onsdag 28 augusti 2019

Smutskastningen av Jonaels döttrar

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 52; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Översteprästen reste sig upp och bönföll Mig med orden: "Herre, eftersom Du har välsignat oss med den ovärderliga nåden att bli kvar hos oss ytterligare en dag, hur skulle det då vara om Du och Dina lärjungar, tillsammans med också de andra som tror på Dig, och jag med min närvaro, besökte de närliggande städerna, av vilka vi bara kan räkna tre? Kanske kunde det finnas några personer där som skulle komma till tro på Dig om de fick se och höra Dig?
[2] Jag sade: ”För deras skull, nej, men för din skull, ja. Det ger dig nöje och jag vill gärna förläna dig det nöjet. Men du har fru och barn; vill du inte presentera dem för Mig? Var är de och hur många är de?
[3] Översteprästen säger lite generad: "Herre, jag har en trevlig fru, som liksom jag själv börjar bli lite till åren kommen, och också sju barn, men bara jungfrur mellan 12 och 21 år. Du känner emellertid till att det inte är särskilt hedrande för en israelit att inte ha några manliga ättlingar; och Herre, var därför så snäll att stå ut med min svaghet. Jag saknade mod att dyka upp med enbart mitt kvinnfolk.
[4] Om det behagade Dig, Herre, skulle jag då vid detta tillfälle icke desto mindre vilja be Dig att ta vägen om mitt hus, där jag då kunde göra Dig bekant med min slags kvinna. Men tills nu har detta knappast varit lämpligt. Därför att trots att jag inte saknar någonting och kan klara mig ganska bra med min familj här, så lämnar klädsituationen något i övrigt att önska. De är visserligen klädda på ett lämpligt sätt för ärenden hemmavid, men att ses i sällskap som detta skulle, för en översteprästs familj bara vara alltför opassande. Därför skulle de under dessa omständigheter må väl avatt stanna hemma, där de inte utsätts för världens hån och dess medfödda fåfänga. Och det är bra för dem att ha som lite som möjligt 
att göra med världen, eftersom den senare är och förblir dålig hela tiden."
[5] Jag sade: "Jag vill foga mig i det som du ber om, men låt dem sedan alla komma med oss. Men en mer lämplig klädsel för dem kommer i vilket fall som helst att ombesörjas så till den grad att de kommer att göra ett fördelaktigt intryck i vår krets. Icke desto mindre är det bra och klokt att du håller dem borta från världen så mycket som möjligt, men i vårt förvisso icke-världsliga sällskap skulle de ha passat in.
[6] Titta på Maria, mitt kötts moder. Hon är helt enkelt ekiperad i vit linneväv, som hängts över med ett mycket vanligt blått förkläde, ändå är hon tillräckligt uppklädd. På huvudet bär hon normalt en fyrkantig solhatt, som alla andra kvinnor som följde mig från Galiléen och Judéen, men icke desto mindre uppfattar man dem som högst passande i vårt sällskap. Men oavsett detta, så kommer din fru och döttrar att finnas med i vårt sällskap idag.
[7] Säger en av samariterna: ”Allt detta skulle gå bra. Men även om jag för min del inte har några bevis, berättar jag ändå vad jag hört från människor i detta område och sedan kan Du göra vad du vill. Detta är emellertid vad de säger om de fyra äldre döttrarna, att när än översteprästen inte är hemma ses de på gatorna om kvällen. Och eftersom de är mycket vackra, tar de emot pengar från kättjefulla arbetare och sover med dem. Detta föregår i hemlighet. Jag för min del har inga bevis, men så mycket jag kan säga: Om denna lära skall bli allmänt accepterad 
i dessa delar, med alla dessa många otroende, då bör de fyra äldsta döttrarna åtminstone hållas borta från vårt sällskap för de dåraktiga massornas skull. Därför att du broder Jonael vet bara alltför väl hur skvallrigt och oerhört dåraktigt och otroende vårt folk är. Om detta spritt sig bland dem så kunde inte ens Jehova 
själv göra någonting åt det. Men det här är bara min ödmjuka åsikt, på grund av för vårt folks uppenbara ondska, för att förekomma någon skada vår goda sak.'
[8] Översteprästen blir väldigt ledsen och säger: "Herre, om jag bara hade varit lite försumlig vad gäller mina döttrars uppfostran så skulle jag knappast bli bedrövad av att lyssna på detta, men jag är bara alltför medveten om att ingenting försummades för att fostra deras intellekt och hjärtan, och jag vågar svära på att var och en av mina döttrar är lika rena som en blomma på Jehovas berg. Så varför sådant skamligt förtal?
[9] Jag sade: "Min kära bror Jonael, låt inte detta gräma dig. Låt det räcka för dig att dina döttrar är rena inför Mig. Därför att världen nu är rent djävulsk och sålunda ondsint rakt igenom. Har du någonsin hört talas om att man kan skörda druvor från törnbuskar och fikon från tistlar? Jag har vetat detta sedan länge och gjorde därför också en ganska livlig hänvisning till det på berget med liknelsen om skärvan i din nästas öga. Och se, detta körde nästan iväg ganska många från 
berget, eftersom de uppfattade det som om jag menade dem.
[10] Men Jag säger till dig: nu är det ännu tydligare att dina döttrar måste komma med oss, och jag skall gå mitt ibland dem. Låt därför det som är av djävulen, också förbli hos djävulen, om det inte omvandlas. Men låt oss börja nu. Jag har redan tillkännagivit allt för din fru och döttrar. De väntar  på oss. "

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Straffet för den som ljuger och förtalar

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 53; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Längs vägen talar Petrus igen: "Nu blir jag riktigt yr av alla underverk på underverk. Nej, den som fortfarande tvivlar på  att denna Jesus från Nasaret är Jehovas sanna Son måste antingen träffats av Faraos tiofaldiga blindhet, eller också är han helt död. De sjuka är plötsligt helbrägdagjorda bara genom Ordet, den blinda ser, den döva och stumma hör och den lama kan gå. Och de med den mest hårdnackade spetälska blir så ren som om de aldrig hade syndat.
[2] Därutöver öppnar sig himlen och massor av de mest magnifika änglar seglar snabbt ned, passar upp och sköter om oss som om de inte lämnat jorden sedan den första människans framträdande. Och deras skönhet är sådan att man vid deras blotta åsyn kunde förgås av förtjusning. Och när Han talar med Sin makalösa visdom, upplever man hur dessa Jehovas härliga tjänare alla visar upp den ljuvligaste omtanke full av vördnad och den heligaste hängivenhet, men ändå lika gladlynta som svalor på sommarens skönaste dagar. Verkligen, den 
som fortfarande kan säga: ’Denna Jesus är rena rama trollkarlen’ borde slaktas som en oxe. Därför att en sådan man inte kan vara en människa utan bara ett talande djur och borde därför inte dö som en människa utan som ett tamdjur.'
[3] Medan Petrus ältar detta och inte lägger märke till vad som händer omkring honom, så klappar en av denna stads icke troende invånare honom på axeln och säger: "I så fall skall jag som en ärlig människapliktskyldigast förutspå att du kommer att dö blott och bart som en oxe. Därför att om du inte har nått det stadiet där du insett vad en riktig trollkarl mäktar med så borde du inte öppna din stora mun därerfarna och kunniga människor bor.'
[4] Petrus säger: "Berätta för mig, din grova, mörka själ. Kan dessa dina trollkarlar också bota alla de sjuka med ett ord och öppna himlen högt upp dit ingen trollkarls hand eller intellekt kan nå?”
[5] Säger invånaren från platsen: "Åh, du din dumma, blinda gallilé. Vet du inte att en riktig trollkarl kan göra en fisk eller orm ur en träbit? Alldeles nyligen fanns någon från Egypten här som kastade pinnar i vattnet vilka omedelbart blev till fisk. Men när han kastade pinnar på torra land så förvandlades de till snokar och  huggormar. Han andades sedan ut i luften och denna fylldes med gräshoppor och andra flygande insekter. Sedan tog han vita  stenar, kastade upp dem i luften varvid de förvandlades till duvor som flög iväg. Sedan tog han upp en hand full av damm från vägen, kastade upp det i vinden och titta, luften fylldes omedelbart med myggsvärmar som solen knappast kunde lysa genom. Men när han blåste på dessa myggsvärmar så kom en vind, som blåste bort dessa 
myggor som vore de ett moln. Därefter tog han oss till dammen bakom bäcken varifrån han först åstadkommit fiskar från träpinnar. Han rörde vattnet med sin spatserkäpp och se, det förvandlades omedelbart till blod, och när han vidrörde det igen blev det åter till vatten. På kvällen ropar han till stjärnorna och de flyger in i hans händer som tama duvor. Sedan ger han dem befallningar och de flyger 
tillbaka till himlavalvet. Ändå säger du: var finns den människa vars händer når upp till himlen? Men att allt detta ägde rum här kan jag vittna om med hundra vittnen. Vad säger du nu till din Guds Son från Nazareth, om vilken jag bara alltför väl känner till vems son han är och var han lärde sig allt detta?
[6] Petrus säger: "Om du faktiskt inte har bedragit oss som en krokodil med sina falska tårar, efter att ha köpt dig dina hundra vittnen för några kopparmynt, så måste också dessa många, som erkänner Jesus som Kristus, känna till något om den här trollkarlen vars underverk du berättar om för mig. Jag skall genast fråga Jonael. Det kommer att bli synd om dig om du ljugit.”
[7] Säger invånaren från platsen: "Dessa kommer inte att reda ut detta för dig eftersom de för det första inte skulle delta i sådana föreställningar av rädsla för att trollkarlarna gjorde allt detta med hjälp av djävulen, och han kunde åsamka dem mycket skada. Bara vi få modiga, som inte tror på en djävul ansträngde oss, därför att vi är lite mer bekanta med naturens krafter, och enormt förvånade övertygade vi oss själva om vad människan kan åstadkomma."
[8] Petrus säger: "Du borde förvisso vara en bra kund. Men jag säger dig att du inte kommer undan med det och inte kommer att kunna undfly ditt straff. Följ bara mig till denna stads överstepräst nu. Vi skall avsluta denna fråga inför honom."
[9] Säger invånaren från platsen: "Vad har jag med denna överstepräst att göra? Jag är gallilé, och mera grek än jude i detta fall; den här översteprästen är emellertid en trögtänkt fanatiker, trots att hans fyra äldsta döttrar på kvällen, med sin mammas samtycke, beter sig skamligt, och hänger sig åt otukt, så går historien. Vad skall jag ha en sådan idiot till? Jag värderar konst och vetenskap över allting och jag reserverar min högsta vördnad för alla äkta forskare och konstnärer, men de får inte ge  sig ut för att vara mer än vad de är.
[10] Om din verkligt intelligenta och lärda mästare inom alla slags konster och vetenskaper hade hållit sig till det han är, skulle han ha varit en av de högst ansedda bland judarna, grekerna och romarna. Men han gör sig själv till en gud och detta är väldigt dumt och hör hemma i den mörka antiken.
[11] Ni människor är emellertid ärliga och uppriktiga själar på era egna villkor. Det enda är att er kunskap och erfarenhet inte verkar gå mycket utöver fiske. Därför bör vi lämna ytterligare argument åt sidan. Du kan tro vad du vill, men du kommer inte att lura oss så lätt, för vi är bevandrade i all slags lärdom och vetenskap och inte utan en gnutta av magi, och vet därför vad vi skall tänka om din herre. '
[12] Petrus säger: ”Min vän, du försöker förgäves urskulda dig. Detta handlar inte alls om huruvida du anser min Mästare vara det här eller det där och nu med låtsad klyftighet försöker få mig att glömma att du tidigare uppgav en rutten lögn för mig. Översteprästen må för dig vara endast en fanatiker så mycket som han vill, men som en offentlig person i denna lilla stad är han förpliktad att veta om en trollkarl nyligen uppträtt här så, som beskrivits av dig. Därför att på detta beror vad jag bör tänka om min Mästare.
[13] Jag kan berätta för dig att jag och många av oss har lämnat allting, faktiskt till och med fru och barn och utan invändningar följer Honom, eftersom vi såg honom utföra handlingar, som inte någonsin skulle ha varit möjliga för någon människa, och dessutom hörde vi honom tala klokt som ingen människa någonsin talat före honom och knappast någonsin efter honom heller.
[14] Ändå gjorde du oss bekant med en annan mästare förutom min, som trots att han inte överträffar honom, icke desto mindre utför handlingar som är likvärdiga Hans, vilket bör respekteras av var och en. Allt beror helt enkelt nu på om det kan bevisas att en sådan trollkarl i verkligheten utförde de gärningar du nämnde.
[15] Om ditt vittnesmål är sant, så ger jag dig mitt hedersord på att fastän jag helt och hållet tillskriver min Mästare en rent gudomlig kraft, så skall jag ändå lämna honom omedelbart och gå hem till min familj.
Därför att jag tänker inte följa en tvivelaktig trollkarl ett enda steg till, eftersom jag fortfarande är en sann jude, och tror mer på Moses än på hundratusentals av de listigaste trollkonstnärer. Om du emellertid ljög för mig av ren illvilja, vilket jag fullt ut misstänker, bara för att misstänkliggöra min Mästare, så bevare dig, vilket jag redan varnat dig för. Du kommer att förstå att även jag, genom min gudomliga Mästares nåd, är ganska så förmögen att få vissa saker att hända men utan att presentera mig själv som någon som sysslar med trollkonster.
[16] Kom därför bara med mig till översteprästen, som just nu rådgör med din skattekollektor Matteus, som också är förpliktad att känna till något om din trollkarl, eftersom också han var ständigt här i staden och måste veta något om det.Kom därför av fri vilja eller jag ska använda våld."
[17] Säger invånaren från platsen: "Varför använda våld, eftersom jag inte känner för det? Titta dig bara omkring, det finns hundratals bakom mig. Du skulle bara våga lägga hand på mig så får du se vad som händer."
[18] Petrus säger: "Jag ska inte lägga hand på dig på det sätt som du tidigare oförsiktigt lade hand på mig, men du kommer ändå att få en överhalning. Massor av änglar färdas med oss, vilka du inte verkar se. Det behövs bara en fingervisning så kommer de omedelbart att få dig dit som jag vill ha och måste ha dig.
[19] Säger invånaren från platsen: "Dessa pojkar klädda i vitt kommer inte att vara dina änglar? Ha, ha, ha! Tja, om dessa är din skyddslegion då delar vi bara ut några krokar så sprids du och dina skyddspojkar utanför stadsmuren."
[20] Denna kommentar får Petrus att bli ganska utom sig och han uppmanar genast en av ungdomarna att bestraffa honom. Men den unga säger: "Jag är helt och fullt för detta, så länge som det är Herrens vilja, men Herren har inte givit mig någon vink än, och därför kan jag ännu inte fullgöra   din önskan. Men om Han vill detta så skall jag handla.”
[21] Petrus flyttar sig genast en aning framåt mot Mig och förmedlar sitt problem för Mig. Men jag sade, till och med när Jag anlände framför Jonaels hus: "Gå och hämta hit denna person".
[22] Petrus blev mycket lättnad och skyndade tillbaka och sade till den unga: "Det är hans vilja."
[23] Nu tittade den unga på den lokala invånaren och den senare började skaka och, pådriven av den unga, följde Petrus över till Mig utan protester. Men Jag tittade bara på honom, och den lokala invånaren erkände att han hade ljugit och att han aldrig hade sett en sådan trollkarl, men att han bara hade hört talas om sådana och bara ville se om denna lärjunge var fast i sin tro, och hade för övrigt inte alls menat något ont.
[24] Jag sade: "Du vill använda en andra lögn för att komma ifrån den första och är därmed av djävulen. Gå och låt honom ge dig din belöning, eftersom du är en så bra tjänare för honom.”
[25] Omedelbart kliver en ond ande fram till den lokala invånaren för att kvalfullt plåga honom. Men den lokala invånaren ger ifrån sig ett enormt galltjut: "Herre, hjälp mig, eftersom jag högljutt erkänner att jag har syndat."
[26] Men Jag säger: ”Hörde du verkligen att Jonaels fyra äldsta döttrar var horor? Bikta dig högljutt om detta, eller jag låter dig plågas till världens ände.”
[27] Den lokala invånaren säger: "Åh Herre, jag hörde aldrig det från någon, men en gång träffade jag de fyra döttrarna på kvällen när de bar vatten från Jakobs brunn och försökte förföra dem. Men döttrarna gav mig på pälsen på ett sätt som gjorde mig glad att lämna dem. Jag svor emellertid att hämnas på dem, hittade på denna skam på grund av mitt ondskefulla hjärta och spred ut ryktet överallt. Döttrarna är perfekta oskulder. Åh, herre, bara jag är ond, alla andra är goda och rena."
[28] Nu befaller Jag den onda anden att lämna den lokala invånaren. Den senare måste icke desto mindre gottgöra detta för Jonael. Han är emellertid köpman och går tillbaka och ger döttrarna tio gånger det som jag befallde honom och bad Jonael och döttrarna om förlåtelse.
[29] Men Jag säger till honom: "Gåvan ensam gottgör inte en sådan oförrätt. Gå och ta tillbaka allt ont du spridit överallt, endast på så sätt kommer du att förlåtas för dina synder. Låt det bli så nu."
[30] Den lokala invånaren lovar att omedelbart göra allt, men ber att jag friar honom i de fall främlingar nåtts av ryktet och han inte vet hur han skall kunna leta upp dessa.
[31] Men Jag säger till honom: "Gör vad som är möjligt; allt annat kommer Jag att göra och därefter skall du vara utan synd.
[32] Den lokala invånaren är nöjd med detta och ger sig av för att få allt ont han har åstadkommit ogjort.

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren med Jonael. Lärljungarna kritiserar Herren.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 54; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Efter att den lokala invånaren lämnat platsen, kallar jag tillbaka Jonaels fru och döttrar, som av rädsla hade flytt tillbaka in i huset från korridoren, när de hade sett mig med den lokala invånaren.
[2] De skyndar sig tillbaka som svar på min kallelse och skyndar sig mot mig med de vänligaste, gladaste ansikten fulla av vördnad, och tackar mig med tårar i ögonen för att Jag givit dem deras oskuld  tillbaka, vilken kastats i smutsen av den ondskefulla mannen.
[3] Jag lägger mina händer på deras huvuden, välsignar dem och ber dem att gå vid min sida hela denna dag. Men de ursäktar sig och säger: "Åh Herre, vi är inte värdiga en sådan enorm nåd. Vi är bara alltför glada om vi kan följa dig som de sista i detta stora sällskap.”
[4] Men Jag säger: "Jag känner till att ni är  verkligt ödmjuka och uppmanar er av just denna anledning att gå i närheten av Mig, varhelst jag idag skall ge mig ut på vägen i denna trakt ."
[5] Döttrarna tackar mig för en sådan ofattbar ynnest. Men Jonael frågar döttrarna och säger: "Mina kära döttrar, varifrån fick ni dessa underbara klänningar, som verkligen klär er som himmelskt mode?
[6] Först därefter blir döttrarna medvetna om att bära klänningar av den finaste brokad och på huvudet är de utsmyckade med de  värdefullaste diadem, vilket får dem att se ut som prinsessor.
[7] När alla sju blir medvetna om sådan prakt blir de helt utom sig. Deras hjärtan står i lågor av kärlek och förundran, och förvirrade på ett mycket näpet sätt kan de inte räkna ut vad som hade ägt rum med dem. Först efter att länge ha varit förvånade frågar de Jonael hur detta gick till, eftersom de inte var medvetna om att någon klätt dem i sådana kungliga kläder och diadem.
[8] Men Jonael, själv ganska förtjust över sina döttrars underbara utstrålning, säger: "Tacka honom, som välsignade er. Han har placerat det på er på ett mirakulöst sätt."
[9] Nu svärmar barnen runt omkring Mig och gråter av kärlek och glädje
och kan inte prata. Men lärjungarna bakom mig säger: "Om detta bara hade hänt inomhus. Men här framför flera tusen åskådare skapar denna sak för mycket upphetsning."
[10] Men när Jag uppfattade att de talade på detta sätt så vände jag Mig om och sade till dem: "Jag har varit med er länge, ändå gav ni aldrig Mitt hjärta den glädje, som dessa sju döttrar har gjort. Sannerligen säger Jag eder att dessa redan är på rätt väg och har tagit den bästa sidan. Om ni inte tar denna väg så kommer ni knappast att finna Mitt rikes portaler. Därför att de barn som kommer till mig på detta sätt kommer också att stanna, men de som kommer med endast smicker och beröm kommer bara att få en avbild av Mig, men Jag kommer inte att vara bland dem.
[11] Men Mitt sanna rike är faktiskt bara där jag själv befinner Mig. Förstå också detta. Men Herren är också en Herre över hela världen och behöver inte bry sig om vad som ter sig passande inför en enfaldig värld. Har ni förstått detta?
[12] Petrus svarar: "Herre, ha tålamod med vår stora enfald. Du är medveten om att vår fostran inte härrör från himlen utan från den här världen. Allt är dock destinerat att bli rätt, eftersom vi också älskar dig över allting, annars skulle vi inte ha följt dig.”
[13] Jag sade: ”Håll er därför till kärleken och bry er inte om denna värld, utan om Mig från himlen.” Med detta är lärjungarna glada och lovprisar Mig i sina hjärtan.

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Esaus slott. Den smarta köpmannen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 55; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Men vi fortsätter med vår resa och anländer efter en timma till en ren, skuggig lund som tillhör en rik affärsman i Sykar. Denna lund är försedd med massor av prydnadsföremål, små trädgårdar, bäckar och dammar med alla slags fiskar och fåglar; och i ändan av den vidsträckta lunden står ett enormt slott med massiva, befästa väggar. Detta slott hade byggts av Esau, och han bodde där när Jakob var utomlands. Det hade förstås drabbats mycket av tidens växlingar, men denna köpman kostade på det stora summor, rustade upp det helt så att det gick att bo där, och bodde ofta där med alla sina egna och så även vid detta tillfälle. Även om han till sin läggning var mycket välvilligt inställd och var i besittning av många andra egendomar, så var han ganska kinkig när det gällde denna och ängslig när han såg att alltför många människor tog sig in i den, ty han har gjort sig mycket besvär för att förfina den.
[2] När han därför plötsligt fick syn på en stor folkmassa som rörde sig genom lunden och mot befästningarna, skickade han snabbt ut sina många tjänare och arbetare för att få oss ut ur lunden, och också för att ta reda på vad vi höll på med.
[3] Men Jag sade till arbetarna: "Gå till er herre och berätta för honom att hans och er Herre låter honom veta att Han och de med Honom skall göra ett kort uppehåll här för lunch.”
[4] Arbetarna och tjänarna återvänder omedelbart till sin herre med detta budskap. Han frågar dem om de kunde räkna ut vem Jag var. Men arbetarna och tjänarna svarade: "Vi har redan berättat för dig hur han sade till oss att han var din och vår herre, så varför frågar du igen? Sju kungligt utsmyckade döttrar följer med honom, och det är en omätbar folkmassa i hans släptåg. Han skulle kunna visa sig vara en prins från Rom, och det vore därför tillrådligt att skynda till portalerna och välkomna honom i all ära."
[5] När han får höra detta säger köpmannen: ”Ta i så fall genast hit mina dyraste festkläder och låt alla se så festliga ut som möjligt, för en sådan prins måste välkomnas ärofullt.”
[6] Allt i hela slottet är nu ett spring fram och tillbaka med kockar som alla springer ikapp till skafferiet för att förflytta mängder av matnyttiga saker till köket, medan trädgårdsmästarna rusar till de stora trädgårdarna för att samla ihop all slags dyrbar frukt.
[7] Efter en stund kommer slottsherren ut, praktfullt klädd och omgiven av hundra av sina mest framstående tjänare, och bugar sig ner nästan till marken framför Mig tre gånger, välkomnar Mig i allas namn och tackar Mig för den ovärderliga nåden, ty han är ännu av den övertygelsen att Jag är en nitisk prins från Rom.
[8] Men Jag tittar intensivt på honom och frågar: ”Min vän, vilken samhällsställning anser du vara den högsta, som en människa kan inneha på jorden?”
[9] Den rika köpmannen svarar : "Herre, förlåt din högst lydiga slav, men jag kunde inte förstå din fråga, som innehöll en upphöjd visdom; var därför snäll och kom ner från din omätbart upphöjda visdom och ställ frågan på ett sätt som är begriplig för min gränslösa mentala tröghet.” (Ändå hade han förstått frågan ganska väl, men vid denna tid existerade en tokig form av artighet, som bestod i att inte förstå ens den enklaste fråga, om frågeställaren hade en upphöjd rang, för att på så sätt lyfta fram den högt ansedda personens visdom.)
[10] Men Jag säger till honom: ”Min vän, du förstod Mig ganska väl, men låtsas att inte ha förstått Mig, bara på grund av den gamla artighetsregeln, som dock redan har blivit omodern. Lägg därför denna gamla tokighet åt sidan och svara på Min fråga.”
[11] Köpmannen svarar: "Ja, om jag kanske vågar besvara din upphöjda fråga rakt ut, då anser jag själv med ditt medgivande att jag  har förstått din upphöjda fråga och mitt svar skulle därför bli att jag naturligtvis betraktar kejsaren och hans ämbete som det högsta som en människa kan inneha på jorden.
[12] Jag sade: "Men Min vän, varför motsäger du dig själv så kolossalt i ditt eget hjärta gentemot ditt eget uttalande, som låter så här: "Sanningen står högst och heligast på denna jord. Och den som bär plikten att förvalta Sanningens och Rättvisans uppgift innehar det högsta och mest upphöjda ämbetet på jorden. Ty se, detta är din levnadsregel. Hur kan du som det högsta uppge ämbetet för en kejsare, vilken, som överbefälhavare, innehar ett ämbete av brutalt våld, som definitivt inte alltid stödjer sig på Sanning och rättvisa, och sålunda motsäga dina inre övertygelser?"
[13] Nu blir den rika köpmannen förbluffad och säger efter ett tag:
"Herre, du upphöjde. Vem gav bort mitt ordspråk till dig? Jag har aldrig uttalat det högt, men självklart har jag tänkt det tusentals gånger om. Eftersom vi bara är alltför väl medvetna om att de bästa resultaten inte alltid uppnås med den enkla sanningen och att man, för att komma undan helskinnad bland människorna, ofta måste offra denna av politiska skäl.
[14] Men det verkar som om jag också i dig själv, du upphöjda furstliga son, har upptäckt en stor vän av sanning och rättvisa, och du må anse det lämpligt för mig att bemöta dig med en omhuldad sanning, eftersom herrar högre stånds aldrig vill höra sanningen och därför tycker mycket om smicker, efter vilket de endast strävar efter, och alla mänskliga rättigheter betyder ingenting för dem. Vad de än vill ha, det tar de, allra helst med tvång. Huruvida de fattiga klagar på orättvisor, nu eller tidigare, det kvittar lika för de stora som värmer sig i högaktningen. Det är därför som man måste vara politisk och tilltala dem snyggt annars blir det fängelse och galär, vilket multiplicerar mänsklighetens plåga och smärta."
[15] Jag sade: "Du har talat väl och sanningsenligt. I det här fallet är jag av
liknande åsikt, men berätta nu för mig vem du faktiskt tar mig för?”
[16] Säger köpmannen: "Herre, detta är en kitslig fråga. Om jag säger för mycket kommer jag självklart att skrattas åt, men om jag säger för lite slutar jag i soptunnan. Därför är det bättre att låta Dig tro vad du vill än att svara på den - och fördriva sin tid i fängelse med tortyr och plågor."
[17] Jag sade: 'Men om jag försäkrar dig att du inte heller behöver vara rädd, då kan du säkert svara? Därför säg rakt ut vem du tror att jag är.
[18] Svarar köpmannen: "Tja, om jag måste säga det: en prins från Rom.”
[19] Jonael bakom mig säger: "Detta torde vara alltför lite. Du måste bara gissa högre. Prins räcker inte.
[20] Köpmannen blir bestört och säger: "I slutändan, skulle det kunna vara kejsaren själv?
[21] Jonael säger: ”Fortfarande alldeles för lite; gissa därför lite högre.”
[22] Säger köpmannen: "Detta skall jag med besked låta stå för  sig själv, därför att det finns inte något högre än en kejsare i Rom."
[23] Jonael säger: "Och ändå finns det det. Sannerligen, något mycket högre. Tänk bara och säg det rakt ut. Därför att jag ser in i ditt hjärtat, och detta tilldelar kejsaren i Rom den lägsta platsen. Varför talar du annorlunda mot vad du tänker och känner i ditt hjärta? Tala därför sanning."

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Resultatet av lögn och sanning.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 56; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]
  
[1] Efter en liten stund svarar köpmannen: "Kära upphöjda gäster, här är det bäst att sätta en klämma över munnen och säga så lite som möjligt. Därför att man får aldrig - och minst av allt inför bemärkta människor - tillkännage vad man tänker och känner i sitt hjärta, eftersom dessa viktiga människor har en känslig hud som inte klarar av sanningens skarpa hugg. Det är därför särskilt farligt att komma ut med sanning framför sådana upphöjda människor. Eftersom sådana herrar är som man skulle säga, av en utmanande natur, och man måste vara mera försiktig med dem än med ormar, huggormar och basilisker, eftersom det finns exempel på detta, ja, man har ganska märkliga exempel. Låt var och en tänka vad han vill, men om han i sina affärsuppgörelser är en god patriot, så kommer han att komma överens med alla människor. Men bara tala så lite som möjligt, annars kan man lätt göra den mest obehagliga bekantskap med hantlangarna.
[2] Jag har faktiskt redan talat alldeles för mycket om sanningen. Därför håller jag mig till kejsaren nu och säger igen: det finns inget högre på jorden än kejsaren. ’Caesarum med jum, unam esse personam ". Det en kejsare vill ha utför Gud i tysthet.
[3] Därför bort med sanningen från jorden, om någon sanning existerar, det
är inte bra för mänskligheten. Hur mycket problem har inte sanningen orsakat redan, och de som lär ut detta har andats ut sin sanningsgnista antingen på korset eller under svärdet. Men den som har övergått till att ljuga har alltid lyckats rädda sitt eget skinn, om han inte från tid till annan, då hans lögn varit alltför enfaldig, tvingades att sänka blicken till fötterna. Men förutom detta hände det inte så mycket med honom, medan alla stora vänner av sanningen, med några få undantag, avlägsnades från jorden genom en våldsam död.
[4] Men om sådan belöning följer på sanningen, vilken åsna eller oxe vill då
fortfarande vara dess vän? Låt det hållas inlåst i ens bröst, som en straffånge under lås och bom, och röra sig fritt bland människorna, snarare än att man, genom att släppa straffången fri själv blir en sådan till kropp och själ, ty så länge som en kropp måste tyna bort i fängelse kan själen inte vandra över ängarna.
[5] Jag har inte heller hört talas om att sanningen någonsin medför någonting
Bra. Några exempel kommer att kasta mera ljus på detta:
[6] En tjuv arresteras som stark misstänkt och förs fram till de stränga domarna. Om han är bra på att ljuga kommer han att släppas, i brist på övertygande bevis, men om stuten talar sanning kommer han att bestraffas å det grövsta. Till djävulen sanningen.
[7] Eller någon betalar en smart affärsman för mycket pengar för vissa varor - och detta händer många gånger. Den lurade kollegan, som ägare till många andra företag och rikedom, lägger inte märke till bedrägeriet och känner sig ganska glad. Därefter kommer en vän av sanning, som upptäckte bedrägeriet, och visar den bedragna hur och i vilken utsträckning hans köpman lurade honom. Först då blir den lurade ledsen, vänder sig till domstol för att få bedragaren straffad, till stor kostnad. Bidrog denna sanning till något bra för honom? Nej, det väckte bara vrede och hämndbegär inom honom, vilket ledde till ännu större utlägg. Men bedragaren, som var skicklig på att ljuga, led bara inte någon skada genom informatörens sanning, eftersom ljugandet tog honom igenom detta, utan det placerade den förrädiska informanten bakom lås och bom för förtal. Frågan är än en gång: vilken belöning gav sanningen till dess vän?
[8] Därför bort med sanning från denna jord. Det är ensamt ansvarigt för alla människors lidanden, som Moses också säger i första boken: ”Ty den dag som du äter från sanningens träds mångfald kommer du säkert att dö." Och så förhåller det sig och förblir till denna timme. Med lögnen stiger du upp på tronen och med sanningen hamnar du i fängelse. En underbar överraskning för sanningens vänner.
[9] Gå därför och sök sanningen varhelst du vill, bara lämna mig utanför. Vadhelst som finns i mina skafferier och vad som växer i mina trädgårdar står till ditt förfogande, men det heligaste av heliga i mitt hjärta är endast mitt, som en gåva från Jehova. Men för dig och hela världen ger jag det jag har från världen, och det är världens nåd. Men Guds nåd håller jag för mig själv."
[10] Översteprästen säger: "Jag erkänner öppet att vad beträffar situationen i världen närvarande, så är din sammanfattning korrekt. Men eftersom du också nämner Moses är du utan tvivel medveten om att Moses också mottog ett bud för sitt folk där lögn eller falsk vittnesbörd är förbjuden, vilket gör sanningen obligatorisk? Om alla människor höll detta bud så erkänn: skulle det då inte vara underbart att leva på jorden?
[11] Jag säger till dig, och du måste erkänna det: allt lidande träffar mänskligheten inte genom sanning utan genom lögn och detta för att människor, med några sällsynta undantag, drabbar samman med varandra under härsklystnad och högmod. Alla vill vara förmer än sin medmänniska, och därför strävar människan på alla sätt efter att få henne själv att verka överlägsen sin medmänniska och få den svagare att tro att hon är mera förträfflig än någon annan människa.  
[12] Denna önskan att dominera leder med tiden människor till allt typer av laster, till och med till mördande och dödande, om de inte kan få hög status och erkännande från andra genom andra sätt att ljuga och bedra. 
[13] Eftersom mänskligheten som helhet därför vill verka vara bättre än den är, så återstår naturligtvis inget annat än att ständigt ljuga så mycket som möjligt för varandra, gemene man, och sanningen har därför en mycket svår tid bland dem.
[14] Om mänskligheten emellertid skulle erkänna den oändliga fördelen med sanning över lögner, vilket borde vara lätt om de aktivt skulle lyda Gud och hans heliga vilja. Då skulle de fly lögnen mera än pesten, och Guds rättfärdighet skulle då straffa lögnare med döden. Men mänskligheten, av vilka varenda en är högmodiga och härsklystna, älskar lögnen och främjar denna.
[15] Men, som man sett under årtusenden, människor  lever inte på denna
jord för evigt - deras kroppar dör inom kort, för att bli mat för maskar - utan själen måste då överlämna sig till Guds dom. Då frågar jag hur denna kommer att klara sig inför Gud, med sin högt lovprisade lögn ?
[16] Men jag för min del vidhåller att det är bättre att korsfästas för sanning i världen än att en gång få skämmas inför Gud och höra honom högtidligt förklara "Avlägsna dig från Mig för evigt".
[17] Om du nu har förstått mig på rätt sätt och därför har insett att vi är sanningens vänner, så tala då sanning och frukta inte enfaldigt att vi skulle bestraffa dig för att du talar sanning. Och berätta för oss öppet och ärligt vad du tycker om oss och nämligen om Honom som nu samtalar med mina döttrar.”

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Hur köpmannen förväntade sig Messias

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Köpmannen säger: ”Min vän, du har nu samtalat med mig uppfylld av visdom och berättat för mig det som jag bara alltför ofta har känt inom mig. Men jag kan inte förstå att du insisterar på att jag skall säga vad jag tycker om dig och i synnerhet om Honom. Det som jag från början trodde att han var sade du att han inte var, utan något mycket mer. Men hur man kan vara mer än en världens gud förstår inte jag. Endast Jehova är världsligt och andligt mer än den världsliga kejsarguden. Ändå kommer han säkert inte att vara det?
[2] Jonael säger: "Jag säger till dig att ge akt på vårt sällskap mera ingående;
kanske något kommer att stå ut, trots allt. Vad tror du om de många strålande ungdomarna som du ser i vårt sällskap? Ge akt på dem och tala sedan.”
[3] Köpmannen säger: ”Fram till nu tog jag dem för att vara kejsarens adliga spolingar, och romerska aristokraters söner, fastän med tanke på deras fina vita hud och färg, kunde de snarare vara förklädda flickor från det kaukasiska Mindre Asien. Därför att jag likväl sannerligen inte har stött på sådana oförklarligt strålande gestalter förut, trots att jag tidigare befattat mig med sådan handel med Egypten och Europa och mestadels med Sicilien och dess kända romare och deras förkärlek för sinnlighet. Kan du inte att berätta för mig varifrån de kommer? Dina döttrar är naturligtvis också i strålande skick, men i jämförelse med dessa - kunde man säga lysande gestalter - släpar de efter betänkligt. Eftersom du är bunden till att veta mer om dem än jag, snälla berätta hur och varifrån dom är.'
[4] Jonael svarar: "Det är inte min sak att berätta det utan bara en uppgift för Honom som står här mitt ibland mina döttrar. Vänd dig därför till honom. Han kommer att klargöra detta för dig."
[5] Här vänder sig slutligen köpmannen till mig och säger: "Herre, all denna
trängsel som verkar följa Dig som får sin herde, skulle Du vilja vara så snäll och berätta för mig vem jag har förmånen att prata med i din person.  Eftersom jag blev tillfrågad och bestämde mig  för högsta sociala ställning på jorden, antyddes det ändå för mig att jag hade fel. Nu jag har inget mer att säga. Var därför snäll att anse mig värdig att få reda på mera om din ställning.” 
[6] Jag sade: "Du är också en av dem som inte tror utan att få uppleva mirakler. Men när de ser dessa så säger de: Se, detta är antingen en lärjunge från esséernas skola eller en trollkarl från Egypten eller till och med från landet som bevattnas av floden Ganges, eller också är han en tjänare till Beelzebub.” Vad kan man då göra? Men om jag berättar rakt på sak vem jag är så kommer du inte tro Mig.
[7] Du gav uttryck för din åsikt och den var felaktig. Men när Jonael berättade för dig att Jag var mer än din världsliga gud, sade du: bara Jehova är större än en kejsare och i hemlighet värjer dig mot antagandet att jag skulle vara mera än en romersk kejsare, för vilken du går med på högsta rang endast av rädsla för hans världsliga makt, men som du i ditt hjärta föraktar mer än pesten och hans makt mer än gräshoppssvärmar.
[8] Men det är redan på den tredje dagen av min vistelse i Sykar, och bara en
obetydlig promenad till staden härifrån. Det skulle förvåna Mig mycket om du inte har fått nyheter om Mig från dina kollegor i staden.”
[9] Svarar köpmannen: "Åh, så det är du som är denne om vilken jag redan igår och idag fick berättat för mig att Han är Messias och som understödjer detta med fantastiska gärningar. Du förmodas att ha restaurerat Irhaels vackra gamla hus och utrustat det på ett mirakulöst och ståtligt sätt. Och jag förtaltes också om en frän predikan som du framfört från berget, vilken väckte anstöt hos många eftersom den gick helt emot Mose lagar. Nåväl, det är alltså du som är Denne?
[10] Nu är jag glad för att Du besöker mig och jag hoppas kunna lära känna
Dig bättre. Vet du att jag är inte avogt inställd till denna tanke och tror fullt och fast på att Messias skall komma och måste komma. Enligt min uppfattning skulle tiden kunna vara ungefär den rätta, eftersom trycket från romarna är nästan outhärdligt. Och varför skulle den länge förväntade Messias inte kunna vara Du? Åh, detta skulle jag godta snabbt och lätt.
[11] Om du är säker på din kraft, och sålunda vet hur du skall presentera dig själv på rätt sätt, då står jag till din tjänst med all min stora rikedom. Dessa hedniska grisar från väst kommer snart att göra rent hus med vårt fäderneland. Ty sannerligen, ända från tidiga år har jag använt all min kraft uteslutande till att samla så stor förmögenhet som möjligt för den emotsedda Messias skull, så att en stor armé av de mest stridslystna, djärvaste och listigaste krigarna kan köpas för goda löner. Jag har redan skapat kontakter med ganska många av Fjärran Österns tappraste folk, och det behövs bara några budbärare så kommer inom loppet av några få månar en fruktansvärd styrka att samlas ihop i dessa delar. Men inte mer om detta nu. I mitt högst rymliga hus kommer vi att kunna återuppta våra grubblerier.
[12] Men lunchen bör nu vara färdig för alla; kom därför alla ni, och äta och drick av hjärtans lust.”
[13] Jag sade: ”Rätt då, låt allt detta gälla till dess. Då ska vi diskutera och slutföra saker och ting. Led oss därför till din stora hall. Men de män som står längst bak lämnar här; dessa tillhör inte de Mina utan endast världen.”

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Den som oroar sig om jorden och köttet är en dåre

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 58; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Köpmannen säger: "Jag känner dem, de är tjurskalliga sykariter som är hedningar snarare än Israels barn. Men de ömkligaste bland dem är de från trakten kring galiléeiska sjön. Dessa är renodlade materiens tjänare och har inte längre någon benägenhet för någonting upphöjt och gudomligt. Det rena skådespelets hjältar. En trollkarl från Persien betyder mera för dem än Moses och alla profeterna, och en ypperlig hora från Centralasien föredras framför guld och ädelsten. Jag känner dem bara alltför väl, men för att få tyst på dem ska jag bjuda dem på kalas i sommarhuset, eftersom att inte betjäna dem skulle innebära slutet.
[2] Jag sade: "Gör vad du vill och kan, för det är mer välsignat att ge än att ta emot. Men ge i framtiden bara till de nödlidande och fattiga, och om någon vill låna pengar av dig men är rik, och det är uppenbart för dig att han kan betala dig tillbaka generöst, så låna inte ut.Ty när du väl har lånat ut till honom kommer han snart i hemlighet att bli din fiende, och du kommer att ha svårigheter att få tillbaka dina pengar och räntan.
[3] Men skulle en utblottad komma till dig och du kan se att han inte kommer att kunna betala tillbaka, låna då ut, så kommer Fadern i himlen att återgälda detta på hundratals olika sätt redan på jorden, och sedan förvandla de pengar du lånade ut till den fattiga till en stor skatt i himmelen, som väntar på dig högt ovanför graven på den andra sidan efter detta jordeliv.
[4] Jag säger till er: Allt som gjordes av kärlek på jorden förblir också gjort i himmelen för evigt, men det som blott världsliga intellekt gör kommer att slukas upp av jordens jord och inte lämna någonting till himlen. Men vad har människa för nytta av allt jordiskt arbete med dyrbarheter om hans själ tar skada?
[5] Den som oroar sig för jorden och köttet är en dåre, ty just på samma sätt som människans kött har sitt slut, så kommer det också att bli med jorden. När emellertid jordens slut en gång säkert har kommit på vilken plats skall den stackars själen ha sin boning då?
[6] Men jag säger dig att varje människa vars kropp tas ifrån honom förlorar också jorden för alltid. Och om han inte har skapat en ny Jord i sitt hjärta genom kärlek, så måste hans själ utsätta sig för vindens och molnens och dimmans nåd och fösas omkring genom evig oändlighet utan att finna någon rast eller vila, annat än i den egna fantasins falska och overkliga gestaltningar, som blir dunklare och mörkare ju längre den varar, och som så småningom omvandlas till tjockaste natt och mörker från vilken själen aldrig själv kommer att hitta ut. Därför kan du i framtiden göra som jag just har visat dig, men gör nu som du vill och kan göra."
[7] Köpmannen säger: "Du är ytterligt vis och kan ha rätt om allting, men jag håller inte helt med om utlåningen av pengar. Därför att om man har tjänat mycket pengar och inte vill se att det ligger strött omkring dött, så skulle man hellre låna ut det till en rimlig ränta än att gräva ned det så att rånare som kommer på natten inte kan ta det, när de bryter sig in i den hemliga kammaren och kistan; man kan på alla sätt ge till de fattiga ur överflödet, beroende på vad som är lämpligt, eftersom om jag ger allt bort på en gång utan att sköta om min rikedom på rätt sätt, så kommer jag snart att inte ha kvar någonting och inte kunna ge till de fattiga.”
[8] Jag sade: "Lämna det rätta sättet att sköta hushållsekonomin till Herren Gud och ge till denne, som Herren leder till dig, så kommer din rikedom inte att minska. Har du inte många stora fält och ängar och trädgårdar fulla av frukt och druvor, och dina väldiga stall fulla av oxar, kor, kalvar och får? Att idka handel med dessa skall alltid, med Guds välsignelse, helt och fullt återställa det som du har delat ut till de fattiga under året, men det som du placerar i de rikas banker återföres inte från ovan, och du kommer att vara mycket orolig för om bankerna sköter om dina pengar på rätt sätt. Gör därför så som jag har visat dig tidigare så kommer du att få ett gott och problemfritt liv, och alla de fattiga kommer att älska dig och på ett välsignat sätt tjäna dig där detta är möjligt. Och Fadern i Himlen kommer att oupphörligt  välsigna allt du gör; och se, detta kommer att vara bättre än den ständigt växande oron för räntan på banken."

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Gud skall älskas mera än fruktas.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 59; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] På väg till slottet säger köpmannen: ‘Min Herre och vän, jag ser att genom dig talar den rena, innerliga gudomliga visdomen, och gör detta med ett saktmod som jag hittills inte hört från någon mänsklig mun. Men för att leva efter din lära så krävs en stark förtröstan på Jehova, vilket jag saknar - trots min starka tro. Jag vet att det är Han som skapade allting och nu leder, styr och upprätthåller allting, men ändå kan jag inte på ett tillfredsställande sätt för min inre syn föreställa mig hur Han, som den ojämförligt högsta Anden, kunde eller ville lägga sig i personliga angelägenheter. Därför att för mig är han för upphöjt helig, så att jag knappt ens vågar uttala hans heligaste namn, än mindre förväntar jag mig att han skulle erbjuda hjälp med mina smutsiga penningaffärer genom Sin allsmäktige, heliga hand.
[2] Ändå ger jag också till de fattiga som kommer till mig, utan att hålla mig med en hund som skäller på den utblottade så att han inte närmar sig min tröskel. Det är bara denna lund, som är min älsklingslund, som jag inte tycker om att se upptrampad av främlingar och de fattiga, som ofta hänsynslöst skadar marken och nya odlingar, och som trots att de är hungriga och törstiga, inte hittar någonting där som stillar hungern eller släcker törsten. Av detta skäl har jag satt upp en fikon- och plommonodling ungefär 20 plogfåror* härifrån, avsedda för att användas av främlingar och de fattiga, de får bara inte skada träden, varför har jag placerat flera väktare där.
[3] Utifrån detta kan du förstå att jag tänker på de fattiga. Ändå skulle det vara främmande för mig att be den mest upphöjda anden att sköta om mina pengar, vare sig på jorden eller i himlen. Om Han vill göra något, och
verkligen har redan gjort det, vilket jag inte tvivlar på, så är det Hans
heligaste fria vilja. Men jag håller honom i så obegränsad vördnad att jag
knappt vågar tacka honom, eftersom det tycks för mig som att ett sådant rent materiellt tack, genom vilket jag skulle anse Honom vara av betydelse för att ha tjänat mig som en hantverkare enbart, skulle vanhelga Honom oerhört mycket. I enlighet med lagen handlar jag därför som en den mest rättfärdiga människa, ur krafter som lånats mig av Gud utan att binda oxars och åsnor käkar när de trampar ner min säd. Men den stora Anden hedrar jag bara på Hans dag. Ty det står skrivet: 'Du skall inte missbruka Herren din Guds namn.’
[4] Jag sade: "Hade jag inte känt dig för att vara en rättfärdig och högst
vördnadsfull man, så skulle Jag inte ha kommit till dig. Men se, det är inte
helt rätt av dig att frukta Honom som du faktiskt borde älska över allt annat; och därför kom jag till dig för att visa dig hur du i framtiden borde älska Gud mer än frukta Honom. På detta sätt skall Gud sedan sänka sig sedan ner till dig och kommer då i allt för dig att vara en mycket säker, kraftfull och pålitlig hantverkare.”
[*en plogfåra≈200 meter].

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

För Gud tas den rätta viljan emot som vore den själva handlingen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 60; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: 'Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?'
[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger:
"Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än 
kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’
[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.
[4] Men Jag sade till denne köpman: "Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.
[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.
[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet
för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.
[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”
[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: 'Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap - med kanske kvinnliga tjänare bland dem - men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? '
[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och
sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?
[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från - det är detta som fascinerar mig.’
[11] Jag sade: "Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi  sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”
[12] Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en
stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”
[13] Jag sade: 'Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”
[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att se
denna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder
knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från denna
påstått vackra tidigare slottvinge. ”Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Ett mirakel befriar inte anden.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 61; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”
[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”
[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”
[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”
[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael
varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”
[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”
[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom
sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”
[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”
[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.
[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är 
otroligt många gånger över.
[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt
Guds Son.”
[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall
du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.'

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren öppnar vägen till himlen för alla.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 62; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Nu säger köpmannen ingenting mera, tackar Fadern med Mig och sätter sig sedan vid ett stort bord i mitten av hallen. Jag och alla Mina lärjungar, Jonael och hans fru och döttrar, Irhael med sin make Joram, med modern till
Min kropp mellan dem, sätter sig ned vid samma bord.
[2] Detta gör köpmannen övermåttan lycklig, varför han säger: ”Herre, för att jag skall anses vara värdig Dig sittande vid det bord, som  jag satte mig ned vid, vill jag framöver ge de fattiga en tiondel av allt det som mina åkermarker producerar och betala deras skatt till romarna tio år i förväg. Efter denna tid hoppas jag dock på Gud, Din och vår Fader, att han ska befria oss från denna plåga genom Dig, o Herre, i vilket syfte jag utanför har redan erbjudit dig min fulla hjälp med alla mina resurser.
[3] Åh Herre, bara befria oss från denna pest och gör att judarna i Jerusalem återigen kommer att förena sig med oss; de har distanserat sig själva skyhögt från den gamla sanningen. Hos dem råder endast själviskhet, dominans och glitter. De tänker inte längre på Gud och det finns inget spår av kärlek till medmänniskan. De hånar Gerizim till och med när de omvandlar Jehovas tempel till ett näste för penningväxlare och månglare. Och om de anklagas för att ha plundrat Guds heligaste av heliga förbannar de och skymfar honom som vågar kalla dem vid deras rätta namn. Herre, detta måste förändras. Det kan inte förbli på detta sätt, och om det gör det, då kan ytterligare en syndaflod förväntas snart. Runt om i världen finns ingenting annat än hedningar på hedningar, ändå finns det i Jerusalem och Judéen judar, präster, leviter, skriftlärde och fariséer och penningväxlare, som är tio gånger värre än alla hedningar. Kort sagt, världen är sämre nu än på Noas dagar. Om ingen hjälp kommer med Messias, som tar upp ett flammande svärd, så måste vi uppenbarligen bygga en ny ark. Herre, gör därför vad som är i Din makt. Jag kommer alltid att stödja dig.”
[4] Till detta sade Jag: 'Kära Jairus, titta på Mina ungdomar. Jag säger till dig: Jag har ett sådant antal av dem att de inte skulle få plats på tusen gånger tusen jordglober. Ändå räcker det med bara en av dem för att förstöra hela Romarriket på tre röda sekunder. Men även om du är bättre än judarna, så delar du ändå deras totala missuppfattning om Messias och Hans rike.
[5] Messias skall verkligen upprätta ett nytt kungarike på denna jord, men - lägg noga märke till detta. Inte ett materiellt sådant under krona och spira utan rike av anden, sanningen, den rätta friheten genom sanningen, under kärlekens odelade herravälde.
[6] Världen skall emellertid uppmanas att träda in i detta rike. Om den svarar på denna uppmaning, kommer evigt liv bli dess belöning. Om den emellertid inte svarar, även om den förblir som den är, skall den icke desto mindre i slutändan få evig död som arvedel.
[7] Messias, en Människoson just nu, har inte kommit för att döma den här världen utan bara för att till kärlekens, ljusets och sanningens kungarike kalla alla dem som nu vandrar i mörker och död.
[8] Han kom inte till denna värld för att vinna tillbaka för dig vad dina fäder och kungar förlorade till hedningarna, utan bara för att  till dig ta tillbaka det som Adam förlorade för alla människor som någonsin levat eller kommer att leva på den här jorden.
[9] Fram till i dag har ingen själ som lämnat kroppen förts bort från jorden. Ett oräkneligt antal, med början från Adam ända fram till denna timme tynar bort i jordens natt. Men först nu och framgent kommer de att befrias. Efter att Jag har stigit högt upp i skyarna skall Jag öppna vägen från jorden till himlen för dem alla, och på detta sätt kommer alla att träda in i evigt liv.
[10] Ty se, detta är den uppgift som Messias skall fullgöra, och ingenting
som helst annat. Och du behöver inte kalla på dina krigare från Bortre Asien, eftersom jag aldrig kommer att behöva dem. Men andliga arbetare för Mitt rike kommer jag att behöva många, och dessa ska Jag Själv träna upp. Vissa sitter redan vid detta bord, men ganska många fler av dem kommer att göra sig redo för all kärlek och sanning.
[11] Se, det Min uppgift att åstadkomma detta. Tänk på det nu och berätta för Mig vad du tycker om en sådan Messias.”
[12] Säger köpmannen Jairus: ”Herre, det måste jag tänka över grundligt.
[13] Eftersom ingen har ännu hört talas om den här typen av Messias. Men
jag tror att en sådan Messias skulle vara till liten nytta för världen. Därför att
så länge som världen lämnas så som den är, så skall den förbli en obehaglig
fiende till allt andligt. Men jag ska nu ytterligare tänka över det.”

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net