87. Jesus smörjes av Maria. Judas första förräderi.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 25; kap. 87; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När vi efter Judas tal alla sitter tysta runt omkring, var och en upptagen av sina egna tankar, öppnades dörren och Maria, Lazarus syster, klev in. Tittandes rakt på Mig, kom hon fram till mig, utan att bry sig om de andra. I det att hon sjönk ner vid mina fötter täckte hon dem med kyssar. Sedan tog hon och öppnade en flaska dyrbar olivolja¹ och smörjde in mina fötter med oljan och torkade dem sedan med sitt långa hår. Medan hon gjorde detta så grät hon ljudligt och bönföll mig med bevekande röst att tillåta denna smörjning.

[2] Det är lite känt att endast högt uppsatta personer kan tillåta sig en sådan lyx; ty just på samma sätt som täta tvättningar av fötterna var en absolut nödvändighet vid en tid då användandet av skor försmåddes av majoriteten av de fattiga så var också tät insmörjning av fötterna nödvändig för att bibehålla hudens smidighet.

[3] Olivolja hade speciella stärkande egenskaper liksom en härlig lukt och var mycket uppfriskande men var ändå på grund av dessa speciella egenskaper så dyrbar att en tvättning av fötterna på sådant sätt var en utomordentlig lyx endast förbehållen de mycket rika.

[4] Hela huset blev också fyllt av lukten av olja, vilket var ett bevis på dess utomordentliga kvalitet, varför Judas, som alltid tänkte i termer av pengar inte kunde låta bli att säga: “Borde man inte ha sålt smörjelsen för att ge mat till så och så många fattiga för intäkterna?! Varför skulle Herren behöva en sådan olja, då man ser att Han har förmåga att stärka sig själv när som helst också utan den ?!”

[5] Men han sade bara detta av avundsjuka eftersom Lazarus välstånd alltid var en nagel i ögat på honom och han tog ofta tillfället i akt att påpeka att de rika frossade medan rättfärdiga israeler fick lida brist.

[6] Pekande på den alltjämt knäböjande Maria svarade Jag emellertid: “Vad denna gjorde, gjorde hon av kärlek, och Jag godkänner alla offer som kommer från ett älskande hjärta. Men med denna handling stärkte hon inte bara min kropp utan fastmer min själ; ty, där så mycket kärlek ges bort skall Jag genom detta ge tillbaka än mer kärlek till mänskligheten. Genom detta har hon fått rätt att på dagen för min begravning ge mig styrkan som själen behöver för att komma igenom det värsta. Därför skall hennes handling av kärlek aldrig någonsin bli bortglömd och varhelst som du predikar mitt evangelium, skall du inte glömma detta! Lämna henne därför ifred.”

[7] Jag lyfte därefter upp den fortfarande våldsamt snyftande Maria från golvet, välsignade henne och sade: “Maria, dina synder har blivit förlåtna dig av Min Fader! För vad du gjord emot Mig, Sonen, skall jag bära vittnesbörd inför Min Fader och du skall bli belönad för det i Hans Hus tusenfaldigt och åter tusenfaldigt. 

[8] Sitt nu ner med oss, stärk din kropp och stanna mitt ibland oss; ty den som gav Mig styrka genom sin kärlek skall inte lämna Min sida!”

[9] Denna handling, som liknar Maria Magdalenas, har givit upphov till förvirring. Men det var Maria, Lazarus syster, som med den renaste kärlek älskar Mig som sin Herre och Mästare, inte med en värdslig kärlek. Därför har hennes handling en helt annan betydelse än Maria Magdalenas.

[10] Jag vände mig nu till lärljungarna och fortsatte i det att jag sade: “Den som är verkligt rik i sitt hjärta, kan ge av sin rikedom utan att därigenom bli fattig, - faktiskt, ju mer han ger, desto rikare blir han. Men den som är fattig i sig själv, från honom kommer att tas det lilla han har, ty han förlorar det genom sig själv. Ni kommer alltid att omkring er ha fysiskt och andligt fattiga människor, ge dem alltid av ert överflöd! Men ni kommer inte alltid att ha Mig och kommer snart inte längre kunna göra någonting för mig fysiskt.”

[11] Men Jag sade detta för att förbereda lärljungarna åter och återigen för Min död, ty de insåg inte hur snart detta skulle ske.

[12] Petrus frågade Mig sedan huruvida jag hade för avsikt att ta mig ned till staden för att predika i templet. När jag svarade jakande varnade han mig enträget för detta, eftersom han redan hade sett några tempeljudar på värdshuset som betraktade Mig ondskefullt och uppenbarligen konspirerade emot mig.

[13] Då sade Jag till honom: “Jag måste ta Mig dit för folkets skull och ingen kommer att hindra det; ty Jag har kommit för deras skull enbart, för att de skola bli frälsta.”

[14] När Judas hörde detta reste han sig tyst upp och gav sig av, obemärkt; och bara Jag var medveten om det.

[15] Och han gick ut till folket som hade samlats i och runt världshuset, och berättade för alla att Jag var där och att jag skulle resa in till staden i morgon. De skulle göra det känt att Frälsaren från Nasaret skulle komma till festligheterna.

[16] Bland främlingarna i staden var det många som kommit till festligheterna huvudsakligen för min skull, i den fasta förvissningen att de skulle hitta mig där. Eftersom det var väl känt att jag alltid bodde hos Lazarus, så hade dessa människor sänt ut budbärare för att ta reda på om jag var där och vad jag tänkte göra. De förstod nu genom Judas första förräderi vad jag tänkte göra och spred snart nyheterna i staden.

[17] Också han reste till Jerusalem och besökte olika värdshus och försökte övertyga främlingarna och de fast boende att möta Mig då jag imorgon skulle komma till festivalen. 

[18] Eftersom mina anhängare var talrika spreds nyheterna på mycket kort tid, speciellt eftersom det inte fanns något viktigare för folket i Jerusalem än Mitt uppträdande i staden.

[19] Medan allt detta förbereddes i staden satt vi tysta i Lazarus hus och pratade om mindre viktiga saker då Petrus slutligen märkte att Judas inte längre fanns närvarande. Efter att först ha gjort de andra bröderna uppmärksamma på detta frågade han mig därefter direkt vart Judas hade försvunnit.

[20] Jag svarade att han inte skulle oroa sig över honom. Vad denne än gjorde, så gjorde han det av egen fri vilja, och det hade ingenting att göra med lärljungarnas angelägenheter. 

[21] Han ställde därefter inga flera frågor utan gav endast uttryck för sin ilska att denne man hade fortsatt att komma tillbaka när de så ofta hoppats att inte få se honom igen.

[22] Lazarus tänkte: ”Om Herren ville ha bort honom skulle detta säkert vara lätt för honom. Men eftersom han alltid tillåter honom att vara nära honom, så måste även han ha blivit utvald för stora saker och därför får vi inte fördöma utan avstå från detta.”

¹ Gjort av en aromatisk växt från Himalaya, med röd-lila blommor.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]