rom eller i hemlighet hyrd av fariséerna, prästerna och leviterna. Ty tack vare dina trollkonster har dessa idag skördat den bästa tempelskörden. Vi beklagar verkligen att ha tagit så fel i vår bedömning av dig."

[5] Till detta sade jag: "Också jag beklagar av hela mitt hjärta att jag tvingats inse att ni är så fruktansvärt blinda och döva. Ty de blinda ser ingenting och de döva och stumma uppfattar ingenting. Jag utför ett under inför edra ögon, som ingen före mig utfört och talar sanning helt igenom varpå ni anklagar mig för att antingen vara en dåraktig skrävlare med viss kunskap om hednisk magi, som vill visa upp sig här inför er eller en trollkarl avlönad av Rom eller föraktligt avlönad av tempelprästerna. Oj, vilken kränkande beskyllning. Titta, där borta finns en stor skara människor som har följt mig hit från Galliléen. De har insett vem jag är, även om ni hävdar att galliléerna är den sämsta sortens judar med minst tro. Men ändå kände dessa igen mig och följer mig. Hur kan ni då inte inse vem jag är."

[6] Judarna sade: "Vi ville inte erkänna dig och frågade därför ut dig, ty vi är varken blinda eller döva som du tror. Men du gav oss ett svar, som man med sitt sunda förnuft inte kan tolka annat än som vi öppet berättat för dig. Vi är människor som vill väl, och vore du en profet, varför misslyckas du då att kännas vid detta? Vi är rika och hedervärda medborgare i Jerusalem. Om du vore en sann profet, skulle det vara bra för dig att vara mitt ibland oss. Men du inser inte detta och är därför inte en profet, bara en trollkarl som vanhelgar templet mycket mer än de som tidigare drevs ut av dig."

[7] Jag sade: "Gå och diskutera detta med dem som har kommit med mig. De berättar för er vem jag är."

[8] Nu går judarna till lärjungarna och pratar med dem och dessa berättar för dem vad de hört om mig vid Jordanfloden, vittnet  Johannes och vad de har sett och upplevt vid min sida, men medger att de inte förstår vad jag hade sagt till judarna. 

22. Efter hans återuppståndelse erinrade sig hans lärjungar vad han hade sagt och de trodde på skriften och de ord som Jesus hade uttalat. 

[9] Ty de själva förstod det först efter min högst märkvärdiga återuppståndelse efter tre dagar och på samma gång också Skriften, som hade sagt detta om mig. 

[10] Efter att ha hört allt detta från lärjungarna, vände sig judarna åter till mig och sade: "Enligt allt det som vi nu har hört från dina mest uppriktiga anhängare skulle du uppenbarligen vara den Utlovade. Vittnet Johannes, som vi känner, talar kraftfullt för dig och så gör dina gärningar. Dina ord är dock raka motsatsen till 

alla de andra idéerna. Hur kan Messias vara en Gud i sina gärningar, men en dåre i sitt tal? Förklara detta för oss så skall vi alla acceptera och stödja dig på alla möjliga sätt."

[11] Jag säger: "Vad kan ni ge mig som ni inte först fått från min Fader, som är i himlen? Men om ni fick det, hur kan ni nu tala som om ni inte hade fått det? Vad vill ni ge mig som inte redan är mitt, ty jag och Fadern är inte två, utan ett. Jag säger eder: Ingenting är ert, utan att han vill det, allt annat är mitt. Ge mig er vilja med era hjärtans uppriktiga kärlek och tro att jag och Fadern är en och densamme, då kommer ni att ha givit mig allt jag kan be er om."

[12] Judarna sade: "Visa oss därför ett mirakel, så tror vi att du är den Utlovade. 

[13] Jag säger: "Varför vill ni ha ett tecken? Åh du onda släkte. 

Vet ni då inte att mirakler inte uppväcker någon, utan dömer honom? Men jag har inte kommit för att döma er, utan för att ni skall få evigt liv om ni tror på mig i edra hjärtan. Det kommer visserligen att ske många under, och några av dem kommer ni att få se. Men dessa kommer inte att ge er liv utan död under en lång tid."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

16. Den andliga betydelsen av templets rensning

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 16; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Såsom berättats här, är detta en ganska kort redogörelse för det historiska, naturliga förlopp de två händelserna hade tagit, som registrerats i andra kapitlet. Ty en del andra saker hade hänt här och där som var obetydliga och bara skulle förlänga denna redogörelse i onödan och dessutom inte skulle göra saken viktigare eller ge någon djupare kunskap. Därför krävs det bara en kort förklaring av den andra händelsens andliga innebörd, varvid detta andra kapitel kan anses färdigt vad gäller de två viktigaste händelser, som beskrivits för läsaren och åhöraren. 

[2] Den andliga innebörden av den första händelsen i Kana i Galiléen har redan givits, varför endast den andra händelsens andliga innebörd måste avhandlas. Och denna är enligt följande:

[3] Templet representerar människan i hennes materiella-världsliga miljö. I templet, såväl som i människan, finns det allra heligaste. Därför bör också templets yttre hållas heligt och rent, så att det innersta, som templets liksom människans allra heligaste, inte skändas. 

[4]  För säkerhets skull är templets allra heligaste täckt av ett tjockt förhänge och vid vissa tillfällen kan endast översteprästen själv komma in i det allra heligaste. Men förhänget och även det sällan tillåtna besöket i det allra heligaste är ett skydd mot dess vanhelgande. Ty om någon syndar med sin kropp orenar han inte bara sin kropp, utan också sin själ och genom detta sin ande, som i varje människa företräder och verkligen utgör, det innersta och heligaste. 

Det allra heligaste hos människan, precis som samma  motsvarighet i templet, har förlagts djupt bakom ett tjockt förhänge, och endast ren kärlek till Gud, som i varje människa är Guds sannaste överstepräst, tillåts att ostraffat tränga in i det allra heligaste och lyfta på förlåten. Om denna människans enda överstepräst däremot befläckas genom att hänge sig åt orena världsliga ting, och går upp i dem, hur kan det allra heligaste förbli obefläckat om det besöks av en oren överstepräst? 

[5] Om därför allt i templet och i människan har blivit orent, så är inte människan längre förmögen att rengöra det. Ty om kvasten är full av lort och smuts, hur skall den då kunna användas för att rengöra ett rum? Jag är rädd att jag då själv måste ta itu med detta arbete och rengöra templet med våld, och detta genom alla slags smärtsamma erfarenheter som olika sjukdomar och uppenbara olyckor, så att templet kan bli rent.

[6] "Säljare" och "köpare" är människans låga, orena passioner. Boskapen som erbjuds till försäljning symboliserar den lägsta formen av sinnlighet hos djur och samtidigt också själens stora oförstånd och blindhet som följer av detta, en själ vars kärlek kan jämföras med den hos en kastrerad ungtjur, som till och med saknar sinne för fortplantning och kroppslig kärlek och endast drivs av den grövsta polyp-liknande formen av glupande lust och vars uppfattningsförmåga är jämförbar med den väl kända intellektuella förmågan hos får. 

[7] Och vad betecknar penningväxlare och deras penningaffärer? De betecknar och utgör i människan allt som kommer ur människans redan ganska djuriska egenkärlek. Ty djuret älskar bara sig självt, och en varg kommer att sluka en annan om den är hungrig. Dessa "penningväxlare", eller sådan djurisk egenkärlek, måste därför också smärtsamt och kraftfullt avlägsnas från människan, och allt som ger liv åt denna lust måste vältas omkull och skingras. 

[8] Varför inte förstöras helt? Därför att även denna typ av lust inte får berövas sin frihet, ty den ädla säden eller spannmålet av vete växer bäst på ett fält som är väl gödslat med sådan dynga och kommer att ge en rik skörd. Om, så att säga, all gödsel togs bort från fältet för att rengöra det från all smuts, skulle bara vetekornet växa dåligt och helt säkert ge en mycket dålig skörd. 

[9] Den dynga som i början tillföres fältet i högar måste spridas ut för att komma fältet till nytta. Om det blev liggande i stora högar, skulle det kväva allt där det ligger och inte vara till någon nytta för fältets övriga delar. 

[10] Detta ligger till grund för historien om att rensa templet i evangeliet. Och på grund av detta spred jag bara ut penningmånglarnas pengar och förstörde dem inte helt, vilket jag lätt kunde ha gjort. 

[11] Vad betecknar då försäljarna av duvor inne i templet som också var tvungna att dra sig tillbaka och återvända till de platser som ursprungligen tilldelats dem? 

[12] De ska förstås som de externa dygder som i en rent världslig mening består i alla slags ceremonier, seder, hövlighet, etc, som dock människors blindhet förhöjer till ett inre livsvärde och försöker få verkligt liv att slå rot däri. 

[13] Duvan är en flygande varelse, och eftersom det i Orienten ofta användes som bärare av post, i synnerhet i frågor om kärlek, och på grund av detta redan hos de gamla egyptierna som hieroglyf symboliserade ömsinta och kärleksfulla samtal, så tjänade den i templet som en symbol för en sådant samtal och var samtidigt ett vanligt och på motsvarande sätt symboliskt offerdjur, som ofta offrades i templet av unga gifta par när deras första barn hade fötts, som ett tecken på att de nu hade gjort sig av med sådana yttre budskap, ömtålighet och ceremoniella miner och gått in i sann, inre, livgivande kärlek.

[14] Enligt alla tings ordning hör det yttersta till det yttersta. Barken som är något ganska dött, får aldrig rymmas i trädets märg, men allt som hör till barken måste också lagras i barken. Barken är mest användbar för trädet när den är i rätt mängd på sin rätta plats. Om någon skulle driva barken in i trädets märg efter att först ha tagit bort märgen, så skulle trädet snart torka upp och dö. 

[15] Och som en fingervisning om att människor således inte bör göra yttre dygder till en fråga om inre liv, varigenom den ädla människan inte blir något mer än en samtals-marionett (lager), blev, som i vid mening alla formaliteter, dessa försäljare av duvor, som strävade efter att höja sina varor till en nivå av inre livsvärden, också utdrivna från templet av mig och beordrade till sin rätta plats, men detta endast på ett något mildare sätt. 

[16] Så detta är den andliga innebörden av rensningen av templet. Och från den rätta och oföränderliga överensstämmelsen mellan människa och tempel, kan också inses att ingen människa någonsin kan handla och tala så här, utan endast Gud Allena, som evig visdom, som ser och vet allt.

[17] Men varför är inte Herren kvar i templet efter en sådan sopa? 

[18] Därför att endast han vet hur människans inre väsen måste vara för att han varaktigt skall kunna bo i människan. Efter en sådan rensning får människan dessutom inte berövas sin frihet, för i så fall blir hon en marionett. 

[19] Herren kan därför inte ännu anförtro sig själv åt en sådan med tvång ren-sopad inre människa, ty endast han vet vad som krävs för ett fullständigt återupprättande av den inre människan. Det är därför som soparen går ut ur templet och, som vid en olyckshändelse, flyter från utsidan in i människans inre utan att ge efter för människans bön om att stanna med och inom honom - vilket bara skulle understödja människans lättja. Människan måste vakna upp för att fullborda allting frivilligt därför att endast så kan hon bli en fulländad människa, vilket kommer att beskrivas i detalj i nästa kapitel.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

72. Herren förklarar historien om Daniel

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 14; kap. 72; röd text = Jesus, svart text = alla övriga

[1] Sade en av de tjugo som var en skriftlärd i templet: "Herre, eftersom alla ting är kända för Er och också är möjliga för Er, skulle Ni kunna förklara profeten Daniel lite för oss, särskilt hans sjunde kapitel!  Denna förunderliga siare ger verkligen en säregen förklaring till sin syn av de fyra djuren, men förklaringen är lika svävande som den bild han såg vilken fyllde siaren med fasa. - Skulle vi inte av Er kunna få en närmare förklaring till denna vision "?

[2] Jag sade: "Åh, förvisso, men också när det gäller det så är detta inte den rätta platsen, eftersom dessa människor endast vet mycket lite eller inte ens något om våra skrifter. Dessutom har ni också trängt in i er, säg, översinnliga ande alldeles för lite och har ännu blivit för lite ett med den för att förstå Daniels vision och begripa den i grunden. Ty även om ni snävt skulle förstå de första två djuren, skulle ni inte kunna förstå de två sista, eftersom deras väsen och vad de åstadkommer bevaras för framtiden. Hur skulle man för ert fortfarande materiella sinne kunna förklara något som inte ens har inträffat ännu på denna jord och endast kommer att ske efter många århundraden från och med nu?

[3] Det enda jag kan berätta för er är att de fyra besynnerliga djuren inte betyder fyra sida vid sida befintliga riken, av vilka från det sista ytterligare tio nya riken kommer att uppstå enligt de tio hornens antal, på vilket ytterligare ett elfte horn växte fram i mitten på djurets huvud, vilket orsakade att tre av de tidigare hornen slets bort från djuret. Utan snarare betecknar det fyra stora efterföljande folk-perioder från mänsklighetens början på jorden, vilka forntidsstudier kräver en hel del kronologisk historisk kunskap och för att förstå dess framtid behövs ett helt öppet andligt öga, vilket kan se bortom tid och rum i ljusets ljus och livets liv. 

[4] Ni förstår, som sådant kommer sista djuret att ha tänder av järn och sluka allt omkring sig och det elfte hornet har ögon som mänskliga ögon och en mun och talar stora saker!

[5] Ja, jag säger er att det oundvikligen kommer att tilldraga sig på det här sättet, men även om jag försökte tyda det för er lite grann, så skulle ni förstår lika lite av Min förklaring som faktiskt Daniel i grunden kunde förstå den upplysning som av Anden gavs till honom.

[6] Daniels hängivna själ var ganska väl lämpad för att se sådana visioner som i en livlig dröm. Men han kunde inte förstå dem, eftersom hans översinnliga ande som kommer från Gud inte kunde och ännu inte har blivit ett med hans själ, eftersom jag ännu inte var där kroppsligen för att göra en sådan fullständig förening möjlig. Detta fullständiga enande blir först då fullt möjligt, om jag har bestigit Mitt gamla och därefter även Mitt nya hemland. 

[7] Utifrån detta kan ni helt klart förstå att min tolkning av hela det sjunde kapitlet absolut inte skulle vara till någon nytta för er. "

[8] Nu sade Petrus: "Men Herre, om vi vid ett annat tillfälle kommer att vara helt ensamma igen, kan Ni ge oss några tips om det! Ty nu säger jag till mig själv: Profeterna, nämligen de fyra stora, har skrivit ner en hel del, precis som Moses, Elias, David och Salomon, men för vem? Med undantag för oss, har ingen skriftlärd förstått dem ordentligt hur klok han än är. Och också vi förstår mycket lite av dem. Och de som kommer efter oss kommer säkert inte att bli så mycket klokare. Och ändå är dessa böcker skrivna för mänskligheten och inte för några andra varelser. Vilken nytta har folket av dem om de aldrig kommer att förstå dem? " 

[9] Jag sade: "O, där misstar Ni Er grovt! Om den inre andliga visdomen i dessa böcker skulle ha skrivits så att varje sinne i naturen skulle förstå dem vid första anblicken, så skulle människor snart lägga dem åt sidan och inte ens titta på dem längre. Vilken nytta skulle de då ha av dem?

[10] Men böckerna som sådana rymmer omfattande andlighet från det enklast skapade till det djupaste himmelskt gudomliga och kan därför aldrig helt förstås av något sinne i den materiella världen, utan endast av människans rena, fullt utvecklade översinnliga ande. 

[11] Själva den bristande förståelsen av sådana skrifter uppväcker det andliga i människan och påvisar för honom vad och hur mycket han fortfarande saknar för att fullända sitt liv. Han kommer därför att ofta ta sådana skrifter i sina händer och fundera på dem, varvid det ena eller det andra då och då kommer att framstå klarare för honom. Om han sålunda genom sin möda och sin nit skulle finna lite andlig upplysning, kommer han att anstränga sig mer och mer i sina studier av de inre, andliga sanningarna och kommer på så sätt att förvärva mer och mer upplysning och också uppnå en närmare förbindelse till sin inre, översinnliga ande. Och han kommer då också att kunna förse sin medmänniska med ett klarare ljus vilket kommer att vara mycket fördelaktigt för dem.

[12] Men detta aldrig skulle ske, om dessa skrifter skulle ha delgivits rent bokstavligt; och om det skulle ha delgivits på det sättet, så skulle inte något andligt och himmelskt-andligt ha kunnat bli inneslutit i de ord som jag ganska ofta redan visat er. 

[13] Vad skulle ni säga om jag berättar för er att strax efter 2000 år, räknat från och med nu, så kommer Min lära för det första att vara i ett mycket sämre skick än den värsta hedendom nu är och kommer att vara ännu värre än det allra dummaste som fariséerna nu påbjuder i Jerusalem, som inte kommer att bestå längre än 50 år från och med nu?! Vad skulle ni säga om jag avslöjar för er att folket vid denna tid kommer att uppfinna och framställa stora konstgjorda ögon varmed de kan titta in i stjärnhimlens stora djup och kommer att göra helt andra beräkningar än egyptierna gjorde?! Ja, människorna kommer att göra vägar av järn och kommer att med hjälp av eld och ånga åka i vagnar tillverkade av järn, lika snabbt som en skjuten pil flyger genom skyn! De kommer att kriga mot varandra med skjutvapen gjorda av järn och kommer att transportera sina brev med hjälp av blixten till hela världen.  Och deras fartyg kommer att, utan segel och åror, glida fram på de stora världshaven genom kraften från eld, lika snabbt och lätt som en örn glider genom luften, och ytterligare tusen och åter tusen saker om vilket ni inte kan ha någon aning.

[14] Och ni förstår, allt detta innefattas i det fjärde djuret och kan inte förstås av er, eftersom ni inte heller kan förstå det som Jag just nu har förklarat för er! Men i anden kommer ni att kunna förstå allt detta inom kort och ni kommer inte att kunna ge någon annan förklaring till någon än den som Jag har givit er vid just detta tillfälle. Icke desto mindre skall Jag senare vid ett lämpligare tillfälle ge er en närmare förklaring om detta. Men för idag har vi gjort rätt och bra tillräckligt och önskar sålunda få vår kroppsliga vila! "

[15] Med detta blev även denna kväll avslutad och alla gick för att få den nödvändiga vilan; ty enligt tiden var det redan ganska sent. Endast de fem prästerna och Jored samtalade under ganska lång tid i ett annat rum med varandra om allt de hört, sett och som ägt rum.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net 

41. Herrens förklaring till att "äta hans kött och dricka hans blod"

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 21; kap. 41; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Nu sade lärjungarna: "Herre och Mästare, den här lektionen som du gav oss kan förstås väl. Men en gång i Kapernaum där så många människor från alla regioner i närheten av Jerusalem följde dig och du då gav en liknande undervisning om att äta ditt kött och dricka ditt blod, var det helt klart en svårsmält undervisning, nämligen för de människor som inte förstod dina enkla, klara ord som de borde förstås utifrån dess verkliga innebörd. Och det är därför som många lärjungar på den tiden lämnade dig. Vi själva förstod det inte till att börja med, men värdshusvärden, som aldrig har varit en av dina lärjungar, gav oss den rätta tolkningen. Och om vi nu jämför den undervisningen med detta, så betyder det samma sak som du nu mycket begripligt och tydligt har förklarat för oss. Har vi rätt eller fel? "

[2] Jag sade: "Verkligen, eftersom bröd och kött är ett och detsamma, liksom vin och blod. Och vem som än genom mitt ord äter himlarnas bröd och dricker livets vin genom att handla i enlighet med det ordet, alltså genom att utföra gärningar präglade av sann, högst osjälvisk kärlek till Gud och sin medmänniska, äter också mitt kött och dricker mitt blod. Ty eftersom det fysiska brödet som äts av människor förändras i människan till kött och det vin som dricks förändras till blod, så förändras även Mitt ords bröd i människans själ till kött och den aktiva kärlekens vin förändras till blod.

[3] Men när jag säger: "Vem än som äter mitt kött", så anges det genom detta också att han inte bara lagt mitt ord på minnet i sin hjärna, utan samtidigt också tagit det till sitt hjärta, vilket är - som jag redan sagt - själens mage. Och han har gjort samma sak med den aktiva kärlekens vin, som genom detta inte längre är vin utan redan livets blod. Ty minnet och människans förnuft är i förhållande till hjärtat precis som munnen i förhållande till den fysiska magen. Så länge som den fysiska brödet fortfarande befinner sig mellan tänderna i munnen så är det ännu inget kött utan bröd. Men när det tuggas och kommer ner i magen och där blandas med magsaften, så är det, vad gäller dess mindre födopartiklar redan kött, eftersom det motsvarar kött. Så förhåller det sig också med vin eller vatten, som förvisso innehåller också ämnen till vinet. Ty utan vatten, vilket bärs av jorden för att utfodra alla växter och djur, skulle vinrankan dö. Så länge som vinet behålls i munnen kommer det inte att förändras till blod. Men i magen kommer det mycket snart att förändras till det.

[4] Den som hör mitt ord och behåller det i sitt minne, behåller därför brödet i själens mun. När han på allvar börjar grubbla på det med sitt förnuft, så tuggar han brödet med själens tänder, Ty förnuftet är för själen vad tänderna i munnen är för den fysiska människan. 

[5] När mitt bröd, således min undervisning, grubblas på av förnuftet, eller har förståtts och godtagits som hela sanningen, så måste det av kärlek till sanningen också godkännas av hjärtat, och genom den beslutsamma viljan så måste det omvandlas i gärningar. När detta sker så förändras ordet till kött och genom den allvarsamt beslutsamma viljan till själens blod, som är min Ande i honom, utan vilken själen skulle vara lika död som en kropp utan blod. 

[6] Den allvarsamt beslutsamma viljan motsvarar en fysisk mages goda matsmältningsförmåga genom vilken hela kroppen hålles frisk och stark. När magens matsmältningsförmåga är svag är hela kroppen redan sjuk och svag och blir till och med sjuk av den bästa och renaste mat.

[7] Det är samma sak för själen i vars hjärta viljan att omvandla undervisningen i handling har blivit försvagad. Han uppnår inte den fulla, friska, andlig kraften; är splittrad, faller lätt för alla typer av tvivel och invändningar, och smakar en gång det ena och därefter någon annan typ av föda för att se om man kanske kan få en bättre och mer stärkande effekt. Men genom detta är själen, som en gång har blivit lite sjuk, fortfarande inte helt hjälpt. "Ja", frågar ni er själva, 'kan en sjuk själ då inte hjälpas alls? ' Jovisst, säger jag. Men hur?"

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

96. Liknelserna om att sticka ut ögonen, hugga av händerna och att äta och dricka herrens kött och blod

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 24; kap. 96; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] SIMON Judas sade: "Herre och Mästare, Jag har fortfarande någonting (att fråga). Faktiskt från tiden för Er berömda Bergspredikan, och jag är uppriktigt skamsen för att framföra det, ty min dumhet kommer att framstå tydligare på grund av detta. 

[2] Jag sade: "Nåväl, vad sade Jag i denna Bergspredikan som du fortfarande inte kunnat ta in i ditt sinne?"

[3] Då sade Simon Judas med låg röst: "Åh, där fanns det där talet om att riva ut ögonen och hugga av händerna om det ena eller andra skulle förarga oss, ty det vore bättre att släppas in i Himlen med ett öga och en hand än att stiga ned till helvetet med två ögon och två händer. 

[4] Jag förstår självklart, Herre och Mästare, att Du endast menade detta i andlig bemärkelse, men trots den förklaring som Du gav oss, kunde vi fortfarande inte i grunden ta till oss det andliga och vi hängde säkert till tre fjärdedelar fortfarande fast vid den bokstavliga meningens alltid något konstiga klang och vi förstod verkligen inte hur vi skulle handskas med att helt enkelt riva ut ett öga ifall ett öga skulle förarga oss. Att åstadkomma blindhet på ett öga skulle hur som helst vara enklare, men att hugga av en hand skulle i de flesta fall bli mycket svårare, ty för det första bär man inte alltid med sig skarp yxa. Och att hugga av en hand skulle för det andra verkligen bli mycket svårt om jag skulle behöva hugga av mig min högra hand eftersom min vänstra hand är alltför klumpig för att utföra en sådan handling. 

[5] Jag förstår, min Herre och och Mästare, att jag framförde något mycket dumt och värt att skratta åt, men vad är meningen med att säga dessa saker i Din Bergspredikan om jag inte förmådde förstå dess sanna andliga mening, på samma sätt som jag inte helt förstod Din predikan i Kapernaum, i vilken Du också uttryckligen manade oss att äta Ditt Kött och dricka Ditt blod eftersom man  annars inte skulle få evigt liv och komma in i Ditt Rike?

[6] Liknelsen förklarades för oss av den duktiga värdshusvärden, vars förklaring av Dig bekräftades som bra och sann. Och vi blev alla fullkomligt nöjda med den, men vi lyckades fortfarande inte förstå den nämnda lemlästningen av kroppen. Och då vi kommer att sprida Din Bergspredikan vidare bland folk, kommer det faktiskt att här och där finnas dåliga människor som kan verkställa denna undervisning rent bokstavligen. Mänsklighetens klokare del skulle då kalla denna undervisning för grym och ovis och vi kommer inte att skörda särskilt mycket gott genom detta. 

[7] Det skulle slutligen kunna hända att en genomsvag församling på detta sätt skulle bli enögd och enarmad och att mycket förblindade fromma föräldrar i förebyggande syfte kunde utföra en sådan lemlästning på sina barn för att förhindra att de senare förargar sig på det ena ögat eller den ena handen.  

[8] Till detta sade Jag till Simon Judas: "När det gäller detta, så borde du gå till Min käre Johannes som redan omedelbart efter Bergspredikan kunde förklara framställningens andliga sanning. Och då kommer du också att klart inse att Jag med den inte beordrade någon fysisk lemlästning utan endast att på allvar vaka över den alltid fria viljan hos människan och hans sinne. Förstår du det?"

[9] Nu sade Simon Judas: "Åh, Herre och Mästare, med Dina sista två ord har Du klargjort det hela för mig och därför kan jag lämna broder Johannes åt sig själv ty det framstår nu klart för mina ögon att människans sinne är själens öga och den aktiva handen hennes vilja.

[10] Men människan har två ögon och två händer och således också två sinnen och två viljor, nämligen ett gott och ett ont sinne och därför också en god och en ond vilja. 

[11] Om det onda sinnet förargar det goda borde man erkänna detta och för alltid ge upp det onda sinnet och så borde man också göra med viljan. Och det är naturligtvis bättre att inträda i Himmelriket med sitt goda sinne och vilja än att komma till helvetet med två sinnen och två viljor. Ty jag tror nu att om någon, såsom det förhåller sig med hans kärlek till världen, låter sig frestas till alla slags handlingar ena gången av sitt dåliga sinne och sin dåliga vilja och en annan gång av sitt goda sinne och goda vilja, så är denne redan en ärkedjävul i denna värld. Ty om någon annan person, som ett resultat av sin uppfostran tidigt i livet, bara har ett dåligt sinne och en dålig vilja och som därför också inte kan handla på annat sätt än genom att göra ont, är faktiskt i grunden inte en ond jäkel utan snarare en dum jäkel för vilken man fortfarande kan be till Dig: 'Herre, förlåt honom och gör att han bättrar sig, ty han har hitintills inte vetat vad han gjort.' Åh, Herre och Mästare, var så nådig och tala om för mig om nu denna min uppfattning är rätt och riktig."

[12] Jag sade till Simon Judas: "Nu är din uppfattning rätt och riktig men du skulle också ha lagt märke till att det inte var köttet i dig som inspirerade dig till detta utan endast Min Ande i dig. Därför skall du också försöka att fullständigt göra dig fri från ditt världsliga sinnelag och världsliga vilja. Då kommer andens himmelska förståelse och den himmelska viljans kraft att bli fullständig i dig. 

[13] Om du fortfarande har något i samband med folkets undervisning, så låt höra, ty idag är jag benägen att räta ut allt det som för dig tycks knaggligt."  

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]