68. Äktenskapsbryterskan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 15; kap. 68; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Medan de funderade hade deras utsända medhjälpare till dem släpat fram en äktenskapsbryterska, som gripits på bar gärning och enligt Moses borde stenas till döds, vilket emellertid av fariséerna nu för tiden alltid omvandlades till en stor penningbot om äktenskapsbryterskan var rik. Om hon var fattig men ung och vacker så brukade man piska henne och låta henne göra tjänst i templet; men en gammal och ful kvinna var hursomhelst av naturliga skäl skyddad från att begå äktenskapsbrott. Just denna äktenskapsbryterska var emellertid fortfarande mycket ung men fattig och ville i denna festtid själv i sin egen nödsituation tjäna en stor slant av en mycket rik främling, för att på så sätt lättare kunna reda sig. Uppenbarligen skulle hon också falla i templets händer om inte Jag hade funnits och prästerna, enligt deras åsikt, varit tvingade att använda henne som sitt främsta medel att på ett säkert sätt snärja Mig. 

[2] Denna fattiga äktenskapsbryterska fördes av den visaste fariséen således fram inför Mig och följaktligen inför folket som på alla sidor omgav Mig. 

[03a] Och när kvinnan stod framför Mig, och plågades av sin rädsla för döden, så frågade en av de höga lärda fariséerna Mig: "Denna kvinna har fångats på bar gärning under äktenskapsbrott. [03b] Moses befallde oss i lag att stena en sådan person, och Mose lag är likvärdig med Guds lag. Vad har du att säga om detta?" 

[4] Det behöver inte sägas att de endast gjorde så för att fresta Mig, därför att Jag enligt deras beräkningar oundvikligen skulle bli besvärad av Mose hårda lagar å ena sidan och av Mina tal om Fader Guds stora barmhärtighet och också genom Min väl kända godhet emot syndare. Och som sagts tidigare så skulle de göra slag i saken emot Mig för att med stor ceremoniell pompa berätta för folket: 'Titta där på den stora bedragaren och demagogen som vi nu tänker gripa och överlämna till domstolen!'  

[5] Men Jag svarade dem inte så snabbt som de ville utan böjde Mig istället ned och skrev ned syndarens skuld i golvsanden, ty efter stora festligheter fanns det alltid en massa sand på golvet och templet sopades igen bara efter att festligheterna var helt över för att man efteråt skulle kunna sälja all slags smuts till vidskepliga judar. 

[6] Men när fariséerna och tempeljudarna fortsatte med sina frågor reste Jag Mig upp och sade till dem: "Det är helt sant att Moses har skrivit en sådan lag; men de som har rätt att stena en sådan syndare skulle själva vara utan synd, det är också skrivet ! Åtminstone den som plockar upp den första stenen, måste vara fullkomligt ren och utan synd! Således kan den bland er som är utan synd kasta den första stenen på denna syndare! Därigenom lider Guds barmhärtighet ingen skada; eftersom Moses gav visa lagar till folket. Den som känner till dem och inte följer dem har dömt sig själv och skrivit under sin egen dödsdom.'

[7] Därefter böjde Jag mig åter ner mot golvet och skrev såsom tidigare. 

[8] När de emellertid hörde dessa mina ord, som de inte hade förväntat sig och deras eget samvete sade dem: 'Du är själv syndare och äktenskapsbrytare flera gånger om och hela folket känner till dig som sådan!' så sade ingen ett ord mera, från den störste till den minste. Och var och en lämnade templet så fort han kunde och gick utomhus. 

[9] Efter några ögonblick fanns ingen farisée eller tempeljude eller levit eller tjänare eller medhjälpare kvar längre i mitten av templet förutom mig, synderskan och naturligtvis folket och mina lärjungar i en vid cirkel. Men människorna var förnöjt förvånade över hur jag med endast några få ord jagade iväg fariséerna på flykten. 

[10] Och några sade ganska högt: "Åh, de skulle bara försökt att plocka upp en sten; vi skulle ha skiljt dessa gamla syndabockar åt! Ty en syndare tillåts aldrig att döma en annan syndare, särskilt inte en mycket mindre syndare." 

[11] I detta ögonblick steg jag upp igen och såg ingen av domarna i cirkeln längre, utan endast en kvinna som skulle stenas. 

[12] Och Jag frågade henne: "Var är nu de som anklagade dig? Fördömde någon dig då?" 

[13] Äktenskapsbryterskan sade: "Nej, herre, ingen har fördömt mig men de lämnade alla i en hast!"

[14] Därefter sade Jag till henne: "Då skall inte heller jag fördöma dig! Men gå nu hem och synda inte mera framgent! Ty om du syndar kommer det onda att drabba dig!" 

[15] Synderskan tackade mig sedan för den barmhärtighet som visats henne, men bad mig om råd hur hon på ett säkert sätt kunde komma hem; eftersom hon fortfarande fruktade att fariséernas medhjälpare skulle vänta på henne på vägen och skada henne. 

[16] Och Jag sade: "Var inte rädd för dem; eftersom de är glada att inte bli sedda av dig så lättvindigt! Gå nu ut bland folket, de kommer att skydda dig och se till att du kommer hem på ett säkert sätt! Titta bara mot tempelförhänget så kommer du att se alla dem som tidigare stod här! Eftersom de på utsidan utfrågades av folket om vad som hade hänt då de under stor brådska flydde ut ur templet. De skämdes, för att säga som det var, och kom med klumpiga ursäkter och återvände mycket lugnt tillbaka till templet genom grinden som pekar emot morgonen. Men promenera bara bland människorna, som tror på Mig så kommer du att vara säker! Jag skall nu fortsätta att undervisa folket och då kommer de omedelbart att visa sig igen och tränga sig fram emot Mig; eftersom de nu är ännu mera rasande på Mig då jag har skämt ut dem och räddat dig ur deras klor. Men gå nu säkert dit som Jag har sänt dig, var innerlig och synda inte mera framgent!"

[17] Hon gick därefter förskrämt ut bland folket och de accepterade henne väl och gav henne nytt mod genom högljudda hotelser gentemot fariséerna.  

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net