95. Svårigheten för själar som gått vilse att bättra sig på den andra sidan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 23; kap. 95; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Och se, denne mans själ, som jag har visat er, blev nyktrare, tålmodigare, ödmjukare och renare på grund av det lidande och den smärta som han åsamkade sig själv genom att leva sitt liv så att det strider mot ordningen. Och han blev starkare och ägnade sig åt sitt inre liv och skärskådade sig djupare och med större allvar. Också själarna i den andra sidans stora värld renas efter i tid genom alla typer av lidanden, erfarenheter och även smärta, som bara de åsamkat sig själva. De renas eftersom de börjar känna en djup motvilja mot sina orättfärdiga handlingar, och djupt inom sig avskyr dem mer och mer. Så de förändrar helt och fullt vad de älskar och vad de vill och därmed också hur de tänker och vad de strävar efter. De vänder sig till sig själva som till sitt livs sanna ande, och på detta sätt passerar de gradvis över, liksom steg för steg, till en klarare och lyckligare tillvaro.

[2] Men i den andra sidans stora värld är det svårare och mera plågsamt än i denna värld. Och för en hel del själar, som sjunkit för djupt i dessa sina liv som gick emot min ordning, kommer det att behövas en för er ofattbart lång tid innan de i sig själva hittar vägen till min eviga och oföränderliga ordning.

[3] På denna jord står varje person på fast mark och har framför sig ett stort antal bra och dåliga vägar att vandra samt runt omkring sig alla slags rådgivare, ledare och lärare. Med minsta lilla undersökning han kan lätt välja allt det som är gott. Därför han kan också förändra sin kärlek och sin vilja, och på så sätt kan han - då han handlar i enlighet med min ordning som blir tydligare och tydligare för honom - bli mer och mer fulländad. Men i det andra livet har en persons själ bara sig själv och skapar sin egen värld, precis som i en dröm.

[4] Därför kan det i sådan värld inte heller finnas några andra vägar än de som en själ utifrån sin kärlek, vilja och fantasi, har gjort för sig själv. 

[5] Om,  enligt min ordning, hans kärlek och hans vilja är goda och rättfärdiga - även om detta bara gäller till största delen - så kommer en sådan själ snart, efter några bittra erfarenheter, som han förmodligen ådrog sig på någon väg som strider mot min ordning, naturligtvis tidigare och lättare att välja ordningens väg. Därefter kommer han att fortsätta att vandra på denna, och kommer därför att gå över från sin fantasi- och drömtillvaro till en sann och verklig tillvaro. I det ökande klara ljuset där   kommer allting att framstå som mer och mer begripligt för honom - saker som han dessförinnan aldrig hade kunnat tänka sig.

[6] Och en sådan själ, som redan blivit renare eftersom han förbättrade sitt liv, kommer då naturligtvis att göra framsteg snabbt och enkelt. Men å andra sidan, en själ som bor i en värld av drömmar och onda fantasier - vilka härstammade från hans egen kärlek och hans egen vilja, båda i strid mot min ordning, och där ofta knappast hälften av hans väg befinner sig eller kan befinna sig inom ordningen - kommer att ha det mycket svårt på sin väg, en väg som knappast är märkbar och som bara till hälften passerar inom ordningen. Efter en lång tid kommer han att få det mycket svårt att välja en väg inom sig själv som passerar helt inom ordningen och som leder till livets sanna ljus och att fostra sig själv helt och fullt inom Min ordning på den vägen på vilken han fortfarande måste kämpa mot en hel del hinder.

[7] Hur kommer då en själ att ha det på andra sidan, som inte ens har halva eller en fjärdedel av en väg inom min ordning, och som därmed inte heller kommer att kunna hitta någon? Se det är redan helvetet självt.

[8] En sådan själ kommer att föra sin mörka dröm- och fantasivärlds alla otaliga onda sätt vidare och kommer till och med att vilja upphöja sig själv till att härska över mig.

[9] Men eftersom han inte alls kommer att uppnå någonting med det, utan bara kommer att förlora mer och mer, blir han också argare och argare, mer och mer rasande, och mera  hämndlysten i en alltmer ökande ilska, och av detta också mer och mer mörk och maktlös.

[10] Föreställ er nu bara den dåraktiga fantasivärldens otaliga, oordnade onda vägar hos en sådan själ. Efter att ha upplevt dem alla - när kommer han då till en punkt, vid vilken han så smått inser att alla hans försök, strävanden och ansträngningar är värdelösa och dumma, och inom sig uppväcker en viss lust och energi för att i framtiden snarare lyda istället för att vilja styra över allt själv?

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]