100. Jesu återuppståndelse och framträdande inför lärljungarna

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 25; kap. 100; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] På Påskhögtidens tredje dag återvände gudomen och kallade till sig Människosonens kropp som omedelbart löste upp sig själv fullständigt och nu lades till som beklädnad för själen. Denna händelse sågs av de romerska vakterna som ett strålande ljus som uppfyllde håligheten i grottan och gjorde dem så förskräckta att de omedelbart sprang därifrån för att tala om att jag hade återuppstått. Stenen hade rullats bort från öppningen så att alla nu kunde se in i gravvalvet. 

[2] Soldaterna skyndade sig till Pilatus som blev högeligen förvånad. Och med en viss förtjusning rapporterade han detta till Högsta Rådet. Några medlemmar från Högsta Rådet gick omedelbart till stället och såg att platsen var tom och då de kände till folkets missnöje försökte de ängsligt skyla över vad som hänt, gav soldaterna pengar och begärde av dem att de skulle säga att lärljungarna stal liket medan de sovit. Samtidigt övertygade de dem om att de skulle gå fria från straff från Pilatus, vilken måste ge dödsstraff för sådana brott som att sova under sin vaktpost.

[3] Men Pilatus ville inte bevilja dem straffrihet och sade när en överstepräst försökte köpslå med honom: "Antingen sov soldaterna och då är de dubbelt skyldiga eftersom de sov och ljög för mig, eller också sov de inte och i så fall vill jag inte genom en lögn utsätta mig för vreden från Honom som återuppstått." 

[4] Man kunde inte komma någon vart med honom och därför gav prästerna soldaterna mycket pengar så att de kunde fly till områden långt bort, vilket de också gjorde. Därefter var historien om likstölden i omlopp och människor tror på den än idag. 

[5] Det är känt från evangelierna att jag framträdde inför många efter återuppståndelsen. Detta skedde inte bara på de anvisade platserna utan varhelst där jag hade undervisat för att visa för mina anhängare att den undervisning jag givit dem var riktig. 

[6] Jag var inte den ende som blev synlig utan många av dem som hade dött tidigare visade sig också i klara drömmar inför sina släktingar och i ett fall till och med under dagtid, för att berätta för dem om det Nya Jerusalem. Dessa fakta sammanfördes senare med dödsögonblicket och detta är förklaringen till ryktet om att många döda hade uppstått och visat sig för sina släktingar i deras hem. 

[7] Det som fortfarande är viktigt från tiden tills jag fördes bort från Olivberget skall nu beröras i korthet.

[8] Maria Magdalena var den första som såg mig. Detta skedde precis så som Johannes har beskrivit det. 

[9] Väldigt tidigt på morgonen - till och med innan Högsta Rådet hade blivit underrättat - gick Maria till graven med sex andra kvinnor för att bedja där och för att än en gång hälla ut välluktande smörjelser över kroppen för att skydda den mot förruttnelse. Men de såg att graven var tom och skyndade sig tillbaka för att berätta detta för lärljungarna. 

[10] När de hade lugnat ner sig och alla återvände för att underrätta de andra, som ännu inte visste att någonting hade hänt, så stannade Maria ensam kvar.

[11] Det har redan berättats varför jag avvisade henne med orden: 'Rör mig icke' - hennes ännu orena kärlek för mig kunde ha förintat henne om hon hade vidrört Min Varelse, som nu var rent andlig. 

[12] Johannes omtalar vidare att jag framträdde inför lärljungarna när de var tillsammans bakom lyckta dörrar. Detta gick till på följande sätt: efter att fariséerna hade spritt ut sina falska rykten, blev det snart mycken oro bland folket i Jerusalem. De flesta av dem trodde inte på tempeltjänarna därför att i motsats till deras berättelse fanns det en klar övertygelse om att detta var någonting, som man aldrig tidigare hade hört talas om: romerska soldater som så gravt försummade en plats som de hade i uppgift att vakta att graven kunde öppnas och tömmas. Alla slags kommentarer om soldaternas djupa sömn som drev gäck med denna otroliga förklaring bredde därför snart ut sig, i vilka man jämförde templets mycket djupare sömn med soldaternas. Prästerna blev väldigt ilskna över detta och försökte, när det var möjligt, att ta lärljungarna till fånga och också döda dem eftersom dessa vederlade deras lögner genom att berätta hela sanningen. 

[13] Lärljungarna kom samman för att rådslå om vad de skulle göra. Detta, som är väl känt, hände tillsammans med värdshusvärden från värdshuset på Oljeberget.

[14] Tomas var emellertid inte närvarande vid det första mötet eftersom han var i Jerusalem för att ta reda på hur det stod till där.

[15] Mitt ibland de församlade, där också Lazarus fanns, kom jag in och hälsade de närvarande och efter att först ha slagits av häpnad blev de överväldigade av glädje och flockades runt omkring mig. Denna kväll undervisade jag dem än en gång om syftet med min död liksom deras uppgift som lärare vilken de nu tog emot och också att de inte behövde vara rädda. Ty med orubblig förtröstan på mig och kärlek till mig så skulle de vara utom fara för alla förföljelser. Därför bevisade jag för dem genom mitt personliga framträdande att man är odödlig i mitt rike och de blev nu alla fullständigt fyllda av förtröstan och entusiasm i sitt hjärta. 

[16] Sedan lämnade jag dem efter att ha tillrått dem att samlas här igen efter åtta dagar och att alla skulle sopa rent framför sin egen dörr.

 [17] Efter åtta dagar hände så det beskrivna uppträdet med Tomas som också omtalats av Johannes. 

[18] Vid den tiden efter Påskhögtiden framträdde jag inför alla dem som jag hade förbindelse med för ge dem bevis på mina ord och för att stärka dem i deras önskan att sprida läran. Ingen uteslöts från detta. De som var förbittrade på judarna för min döds skull lugnades ner och de som hade börjat tvivla blev styrkta.

[19] Men det är onödigt att återigen beskriva alla dessa händelser ty förutom detta så skedde ingenting som inte alla kan föreställa sig själva. Dessa gärningar bildade bara höjdpunkten på deras tro, men ingen utvidgning av min lära ägde rum på grund av detta. 

[20] Så ger till exempel historien om de två lärljungarna i Emmaus en ganska riktig bild av alla dessa händelser som hände på liknande sätt. Det är också skälet till att de fördes vidare. 

[21] Det som hände på Gallilée-sjön syftade emellertid till att lyfta upp och stärka Petrus som led outsägligt av vetskapen om att han hade förnekat mig. Det var därför som han sattes på prov genom vilket han kunde förvandla sin tro i handling. När lärljungarna befann sig på fartyget, kände igen mig och berättade detta för Petrus så kastade han sig omedelbart i sjön för att förkorta vägen till mig. Denna tillit renade honom från ännu vidhäftande orenheter, ty var och en som har erkänt mig borde söka den kortaste vägen till mig genom brottsjön.  

[22] Därför överensstämmer hans trefaldiga förnekande med frågan som ställdes tre gånger: 'Älskar du mig?'

[23] I denna händelse ligger en betydelsefull överensstämmelse [fördold] som var och en som läser detta verk med sitt hjärta och inte bara med sitt förnuft kan uttyda för sig själv. Låt därför var och en undersöka själv och se om han kan klara ut denna överensstämmelse. 

[24] Lärljungarna satte genast igång med att ordna upp allting hemma hos sig. Jag gav dem besked om att samlas igen vid en särskild tidpunkt hos värdshusvärden och så skedde också. Detta var den fyrtionde dagen efter Påskhögtiden, liknande de fyrtio dagarna i öknen, vilka de alla behövde för att förbereda sig. 

[25] Alla som stod mig nära kom och jag trädde återigen in mitt ibland dem och ledde dem till Olivbergets topp varifrån man hade en panorama utsikt. Där samlade jag apostlarna runt omkring mig. De andra lärljungarna stod i en vid cirkel runt oss. Än en gång förmanade jag dem alla att bestämt hålla fast vid mig och min lära. Jag uppmanade också mina lärljungar att färdas överallt och predika evangeliet i mitt namn. Därefter tog jag farväl av dem och förklarade att de inte längre skulle kunna se mig fysiskt men skulle vara i kontakt med mig i andligt avseende.

[26] Sedan välsignade jag dem, och försvann snart från deras mitt. 

[27] Med detta har allting, som rör mitt jordeliv och som beskådats på jorden, blivit granskat och tillförlitligt nedtecknat.

[28] En stort del saknas emellertid fortfarande, nämligen vad som hände i den andliga världen. Världen är ännu alltför omogen för att förstå detta och också de få som tror på mina omedelbara ord kan fortfarande inte tillgodogöra sig det. Men den tiden kommer att komma och den är inte alltför långt borta, då människorna kommer att återvända till en mera äkta andlig känsla. Då kommer också den tid att ha kommit då också detta avslöjas och så kommer också att ske. 

[29] Låt därför var och en vara nöjd med det som erbjudits och följa min lära så att denna tid snart kommer att vara mycket nära förestående, ty nationerna skall komma närmare varandra och jorden skall bli en fredens plats. Amen.        

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]