Det gudomliga kärleksvinets goda effekt.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 63; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Alla äter och dricker och till och med Jairus själv, uppfylld av tankar, äter och därjämte också festar om ganska så duktigt. Helt förvandlad till kärlek genom det glödande himmelska kärleksvinet, säger han till mig: 'Herre, en viktig tanke slog mig just. Om det vore möjligt skulle jag vilja få vinstockar från vars druvor jag kunde göra vin av denna karaktär. Därför att med sådant vin i mina källare kommer jag fylla upp världen med ingenting annat än kärlek över kärlek. Jag upplevde det med mig själv. Normalt är jag naturligtvis en människa med en speciell förkärlek för vad som är bra, rätt och trevligt, men jag kan inte säga att jag på något vis har lagt märke till någon speciell kärlek till mänskligheten.

[2] Fram till nu handlade jag alltid utifrån ett slags själv-påtvingad rättfärdighet, som jag föreskrev för mig själv i enlighet med min kunskap om lagen. Det berörde mig lite huruvida en lag är bra eller dålig. Jag ville aldrig grubbla över sådant. Mitt motto var, lag är lag, vare sig den är Guds eller Cæsars. Om denna kan resultera i straff måste man följa den av eget intresse för att undvika dåliga konsekvenser. Men om en lag inte får några påföljder så är det inte på något sätt en lag utan bara ett gott råd, som man kan följa, utan lagstadgad skyldighet.

[3] Det kan naturligtvis vara skadligt att inte följa goda råd, och sorgligt nog nästan te sig som en laglig bestraffning, men ändå är vägran att ta emot goda råd fortfarande inte synd av det slag då mängder av andra människor kan påverkas snarare än främst den individ som inte accepterar det goda rådet. Men om rådet är dåligt då syndar jag uppenbart grovt genom att godta det.

[4] Men med lagen är det annorlunda. Om denna är bra eller helt igenom dålig, måste jag ändå stå ut med den just för att så är lagen. Det är ovidkommande om jag inte lyder den eftersom jag tycker att den är dålig, jag syndar antingen mot Gud eller mot härskaren, och jag kommer att straffas av båda. Ur detta framgår klart och tydligt att jag är laglydig inte på grund av kärlek utan har en inre motvilja mot lagligt tvång. Nu när jag har druckit detta härliga druv-vin från himlen ser jag emellertid ingenting annat än kärlek överallt och kunde omfamna och kyssa hela världen.

[5] Dessutom ser jag en liknande effekt på alla som drack av detta verkligt himmelska vin. Därför skulle jag vilja anlägga en stor vingård från dessa vinstockar och låt hela mänskligheten dricka av detta vin, och då skulle de förvandlas till kärlek på kort tid, så som jag ser det. Om det därför vore möjligt att förse mig själv med sådana vinstockar så skulle jag vara den lyckligaste människan på Guds goda och vackra jord.”

[6] Jag sade: "Vinrankor, som skulle ge dig sådant vin, kan jag tillgodose dig med ganska lätt. En sådan förmodad inverkan på mänskligheten kommer du emellertid inte att kunna åstadkomma. Och det beror på att detta vin faktiskt upplivar människans kärlek, men endast under förutsättning att denna redan finns i människan. Där det emellertid inte finns någon kärlek utan bara ondska i människans hjärta, där upplivas bara det onda i honom på samma sätt som kärleken var i dig, och han blir då bara förvandlad till en fulländad djävul, och kommer att gå omkring och göra ont lika entusiastiskt som du vill göra gott.

[7] Därför måste man vara uppmärksam på vem man vill servera för att få njuta av detta vin. Men jag tänker icke desto mindre låta dig få ha en vingård med dessa vinstockar, men var högst uppmärksam på vem du vill skall dricka sådant vin. Sanningen är att mycket gott kan göras genom att ge liv åt kärleken. Ändå är det bättre att detta livas upp av Guds ord eftersom detta kommer att hålla i sig medan det med förtärandet av detta vin bara varar ett tag och sedan försvinner som själva vinet. Håll detta väl i minnet annars kommer du att göra mycket ont istället för gott.”

[8] Säger köpmannen Jairus om detta: ”Herre, i så fall skulle det inte vara någon mening med att driva upp en sådan vingård. För man kan inte veta om en person hyser gott eller ont inom sig när man överlämnar sådant vin till dem, och man kan dessutom hamna i en besvärlig situation när man genom att vilja ge liv åt någons kärlek bara skulle ge liv åt dennes ondska. Nej, nej, i det fallet skulle jag sannerligen lämna uppförandet av en sådan vingård väl åt sitt öde.”

[9] Jag sade: "Det är samma sak för mig. Jag ska göra för dig vad du än önskar. Men jag säger till dig: varje sorts vin som odlats på jorden har mer eller mindre en liknande egenskap. Låt bara olika människor dricka från dina egna produkter ungefär den mängd du redan har druckit av mitt himmelska vin, så kommer du att se hur vissa helt övergår till kärlek medan andra blir rasande och slåss med knytnävarna, till den grad att man måste binda fast dem med rep. Men om redan jordiskt vin framkallar sådana reaktioner, så mycket mer det himmelska vinet.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens vilja är änglarnas kraft.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’

[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vad

som verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”

[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans med

ditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,

som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.

[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”

[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”

[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och ska

inte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”

[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt att

begå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag     skall i alla fall behålla två.”

[8] Jag sade: "Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”

[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas 

i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”

[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”

[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?" Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: 'Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.

[12] Men de två ungdomarna sade: 'Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”

[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.

[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herren

säkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.

[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”

[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”

[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Anklagad och förklarad oskyldig.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 65; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart men ber också ungdomarna att följa med honom.

[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”

[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vad satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad kunde det ha satt i rörelse hos dem?”

[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som dig själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se ill att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”

[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.

[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter en avskild del av romerska

legosoldater och skurkar oss, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”  

[7] Jag sade: 'Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom den skamlösa lögnen hos ett gäng missunnsamma. Men jag säger er att det inte finns ett sant ord i detta. Om du kunde låna ditt öra så villigt till en lögn så låna den desto mer till den öppna sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga svartsjuka människors skamlösa lögn i staden.”

[8] Säger befälhavaren: ”Dessa är fåfänga ursäkter och räknas inte inför mig. Bara genom att stå inför anklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför hastigt och lustigt till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”

[9] Jag sade: "Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman för dig. Gå dit och se om du upptäcker något spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din orättvisa domstol så kan vi svara dig med lämpligt våld tillbaka och så skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att det inte finns någon skuld här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”

[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om 

att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först 

ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så smart att ingen kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och sprider ut sig i försöken att fånga ungdomarna, eftersom de verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll och förstör det på så sätt.

[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du att kasta dig över och hugga 

mig med nu då? ”Befälhavaren säger vansinnig av vrede: 'Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapporterar detta till Rom och titta sedan på ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är detsamma. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”

[12] Men Jag pekar på hur hans soldater och banditer, ihopbundna av rep drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att skona honom från sådan förnedring.

[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen,

och dessa gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande angelägen om att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig kunna vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.

[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”

[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”

[16] Säger en biträdande: "Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren:” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan ett svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte bättre med en hårsbredd. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Vad, är du utan vapen också ?! Det här är otäckt.

Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”

[17] Jag sade: "Där borta, mitt på dagen, ligger era vapen, under det höga Ceder-trädet. Gå och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med era

vapen som utan dem. ”Med detta rör de sig mot där deras vapen vilar.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Botandet av den förlamade nära byn.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 66; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.] 

[1] Vi trycker ändå på österut och når snart en liten by, på cirka tjugo furlongs (*) avstånd från slottet. Hela samhället rusar glädjefullt ut för att möta oss, och frågar mjukt vad de kan göra för oss. Men Jag säger: 'Har ni inte sjuka bland er? De bekräftar det och säger: 'Ja, vi har en som lider fullt ut av gikt."

[* 1 furlong ≈ 200 m]

[2] Jag sade: ”För hit honom då, så att han kan bli hel. En av dem säger: 'Herre, det här kommer att bli svårt. Denna lidande person är så förlamad att han inte har kunnat lämna sin säng på nästan tre år, och hans sängen är svår att flytta, eftersom den är fastgjord i marken. Skulle du vara beredd att gå och träffa honom? Jag sade: ”Eftersom sängen är svår att flytta, varför rullar ni inte in den sjuka i en matta och tar med honom hit.” Som svar skyndar sig flera av dem till huset där den som drabbats av gikt ligger, lindar in honom i en matta och tar honom till Mig på gatan och säger: ”Herre, här är den stackars lidande personen.”

[3] Men Jag frågar den sjuka om han tror att Jag kan hela honom. Den sjuka slänger en blick på Mig och säger: 'Kära vän, du ser verkligen ut som om du kunde. Du verkar verkligen vara en riktig healer. Jovisst, jag tror på det.'

[4] På detta sade Jag: ”Stig nu upp och gå då. Din tro hjälpte dig, men se upp med en viss synd från och med nu, så att du inte återfaller till gikt, vilket skulle vara mer akut andra gången än nu.”

[5] Och den sjuke reser sig genast upp, tar upp mattan och går. Då han först då inser att han är helt botad, faller han ner på knä framför mig, tackar Mig och säger slutligen: 'Herre, i dig finns mera än mänsklig makt. Prisad vare Guds kraft i dig. Åh, välsignad är kroppen som födde dig och ännu mera välsignad är bröstet som gav dig näring.’

[6] Men Jag säger till honom: 'Och välsignade äro de, som hör Mina ord, bevarar dem i sina hjärtan och lever efter dem. Säger den sjuke: 'Herre, var kan man höra dig tala?

[7] Jag sade: 'Du känner säkert översteprästen Jonael i Sykar, som offrade på Gerizim. Se, han har Mitt ord; gå och lär från honom. ”Säger den helade:” Herre, när är han hemma? ”Jag sade: Han står här bredvid Mig. Fråga honom så kommer han att berätta.'

[8] Nu vänder sig den helade till Jonael och säger: 'Jehovas högvördiga överstepräst i Gerizim, när kan jag få komma in i ditt hus? '

[9] Säger Jonael: ‘Ditt arbete har hittills bara bestått i att ligga ner, och i det tålmodiga uthärdandet av ditt lidande; därför kommer du inte att sakna någonting hemma. Res med oss ​​idag och hör. Det skall inträffa ganska många fler händelser, och i morgon skall du förstå allt.'

[10] Säger den helade: ‘Om det anses värt att resa i ett sådant samhälle, då följer jag med dig med mycken glädje. Ty, kära vän, när man var tvungen att tyna bort i en hård säng i 3 år, med ofta outhärdlig smärta, och nu genom ett gudomligt mirakel plötsligt blir läkt från den otäcka sjukdomen, då uppskattar man hälsan. Och vilken glädje ger det inte att promenera omkring med raka lemmar. Det är därför som jag skulle vilja göra som en David - dansa och hoppa framför dig, och med stora jubelrop prisa Herrens stora godhet.’

[11] Säger Jonael: ‘Gå och gör så, så att det inför våra ögon skall  uppfylla sig själv, som det står skrivet från Herren: ”Då ska den lama mannen skutta omkring som ett rådjur ”(Jesaja 35: 6).

[12] Med detta kastas den helade av från mattan och förflyttar sig snabbt framför sällskapet och börjar hoppa och jubla, utan att låta någon hindra honom i hans glädje. Ty de romerska legosoldaterna och bovarna tillsammans med deras ledare, som var utspridda till en sidospår av de två änglarna vid slottet, stör hans glädje efter bara två eller tre furlonger och frågar honom vad han håller på med. Men utan att låta sig själv bli förlägen och utan att tyckas ta hänsyn befälhavarens fråga, säger han medan han fortfarande hoppar och skuttar: ‘När människor blir glada blir boskapen ledsen, för människans lycka betyder döden för boskapen. Var därför glad, var glad. ”Så håller den helade på. Detta irriterar befälhavaren, och han förbjuder honom att föra sådant oväsen.

[13] Men den helade säger: 'Varför förbjuda min glädje? Jag var sängbunden i 3 år med gikt. Hade du kommit till mig och sagt ”res dig upp och gå ”, och fått mig att bli frisk med ett sådan uttalande som jag är

nu, då skulle jag ha dyrkat dig på ett gudomligt sätt tillsammans med

alla dina heliga ord från din mun. Men eftersom du inte är sådan, och din makt är ett rent intet i jämförelse med min Herres, så lyder jag

min mäktiga Herre, och därför återigen var glad, var glad.'

[14] Nu förbjuder befälhavaren honom på allvar att bedriva ett sådant skådespel och hotar honom med bestraffning. Men i samma ögonblick kommer två av ungdomarna till den glade och säger: 'Låt dig inte bli  hindrad i din glädje. '

[15] När han ser de välbekanta ungdomarna, skriker befälhavaren till sin obeväpnade trupp: ‘Dra er tillbaka! Se, ytterligare två Plutos tjänare!'

[16] Vid denna befallning lade truppen benen på ryggen på ett sätt som man inte sett förut. Men den helade hoppar och jublar nu desto mer, och ropar efter att de dragit sig tillbaka: ’Var glad, var glad; när människorna är glada blir nötkreaturen ledsna! ” Sedan tystar han lite, och när han återvänder till Jonael, säger han: ’Min vän, om du inte har något emot att vi pratar medan vi går, kunde du göra mig bekant med några av denna Herres nya ord, som gav mig min hälsa? För om jag skall göra sådana Ord till min lag så måste jag känna till dem först.'

[17] Jonael säger: ‘Titta, vi närmar oss en annan by, som är en liten stad, enligt den nya romerska konstitutionen; det blir något för Herren att åter ta sig an. Men du skall ändå följa med oss in i staden; i mitt hus eller i Irhaels kommer du att få logi så länge som det behagar dig. Där ska du få bli bekant med allt. Vi är inte långt från staden nu. Denna ort som vi kommer till tillhör redan staden, enligt den nya romerska ordningen, men eftersom den huvudsakligen fungerar som en romersk fästning, avskilde de den från Sykar och omgav den med ett skyddsvärn och upphöjde den till en plats med ett eget namn. Området är inte stort, och med tusen steg vi ska ha det bakom oss. Sedan svänger vi åt vänster, och har då knappt sju furlonger kvar till Sykars byggnader. Ha därför bara lite mer tålamod så kommer dina önskemål att uppfyllas.'

[18] Säger den helade: 'Åh av Abraham, Isak och Jakob. Om det här området står under romersk ockupation då ligger vi illa till, eftersom den romerska befälhavaren för bara några ögonblick sedan måste ta till benen på det mest försmädliga sätt.’

[19] Säger Jonael: 'Detta ska vi lämna till Herren, som är med oss nu. Han kommer att reda ut allting extra bra. Men jag ser redan en avdelning krigare som är på väg mot oss med en vit flagga. På mig verkar detta vara ett bra tecken.'

[20] Säger den helade: 'Åh ja, såvida det inte är den vanliga romerska

krigslisten? Ty romerska och grekiska legioner är ytterst skickliga i denna konst.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Den nya lagen om kärlek.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 67; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]  

[1] Säger Jonael: ’Sådana knep kan ha få lite framgång hos människor, men mot Guds kraft är sådana knep till ingen nytta. Endast ren och sann kärlek åstadkommer någonting hos Gud. Allt annat är bara som agnar i den starka orkanvinden. Var därför inte orolig, eftersom Gud är med oss. Vem kan då stå emot oss?'

[2] Säger den helbrägdagjorda: ‘Ja, verkligen, du har rätt. Men Gud var utan tvekan också med Adam, ändå visste Satan hur han skulle lägga vantarna på honom med underfundig list. Och Michael måste ändå, efter en tre-dagars kamp, överlåta Mose kropp till honom. Gud är visserligen utan tvekan allsmäktig, men Satan är fylld av den värsta slags list och detta har redan åsamkat Guds folk mycket skada. Därför är försiktighet nödvändig i närheten av en tiger, så länge den lever. Först efter att den är död kan man andas fritt utan att behöva vara försiktig.'

[3] Jonael säger: 'Du måste komma ihåg att under förgången tid tillät Herren Satan att handla si eller så, ty den först skapade andens (Lucifers) frihetstest måste tillåtas få ta lång tid, eftersom han inte bara var den första, utan också den största av de skapade andarna.

[4] Men denna tid har nått ett slut och mörkrets prins kommer nu att bli avsevärt begränsad och inte längre kunna att röra sig lika fritt som tidigare.

[5] Därför, om rätt kärlek till Gud bor inom oss, skall det bli lättare att gå omkring på jorden än vad som tidigare var fallet under lagens hårda ok.

[6] Från Adam till vår tid regerade visdomens lag och sådan visdom och en stark och ovillkorlig vilja krävdes för uppfylla en sådan lag inom en själv.

[7] Men Gud såg att människorna aldrig skulle uppfylla visdomens lag

och kom därför själv till världen för att ge dem en ny lag om kärlek som de lätt kommer att kunna följa. Ty i visdomens lag lät Jehova bara sitt ljus stråla bland människorna. Ljuset var inte han själv, det flödade bara från honom till människorna på precis samma sätt som människorna har sprungit ut från honom, men ändå inte är Jehova Själv. Jehova Själv kommer emellertid till människorna genom och inom kärleken, tar andlig boning hos människan med hela sin sanning och gör därmed den skapade människan lik honom själv i allt. Då kan Satan inte längre genom sin slughet skada en människa som är beväpnad på detta sätt, ty Jehovas ande inom människan ser alltid igenom Satans knep hur dolda de än är och har alltid gott om makt för att upplösa Satans totala hjälplöshet.

[8] Profeten Elias beskrev mänsklighetens nuvarande situation, när Jehova kommer direkt till människorna i kärlek, som ett milt rassel

som passerade grottan, men Jehova fanns inte i den stora stormen och i

elden.

[9] Därför är det milda rasslet människornas kärlek till Gud och deras bröder där Jehova själv bor, medan han inte bor i visdomens storm och lagens flammande svärd.

[10] Och eftersom Jehova själv nu är med oss, för oss och bland oss, behöver vi inte frukta Satans knep lika mycket som sorgligt nog var fallet under antiken och i det förgångna; och du kan se den blodtörstiga romerska tigern i ögat ganska mycket modigare och mera obekymrat. Lade du inte märke till hur en hel legion just nu lade benen på ryggen på ett högst vanhedrande sätt inför de två ungdomarna? Ändå gör sådan ungdomar oss sällskap i stort antal och borde vi vara rädda för romare som närmar sig oss med vita flaggor? Inte ens i en dröm, säger jag, mycket mindre i verkligheten.'

[11] De helade ser förvånade ut och säger efter ett tag: "Vad sade du? Är Jehova nu ibland oss? Jag trodde denna man som hjälpte mig bara var den väntade Messias? Hur kan Jehova och Messias vara En för dig?

[12] Jag har inga problem med att förstå att Jehovas makt genom Messias skall visa sig fullkomligare än alla profeternas tillsammans, men jag skulle inte ens ha vågat tänka, än mindre uttrycka att Messias och Jehova skulle vara En. Förutom att det står skrivet att man inte ska föreställa sig att Jehova har någon likhet med någonting, och nu denna människa, som sannerligen har alla attribut av en Messias , skulle han vara Je-ho-vah själv? Detta är okej för mig, så länge det är okej för dig som överstepräst.

[13] Att Messias kunde vara en speciell Gud trodde jag direkt efter att jag helats, för enligt skriften är vi alla gudar mer eller mindre, beroende på hur Jehovas lag efterföljs. Men att Han skulle vara Jehova själv? Tja, om det är så då borde vi handla annorlunda. Han själv har läkt mig - och det betyder nu att tacka honom på ett helt annat sätt.’  

[14] Här vill han genast komma över till Mig. Men Jonael håller tillbaka honom, och råder honom att göra det när vi kommer till Sykar och den helade är nöjd med detta.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net 

Den romerske befälhavaren och att leva i enlighet med läran.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 68; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men nu hade den romerska krigs-delegationen kommit fram, och deras ledare gav Mig en skriftlig uppmaning från detta forts överbefälhavare, genom vilken denne för allmänhetens skull bönfaller Mig att inte ta någon notis om vad som hände och att övertyga sällskapet om att inte sprida ut vad som hände, därför att det skulle åsamka honom skada, men inte gynna någon. Men att det skulle gagna alla mer än att skada dem om de gjorde den romerske överbefälhavaren till en vän snarare än till en fiende. Jairus  borde också hålla tyst och vara säker på att lämnas i fred i sitt hem. Men skulle Jag i vilket fall besöka honom i hans residens eftersom han har hemliga och viktiga saker att diskutera med Mig?

[2] Mitt svar till skriftens budbärare var: ”Säg till din herre att hans önskemål skall bli tillgodosett. Men jag skall ändå inte komma till hans residens, utan om han vill tala med Mig om hemliga och viktiga spörsmål, så skall han invänta mig vid ingången till detta område, varvid Jag skall berätta för honom vad det handlar om, som han vill diskutera.

 [3] Med detta går budbäraren iväg med sitt sällskap för att framföra till sin herre allt som han hörde från Mig, och den senare  går med sina ombud omedelbart till porten för detta ställe för att invänta Mig. 

[4] Jairus frågar mig emellertid om en sådan inbjudan kan bli betrodd, eftersom han känner till denna överbefälhavares, som är överste, uttalade slughet. På detta sätt förmodas denne redan ha skickat många till den andra sidan.

[5] Jag sade: ’Käre vän, Jag känner honom också, både som han var och nu är. Ynglingarna har i honom ingjutit en respekt som är bestående och han betraktar dem som andar, och Mig som en son till deras gud Jupiter, och nu vill han ta reda på hur mycket substans det ligger i detta. Men Jag vet vad Jag skall säga till honom.’ 

[6] Jairus är nöjd med detta, även när vi kommer till porten där överbefälhavaren och hans officerare väntar på oss. Han stiger genast fram och hälsar vänligt på Mig, och dryftar genast sina angelägenheter. 

[7] Men jag var snabbare och sade: ”Min vän, Mina tjänare är inte skyddsandar, och Jag är inte på något sätt son till din Zeus. Och nu vet du allting, som du ville veta om Mig och ämnade fråga Mig.”

[8] Befälhavaren blev förbluffad över att jag öppet berättade för honom det som han endast hade tänkt, men inte antytt för någon.

[9] Efter att ha varit konfunderad över detta ett tag frågar han Mig igen: ”Om du inte är detta så säg mig vilka du och dina tjänare verkligen är. För ni måste med alla mått mätt vara mer än vanliga människor, och det glädja mig att bevilja er de rätta hedersbetygelserna”

[10] Jag sade: ”Varje människa som frågar uppriktigt och ärligt är värdig att bli besvarad på liknande sätt. Du har nu frågat mig ärligt och uppriktigt och du kommer få ett liknande svar, så lyssna därför på Mig. För det första är jag det och den, som står framför dig, nämligen en människa.  Det finns säkerligen många på jorden som ser ut som Mig, ändå är de inte människor utan bara mänskliga skal. Men ju mer fulländad en sann människa är, desto mer makt och styrka ligger i hans insikter och verkningsfulla vilja.”

[11] Befälhavaren säger: ”Kan varje människa uppnå Din fulländning?”

[12] Jag sade: ”Sannerligen, om han gör det som Jag undervisar honom om för hans fulländning”

[13] Befälhavaren ber: ”Låt mig då höra om din lära så jag skall försöka handla så”

[14] Jag sade: ”Undervisningen kunde jag säkert låta dig få, men den skulle tjäna dig litet, eftersom du inte skulle leva efter den. Ty så länge som du förblir det som du av Rom är anställd för att uträtta, kan Min lära inte bli till någon nytta för dig, såvida du inte skulle lämna allt och följa Mig, annars vore det omöjligt för dig att leva enligt Min lära”. 

[15] Befälhavaren säger: ”Ja, det skulle bli väldigt svårt. Du kunde icke desto mindre ge mig något av det grundläggande i din lära? Ty jag har redan förvärvat kunskap om många ting som jag är ganska bevandrad i, så varför skulle jag inte kunna få lite grepp om din lära? Kanske kunde jag ändå tillämpa den i viss utsträckning? 

[16] Jag sade: ”Min vän, eftersom Min lära består i att följa Mig, utan vilket man inte kan inträda i Mitt fullkomlighetens rike, hur skulle du då kunna tillämpa den?

[17] Befälhavaren säger: ”Detta låter visserligen konstigt, men det kan ligga något i det. Låt mig tänka på det en stund.”

[18] Befälhavaren funderar en stund och säger: ”Menar du med det ett fysiskt eller i princip ett moraliskt följande?

[19] Jag sade: ”Det som föredras när det gäller att följa Min lära är att, om möjligt, följa Mig kroppsligen kombinerat med att följa Min lära i moraliskt hänseende, men där det personliga följandet på grund av yrket inte är möjligt, räcker det med att samvetsgrant följa läran moraliskt. Men Jag Själv och kärlek till Mig och alla människor måste vara grunden för samvetet, annars vore moraliskt efterliknande andligen dött. Förstår du detta?

[20] Befälhavaren säger: ”Detta är oklart. Men om det är så, vad ska jag då göra med alla mina fina gudar? Mina förfäder trodde på dem. Är det rätt av mig att förbli trogen dessa förfäders tro, eller borde jag börja tro på judarnas Gud?

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Gudarnas obetydlighet. Kärlekens mysterium.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 69; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Jag sade: ”Käre vän, dina förfäder betyder ingenting, och ännu mindre de gudar som de hedrade, därför att dina förfäder har redan varit döda länge och deras gudar existerade aldrig utanför den mänskliga fantasin. Det fanns aldrig en verklighet bakom deras namn och bilder. Därför gör det verkligen inget att lämna en  högst tom tro på dina gudar, eftersom de inte kan göda din själ mer än målad mat din kropp. Det ligger därför ingenting i allt detta, som sagt, men allt i den rena sanningen och livet i och genom denna sanning. 

[2] För om du lever i lögnen då är livet självt inget annat än en lögn, och kan aldrig någonsin nå fram till en verklighet. Men om ditt liv framspringer ur sanning och är i sig självt sanning, blir allt som ditt liv då frambringar också fakta och verklighet. Ingen människa kan dock se och känna igen sanning genom lögnen, därför att för lögnen är allt en lögn. Endast för honom som är född på nytt av sanningens ande, som blir sanning inom honom själv, och detta till fullo, för denne blir även lögnen till sanning. 

[3] Därför att den som känner igen lögnen som en lögn är själv sanning i allt, eftersom han genast känner igen lögnen för vad den är, och detta är också sanning. Förstår du detta?

[4] Befälhavaren säger: ”Min vän, Du talar rätt och riktigt, och inom dig finns det djup visdom. Men den stora, härliga sanningen, var finns den, och vad är den? Är saker sanna på det sätt vi ser dem eller ser kanske en svart mans öga det annorlunda än oss? En frukt kan smaka sött och behagligt för den ene, medan den för en annan är bitter och motbjudande. Sålunda talar allsköns mänskliga stammar olika språk, vilken av dem är sant och gott? Mycket kan vara sant för någon specifik individ, men enligt min åsikt kan det inte finnas någon allmän allomfattande sanning, och om det funnes någon, visa då var och vad denna är och vad den består i.”

[5] Jag sade: ”Sannerligen, Min vän, däri ligger den gamla gordiska knut som du så väl känner till, som än så länge inte har knutits upp av någon annan än den makedoniske hjälte som du har hört talas om. 

[6] Vad du än kan se och känna med hjälp av köttet har samhörighet med köttet och dess redskap, och är på samma sätt obeständigt och förgängligt; så vad helst som är obeständigt och förgängligt, hur kan detsamma ge dig stadga för den evigt beständiga och odödliga sanningen?

[7] Det finns bara en sak i människan, och detta stora och heliga är kärlek, vilken är en verklig eld från Gud. Kärleken bor i hjärtat, inne i detta finns kärleken, och ingen annanstans finns sanning, eftersom kärleken i sig är själva grundfundamentet för all sanning i och utifrån Gud inom varje människa. 

[8] Om du vill se och känna igen saker och ting och dig själv i deras fulla sanning, då måste du se och känna igen dem enbart utifrån detta din varelses sanna grundfundament, allt annat är en villfarelse. Och människans huvud och vad som finns i detta tillhör sfär för din välkända gordiska knut, som ingen kan knyta upp endast genom att tänka. 

[9] Endast med den skärande kraften av kärlekens gnista i människans eget hjärta kan han hugga sönder denna knut, och sedan i hjärtat börja tänka, se och känna igen, och endast längs denna väg sedan nå fram till sanningen om sig själv och varje annan varelse och liv.

[10] Ditt huvud kan skapa oräkneliga gudar för dig, men vad är de för någonting? Sannerligen säger jag dig, inget annat än fåfängliga, livlösa mönster producerade av hjärnan med dess slappa mekanismer. Endast i hjärtan kommer du finna en Gud, och denne Ende är sann, ty kärleken i vilken du fann den ende sanne Guden är själv Sanning.

[11] Denna sanning kan alltså endast sökas och hittas i sanningen, men huvudet har fullgjort sin del om det har givit dig nyckeln till sanningen. Ändå kan allt som driver dig och drar dig mot kärlek bli en nyckel till sanning. Följ därför en sådan dragningskraft och starka längtan och stig in i ditt hjärtas kärlek, så kommer du att finna sanningen, som befriar dig från all förvillelse. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net