Gudarnas obetydlighet. Kärlekens mysterium.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 69; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Jag sade: ”Käre vän, dina förfäder betyder ingenting, och ännu mindre de gudar som de hedrade, därför att dina förfäder har redan varit döda länge och deras gudar existerade aldrig utanför den mänskliga fantasin. Det fanns aldrig en verklighet bakom deras namn och bilder. Därför gör det verkligen inget att lämna en  högst tom tro på dina gudar, eftersom de inte kan göda din själ mer än målad mat din kropp. Det ligger därför ingenting i allt detta, som sagt, men allt i den rena sanningen och livet i och genom denna sanning. 

[2] För om du lever i lögnen då är livet självt inget annat än en lögn, och kan aldrig någonsin nå fram till en verklighet. Men om ditt liv framspringer ur sanning och är i sig självt sanning, blir allt som ditt liv då frambringar också fakta och verklighet. Ingen människa kan dock se och känna igen sanning genom lögnen, därför att för lögnen är allt en lögn. Endast för honom som är född på nytt av sanningens ande, som blir sanning inom honom själv, och detta till fullo, för denne blir även lögnen till sanning. 

[3] Därför att den som känner igen lögnen som en lögn är själv sanning i allt, eftersom han genast känner igen lögnen för vad den är, och detta är också sanning. Förstår du detta?

[4] Befälhavaren säger: ”Min vän, Du talar rätt och riktigt, och inom dig finns det djup visdom. Men den stora, härliga sanningen, var finns den, och vad är den? Är saker sanna på det sätt vi ser dem eller ser kanske en svart mans öga det annorlunda än oss? En frukt kan smaka sött och behagligt för den ene, medan den för en annan är bitter och motbjudande. Sålunda talar allsköns mänskliga stammar olika språk, vilken av dem är sant och gott? Mycket kan vara sant för någon specifik individ, men enligt min åsikt kan det inte finnas någon allmän allomfattande sanning, och om det funnes någon, visa då var och vad denna är och vad den består i.”

[5] Jag sade: ”Sannerligen, Min vän, däri ligger den gamla gordiska knut som du så väl känner till, som än så länge inte har knutits upp av någon annan än den makedoniske hjälte som du har hört talas om. 

[6] Vad du än kan se och känna med hjälp av köttet har samhörighet med köttet och dess redskap, och är på samma sätt obeständigt och förgängligt; så vad helst som är obeständigt och förgängligt, hur kan detsamma ge dig stadga för den evigt beständiga och odödliga sanningen?

[7] Det finns bara en sak i människan, och detta stora och heliga är kärlek, vilken är en verklig eld från Gud. Kärleken bor i hjärtat, inne i detta finns kärleken, och ingen annanstans finns sanning, eftersom kärleken i sig är själva grundfundamentet för all sanning i och utifrån Gud inom varje människa. 

[8] Om du vill se och känna igen saker och ting och dig själv i deras fulla sanning, då måste du se och känna igen dem enbart utifrån detta din varelses sanna grundfundament, allt annat är en villfarelse. Och människans huvud och vad som finns i detta tillhör sfär för din välkända gordiska knut, som ingen kan knyta upp endast genom att tänka. 

[9] Endast med den skärande kraften av kärlekens gnista i människans eget hjärta kan han hugga sönder denna knut, och sedan i hjärtat börja tänka, se och känna igen, och endast längs denna väg sedan nå fram till sanningen om sig själv och varje annan varelse och liv.

[10] Ditt huvud kan skapa oräkneliga gudar för dig, men vad är de för någonting? Sannerligen säger jag dig, inget annat än fåfängliga, livlösa mönster producerade av hjärnan med dess slappa mekanismer. Endast i hjärtan kommer du finna en Gud, och denne Ende är sann, ty kärleken i vilken du fann den ende sanne Guden är själv Sanning.

[11] Denna sanning kan alltså endast sökas och hittas i sanningen, men huvudet har fullgjort sin del om det har givit dig nyckeln till sanningen. Ändå kan allt som driver dig och drar dig mot kärlek bli en nyckel till sanning. Följ därför en sådan dragningskraft och starka längtan och stig in i ditt hjärtas kärlek, så kommer du att finna sanningen, som befriar dig från all förvillelse. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Om kärlek saknas finns ingen sanning.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 70; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Ett exempel borde klargöra detta för dig. 

[2] Betrakta ett fall där du har underlydande, som skall straffas eftersom de har syndat emot dina lagar. Du ser verkligen till att de föreskrivna utredningarna utförs, och skall just till att få fram deras bekännelse genom alla slags kluriga frågor. Men de blånekar lika klurigt utifrån sina huvuden, som du utifrån ditt huvud ställt dina kluriga och kloka frågor. På detta sätt leder den ena lögnen till den andra, och då du inte kommer någonstans med dem dömer du dem till slut utan deras medgivanden, och bara på vittnesmål från ofta fientliga vittnen, hos vilka det inte heller finns någon sanning. Du måste således alltid ta för givet att inte ens en av tio svaranden fick en rättvis rättegång, med resultatet att den oskyldige och den skyldige delar samma öde.

[3] Alternativt, om du istället för att framträda som deras domare möter dina stackars bröder med kärlek, och väcker till liv ett kärlekssvar från deras hjärtan, så kommer dessa syndare att bemöta dig med ruelse och många tårar, och tillitsfullt och sanningsenligt bekänna hur, när och vilken synd de begick mot dig. Men låt då också straffet vara. Därför att straff är i sig inte sanning utan dess motsats, eftersom det inte härrör från kärlek utan utifrån lagens och dess givares vrede. Men vreden är i sig självt en dom i vilken det inte finns någon kärlek. Men där det inte finns någon kärlek, där saknas också sanning. 

[4] Stanna därför kvar i den rena kärleken och handla inom dess sanning och makt, så skall du finna sanning överallt, och helt klart uppfatta att det verkligen finns en universell sanning som inte bara tränger igenom denna jord utan också hela oändligheten. 

[5] Om du skulle handla mot mänskligheten på det sättet så skulle du i moraliskt avseende följa Mig på ett helt riktigt sätt, och genom en sådan efterföljd vinna evigt liv. Men om du fortsätter att vara så som du nu är, då kommer inget förutom natt och en tom, förljugen tillvaro bli din lott bortom graven, vilket är kärlekens och sanningens andes död. 

[6] Därför att detta jordeliv varar sannerligen endast en kort tid, sedan kommer oändlig evighet. Såsom du faller omkull så kommer du också att bli liggande, om äkta sanning inte har blivit levande inom dig.

[7] Nu vet du allt du behöver veta för tillfället. Men om du vill veta mera, gå då vid tillfälle för att träffa översteprästen Jonael i Sykar. Han skall för dig berätta allt som han har lärt, sett och uppdagat om Mig. Handla i enlighet med detta, så kommer du att bli salig.

[8] Befälhavaren, som har blivit helt tagen av Mitt tal, säger: ”Min vän, utifrån ditt tal att döma betraktar jag dig som den visaste av de visaste på jorden, och jag skall därför göra allt som du har rått mig till. Jag skulle nu bara vilja veta från dig själv vem du verkligen är. Ty se, trots det faktum av mitt skamfyllda nederlag mot de ynglingar som följer dig, av vilket jag inte kan komma fram till annat än att dessa ynglingar antingen är gudar eller andar från himlen, och därför är kapabla till att få mig på reträtt på ett övernaturligt sätt, erkänner jag ändå att du uppenbarligen måste vara mer än en vanlig människa enbart genom din utomordentligt stora visdom. Du har förmodligen redan avslöjat eller visat för dina många lärjungar vem du är, men du kan nu förstå att jag är helt uppriktig med min avsikt att bli en lärjunge till dig, åtminstone andligen. Berätta därför också för mig vad jag ska betrakta dig som. I grund och botten, vem och vad, och var kom du ifrån? 

[9] Jag sade: ”För det första har Jag i princip redan berättat allting för dig, och detta på ett sätt som du lätt kunde begripa om du tänkte på det, och för det andra har jag hänvisat dig till Jonael om det. När du kommer till honom ska du få reda på allt som du fortfarande saknar. Men uppehåll oss nu inte mer, för dagen går mot sitt slut och jag har fortfarande mycket att uträtta idag.”

[10] Befälhavaren säger: ”Låt mig då följa dig till staden.”

[11] Jag sade: ”Vägen är klar, och om dina avsikter är goda gör då så. Men om du fortfarande bär på någon djävulsk plan så stanna hemma, eftersom en sådan vaktstyrka inte skulle förläna dig någon välsignelse. Du har redan fått prova på Min styrka.”

[12] Befälhavaren säger: ”Detta vore mig fjärran, trots att det i dessa oroliga tider, då den mytiska punkten närmar sig då judarna från sin Gud förväntar sig en mäktig frälsare från de romerska härskarna, ens öron är fulla av judiska viskningar om att en sådan frälsare redan finns här på jorden. Därför kunde jag lätt tänka mig att du vore den frälsaren, ja, jag har verkligen redan i hemlighet trott det. Men det får vara som det vill med den saken, jag betraktar dig som den visaste bland de visa, och älskar dig därför som mänsklighetens sanna vän; därför skall sådana tankar på intet sätt hindra mig från att för sanningens sak följa dig, personligen till Sykar och andligen genom hela mitt liv, trots att jag är medveten om att jag som romare inte därigenom kommer att upprätta en triumfbåge åt mig själv. Nu har jag helt avslöjat mig själv för dig, och frågar dig än en gång om jag kan beledsaga dig. Och du säger ja skall jag göra så, och om nej, så stannar jag ”

[13] Jag sade: ”Nå då, eskortera Mig, tillsammans med de som står vid din sida, så att du har giltiga vittnen till hands.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren vittnar om Fadern.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 71; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Efter detta besked frågar jag befälhavaren om det inte finns några  sjuka på det här stället. Säger befälhavaren: ’Min vän, om du  också är bevandrad i helandets konst, bota då min fru. Därför att hon drabbades redan för ett år sedan av någon hemlig sjukdom, som ingen läkare kunnat ställa diagnos på. Kanske din djupa  visdom kunde identifiera denna sjukdom och hjälpa min fru ur den?

[2] Jag sade: 'Jag kan berätta för dig att din fru är botad. Skicka efter henne.

[3] Befälhavaren sänder omedelbart iväg en av sina tjänare, som den gladlynta hustrun möter upp redan på tröskeln och beger sig själv med honom till befälhavaren. Det senare är gränslöst förvånad och säger till mig: ”Min vän, du är en Gud."

[4] Jag sade: ‘Ni människor är då alla desamma. När ni inte ser några mirakler, så tror ni inte. Ändå är ni välsignade för att ni tror, även om detta är på grund av undren. Den som ändå inte tror trots undren som jag åstadkommer har sjunkit ner i döden.

[5] Men i framtiden skall bara de människor uppnå välsignelse som tror enbart på grund av sanningen i Mitt Ord, utan under, och lever i enlighet med det. Dessa skall då upptäcka det enda levande undret inom sig själva, som kallas evigt liv, och detta kommer ingen att kunna ta från dem.

[6] Du är nu förtjust över att jag har helat din fru genom Mitt hjärtas vilja och frågar dig själv oavbrutet: hur är det detta möjligt? Men jag säger dig: om en man skulle leva i överensstämmelse med inre ren kärlek och sedan stötte på en sådan sanning, och han inte tvivlade mera på sin sanning, kunde han sedan säga till ett av de omgivande bergen: stig upp och kasta dig i havet. Och berget skulle stiga upp och kasta sig i havet.

[7] Men eftersom ingen sådan sanning finnes i dig eller i många andra, kan du inte bara inte uträtta sådana gärningar, utan måste ovanpå detta också många gånger hals över huvud förundras över att Jag, som är helt och fullt uppfylld av en sådan sanning, utför gärningar inför dig som kan åstadkommas endast genom den innersta levande sanningens kraft.

[8] Endast inom en sådan sanning kommer tron, som hos människan är andens högra hand, att bli levande i kraft-handling och Andens arm når långt och utför stora saker.

[9] Om du genom en sådan sanning kommer att ha  tillräckligt stärkt dina andliga armar, då kommer du göra det jag nu har gjort inför dig, och dessutom kommer du att förstå att detta är mycket lättare än att lyfta en sten från marken med din kropps hand, och kasta den flera steg framför dig.

[10] Lev därför i enlighet med en sådan lära från Mig. Var sådana som gör saker och ting och var inte bara overksamma åhörare och beundrare av Mina ord, läror och gärningar, så skall ni inom er själva ta emot det som ni nu så mycket beundrar hos mig.

[11] Men allt jag visar er här gör jag inte av Min egen kraft utan av kraften från Honom som undervisade Mig innan världen fanns till. Och Han är Den som du kallar din Fader, även om du inte känner honom och aldrig har känt Honom. Men han, som du säger att han är din Fader, det är densamma som allting kommer ifrån, såsom änglar, sol, måne och stjärnor och jorden med allt i och på den.

[12] Som denna Fader emellertid undervisade Mig innan hela världen fanns till, på samma sätt undervisar jag dig, så att Fadern, som nu lever i världen, skulle bo och vittna i dig såsom i Mig om den ursprungliga rena sanningen, som kommer ur det eviga urfundamentet, som kallas kärlek till Gud, vilket faktiskt är själva Guds väsen.

[13] Därför får du inte bli alltför hänförd av de tecken som jag åstadkommer inför dina ögon, så att du inte skapar en död tro under dom som ingenting gagnar, utan lever och handlar i enlighet med vad jag lär dig. Och du skall då komma över det som du nu beundrar hos Mig och omåttligt förundras över, för ni är alla kallade till att vara fullkomliga. Nu vet du allt. Gör så, så skall du komma att inifrån kunna skönja om jag för dig talade sanning eller inte. Bevisa därför Min undervisning genom gärningen, med ihärdighet och fjärran från halvhjärtat, och först då ska du förstå om denna lära är av människan eller av Gud.'

[14] Efter denna viktiga instruktion säger befälhavaren: ‘Nu börjar det ljusna för mig. Trots de omätbara djupen av visdom i allt detta, som för oss vanliga människor till en början är svåra att begripa, ligger det ändå till slut inte så mycket i det. Ty om insikt kan uppnås genom gärningen allena, då lämnar jag alla ytterligare grubblerier över det, för att först efter att ha invigts i hela läran av Jonael skrida till handling på fullt allvar därefter. Och detta beslut står sig.’

[15] Jag sade: "Bra, min vän; om du emellertid kommer till ljuset på detta sätt, låt detta ljus också lysa över dina bröder så kommer du med detta att bereda en belöning i himlen. Men nu beger vi oss mot Sykar; ty Jag har där också ytterligare något att uträtta. Och låt oss därför gå vidare.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

2 000 år av Evangelium.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 91; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

54. Detta var nu det andra under som Jesus utförde efter att ha kommit från Judéen till Galiléen. 

[1] Följande dag i Kana sade Jag åt Johannes, som skriftligen hade dokumenterat det första tecknet vid bröllopet, att även skriftligen dokumentera detta andra tecken som utfördes på samma plats. Och detta gjorde Johannes också med få ord i åtta verser så som det står skrivet. 

[2] Matteus frågade också om även han skulle dokumentera denna händelse, men Jag sade till honom: ”Låt det vara. När vi i morgon kommer till Kafarnaum där jag återigen kommer att undervisa och utföra mirakler, då skall du uppteckna dessa. Men lägg också till i min Bergspredikan helandet av den spetälske vid Sykar, som jag helade då Jag var på väg ner från berget.’ 

[3] Matteus säger: ”Herre, såvitt jag vet blev två spetälska helade av Dig vid Sykar. Vilken av dem skall jag dokumentera?”

[4] Jag sade: ”I själva verket blev fler än två helade, men det räcker att nämna den som Jag helade vid foten av berget och som jag bad att visa upp sig för prästen Jonael, vars namn du inte behöver gå in på, och erbjuda den gåva som Moses påbjudit som ett vittnesbörd för dem. För den som inte tror på Mig efter det ena miraklet kommer inte att tro på mig om jag så utförde hundra mirakel. Dokumentera därför av de många miraklen endast det som 

jag nu berättade om för dig”.

[5] Matteus säger: ”Åh ja, Herre, nu vet jag vilket mirakel Du syftar på. Jag gjorde en anteckning om det, men skrev inte ner det i detalj. Det skall jag göra nu och börja ett nytt kapitel med detta. För jag delade upp Bergspredikan i tre kapitel och detta blir nu det fjärde.”

[6] Jag sade: ”Just nu är denna din uppställning god, men efter att jag har blivit upptagen från denna Jord till mitt eviga Kungarike, kommer du att behöva skriva ytterligare 4 kapitel, som föregår dessa. Därför kan du redan nu ge de 3 kapitlen om Bergspredikan numren 5 till 7 istället för 1 till 3, och det nya skall då bli nummer 8.”

[7] Matteus ordnade därför omedelbart sina anteckningar på detta sätt. Och nuförtiden återfinns alltså Bergspredikan inte i det första kapitlet, utan endast i de femte, sjätte och sjunde kapitlen, även om detta var det första som nedtecknades av Matteus. 

[8] Att vara bekant med detta faktum behövs också för en bättre förståelse av Matteus och Johannes Evangelier, ty bägge skrevs under Min personliga översyn. Det gäller här främst att få de två utåt sett så synbarligen olika dokumenten att harmoniera med varandra, eftersom det nästan alltid har varit fallet att även goda uttolkare av Skriften har betraktat de mirakler som verkar likartade i Matteus och Johannes som de samma, men icke desto mindre har undrat ”Hur kan det komma sig att Matteus säger si och Johannes så även om de verkar utgå från samma fakta?”

[9] Detta gav många fel som resultat och ledde inte sällan till ett fullständigt avståndstagande från Min lära så som den är nedtecknad i Evangelierna. 

[10] Här kunde man verkligen säga: ”Men varför, oh Herre, lät Du detta ske under så många sekler utan att låta någon få klarhet över det?” Avseende detta säger jag:

[11] Där Min lära är mer eller mindre accepterad gick det inte ett århundrade under vilket Jag inte valde ut och uppväckte människor till att bibringa folket fakta och den nödvändiga uttolkningen av Evangelierna. De utvalda har alltid gjort detta och även historiskt kompletterat det i dokumenten, som hade förlorats vad gäller Min lära, dels genom mänsklig oaktsamhet och dels genom olika sekteristiska kyrkvärdars och Evangeliets prästers trotsiga och inte sällan onda avsikter - men endast ytterst få accepterade det.

[12] Kyrkorna, som systematiskt hade omskapats med tiden avvisade naturligtvis detta och förklarade det för att vara ”kätteri” och ”djävulskap” därför att det inte passade deras giriga och tyranniska syfte. 

[13] Vetenskapsmän och konstnärer å andra sidan beskrev sådana fenomen som ”fantasier” och ”drömmerier” av en stackars usling som vill bli något, han också, men utan att ha förvärvat de nödvändiga karaktärsegenskaperna genom ansträngning, flit och djupgående studier. 

[14] På den platsen, emellertid, där den utvalde och uppväckte profeten levde och var känd var han minst av allt accepterad och hade därför inte mycket framgång. Ty enligt människors åsikter, sådana de i allmänhet är, bör en profet i själva verket inte leva på jorden alls, bör inte ha mänsklig form, äta och dricka och ha kläder på sig, utan bör åtminstone fara omkring i luften i en glödande vagn som Elias och därifrån kungöra för varje person det denne i sin egenkärlek tycker om att höra och som smickrar honom. Detta vore då en verklig profet mot vilken allas ögon och öron skulle riktas, särskilt om han under sina flygturer mirakulöst nog kastade stora mängder guld- och silvermynt till de rika, men små kopparmynt åt proletärerna och på samma gång prisade de viktiga, rika och mäktiga, men ofta strängt bestraffade de stackars djävlarna (proletärerna), särskilt om dessa vågade klaga på de rika, viktiga och mäktiga. En sådan profet skulle, såklart, inte bli särskilt populär bland de fattiga, och de skulle inte lovprisa honom.

[15] Men om profeten är en människa vemsomhelst, om han äter och dricker, till och med har ett hem och kanske ägnar sig åt någon världslig handel vid sidan om, oh, detta är allaredan slutet vad beträffar hans profeterande. Han förklaras vara antingen en dumbom eller en hycklare och har ingen större chans att åstadkomma någonting i sitt hemland. 

[16] Således har jag under de nästan 2 000 åren alltid lagt till det som saknats. Men vem godtog det? Jag säger dig, alltid bara väldigt få och dessa sällan nog aktivt. Man lade märke till detta. Men att någon skulle ha ändrat sitt sätt att leva i enlighet med detta och sedan i sin ande övertygat sig själv om att den i övrigt normala människan verkligen var utvald av Mig för att komma med en ny klarhet från Himlen till människor i en värld, som gradvis hade blivit så dyster, det gjordes aldrig av alla slags lättjefulla skäl.

[17] Någon har köpt sig ett par nya oxar som han nu ska använda för plogning, så han har självklart inte tid. En annan måste odla upp en ny åker och kan inte komma på grund av detta. En tredje har skaffat sig en hustru och har därför inte längre någon tid eller möjlighet. En fjärde måste bygga ett stort hus och har så många bekymmer nu, han kan omöjligen ha tid. Och således har alla någon ursäkt och ett nytt ljus från Himlen brinner förgäves upp igen under ett helt sekel i något dolt hörn av jorden. Och om Jag under nästa sekel återigen sänder ett nytt ljus för att skapa klarhet över de antika dokumenten, kommer detta att röna samma öde. 

[18] Om det verkligen förhåller sig så, att döma av alla tiders erfarenhet, så uppkommer frågan huruvida Jag kan klandras för att de antika uppteckningarna än idag visar samma brister som redan för tusen år sedan upptäcktes av lättjefulla forskare, som stödde sig på förnuftet och ägnade sig åt hårklyverier, vilket resulterade i att många som tvivlade och sådana som slutligen motsatte sig Min lära och dess – och Min – fullkomliga gudomlighet, har ploppat upp som svampar ur jorden. 

[19] Anledningen till att jag nu ger fullt ljus i denna fråga är att ingen i slutändan skall kunna ursäkta sig med att Jag, sedan Min kroppsliga närvaro på Jorden, varken hade bekymrat Mig om Min läras renhet och fullkomlighet eller om de människor som tog den till sig. 

[20] När jag kommer åter till Jorden skall jag göra en grundlig sållning och inte godta någon som kommer till Mig med ursäkter, vilka det än må vara, ty alla som söker helt uppriktigt kan och måste finna vad han söker. Men de sjuka fåren och åsnorna som livnär sig vid krubban skall tilldelas medicin varefter de med säkerhet kommer att bli lystna på utfodringen från Himlen. Men sedan kommer de som konvalescenter att bli utfodrade homeopatiskt under lång tid. Men nu än en gång till Evangeliet. 

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Evangeliet i Sykar.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 51; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Översteprästen säger: "Herre, ska vi börja äta igen? Styrkte vi oss inte med mat och drick redan i början av kvällen? Jag för min del är fullkomligt styrkt och kan varken äta eller dricka mer.

[2] Jag sade: "Du har svarat rätt, för du har ätit dig mätt på mat och kostbart vin från himlen. Men det finns många här som varken vågade äta eller dricka, eftersom de ännu inte hyste någon aktning för Mitt namn eller Mitt ord och var rädda för häxeri. Men nu efter att de hört vårt samtal och insett dess kristallklara sanning, blev de kvitt sin fåniga rädsla och hunger och törst intog dess plats. Nu skulle de vilja äta och dricka men vågar inte på grund av all sin vördnad. Tycker du att man bör låta dem fortsätta så? Åh det skulle vara främmande för oss. De bör nu äta och dricka med god aptit. Eftersom de från och med nu inte kommer att äta eller dricka från detta kök, förutom när de en gång kommer till mitt rike i himlen. "

[3] Efter denna tillrättavisning uppmanade jag återigen folkmassan att äta och dricka och sade också till ungdomarna: "Låt dem inte gå miste om 

något. "Och ungdomarna skaffade återigen fram mycket bröd och vin och alla slags dyrbara frukter.

[4] Men några oroade sig för att äta de okända frukterna. Och ungdomarna tog till orda: "Kära bröder, ät alla dessa frukter utan rädsla, eftersom de är rena och smakar utsökt. Det finns förvisso på denna jord ett antal frukter, grässorter och djur för vars bildning orena andar är verksamma, eftersom det är inskrivet i Herrens ordning, därför att också här måste djävlarna tjäna Herren, även om de inte kommer att eller inte kan göra det frivilligt. Ty precis som en slav måste tjäna sin herre i kedjor, just precis så måste också djävlarna tjäna, men det ligger ingen välsignelse i ett sådant arbete.

[5] Och på denna jord - där inte sällan människor, djur och djävlar lever under ett och samma tak, och verksamma efter sitt slag - förekommer det därför alla slags gärningar, bestyr och frukter av en dålig och oren natur och arter, som människor inte bör ta del av om de vill undvika alla slags jordiska sjukdomar; och Herren har genom Sin tjänare Moses av denna anledning fastställt alla de saker som är rena och bra, och har givit människor rådet att inte använda de saker som orena andar håller igång, och detta är en lysande ordning. Men allt som erbjuds här för er njutning är ytterst rent, därför att de är för er skull införskaffade på ett övernaturligt sätt hit från himlen; därför kan ni njuta av allt utan fruktan. Ty det som Fadern ger från himlen är ytterst rent och utvecklar själens och andens liv för alltid. "

[6] Denna instruktion från de kloka ungdomarnas sida gladde alla i

hjärtat och alla lovprisade Gud för dessa ungas välvilliga klokhet. Denna undervisning skrevs också ner senare, vilket gjorde att den bevarades i många år i denna stad och trakt.

[7] Men när denna stad och trakt senare skövlades av allsköns fiender, förstördes mycket och i samband med detta också denna undervisning, vilket Paulus en gång dunkelt anspelade på i ett av sina brev där han talar om alla möjliga slags andar.

[8] Hela sällskapet var nu på gott humör och diskuterade inbördes bland varandra Mig och Min lära och denna måltid från himlen och ungdomarna diskuterade många saker med gästerna.

[9] Nathanael ställde sig emellertid upp och höll tal till gästerna: "Kära

vänner och bröder, för bara några månvarv (månader) sedan var jag fortfarande en fiskare i Bethabara-distriktet vid Jordanfloden, inte långt

från där denna mynnar ut i havet; en högst anspråkslös man kom till Johannes och lät döpa sig, och utan att någonsin ha träffat honom fysiskt på jorden, så gav Johannes honom omedelbart denna vittnesbörd: "Se, Guds lamm som tar bort världens synd." Och återigen vittnade Johannes och sade: ”Han är den om vilken jag sade: Han är den som även om Han kommer efter mig föredras framför mig, och vars skoremmar jag inte är värdig att knyta upp."

[10] En sådan vittnesbörd hörde jag från predikanten i öknen, och jag

begrundade detta, gav mig iväg och berättade detta för min fru och barn

hemma, och dessa var mycket förvånade över att den strikta predikanten vittnade så om en annan människa.

[11] Eftersom det var svårt att prata med predikanten - och när han

talade så var hans ord grova och han skonade ingen, vare sig det rörde sig om en farisé, präst eller levit - så måste alla göra ett skutt på liv och död för

hans tungas svärd.

[12] Men när Han, som nu är en Herre bland oss, anlände, så blev Johannes ett lamm bland lamm och blev lika ömsint som en lärka som sjunger sin sång om våren. Kort sagt, min familj kunde knappast tro på min berättelse, eftersom de bara alltför väl visste hur Johannes brukade tala.

[13] Två dagar senare tog jag emellertid itu med mitt dagsverke ganska tidigt, satt under ett träd för att laga mitt fiskeredskap, när Han, som

Johannes så finstämt hade vittnat om, kom till mig i sällskap med några som redan följde Honom, kallade på mig vid mitt namn och bad mig att följa Honom. Och när jag undrade över hur Han sålunda kunde känna mig, eftersom jag inte hade träffat Honom tidigare, sade Han: ”Undra inte

mycket, ty sannerligen säger Jag till dig, att hädanefter skall du se himlen

öppna sig, och Guds änglar stiga upp och ned över Människosonen.’

[14] Och se, det som Herren hade talat om för mig har nu på det mest fantastiska sätt gått i uppfyllelse här. Alla himlarna står öppna och änglarna kommer ner och passar upp Honom och oss alla. Vilka mer bevis behöver vi på att Han ensam är Den som ska komma enligt de löften som förkunnades till alla Israels barn, med början hos Adam? Därför anser jag honom vara mera än bara Messias. Han är ....'

[15] Nu avbryter Jag Nathanael och säger: "Min kära vän och bror, bara för närvarande, så långt men inte längre. Först efter att detta kött har lyfts upp av judarna, kan du utan förbehåll säga allt som du känner till om Mig, men inte under några omständigheter förrän dess, ty människorna är inte redo för detta ännu.

[16] Nathanael godtog detta, men kunde ändå inte förstå vad jag menade med att lyfta upp Mitt kött, men han var tyst med sorg i ansiktet. Men jag tröstade honom och påminde honom om vad Jag tidigare hade sagt till honom om detta, varefter han blev glad och lovordade mig i sitt hjärta.

[17] Men den följande dagens morgon började gry. Ändå kände ingen 

minsta spår av trötthet eller sömnighet, eftersom alla var styrkta som

aldrig förr även efter den sundaste sömn. Alla frågade mig därför om

de kunde dröja kvar hos Mig under dagen. Och Jag gick med på detta deras så uppriktiga önskemål.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Att hedra sabbaten.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 50; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Herren: ”Det lämpligaste sättet att ära sabbaten är dock att ni borde 

vara mer aktivt sysselsatta i att göra gott än på någon annan dag.

[2] Dräng-arbete, med vilket jag menar att arbeta för löner och belöningar

från världen, borde ni från och med nu inte utföra varken på en normal 

veckodag och ännu mindre på en sabbat, därför att från och med nu

skall varje dag vara en sabbat och varje sabbat en full arbetsdag. Med 

detta, min vän, har du nu en fullständig regel om hur ni i framtiden

skall tjäna Gud. Låt oss lämna det med detta.”

[3] Säger översteprästen: "Jag inser nu tydligt denna regels heliga 

sanning, som jag är glad att ta som ett bud. Men med de befästa judarna 

kommer det att krävas mycket innan denna regel, som framspringer ur

den rent gudomliga viljan, skall bli begriplig för dem i sin fullaste sanning. 

Jag fruktar att väldigt många inte kommer att godta denna regel innan 

världens slut, därför att människor redan är vana vid sabbaten från antiken

och inte vill att den tas ifrån dem. Åh, för det första kommer detta att kräva mycket ansträngning och arbete."

[4] Jag sade: "Det är inte alls nödvändigt att sabbaten helt skall överges, 

utan bara dess stolligheter. Gud Herren kräver inte era tjänster och vördnad, 

ty han har skapat världen och människan utan någons hjälp och ber bara 

människorna om att erkänna och älska honom med all sin kraft, och detta 

inte bara på sabbaten utan varje dag oavbrutet.

[5] Vilken typ av gudomlig tjänst är det som gör att ni bara kommer ihåg 

Gud på en sabbat men aldrig under veckan? Är inte Gud densamme,

oföränderlige Guden varje dag? Låter Han inte solen gå upp varje dag 

och låter ljuset stråla över de rättfärdiga och orättfärdiga, av vilka det 

alltid finns vida mera än de rättfärdiga?

[6] Arbetar inte Gud Själv på samma sätt varje dag? Om emellertid

Gud Själv inte tar helgledigt, varför bör människor behålla helgdagar 

bara för lättjans skull? Därför att ingenting bryr de sig mera om på

en sabbat än att vara sysslolösa. Men genom detta tjänar de Gud på 

sämsta möjliga sätt.

[7] Ty det är Guds vilja att människor mer och mer skall vänja sig vid

kärleksverksamhet, så att de en gång på den andra sidan kommer att 

vara kapabla till mycket arbete och ansträngning och endast i sådan

verksamhet kommer att kunna söka och finna den sanna och högsta 

möjliga salighet. Skulle människor någonsin kunna uppnå detta inom 

sig själva genom sysslolöshet? Jag säger er: aldrig.

[8] På arbetsdagarna, fastän hon faktiskt arbetar, idkar människan bara

själviskhet, ty då arbetar hon för sitt kött och benämner det hon erhåller för

sitt eget. Den som än vill erhålla detta från henne måste köpa det genom 

arbete eller med pengar, i annat fall skulle hon inte få någonting av

betydelse från någon. Om människor därför bara odlar sin egen själviskhet 

på arbetsdagar och tillbringar sabbaten, som den enda dagen på vilken 

de bör utöva kärleksverksamhet, i den mest omedgörliga sysslolöshet, 

så uppstår den mycket allvarliga frågan: när bör eller skall folk utöva 

den enda sanna gudstjänsten, som består i kärleksfull tjänst gentemot 

medmänniskan?

[9] Gud Själv är inte ens för ett ögonblick sysslolös utan ständigt

verksam för mänskligheten och aldrig för Sig Själv. Han behöver inte 

en jord för sig själv, eller en sol, en måne, alla stjärnorna eller något

som finnes däri eller utgår från desamma. Gud behöver inte allt

detta. Men alla skapade andar och människor behöver det, och för deras

skull är Herren ständigt verksam.

[10] Om Herren, vars arbete pågår varje dag och som ständigt är

verksam för mänskligheten, önskar att människorna som Hans barn 

skall vara liksom Honom i allt, hur kan det någonsin ha varit Hans vilja att 

människorna, efter sex själviskt tillbringade dagar, på den sjunde dagen

tillfredsställande bör tjäna Honom genom omedgörlig sysslolöshet och 

hedra honom, Den evigt verksamma, genom lättja?

[11] Jag säger nu detta tämligen klart till dig, som är överstepräst, så att 

du i framtiden - väl medveten om vem Den Ende är, som har sagt detta 

till dig -  skall visa din församling sabbaten i ett bättre ljus än som har varit

fallet från Moses fram till nu. Ty på samma sätt, som jag nu har förklarat 

sabbaten för dig, hade det också givits till Moses. Men folket förvandlade

den bara alltför snart till en hednisk dag av sysslolöshet, och trodde på att 

göra Gud en god tjänst genom att vara overksamma och att straffa dem 

som ibland också på sabbaten vågade utföra någon liten uppgift eller ge 

någon nyttig hjälp till en sjuk person. Åh vilken stor blindhet. Åh, vilken

enorm dåraktighet.'

[12] Säger översteprästen, ganska förkrossad av sanningen: "Åh vilken

helig sanning som kommer ut ur din mun. Ja, nu är allt klart för mig.

Först nu har du, Herre, tagit bort Mose trefaldiga slöja från mina ögon. 

Herre, nu finns det inget behov av ytterligare mirakel, ty här räcker det 

med bara Ditt heliga ord. Och jag vidhåller av min fullaste övertygelse 

att de som i framtiden tror på Dig enbart på grund av miraklerna men 

inte på Dina i högsta grad sanna ord kommer inte att äga en sann levande 

tro, utan istället vara bara lata, mekaniska följare av Din lära och heliga 

vilja. Men med oss kommer det att vara annorlunda. Inte de under som 

din närvaro har skänkt oss, utan endast Dina heliga och högst sanna ord, 

kommer att frambringa och uppväcka den sanna, levande tron ​​och den 

fullaste kärleken till Dig i våra hjärtan - och ut ur Dig Själv och endast på 

grund av Dig också emot alla människor i rätt mått. Och sålunda kommer 

Din vilja att ske för evigt, vilket Du, Herre, nu har gjort så överflödande 

tydligt för oss."

[13] Jag sade: "Amen. Ja, kära vän och bror, sålunda är det rätt och gott. 

Därför att bara på detta sätt skall du bli fullkomlig på samma sätt som 

Fadern i Himlen är fullkomlig. Men när du är fullkomlig så är du också 

ett sant Guds barn, och kan hela tiden vända dig till honom: "Abba, kära 

fader". Och vad du än kommer att be Honom om, som Hans sanna barn, 

det skall han också ge dig. Ty Fadern är utomordentligt god och ger sina 

barn allt Han har. Men ät och drick nu, för maten här är inte från denna jord, 

utan Fadern sänder den till dig från himlen och är nu själv ibland er.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Varje dag är Herrens dag.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 49; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Säger översteprästen: ”Jag har fått ordning nu och Jag hoppas att detta 

också skall gälla för hela detta distrikt inom kort. Men tillåt mig bara ställa 

en annan fråga, och den lyder: skall vi fortfarande hedra berget och ditt 

gamla hus och hedra din sabbat där, eller ska vi resa ett nytt hus här för 

att träffas i Ditt namn? Om det senare är Din vilja så kanske du imorgon 

vill peka ut den lämpliga platsen som är mest tilltalande för dig, så skall 

vi sedan också göra allt för att tillgodose Din önskan om detta.”

[2] Jag sade: ”Min vän, det som är det rätta för dig och mänskligheten i stort 

har jag redan tillkännagivit för dig på berget idag.

[3] Men för att hålla fast vid samma krävs det varken det gamla huset på 

berget och ännu mindre ett nytt i staden, utan bara era troende hjärtan och 

en fast och god vilja.

[4] När jag kom hit igår och vilade Mig vid Jakobs brunn, och stötte på 

Irhael, frågade hon också när hon kände igen mig närmare om Gud skall 

dyrkas på Gerizim eller i Jerusalems tempel. Låt henne berätta vilket svar 

jag gav henne."

[5] Här vänder sig översteprästen till Irhael, och hon säger: "Herren talade 

till mig sålunda:

[6] ”Nu är den tid kommen då de sanna tillbedjarna varken skall tillbedja 

Gud på Gerizim eller i Jerusalems tempel. Ty Gud är en Ande, och de 

som tillber honom måste tillbe Honom i ande och i sanning.” Så talade 

Herren, du är en överstepräst och bör veta vad som måste göras från och 

med nu.

[7] Min åsikt är att eftersom Herren har skänkt oss alla så mycket nåd

och låtit sig inhysas i detta hus, vilket inte är mitt utan Hans och skall 

förbli så, så borde det här huset bli ett minnesvärt sådant för evigt, och 

vi vill alltid samlas i det i Hans namn och hedra sabbaten till Hans ära."

[8] Översteprästen säger: "Ja, ja, du har helt rätt, om bara vi alla vore 

troende, men viss omtanke måste också ges till de svaga. Dessa skulle 

förolämpas ännu mer."

[9] Jag sade: "Irhael har rätt. Den som är förolämpad - nåja, låt honom bli

förolämpad och klättra på sitt berg. Så fort han inte längre hittar något där, 

kommer han att börja tänka på något bättre.

[10] Bygg inte bönehus för Mig i framtiden, utan gästhus och tillflyktsorter 

för de fattiga, som inte kan betala dig.

[11] I kärleken till dina stackars bröder och systrar kommer ni att vara 

Min sanna tillbedjare. Och i sådana bönehus kommer jag att ofta vara 

hos er, utan att ni nödvändigtvis blir medveten om det. Men i templen 

byggda för att tillbedja mig med läpparna, så som det har varit tills

nu, kommer jag från och med nu inte att vistas mera än att människans 

intellekt skulle bo i hennes lilla tå.

[12] Om ni, trots detta, måste uppväcka era hjärtan mot Mig och med äkta

ödmjukhet beträda ett upphöjt tempel - flytta då ut till Min skapelses

tempel så kommer solen, månen och alla stjärnorna och havet, bergen och 

träden och luftens fåglar liksom också fisken i vattnet och fältens otaliga 

blommor att tillkännage Min prakt för er.

[13] Säg, är inte trädet mer härligt än all glans hos Jerusalems tempel? Ett 

träd är ett rent verk av Gud, det har sitt liv och frambringar närande frukt. 

Men vad frambringar templet? Jag säger eder: ingenting annat än arrogans, 

ilska, avund, den mest skamlösa svartsjuka och härsklystnad, därför att 

det inte är Guds, utan människans fåfänga verk. 

[14] Sannerligen, sannerligen säger Jag till er alla: Den, som hedrar, älskar och

tillbedjer Mig genom att göra gott mot sina bröder och systrar i Mitt namn,

kommer att få sin eviga belöning i himlen. Men den, som från och med nu

hedrar mig med alla slags ceremonier i ett tempel, som byggts särskilt för 

detta, kommer också att få sin tillfälliga belöning från templet. Men när hon

efter sitt kötts död kommer till Mig och säger: "Herre, Herre, ha 

barmhärtighet med mig, din tjänare", då skall jag säga till honom: "Jag 

känner inte dig, gå därför ifrån Mig och sök din belöning hos honom 

som du tjänade." Av denna anledning borde inte ni heller från och med 

nu ha något mera att göra med något tempel.

[15] Men i detta nuvarande hus bör ni alltid samlas i hågkomst om Mig, 

oavsett om det är sabbat eller någon annan dag, eftersom varje dag är 

Herrens och inte bara sabbaten, på vilka ni i framtiden kan göra gott så

som på vilken annan dag som helst.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net