Resultatet av lögn och sanning.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 56; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

  

[1] Efter en liten stund svarar köpmannen: "Kära upphöjda gäster, här är det bäst att sätta en klämma över munnen och säga så lite som möjligt. Därför att man får aldrig - och minst av allt inför bemärkta människor - tillkännage vad man tänker och känner i sitt hjärta, eftersom dessa viktiga människor har en känslig hud som inte klarar av sanningens skarpa hugg. Det är därför särskilt farligt att komma ut med sanning framför sådana upphöjda människor. Eftersom sådana herrar är som man skulle säga, av en utmanande natur, och man måste vara mera försiktig med dem än med ormar, huggormar och basilisker, eftersom det finns exempel på detta, ja, man har ganska märkliga exempel. Låt var och en tänka vad han vill, men om han i sina affärsuppgörelser är en god patriot, så kommer han att komma överens med alla människor. Men bara tala så lite som möjligt, annars kan man lätt göra den mest obehagliga bekantskap med hantlangarna.

[2] Jag har faktiskt redan talat alldeles för mycket om sanningen. Därför håller jag mig till kejsaren nu och säger igen: det finns inget högre på jorden än kejsaren. ’Caesarum med jum, unam esse personam ". Det en kejsare vill ha utför Gud i tysthet.

[3] Därför bort med sanningen från jorden, om någon sanning existerar, det

är inte bra för mänskligheten. Hur mycket problem har inte sanningen orsakat redan, och de som lär ut detta har andats ut sin sanningsgnista antingen på korset eller under svärdet. Men den som har övergått till att ljuga har alltid lyckats rädda sitt eget skinn, om han inte från tid till annan, då hans lögn varit alltför enfaldig, tvingades att sänka blicken till fötterna. Men förutom detta hände det inte så mycket med honom, medan alla stora vänner av sanningen, med några få undantag, avlägsnades från jorden genom en våldsam död.

[4] Men om sådan belöning följer på sanningen, vilken åsna eller oxe vill då

fortfarande vara dess vän? Låt det hållas inlåst i ens bröst, som en straffånge under lås och bom, och röra sig fritt bland människorna, snarare än att man, genom att släppa straffången fri själv blir en sådan till kropp och själ, ty så länge som en kropp måste tyna bort i fängelse kan själen inte vandra över ängarna.

[5] Jag har inte heller hört talas om att sanningen någonsin medför någonting

Bra. Några exempel kommer att kasta mera ljus på detta:

[6] En tjuv arresteras som stark misstänkt och förs fram till de stränga domarna. Om han är bra på att ljuga kommer han att släppas, i brist på övertygande bevis, men om stuten talar sanning kommer han att bestraffas å det grövsta. Till djävulen sanningen.

[7] Eller någon betalar en smart affärsman för mycket pengar för vissa varor - och detta händer många gånger. Den lurade kollegan, som ägare till många andra företag och rikedom, lägger inte märke till bedrägeriet och känner sig ganska glad. Därefter kommer en vän av sanning, som upptäckte bedrägeriet, och visar den bedragna hur och i vilken utsträckning hans köpman lurade honom. Först då blir den lurade ledsen, vänder sig till domstol för att få bedragaren straffad, till stor kostnad. Bidrog denna sanning till något bra för honom? Nej, det väckte bara vrede och hämndbegär inom honom, vilket ledde till ännu större utlägg. Men bedragaren, som var skicklig på att ljuga, led bara inte någon skada genom informatörens sanning, eftersom ljugandet tog honom igenom detta, utan det placerade den förrädiska informanten bakom lås och bom för förtal. Frågan är än en gång: vilken belöning gav sanningen till dess vän?

[8] Därför bort med sanning från denna jord. Det är ensamt ansvarigt för alla människors lidanden, som Moses också säger i första boken: ”Ty den dag som du äter från sanningens träds mångfald kommer du säkert att dö." Och så förhåller det sig och förblir till denna timme. Med lögnen stiger du upp på tronen och med sanningen hamnar du i fängelse. En underbar överraskning för sanningens vänner.

[9] Gå därför och sök sanningen varhelst du vill, bara lämna mig utanför. Vadhelst som finns i mina skafferier och vad som växer i mina trädgårdar står till ditt förfogande, men det heligaste av heliga i mitt hjärta är endast mitt, som en gåva från Jehova. Men för dig och hela världen ger jag det jag har från världen, och det är världens nåd. Men Guds nåd håller jag för mig själv."

[10] Översteprästen säger: "Jag erkänner öppet att vad beträffar situationen i världen närvarande, så är din sammanfattning korrekt. Men eftersom du också nämner Moses är du utan tvivel medveten om att Moses också mottog ett bud för sitt folk där lögn eller falsk vittnesbörd är förbjuden, vilket gör sanningen obligatorisk? Om alla människor höll detta bud så erkänn: skulle det då inte vara underbart att leva på jorden?

[11] Jag säger till dig, och du måste erkänna det: allt lidande träffar mänskligheten inte genom sanning utan genom lögn och detta för att människor, med några sällsynta undantag, drabbar samman med varandra under härsklystnad och högmod. Alla vill vara förmer än sin medmänniska, och därför strävar människan på alla sätt efter att få henne själv att verka överlägsen sin medmänniska och få den svagare att tro att hon är mera förträfflig än någon annan människa.  

[12] Denna önskan att dominera leder med tiden människor till allt typer av laster, till och med till mördande och dödande, om de inte kan få hög status och erkännande från andra genom andra sätt att ljuga och bedra. 

[13] Eftersom mänskligheten som helhet därför vill verka vara bättre än den är, så återstår naturligtvis inget annat än att ständigt ljuga så mycket som möjligt för varandra, gemene man, och sanningen har därför en mycket svår tid bland dem.

[14] Om mänskligheten emellertid skulle erkänna den oändliga fördelen med sanning över lögner, vilket borde vara lätt om de aktivt skulle lyda Gud och hans heliga vilja. Då skulle de fly lögnen mera än pesten, och Guds rättfärdighet skulle då straffa lögnare med döden. Men mänskligheten, av vilka varenda en är högmodiga och härsklystna, älskar lögnen och främjar denna.

[15] Men, som man sett under årtusenden, människor  lever inte på denna

jord för evigt - deras kroppar dör inom kort, för att bli mat för maskar - utan själen måste då överlämna sig till Guds dom. Då frågar jag hur denna kommer att klara sig inför Gud, med sin högt lovprisade lögn ?

[16] Men jag för min del vidhåller att det är bättre att korsfästas för sanning i världen än att en gång få skämmas inför Gud och höra honom högtidligt förklara "Avlägsna dig från Mig för evigt".

[17] Om du nu har förstått mig på rätt sätt och därför har insett att vi är sanningens vänner, så tala då sanning och frukta inte enfaldigt att vi skulle bestraffa dig för att du talar sanning. Och berätta för oss öppet och ärligt vad du tycker om oss och nämligen om Honom som nu samtalar med mina döttrar.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Hur köpmannen förväntade sig Messias

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 57; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Köpmannen säger: ”Min vän, du har nu samtalat med mig uppfylld av visdom och berättat för mig det som jag bara alltför ofta har känt inom mig. Men jag kan inte förstå att du insisterar på att jag skall säga vad jag tycker om dig och i synnerhet om Honom. Det som jag från början trodde att han var sade du att han inte var, utan något mycket mer. Men hur man kan vara mer än en världens gud förstår inte jag. Endast Jehova är världsligt och andligt mer än den världsliga kejsarguden. Ändå kommer han säkert inte att vara det?

[2] Jonael säger: "Jag säger till dig att ge akt på vårt sällskap mera ingående;

kanske något kommer att stå ut, trots allt. Vad tror du om de många strålande ungdomarna som du ser i vårt sällskap? Ge akt på dem och tala sedan.”

[3] Köpmannen säger: ”Fram till nu tog jag dem för att vara kejsarens adliga spolingar, och romerska aristokraters söner, fastän med tanke på deras fina vita hud och färg, kunde de snarare vara förklädda flickor från det kaukasiska Mindre Asien. Därför att jag likväl sannerligen inte har stött på sådana oförklarligt strålande gestalter förut, trots att jag tidigare befattat mig med sådan handel med Egypten och Europa och mestadels med Sicilien och dess kända romare och deras förkärlek för sinnlighet. Kan du inte att berätta för mig varifrån de kommer? Dina döttrar är naturligtvis också i strålande skick, men i jämförelse med dessa - kunde man säga lysande gestalter - släpar de efter betänkligt. Eftersom du är bunden till att veta mer om dem än jag, snälla berätta hur och varifrån dom är.'

[4] Jonael svarar: "Det är inte min sak att berätta det utan bara en uppgift för Honom som står här mitt ibland mina döttrar. Vänd dig därför till honom. Han kommer att klargöra detta för dig."

[5] Här vänder sig slutligen köpmannen till mig och säger: "Herre, all denna

trängsel som verkar följa Dig som får sin herde, skulle Du vilja vara så snäll och berätta för mig vem jag har förmånen att prata med i din person.  Eftersom jag blev tillfrågad och bestämde mig  för högsta sociala ställning på jorden, antyddes det ändå för mig att jag hade fel. Nu jag har inget mer att säga. Var därför snäll att anse mig värdig att få reda på mera om din ställning.” 

[6] Jag sade: "Du är också en av dem som inte tror utan att få uppleva mirakler. Men när de ser dessa så säger de: Se, detta är antingen en lärjunge från esséernas skola eller en trollkarl från Egypten eller till och med från landet som bevattnas av floden Ganges, eller också är han en tjänare till Beelzebub.” Vad kan man då göra? Men om jag berättar rakt på sak vem jag är så kommer du inte tro Mig.

[7] Du gav uttryck för din åsikt och den var felaktig. Men när Jonael berättade för dig att Jag var mer än din världsliga gud, sade du: bara Jehova är större än en kejsare och i hemlighet värjer dig mot antagandet att jag skulle vara mera än en romersk kejsare, för vilken du går med på högsta rang endast av rädsla för hans världsliga makt, men som du i ditt hjärta föraktar mer än pesten och hans makt mer än gräshoppssvärmar.

[8] Men det är redan på den tredje dagen av min vistelse i Sykar, och bara en

obetydlig promenad till staden härifrån. Det skulle förvåna Mig mycket om du inte har fått nyheter om Mig från dina kollegor i staden.”

[9] Svarar köpmannen: "Åh, så det är du som är denne om vilken jag redan igår och idag fick berättat för mig att Han är Messias och som understödjer detta med fantastiska gärningar. Du förmodas att ha restaurerat Irhaels vackra gamla hus och utrustat det på ett mirakulöst och ståtligt sätt. Och jag förtaltes också om en frän predikan som du framfört från berget, vilken väckte anstöt hos många eftersom den gick helt emot Mose lagar. Nåväl, det är alltså du som är Denne?

[10] Nu är jag glad för att Du besöker mig och jag hoppas kunna lära känna

Dig bättre. Vet du att jag är inte avogt inställd till denna tanke och tror fullt och fast på att Messias skall komma och måste komma. Enligt min uppfattning skulle tiden kunna vara ungefär den rätta, eftersom trycket från romarna är nästan outhärdligt. Och varför skulle den länge förväntade Messias inte kunna vara Du? Åh, detta skulle jag godta snabbt och lätt.

[11] Om du är säker på din kraft, och sålunda vet hur du skall presentera dig själv på rätt sätt, då står jag till din tjänst med all min stora rikedom. Dessa hedniska grisar från väst kommer snart att göra rent hus med vårt fäderneland. Ty sannerligen, ända från tidiga år har jag använt all min kraft uteslutande till att samla så stor förmögenhet som möjligt för den emotsedda Messias skull, så att en stor armé av de mest stridslystna, djärvaste och listigaste krigarna kan köpas för goda löner. Jag har redan skapat kontakter med ganska många av Fjärran Österns tappraste folk, och det behövs bara några budbärare så kommer inom loppet av några få månar en fruktansvärd styrka att samlas ihop i dessa delar. Men inte mer om detta nu. I mitt högst rymliga hus kommer vi att kunna återuppta våra grubblerier.

[12] Men lunchen bör nu vara färdig för alla; kom därför alla ni, och äta och drick av hjärtans lust.”

[13] Jag sade: ”Rätt då, låt allt detta gälla till dess. Då ska vi diskutera och slutföra saker och ting. Led oss därför till din stora hall. Men de män som står längst bak lämnar här; dessa tillhör inte de Mina utan endast världen.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Den som oroar sig om jorden och köttet är en dåre

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 58; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Köpmannen säger: "Jag känner dem, de är tjurskalliga sykariter som är hedningar snarare än Israels barn. Men de ömkligaste bland dem är de från trakten kring galiléeiska sjön. Dessa är renodlade materiens tjänare och har inte längre någon benägenhet för någonting upphöjt och gudomligt. Det rena skådespelets hjältar. En trollkarl från Persien betyder mera för dem än Moses och alla profeterna, och en ypperlig hora från Centralasien föredras framför guld och ädelsten. Jag känner dem bara alltför väl, men för att få tyst på dem ska jag bjuda dem på kalas i sommarhuset, eftersom att inte betjäna dem skulle innebära slutet.

[2] Jag sade: "Gör vad du vill och kan, för det är mer välsignat att ge än att ta emot. Men ge i framtiden bara till de nödlidande och fattiga, och om någon vill låna pengar av dig men är rik, och det är uppenbart för dig att han kan betala dig tillbaka generöst, så låna inte ut.Ty när du väl har lånat ut till honom kommer han snart i hemlighet att bli din fiende, och du kommer att ha svårigheter att få tillbaka dina pengar och räntan.

[3] Men skulle en utblottad komma till dig och du kan se att han inte kommer att kunna betala tillbaka, låna då ut, så kommer Fadern i himlen att återgälda detta på hundratals olika sätt redan på jorden, och sedan förvandla de pengar du lånade ut till den fattiga till en stor skatt i himmelen, som väntar på dig högt ovanför graven på den andra sidan efter detta jordeliv.

[4] Jag säger till er: Allt som gjordes av kärlek på jorden förblir också gjort i himmelen för evigt, men det som blott världsliga intellekt gör kommer att slukas upp av jordens jord och inte lämna någonting till himlen. Men vad har människa för nytta av allt jordiskt arbete med dyrbarheter om hans själ tar skada?

[5] Den som oroar sig för jorden och köttet är en dåre, ty just på samma sätt som människans kött har sitt slut, så kommer det också att bli med jorden. När emellertid jordens slut en gång säkert har kommit på vilken plats skall den stackars själen ha sin boning då?

[6] Men jag säger dig att varje människa vars kropp tas ifrån honom förlorar också jorden för alltid. Och om han inte har skapat en ny Jord i sitt hjärta genom kärlek, så måste hans själ utsätta sig för vindens och molnens och dimmans nåd och fösas omkring genom evig oändlighet utan att finna någon rast eller vila, annat än i den egna fantasins falska och overkliga gestaltningar, som blir dunklare och mörkare ju längre den varar, och som så småningom omvandlas till tjockaste natt och mörker från vilken själen aldrig själv kommer att hitta ut. Därför kan du i framtiden göra som jag just har visat dig, men gör nu som du vill och kan göra."

[7] Köpmannen säger: "Du är ytterligt vis och kan ha rätt om allting, men jag håller inte helt med om utlåningen av pengar. Därför att om man har tjänat mycket pengar och inte vill se att det ligger strött omkring dött, så skulle man hellre låna ut det till en rimlig ränta än att gräva ned det så att rånare som kommer på natten inte kan ta det, när de bryter sig in i den hemliga kammaren och kistan; man kan på alla sätt ge till de fattiga ur överflödet, beroende på vad som är lämpligt, eftersom om jag ger allt bort på en gång utan att sköta om min rikedom på rätt sätt, så kommer jag snart att inte ha kvar någonting och inte kunna ge till de fattiga.”

[8] Jag sade: "Lämna det rätta sättet att sköta hushållsekonomin till Herren Gud och ge till denne, som Herren leder till dig, så kommer din rikedom inte att minska. Har du inte många stora fält och ängar och trädgårdar fulla av frukt och druvor, och dina väldiga stall fulla av oxar, kor, kalvar och får? Att idka handel med dessa skall alltid, med Guds välsignelse, helt och fullt återställa det som du har delat ut till de fattiga under året, men det som du placerar i de rikas banker återföres inte från ovan, och du kommer att vara mycket orolig för om bankerna sköter om dina pengar på rätt sätt. Gör därför så som jag har visat dig tidigare så kommer du att få ett gott och problemfritt liv, och alla de fattiga kommer att älska dig och på ett välsignat sätt tjäna dig där detta är möjligt. Och Fadern i Himlen kommer att oupphörligt  välsigna allt du gör; och se, detta kommer att vara bättre än den ständigt växande oron för räntan på banken."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Gud skall älskas mera än fruktas.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 59; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] På väg till slottet säger köpmannen: ‘Min Herre och vän, jag ser att genom dig talar den rena, innerliga gudomliga visdomen, och gör detta med ett saktmod som jag hittills inte hört från någon mänsklig mun. Men för att leva efter din lära så krävs en stark förtröstan på Jehova, vilket jag saknar - trots min starka tro. Jag vet att det är Han som skapade allting och nu leder, styr och upprätthåller allting, men ändå kan jag inte på ett tillfredsställande sätt för min inre syn föreställa mig hur Han, som den ojämförligt högsta Anden, kunde eller ville lägga sig i personliga angelägenheter. Därför att för mig är han för upphöjt helig, så att jag knappt ens vågar uttala hans heligaste namn, än mindre förväntar jag mig att han skulle erbjuda hjälp med mina smutsiga penningaffärer genom Sin allsmäktige, heliga hand.

[2] Ändå ger jag också till de fattiga som kommer till mig, utan att hålla mig med en hund som skäller på den utblottade så att han inte närmar sig min tröskel. Det är bara denna lund, som är min älsklingslund, som jag inte tycker om att se upptrampad av främlingar och de fattiga, som ofta hänsynslöst skadar marken och nya odlingar, och som trots att de är hungriga och törstiga, inte hittar någonting där som stillar hungern eller släcker törsten. Av detta skäl har jag satt upp en fikon- och plommonodling ungefär 20 plogfåror* härifrån, avsedda för att användas av främlingar och de fattiga, de får bara inte skada träden, varför har jag placerat flera väktare där.

[3] Utifrån detta kan du förstå att jag tänker på de fattiga. Ändå skulle det vara främmande för mig att be den mest upphöjda anden att sköta om mina pengar, vare sig på jorden eller i himlen. Om Han vill göra något, och

verkligen har redan gjort det, vilket jag inte tvivlar på, så är det Hans

heligaste fria vilja. Men jag håller honom i så obegränsad vördnad att jag

knappt vågar tacka honom, eftersom det tycks för mig som att ett sådant rent materiellt tack, genom vilket jag skulle anse Honom vara av betydelse för att ha tjänat mig som en hantverkare enbart, skulle vanhelga Honom oerhört mycket. I enlighet med lagen handlar jag därför som en den mest rättfärdiga människa, ur krafter som lånats mig av Gud utan att binda oxars och åsnor käkar när de trampar ner min säd. Men den stora Anden hedrar jag bara på Hans dag. Ty det står skrivet: 'Du skall inte missbruka Herren din Guds namn.’

[4] Jag sade: "Hade jag inte känt dig för att vara en rättfärdig och högst

vördnadsfull man, så skulle Jag inte ha kommit till dig. Men se, det är inte

helt rätt av dig att frukta Honom som du faktiskt borde älska över allt annat; och därför kom jag till dig för att visa dig hur du i framtiden borde älska Gud mer än frukta Honom. På detta sätt skall Gud sedan sänka sig sedan ner till dig och kommer då i allt för dig att vara en mycket säker, kraftfull och pålitlig hantverkare.”

[*en plogfåra≈200 meter].

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

För Gud tas den rätta viljan emot som vore den själva handlingen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 60; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: 'Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?'

[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger:

"Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än 

kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’

[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.

[4] Men Jag sade till denne köpman: "Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.

[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.

[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet

för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.

[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”

[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: 'Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap - med kanske kvinnliga tjänare bland dem - men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? '

[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och

sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?

[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från - det är detta som fascinerar mig.’

[11] Jag sade: "Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi  sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”

[12] Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en

stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”

[13] Jag sade: 'Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”

[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att se

denna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder

knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från denna

påstått vackra tidigare slottvinge. ”Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Ett mirakel befriar inte anden.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 61; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] När han når det första våningsplanet lägger han märke till han den tidigare nämnda slottsvingen och springer förtjust genom den öppna dörren, tittar på den stora hallen och sjunker ihop av förvåning. Men några av de vita ungdomarna går omedelbart över och hjälper honom upp och styrker honom. Efter att ha återhämtat sig något, kommer han mot Mig igen och frågar Mig med en röst som skälver av förundran: ”Åh, Herre, var snäll och berätta för mig en gång och för alla om jag är vaken eller om jag sover och faktiskt drömmer.”

[2] Jag sade: ”På det sätt som du frågar så verkar du verkligen vara mer sovande än vaken, men du är icke desto mindre vaken och det du ser är en solid verklighet. Utanför i lunden berättade du själv för Mig hur du hade hört hur jag snabbt hade rustat upp Josefs gamla hus, för närvarande bebott av Irhael som ägare. Således, om jag nu kunde återuppbygga Josefs hus, då borde jag säkert kunna förnya Esaus gamla fort?”

[3] Säger köpmannen: ”Ja, ja, det kan nu ses och är sant; men det är ändå otroligt att en människa skall åstadkomma sådana saker. Lyssna på mig, Herre, om du inte är en profet som Elias, då måste du antingen vara en ärkeängel i mänsklig form eller i slutändan Jehova själv. Eftersom sådana saker bara är möjliga för Gud.”

[4] Jag sade: ”Jo, jo, om du inte hade sett några tecken till mirakel skulle du inte ha trott mig. Nu tror du mig naturligtvis, men i en sådan tro är du inte fri i anden. Men för att du ändå skulle bli friare i anden säger jag dig: inte Jag utan dessa många ungdomar gjorde detta; sådan kraft har de från Gud Fader. Dessa kan du fråga hur de gjorde detta.”

[5] Säger köpmannen: ”Det stämmer. Jag hade redan utanför frågat Jonael

varifrån dessa härligt vackra unga varelser kom, men fick inget svar och hänvisades helt enkelt till dig. När jag kom över till dig, glömde jag konstigt nog allt om detta; Jag blev bara intresserad av Dig Själv, och vårt samtal tog en ganska annorlunda riktning. Först nu kommer det tillbaka till mig, och jag skulle vilja att du ger mig en korrekt förklaring till var dessa de fagraste ungdomar kommer ifrån.”

[6] Jag sade: ”För att inte låta dig vänta längre på svar kan Jag säga dig att detta är Guds änglar, om du kan godta det. Men om du inte vill godta detta, så ta dem för vad du vill, förutom djävulen och hans tjänare.”

[7] Säger köpmannen: ”Åh Herre, vad, vad är det som händer med mig? Tidigare frågade jag dig bara om jag verkligen är vaken eller om jag sover och drömmer, men nu frågar jag dig om jag fortfarande lever. Eftersom

sådana saker säkert inte kan äga rum på själva jorden.”

[8] Jag sade: ”Åh, förvisso lever du på jorden. Jag har öppnat din inre syn, så nu kan du också se himmelens andar. Men fråga nu inte mer, för det är dags för lunch. Allt är färdigt, så låt oss flytta över till borden.”

[9] Säger köpmannen: ‘Ja, ja, rätt så. Men jag kommer inte att kunna att äta mycket för under efter under. Nej, så sent som i morse skulle jag inte ha kunnat misstänka något liknande. Detta kom över mig alldeles för snabbt och oväntat. Det är knappt tre timmar sedan du från Sykar steg in i min lund, men vad har inte hänt sedan dess? Det mest otroliga. Och ändå är det så.

[10] Men vem andra än vittnena skall tro på det som hände, även om tusen vittnesmål bekräftade detta? Herre, Herre, Du store mästare, undervisad och vägledd av Gud Själv, jag tror det därför att jag nu ser det med mina egna ögon. Men berätta det för tusen andra så kommer de inte bara att misstro det utan bli förolämpade och kalla den som vittnar för en upprörande lögnare. För det därför inte vidare överallt, för denna sak är alltför fantastiskt bra. Vem har någonsin skådat en härlighet som den här hallen? Väggarna är som rena ädelstenar, taket guld, golvet silver, de många borden av jaspis, hyacint och smaragd, hyllorna av guld och silver, dryckeskärlen som renaste diamant och uppläggningsfaten liknar den finaste lysande rubin; bänkarna runt borden återigen är av ädel metall och möbelklädseln av djupröd siden och arom av mat och dryck som om de vore från himlen. Och allt detta på låt oss säga tre timmar. Nej, detta är 

otroligt många gånger över.

[11] Herre, du måste vara antingen Gud Själv eller åtminstone definitivt

Guds Son.”

[12] Jag sade: ”Förvisso, förvisso. Men nu till måltiden. Efter måltiden skall

du få reda på mer, men nu lägger jag inte till mer innan måltiden. Se bara de många som hungrar och törstar, eftersom det är ganska varmt idag. Låt dem därför först bli uppfriskade och styrkta, så kommer allt andligt att komma till sin rätt igen.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren öppnar vägen till himlen för alla.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 62; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Nu säger köpmannen ingenting mera, tackar Fadern med Mig och sätter sig sedan vid ett stort bord i mitten av hallen. Jag och alla Mina lärjungar, Jonael och hans fru och döttrar, Irhael med sin make Joram, med modern till

Min kropp mellan dem, sätter sig ned vid samma bord.

[2] Detta gör köpmannen övermåttan lycklig, varför han säger: ”Herre, för att jag skall anses vara värdig Dig sittande vid det bord, som  jag satte mig ned vid, vill jag framöver ge de fattiga en tiondel av allt det som mina åkermarker producerar och betala deras skatt till romarna tio år i förväg. Efter denna tid hoppas jag dock på Gud, Din och vår Fader, att han ska befria oss från denna plåga genom Dig, o Herre, i vilket syfte jag utanför har redan erbjudit dig min fulla hjälp med alla mina resurser.

[3] Åh Herre, bara befria oss från denna pest och gör att judarna i Jerusalem återigen kommer att förena sig med oss; de har distanserat sig själva skyhögt från den gamla sanningen. Hos dem råder endast själviskhet, dominans och glitter. De tänker inte längre på Gud och det finns inget spår av kärlek till medmänniskan. De hånar Gerizim till och med när de omvandlar Jehovas tempel till ett näste för penningväxlare och månglare. Och om de anklagas för att ha plundrat Guds heligaste av heliga förbannar de och skymfar honom som vågar kalla dem vid deras rätta namn. Herre, detta måste förändras. Det kan inte förbli på detta sätt, och om det gör det, då kan ytterligare en syndaflod förväntas snart. Runt om i världen finns ingenting annat än hedningar på hedningar, ändå finns det i Jerusalem och Judéen judar, präster, leviter, skriftlärde och fariséer och penningväxlare, som är tio gånger värre än alla hedningar. Kort sagt, världen är sämre nu än på Noas dagar. Om ingen hjälp kommer med Messias, som tar upp ett flammande svärd, så måste vi uppenbarligen bygga en ny ark. Herre, gör därför vad som är i Din makt. Jag kommer alltid att stödja dig.”

[4] Till detta sade Jag: 'Kära Jairus, titta på Mina ungdomar. Jag säger till dig: Jag har ett sådant antal av dem att de inte skulle få plats på tusen gånger tusen jordglober. Ändå räcker det med bara en av dem för att förstöra hela Romarriket på tre röda sekunder. Men även om du är bättre än judarna, så delar du ändå deras totala missuppfattning om Messias och Hans rike.

[5] Messias skall verkligen upprätta ett nytt kungarike på denna jord, men - lägg noga märke till detta. Inte ett materiellt sådant under krona och spira utan rike av anden, sanningen, den rätta friheten genom sanningen, under kärlekens odelade herravälde.

[6] Världen skall emellertid uppmanas att träda in i detta rike. Om den svarar på denna uppmaning, kommer evigt liv bli dess belöning. Om den emellertid inte svarar, även om den förblir som den är, skall den icke desto mindre i slutändan få evig död som arvedel.

[7] Messias, en Människoson just nu, har inte kommit för att döma den här världen utan bara för att till kärlekens, ljusets och sanningens kungarike kalla alla dem som nu vandrar i mörker och död.

[8] Han kom inte till denna värld för att vinna tillbaka för dig vad dina fäder och kungar förlorade till hedningarna, utan bara för att  till dig ta tillbaka det som Adam förlorade för alla människor som någonsin levat eller kommer att leva på den här jorden.

[9] Fram till i dag har ingen själ som lämnat kroppen förts bort från jorden. Ett oräkneligt antal, med början från Adam ända fram till denna timme tynar bort i jordens natt. Men först nu och framgent kommer de att befrias. Efter att Jag har stigit högt upp i skyarna skall Jag öppna vägen från jorden till himlen för dem alla, och på detta sätt kommer alla att träda in i evigt liv.

[10] Ty se, detta är den uppgift som Messias skall fullgöra, och ingenting

som helst annat. Och du behöver inte kalla på dina krigare från Bortre Asien, eftersom jag aldrig kommer att behöva dem. Men andliga arbetare för Mitt rike kommer jag att behöva många, och dessa ska Jag Själv träna upp. Vissa sitter redan vid detta bord, men ganska många fler av dem kommer att göra sig redo för all kärlek och sanning.

[11] Se, det Min uppgift att åstadkomma detta. Tänk på det nu och berätta för Mig vad du tycker om en sådan Messias.”

[12] Säger köpmannen Jairus: ”Herre, det måste jag tänka över grundligt.

[13] Eftersom ingen har ännu hört talas om den här typen av Messias. Men

jag tror att en sådan Messias skulle vara till liten nytta för världen. Därför att

så länge som världen lämnas så som den är, så skall den förbli en obehaglig

fiende till allt andligt. Men jag ska nu ytterligare tänka över det.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net