84. Varför krig är tillåtna

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 25; kap. 84; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Efter flera timmars gång nådde vi vägen som ledde från Jericho till Jerusalem, och vi fick tillfälle att vila lite därför att en stor grupp av romerska soldater, som bytte inkvartering och som skulle sändas tillbaka till Rom, ockuperade vägen. Så vi gick och satte oss vid sidan av den väg, som vi måste följa för att komma till Betania, och lät gruppen marschera förbi. 

[2] Mina lärljungar tittade på dessa grovväxta, starka män som alla såg solbrända och kraftfulla ut. De tillhörde de utvalda trupper, som hade förmånen att få stanna över vintern i Jericho, som vid den tiden var en världsstad. James frågade Mig om dessa människor verkligen tyckte om sitt yrke som soldater och om själen, som också levde inom dem, inte upprördes och visade dem att krig innebär avsaknad av broderskap och leder till all slags synder. Slutligen fick Jag frågan varför Jag i praktiken tillåter krig varigenom så många framgångsrika liv och framtid ödeläggs och själar utvecklar grymhet och ofta urartar fullständigt. Alla tittade på Mig medan de ställde denna fråga, därför att detta tillfrågades Jag aldrig om direkt. 

[3 ] Jag bad dem alla att komma och sätta sig närmare Mig, så att jag inte behövde tala så högt och dra uppmärksamheten till Mig från dem som marscherade förbi. Och Jag sade följande: "När ni betraktar allt det som ni möter i livet, så är det nödvändigt att aldrig bedöma det utifrån dess yttre utan alltid från dess inre faktiska kärna. Materiella yttre och andliga inre ting, detta betyder att motsvarande saker skenbart kan vara motsatta varandra eftersom deras motpoler ofta är motsatta. Ja, att de måste förhålla sig som fullständigt motsatta begrepp trots det faktum att det ena inte kan finnas till utan det andra. Om dessa motsatser verkligen fångar er uppmärksamhet så tror ni att ni har upptäckt oförklarliga motsägelser, men för själens öga så förhåller det sig inte alls så. Det är till exempel fallet här. 

[4] En romersk soldat tillåts genom sitt yrke att mörda. Hur förhåller sig hans yttre mänskliga situation - som sannerligen inte är i linje med Min lära om fred - till hans inre mänskliga vara, som också kommer från Gud och skall återvända till Gud? Hur är det möjligt, frågar ni, att Jag tillåter en själ, som är utrustad med Guds andliga gnista, att bli insnärjd i sådana felaktiga saker?

[5] Ni tror att det inte finns någon förklaring, ty även om Jag hänvisar till människans fria vilja, varigenom han utåt sett kan göra vad han vill, så kommer ni att fråga: 'Är det då verkligen nödvändigt att ge folk så mycket frihet, som kan användas för mord och dråp, och skulle det inte vara bättre att åtminstone begränsa friheten, så att den inte kunde missbrukas och skapa så orimligt mycket sorg och bedrövelse på jorden?' Ja, ni kommer att fråga: 'Hur kan Gud, som är äkta Kärlek, lugnt åse en sådan enorm olycka och fasansfullt elände, som folk tillfogar sig själva, utan att bli orolig eller vilja förhindra det? Är den kärleksfulla guden inte istället en okänslig gud som erfar någon slags glädje av att lugnt titta på när hans skapelser uppslukar varandra? Ingen mänsklig varelse skulle lugnt kunna åse så mycket elände, om han hade makt att ingripa, därför att till och med hans medkänsla tvingar honom att lägga sig i och med heligt allvar försöka stoppa de stridande grupperna. Så varför gör inte Gud detta eftersom han har makt över allting?' 

[6] Se, detta undrar många irrande själar, inom vilka mycket av Mitt klara ljus redan har givit sig av, och sedan börjar de tvivla på den äkta kärleken och till och med på existensen av en kärlekens Gud, och förlorar sig i djupaste tvivel av alla de slag, för att slutligen lämna den sanna tron. 

[7] Men Jag skall ge er en upplysning som tillräckligt belyser alla dessa frågor. Så lyssna.

[8] Först måste vi fundera över hur en människa beter sig emot en annan människa, och sedan hur han, medan han lever i köttet, beter sig emot Gud - eller för att uttrycka det på annat sätt: hur tänker han när det gäller det synliga och det osynliga?

[9] Nu är det mycket naturligt att en enkel människa, vars själ fortfarande är outvecklad, först tänker endast på det yttre som omger honom, och också endast har åsikter om vad han ser och hör. Först kommer de rent yttre företeelserna att dra till sig hans uppmärksamhet. Han kommer att utvärdera dessa, dra sina slutsatser, och från de erfarenheter han tillägnat sig kommer han att veta hur han skall kunna använda den yttre omgivningen i eget syfte. Endast efter att han kommit dithän att han kan kontrollera naturens yttre händelser, kommer hans intellekt att vilja veta "varför?" och börja söka svaret på detta. Utvecklingens gång i den materiella världen är emellertid alltid sådan att det yttre höljet undersöks först och därefter skalas den andliga kärnan fram från detta, ofta med stor svårighet. 

[10] Men ni vet att utvecklingen av djurriket och före detta växtriket har sin grund i att det utvändiga går under, trots den rådande inre livsprincipen som strävar efter fulländning. Detta exempel från naturen om det yttre är naturligtvis inte heller okänt för en människa, vars själ inte är så utvecklad ännu. Ja det upplevs hos honom som en själslig kraft, som måste besegras, eftersom han i sitt liv starkt längtar efter att förstöra. Därför tar han efter detta på så sätt att han förespråkar och också utövar den starkes rätt så länge han befinner sig i ett tillstånd, som fortfarande hindrar själens inre utveckling. Endast i tider som gynnar själens utveckling, tider vid vilken den rent yttre betraktelsen av materien på sätt och vis framstår som en avklarad aspekt, kan själens hårdhet upphöra att finnas till och den starkes rätt helt försvinna hos människan. Då framträder den upplysta mänskliga själens rätt som är mycket mera oövervinnerlig än den där första fysiska kraften.

[11] Alla dessa soldater befinner sig emellertid på nivån av ren yttre betraktelse av naturen, vilket lär dem den starkes rätt. De tänker inte heller på sin själsliga utveckling, utan tar efter kampen i naturen och för tillfället känner de absolut ingen tomhet inom sig. Ja, förutom detta kan de till och med vara mycket bra människor, till och med godhjärtade, så länge de inte har en inbillad fiende framför sig i form av en annan soldat från ett annat land, båda ivriga att börja kriga och bekämpa varandra som bittra fiender, så snart trumpeten kallar till krig. 

[12] Men jag måste gå med på denna utbildning, ty det är bara möjligt att nå fram till den inre kärnan, om man tränger igenom de hårda yttre skalen och den mänskliga själen kan inte väckas upp på annat sätt än genom sina upplevelser. 

[13] 'Experentia docet' (1) är här medlet, och ni förstår hur sant detta ordspråk är eftersom en elev lär sig mera genom sina egna upplevelser än genom hundra obevisade regler, som lärs in utantill. Jorden är en skola där själar skall skaffa sig visdom genom sina upplevelser. Här ges därför de mest skilda möjligheter att skaffa sig den ena erfarenheten efter den andra och låta själen mogna snabbt. Och det visas av min lära, hur de helt igenom svåra, bittra och obehagliga upplevelserna, som är som en vild bergsflod, måste tyglas för att bli en lugnt strömmande flod. Och mitt liv måste och kommer alltid att vara ett exempel, som visar hur alla erfarenheter hjälper till att föra människans själ nära, ja mycket nära Gud. 

[14]. Så om ni försummar era erfarenheter kommer ni aldrig att bli visa byggnadsarbetare i Guds Rike, ty enligt Mig måste människan alltid lära sig genom sin praktiska verksamhet. Men för det mesta kan Min röst bara ljuda klart i människans själ när själen genom många bittra erfarenheter av alla de slag mera har vänt sig inåt och vänt sig bort ifrån det yttre. 

[15] Så om mänskligheten vill gå genom livet genom yttre strider och krig, vid vilka det enda viktiga är att så mycket som möjligt vidmakthålla eller skaffa sig  en styrkeposition två länder emellan, så kommer erfarenheten ganska snart att lära dem hur lite lycka och tillfredsställelse så väl som inre andlig utveckling som är möjlig när krigets skrik och vrål ljuder genom länderna och förtar all glädje i livet.

[16] På grund av detta kommer krig i framtiden att anses som en absurditet, som man måste avsky, och inte som en ärorik situation, fast man nu fortfarande väntar sig heder och ära av det. Och krig kommer att försvinna helt. Efter att ha vänt sig bort från dessa yttre strider, kommer den mänskliga rasen att vända sig mot sitt inre, och var och en kommer, genom segern över sin inre fiende, att vara mera ärorik inför Mig än den mest segerrika härförare i sin kejsares ögon.

[17] Men för att förstå detta är det nödvändigt med erfarenhet, och vägen går genom många vedermödor och misstag. Denna skola är den enda som i verkligheten tillåter den mänskliga själen att fritt fatta beslut. Att Gud själv kan se på beror helt enkelt på att målet här är viktigare än allt annat. Metoden för att nå målet är emellertid väldigt vis och i sig själv för den alltid med sig ett visst resultat. 

[18] Om en fader har ett bångstyrigt barn, som inte är så värst benäget att lyda honom, så kommer han att låta honom få tillfälle att råka ut för någonting allvarligt, men på samma gång kommer han också att så mycket som möjligt försöka mildra de dåliga följderna. Så är också fallet med Gud och människorna. Gud kommer alltid att finna de medel som är milda, men om de är utan resultat, så måste starkare medel användas för att hålla mänskligheten på den väg som leder till målet fred och sann lycka. 

[19] Men när någon inte vill vandra dessa vägar, därför att han nonchalerar allting som kommer i hans väg, så är det mycket naturligt att detta förakt slutligen måste leda till hans undergång, eftersom han absolut inte låter sig bli vis genom några tillkortakommanden utan till och med trotsar varje hinder, som möter honom och lätt kan förlora sitt liv genom att låta bli att iaktta de mest elementära försiktighetsmått, som vore självklara för en vis person. Men hur kan Gud hållas ansvarig för något som den individuella personen genom sitt eget levnadssätt själv gör sig skyldig till? Så han (Gud) är inte grym, inte heller är han benägen att känna något glädje för sina skapelsers lidande, men han är endast tvingad att hålla tillbaka sin kärlek och låta visdomen råda för målets skull. 

[20] Med detta får ni återigen en förklaring på vad som ofta sagts till er på liknande sätt. Så betrakta endast de yttre tingen utifrån deras inre samband, så kommer ni aldrig mer att råka ut för allehanda tvivel och motsägelser." 

(1) latin för 'erfarenhet lär'        

  

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]