Strålande löfte för sanna efterföljare.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 48; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men endast några vid bordet var medvetna om att bli betjänade av

änglar, med mat från himlen. De trodde på fullt allvar att jag hade sådana 

tjänare som en del av Mitt följe, och hade köpt dessa för pengar i Mindre 

Asien. Men de kunde inte förstå sig på deras stora gladlynthet, vänlighet och 

höga bildning, eftersom sådana slavar normalt hade sura miner och tog del 

av sin tjänst slaviskt och som maskiner, och rent allmänt kan det inte bli 

tal om någon utbildning eller filantropi hos dessa. Kortfattat så var 

gästerna mycket roade och översteprästen, som gradvis hade börjat 

inse att dessa många tjänare var övernaturliga varelser, kände sig stadigt 

mera obekväm, eftersom han kände sig generad för människorna, som även 

om de uppförde sig väl, enligt hans åsikt roade sig något lösaktigt med 

dessa härliga uppassare.

[2] Men det som gjorde honom förlägen mest av allt var att de skyndade 

sig hem utan tro, trots alla tecken från den vida öppna himlen. Han talade 

med stor förskräckelse: "Min Herre och min Gud. Vad skall någonsin kunna 

omvända sådana människor någonsin om sådana tecken är fruktlösa? Du 

Själv, åh Herre, och de många änglarna från den öppna Himlen kunde inte 

omvända denna ras; vad skall jag, min arma stackare, göra med dem? Skulle 

de inte spotta mig i ansiktet om jag vågade undervisa dem om dig?

[3] Jag sade: "Har inte du också ett stort antal troende omkring dig? Gör 

dem till dina hjälpare så skall din uppgift bli lätt. Ty om en människa skall 

lyfta en viss vikt men saknar tillräcklig styrka, så anlitar han någon som 

hjälper honom. Om det inte räcker med bara en så anlitar han en andra 

och en tredje och kommer på så sätt att kunna bemästra bördan. 

När antalet troende väl är lika, och här lite fler än de som inte tror, 

då blir arbetet enkelt.

[4] Det är tämligen annorlunda på platser där det inte finns några troende 

alls. Där gör man verkligen ett försök, så att ingen en gång skall kunna

ursäkta sig med: Jag har aldrig hört ett ord om detta.

[5] Om man hittar en troende, stannar man hos honom och uppenbarar

Guds nåds rike för honom. Men om inte ens någon tar emot Ordet, går 

man vidare, men borstar också av sig dammet från ett sådant ställe från 

fötterna, därför att en sådan plats är då ovärdig någon annan nåd än 

den som också förlänas åkrarnas och skogens djur. Här får du då dina 

riktlinjer för din framtida inställning till alla de icke-troende.

[6] Men jag uppmanar dig också att själv vara stark i din tro, annars 

kommer du att uppnå mycket lite för Mitt rike. Låt inte dig själv avledas 

av alla slags nyheter du kommer att få höra om Mig från Jerusalem om ett 

par år. Därför att där kommer jag att överlämnas till myndigheterna, och 

dessa skall döda denna Min kropp, men den kommer Jag att återuppliva 

igen på den tredje dagen och därefter förbli hos er till världens slut. 

Därför att den avfödan i Jerusalem skall tro endast när de är övertygade

om att det inte finns något sätt att döda Mig.

[7] Och då kommer det också att hända att hårdnackade människor på 

olika platser på jorden kommer att fysiskt döda de som sprider 

evangeliet. Men just en sådan död skall då göra de förra troende, när de 

förstår att de som lever ett andligt liv utifrån Mitt Ord inte kan dödas. 

Ty dessa dödade ska sporadiskt återvända till sina elever och undervisa 

dem om dem Mina vägar.

[8] Men när det gäller de hårdhjärtade, världsliga människorna som 

antingen inte har någon tro eller har någon men ändå inte handlar i enlighet 

med vad tron lär ut, så kommer varken Jag eller Mina lärjungar att till

fullo avlägsna deras hjärtans mörka tvivel. Men när deras kötts slut kommer 

över dem, så kommer de att få smaka på sin trolöshets ondska och 

följderna av att inte hålla sig till Min lära genom gärningar, till och med medan de som tror på Mig genom gärningar varken kommer att få känna på eller smaka på döden.

[9] Ty när jag öppnar köttets dörr för dessa, skall de stiga ut ur sitt kött som 

fångar från sina celler när deras herres mildhet gjort dem fria.

[10] Bli därför inte förvirrad när du kommer att få höra den ena eller

andra saken om Mig. Därför att den som rättar sig efter tron och är orubbad 

i tro och kärlek till slutet, såsom jag undervisar och har undervisat och skall 

lära ut om och om igen, skall uppnå salighet i himlens eviga rike, som du nu 

ser öppet ovanför dig, med Mina änglar uppstigande och nedstigande.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens himmelska tjänare.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 47; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Men vid denna tid anländer vi till Irhaels och Jorams hem, där allt hade 

gjorts i ordning för kvällsvarden, på samma sätt som föregående dag, bara 

långt mycket rikligare. Alla de många sykariterna som hade varit på 

berget börjar ta sitt farväl i korridoren, men en stor mängd ungdomar klädda 

i vitt steg in bland dem och bönföll dem att stanna till kvällsvarden.

[2] Översteprästen som var förvånad över det stora antalet ungdomar och

framför allt över deras stora älskvärdhet, vänlighet och välvilja, steg 

omedelbart fram till mig och frågade mycket ödmjukt: "Men herre, vilka 

är dessa magnifika ungdomar? Ingen av dem kan vara sexton år, ändå 

uppvisar de med varje ord och rörelse en  enastående bildning. Åh berätta 

för mig varifrån de kom och vilken skola de tillhör Åh så vackra och välväxta 

de är. Så oerhört trevligt och behagligt för hjärtat att bara höra ljudet av 

deras röster. Därför Herre, berätta, berätta för mig vilka dessa ungdomar är
och varifrån de kommer ?

[3] Jag sade: "Har du inte hört det som sagts sedan gamla tider: Den som är 

herre har också sina tjänare och skötare? Du kallar Mig Herre, och det passar

sig därför att jag också har Mina tjänare och skötare. Att de är högt utbildade 

bevisar att deras Herre måste vara högst vis och kärleksfull. Världens herrar

är emellertid hårda och kärlekslösa och så förhåller det sig också med deras 

tjänare; Men den Herre som är Herre i himlen och nu har kommit till jorden 

och till människornas hårda värld har också sina tjänare varifrån han
kommit, och tjänarna liknar honom eftersom de inte bara är hans tjänare utan också barn av hans visdom och kärlek. Har du verkligen förstått Mig ? 

[4] Översteprästen säger: ”Ja, Herre, försåvitt man alls kan förstå ditt högst 

tänkvärda bildspråk. Det återstår visserligen många frågor för att få klarhet 

i detta, men jag lämnar det där och hoppas att det ännu skall finnas gott om 

möjligheter för det idag."

[5] Jag sade: "Åh ja, verkligen. Men låt oss nu gå till kvällsmaten, eftersom 

allt står färdigt.’

[6] Folkmassan som hade tron ​​gick alla till kvällsvarden; endast den del 

som inte hade tron gick hem, eftersom de betraktade allt detta som en fälla. 

Orsaken var att dessa mestadels var emigrerade galiléer, bland dem

många från Nasaret, som kände Mig och också mina lärjungar, som de ofta sett på fiskmarknaden. Dessa sade också till de inhemska samariterna: "Vi 

känner honom och hans lärjungar. Han är snickare till yrket och hans
lärjungar är fiskare. Han gick i skolan tillsammans med esséerna som är
mycket kunniga i alla slags konster, läkande och sällsynt magi. Sådant har
han lärt sig där och han utför nu sina konster för att vinna många följare
och stora inkomster till esséerna. Dessa ungdomar är dock välväxta,
förklädda flickor som köpts i Kaukasien, och som tillhör samma esséer;
dessa var tänkta att vara huvudattraktionen. Men vi ska inte så lätt låta
oss bedåras, eftersom vi vet att man absolut inte skojar med Abrahams,
Isaks och Jakobs Gud. Men för esséerna, som tror att deras förfäder skapade världen, är det lätt att skämta om sådant som de anser inte existerar. Så
länge som vi därför tror på Abrahams, Isaks och Jakobs gud har vi inget
behov av sådana bedrägerier från esséerna, och om vi någonsin skulle
förlora vår tro, så kommer inte esséerna med sina luriga budbärare att
bli någon ersättning, utan till slut göra oss till sadducéer, som inte tror
på någon återuppståndelse eller evigt liv. Men Jehova må rädda oss
från det. "Med dessa kommentarer återvände de hem.

[7] Jag och en stor del, bestående mestadels av samariter, sätter oss ned 

till måltiden, tar det lugnt efter en bra dags arbete och låter änglarna

passa upp oss, eftersom Jag också här arbetade i en öken, och det står skrivet:

"Och när Satan tvingades att ge sig av, kom änglar och passade upp honom."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

​Helandet av en spetälsk.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 46; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

ÅTER TILL SYKAR. 

[1] Som redan tidigare nämnts var vi faktiskt inte på toppen av berget, 

utan längre ner vid den första stigningen på grund av det större utrymmet 

där vilket var lämpligt för den stora folkmassan som hade följt Mig från 

staden, bland vilka det fanns många gamla och redan ganska svaga människor som i den betydande hettan under dagen knappast skulle ha nått toppen av berget. Men vi var ändå ganska högt upp och nedstigningen var bara långsam eftersom skymningen gjorde det svårt att se stigen för vissa 

människor med svag syn.

[2] När vi sålunda långsamt och försiktigt kom ned från berget till slätmark 

låg en man, som var täckt med fula sår, vid vägkanten. Han kom snabbt upp

på fötterna, kom till Mig och sade med sorgsen röst: "Herre, om det bara vore 

din vilja, så kunde du göra mig ren. "Och jag sträckte ut min hand över 

honom och sade:” Så det är min vilja att du ska bli ren." På ett ögonblick var 

den sjuka mannen renad från sin spetälska. Alla svullnader, sårskorpor och 

fjäll hade plötsligt försvunnit. Eftersom det hade varit ett särskilt allvarligt 

fall av spetälska, som var utom hjälp från någon läkare, blev alla människor ganska förvånade när de såg hur denne man plötsligt blev så ren från sin spetälska.

[3] Nu avsåg den renade mannen att prisa Mig högt, men jag varnade honom 

på allvar och säger: "Jag uppmanar dig att du för tillfället inte får berätta 

detta för någon, förutom för översteprästen. Gå till honom; han går bakom 

oss med Mina lärjungar. När han kommer att ha fått bekräftat att du är 

renad, gå då hem och offra på altaret så som Moses har föreskrivit.

[4] Den renade mannen gjorde omedelbart vad jag bad honom om. 

Översteprästen blev också mycket förvånad och sade: "Om en läkare hade 

sagt till mig: "Se, jag kommer att bota den här mannen," skulle jag bara ha

skrattat och sagt: "Åh, din dåre, gå till Eufrat och försök att ösa ur den. Varje 

hink som dras upp kommer att ersättas med ett hundra tusen. Men det 

borde fortfarande vara lättare för dig att tömma Eufrat än att återställa 

hälsan för den här mannen, vars kött redan har börjat sönderfalla. "Och 

den man, som vi nu har känt igen som Messias, lyckades göra detta med 

ett enda ord. I själva verket är det tillräckligt för oss. Han är definitivt 

Kristus. Vi behöver inte några ytterligare bevis.

[5] Sannerligen om någon i dag skulle be mig om en skjorta, skulle jag inte 

bara lägga till rocken, utan alla mina kläder. För detta pris är jag

sannerligen villig att ge bort allting ända in på skjortan, och jag förstår nu

att Hans lära är en rent gudomlig sådan. Ja, Han själv är som om Jehova 

nu kroppsligen vore hos oss. Vad mer kunde vi önska oss? Jag kommer 

att vara en budbärare hela natten för att tillkännage hans närvaro på alla 

gator och gränder.”

[6] Efter dessa ord springer han till Mig, det vill säga alldeles invid brunnen,

faller till mina fötter och säger: 'Herre, stanna bara ett ögonblick så att jag

kan dyrka dig, ty du är inte endast Kristus, en Guds Son, utan Gud 

själv klädd i köttet tillsammans med oss. '

[7] Jag sade: ”Min vän, låt det passera. Jag har redan visat dig hur man skall

bedja. Så bed tysthet, det är tillräckligt. Gör inte alltför mycket idag och 

som ett resultat kanske inte tillräckligt i morgon. Det skall var lagom 

mycket av allting. Om du lägger till rocken till skjortan, så är detta

helt tillräckligt för att göra den fattige till din mycket goda vän för alltid, 

men om du, då han bara ber om en skjorta, skulle ge honom alla dina kläder, 

skulle detta göra honom förlägen och han kommer att tro att du antingen 

vill förbrylla honom eller att du har förlorat förståndet. Och tänk efter, 

ingenting gott skulle kunna ha uppnåtts på detta sätt.

[8] Men om någon ber dig om en shekel och du ger honom två eller 

kanske tre, så kommer du att göra låntagarens hjärta glatt och ditt 

eget väldigt lyckligt. Om du emellertid ger ett tusen siklar till någon

som kom till dig för att låna endast en, så kommer han att bli ängslig

och tänka: "Vad betyder detta? Jag bad honom om en shekel och han

vill ge mig allt han äger? Tror han att jag är omättlig, vill han skämma 

ut mig eller har han kanske blivit psykiskt sjuk?"

Och sannerligen säger Jag, en sådan man kommer inte att bli till fördel

för ditt hjärta, och inte heller kommer en sådan attityd från din sida 

att bli till fördel för hans hjärta. Därför, gör bara lagom mycket när det 

gäller allting. Och detta är fullt tillräckligt."

[9] Denna instruktion har tillfredsställt översteprästen helt och fullt och han

talar till sig själv: "Ja, ja, Han har rätt i allt. Om man gör precis som han sade,

så är det helt i sin ordning; vad som ligger under eller över detta är antingen 

dåligt eller dumt. Ty om jag idag gav bort allt och det kanske imorgon kom

en ännu fattigare man till min dörr, vad kunde jag då ge honom? Så ledsen

detta skulle göra mig, för jag skulle inte längre kunna hjälpa en ännu 

fattigare människa.

[10] Herren har så absolut rätt om allting och vet hur man ska se till att det 

bästa måttet tillämpas överallt. Därför, all ära, lovprisning och lovord skall 

ges till Honom ensam och den djupaste vördnad från alla hjärtan.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Det finns ingen sanning i människan, förutom bara kärlek.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 22; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Säger Nikodemus: "Förutom en sak står allt nu klart för mig, men den
Ende saknas fortfarande, och det är den märkliga Människosonen själv utan vilken alla dina kloka ord med de lysande förklaringarna är helt bortkastade.
Vad har jag för nytta av tron på eller den mest uppriktiga och bestämda viljan
att tro på Människosonen om han inte är där själv ? Man kan inte för sig själv skapa en Människoson från intet eller enbart som en idé. Berätta därför för mig var jag kan finna denna Guds eviga Son och övertygas om att jag helt och fullt kommer att tro på honom.

[2] Jag sade: "Om jag inte hade insett det, skulle du aldrig ha fått dessa förklaringar av Mig. Men du kom till mig på natten och inte på dagen, fastän du redan hade hört och sett mycket av vad har jag gjort. Eftersom du kom till mig under den normala natten liksom under din motsvarande själsliga natt i är det inte svårt att förstå att du ännu inte kan urskulda din inställning till Människosonen.

[3] Jag säger till dig: Om någon söker Människosonen om natten, eftersom
han är rädd för att göra det om dagen inför alla människor, och således
riskera sitt rykte, kommer han inte att hitta det han söker. Ty du, som är en mycket vis man bland judarna, vet säkert att natten, oavsett vilken natt det
må vara, inte alls är lämplig för att söka och finna. Därför måste den, som
söker Människosonen, söka honom om dagen och inte om natten, och han kommer då att låta sig hittas.

[4] Bara detta säger Jag till dig: Gå till Johannes som på grund av vattnet för 

närvarande döper vid Aenon nära Salim. Han kommer att berätta för dig huruvida Guds enfödde Son redan är här eller inte. Där kommer du att lära känna honom.

[5] Nikodemus säger: "Åh, åh, kära Mästare, det blir inte lätt, ty alla mina
dagar är alltför upptagna. Tänk på att i staden och dess närmaste omgivning
bor det, över 800 000 människor, inklusive främlingar, som jag, som deras överhuvud, har att sörja för. Förutom detta måste jag dagligen delta i tempelverksamhet som inte kan skjutas upp. Om denna nåd inte beviljas mig
här i Jerusalem, så måste jag avstå från det. Ty se, för ett sådant företag behöver jag åtminstone tre hela dagar, och i min verksamhet skulle det vara
som tre år för en annan person.

[6] Därför måste du förlåta mig om jag inte kan följa dina råd. Men när du än 

kommer till Jerusalem med dina lärjungar, kom då till mig så skall jag ordna 

bra logi för er alla. Du och alla som är med dig ska alltid i mig ha en uppriktig vän och en som önskar er väl. Mitt hus, som är stort nog att hysa tusen människor, ligger på David Square inne i Salomos port, även kallad Golden Gate. När du kommer, står detta helt till ditt förfogande. Jag kommer alltid göra allt som står i min makt för att tjäna dig. Om du någonsin behöver något, så berätta för mig, så skall jag tillhandahålla detta.

[7] Ty se, en stor förändring har ägt rum inom mig. Jag älskar min kära
Mästare mer än någonting jag någonsin har värderat högt, och denna kärlek berättar på sätt och vis för mig: Du själv är Den för vars skull du bad mig till Aenon och till Johannes. Kanske är det inte som jag känner det inom mig,
men det får vara som det är med det, jag älskar dig av hela mitt hjärta
eftersom jag i dig känner igen en stor mästare av sann gudomlig visdom.
Dina gärningar, vars like ingen före dig någon aldrig någonsin tidigare utfört,
har fyllt mig med djupaste förundran, men din stora visdom hade hänfört mitt  hjärta ännu mer för dig, du kära mästare. Jag älskar dig. Berätta för mig
huruvida mitt hjärta ger en rättvis vittnesbörd om dig?

[8] Jag sade: "Har lite mer tålamod så kommer allt att stå klart för dig. Inom kort kommer jag tillbaka till dig för att vara din gäst, och då kommer du att veta allt.

[9] Men följ ditt hjärtats uppmaning, som på ett ögonblick lär dig mer än alla 

Moses fem böcker och alla profeterna. Ty se, inget i människan är sant, förutom kärlek. Håll därför fast vid det så kommer du att gå i dagsljus. Men nu till något annat.

[10] Jag kommer nu att gå till Judéen där jag ska predika om Guds kungarike. Du är detta lands högsta förvaltare. Låt Mig få ett säkerhetspass som används bland judarna i enlighet med romersk lag, inte för Min egen utan för mina lärjungars skull, så att de inte får några problem med tulltjänstemän och tullavgifter. För barn är det givetvis gratis, men de måste vara registrerade som sådana. Det skulle egentligen vara lätt för mig att överallt passera igenom gratis och utan att legionerna hindrar dem, men jag vill inte orsaka att någon blir irriterad och följer därför till Roms lag."

[11] Nikodemus säger: "Du skall få det omedelbart, kära Mästare, jag skall
själv skriva ut det och ge det till dig om en timme, ty härifrån är det är inte långt till mitt hus.

[12] Nikodemus skyndar sig nu hem och kommer redan efter en halvtimme
med det begärda säkerhetspasset. När vi var i besittning av detta pass på en
bit pergament, välsignade Jag i mitt hjärta den rättskaffens Nikodemus. Han
tog tog farväl med tårar i ögonen och bad mig än en gång om att utnyttja hans hus vid min återkomst till Jerusalem, vilket Jag också lovade honom. Men jag rådde honom att hålla templet rent och han lovade detta högtidligt. Och så skildes vi på morgonen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Dop med vatten och med anden.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 23; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

I LANDET JUDÉEN SOM OMGER  JERUSALEM

22. Efter detta gick Jesus in i Judéen med sina lärjungar, stannade där med dem och döpte.

[1] När det hade dagats kom vi i väg och vandrade till Judéen som omringade staden och i själva verket tillhör Jerusalem, på samma sätt som idag ett distrikt ligger runt sin huvudstad. Man kunde lätt vandra genom hela landet på några dagar.

[2] Och vad gjorde Jag egentligen i detta land? Versen säger att jag stannade där med dem och då döpte. Här uppstår frågorna vilka "de" faktiskt var och vad det innebär att jag stannade med dem. "De" är framför allt lärjungarna, vars antal återigen hade ökat med några i Jerusalem, men också då alla de som trodde på Mig och sympatiserade med min lära.

[3] Och alla som antog min lära i full tro blev öppet döpta av mig med
vatten, men i hemlighet med Min eviga kärleks och visdoms ande och fick därmed kraften att kallas ”Guds barn". Detta var vad jag gjorde när jag
vistades där. Undervisningen och vad jag gjorde nedtecknades delvis av de tre andra evangelisterna och behöver inte tas upp här. Detta bestod huvudsakligen faktiskt av att beskriva alla de allvarliga defekter som judarna och fariséerna led av och att predika om kärleken till Gud och till ens nästa. 

[4] Först beskrev jag all svagheter, förmanade syndarna att ångra sig,
varnade alla som antog Min lära mot att återvända till fariséernas gamla
surdeg och, som bekräftelse på Min blidaste undervisning, utförde mirakulösa handlingar som var nödvändiga för dessa så väldigt materialistiska tider. Jag helade också många sjuka, befriade de besatta från
de orena andarna och tog Mig an fler och fler lärjungar.

23. Johannes döpte fortfarande vid Aenon, nära Salim, eftersom det fanns rikligt med vatten i den regionen och människor var anlände ständigt för att döpas. 

24. Detta var innan Johannes sattes i fängelse.

[5] När jag färdades genom Judéens land kom jag också till det område där Johannes döpte vid Aenons lilla öken nära Salim eftersom det där fanns gott om vatten, medan Jordanfloden i Betabara regionen hade mycket lite vatten och densamma var lerig, smutsig och full av illaluktande skadedjur. Det är därför som Johannes hade flyttat på sig, höll sina stränga botgörare-predikningar vid Aenon och där döpte folk som godtog hans lära och gjorde äkta botgöring.

[6] Bland dem var det också många som redan hade godtagit Min undervisning, men som ännu inte hade blivit döpta av Johannes. Dessa frågade Mig om det var nödvändigt att låta sig döpas av Johannes i förväg. Och Jag sade till dem: ’Endast en sak behövs och det är att faktiskt följa Min lära. Men den som vill bli renad av Johannes i förväg, medan han fortfarande utför detta arbete, kommer bara att dra nytta av en sådan rening.’ När jag hade talat så, gick många för att låta sig döpas

av Johannes.

25. En del av Johannes lärjungar hade råkat i tvist med judar (som hade kommit dit) om rening (dvs. om mitt dop med vatten jämfört med Johannes vittnesbörd).

[7] En tvist uppstod om Johannes rening och Mitt dop, ty Johannes lärljungar kunde inte förstå att jag också döpte med vatten, eftersom de hade hört av Johannes vittnesbörd att jag inte skulle döpa med vatten, men med den helige anden. Många judar, som redan var mina lärjungar höll fast att Mitt dop var ett äkta dop. Ty även om jag döpte med vatten som Johannes, så var Mitt dop det enda giltiga eftersom jag inte bara döpte med naturligt vatten, utan samtidigt med Guds Andes vatten, vilket skänkte de döpta den uppenbara kraften att kallas Guds barn.

26. Och de kom till Johannes och sade: "Rabbi, mannen som var med dig på den andra sidan av Jordanfloden, om vilken du bar vittnesbörd (att han skulle döpa med den Helige Ande), här är han och döper (med vatten), och folkmassorna flockas kring honom."

[8] Efter dessa diskussioner gick Johannes lärjungar med judarna till Johannes och sade: ”Rabbi, lyssna, samme man som var med dig på andra sidan Jordanfloden, om vilken du vittnade att han skulle döpa med den Helige Ande, är nu här i närheten och döper också med vatten som du gör. Hur ska vi förstå detta? Är den här döparen verkligen den som du bar stor vittnesbörd om?

[9] Johannes sade dock till sina lärjungar: ’Gå och fråga honom:" Är du Den som ska komma eller borde vi vänta på en annan?” Lyssna noga på vad han berättar för er och berätta sedan detta för mig. Bara efter detta kommer jag att helt svara på er fråga.'

[10] Därefter kommer flera av Johannes lärjungar till Mig och frågar Mig det som Johannes föreslagit. Men jag ger dem det välkända svaret, att de borde berätta för Johannes vad de har sett, nämligen att de blinda kan se, de lama gå, de döva höra och hur evangeliet om Guds rike predikas för de fattiga. Och lycklig den som inte tar anstöt. Lärljungarna går åter till Johannes och berättar omedelbart för honom vad de har sett och hört.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt: https://www.jakob-lorber-australia.net

Döparens sista och största vittnesbörd om Herren: ”Han måste växa, men jag måste minska.”

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 24; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

27. Johannes svar var: "En människa kan bara ha det som Gud ger honom."

[1] Men Johannes samlar sig och säger till sina lärjungar: "Lyssna, jag är övertygad om detta: En människa kan inte ta något, särskilt i saker som rör anden, såvida det inte först är givet honom från himlen. Den osedvanliga mannen som lät Sig Själv döpas av mig på andra sidan Jordanfloden och över vilken jag såg Guds Ande nedstiga från himlen i form av ett litet ljusmoln, så försiktigt som en duva som landar över sina bon, och för vilken jag vittnade, kunde inte som en vanlig man ha tagit det han besitter. Han är mer än en vanlig man och verkar Själv ha kraft att ta från himlen och att antingen behålla vad han har tagit eller föra över det till vem Han än behagar. Och jag tror att vi alla har fått det vi har från Hans nåd. Därför kan vi omöjligt säga till Honom vad han ska göra och hur skall göra det. Han ger och vi är de som tar det ifrån Honom. Han har sin kastskovel i Sin hand och kommer att sopa golvet i Sin ladugård, men bränna agnarna i den eviga elden och använda askan på det sätt Han anser lämpligt.

28. "Ni själva kan vittna om att jag sade att jag inte är Messias, utan skickats som 

Hans förelöpare."

[2] Ni är mina vittnen till att jag berättade för prästerna och leviterna, som kom till mig från Jerusalem, att jag inte är Messias, utan skickats som Hans förelöpare. Hur kan jag då hitta fel på vad den Ende gör, som har sin egen kastskovel i Sin hand? Hur han än sopar sitt tröskgolv så kan vi inte sätta regler för Honom. Ty fältet (världen) är Hans, således också vetet (Guds barn) och agnarna (världens eller djävulens barn) och Hans är ladan (himlen) och Hans

elden (helvetet), som aldrig brinner ut.

29. "Det är till brudgummen (Herren) som bruden hör. Och brudgummens vän, som står redo och lyssnar på honom, är överlycklig över att höra brudgummens röst. Denna glädje är nu min."

[3] Vem som än har bruden (himlens visdom) är en sann brudgum, men brudgummens vän som står redo och lyssnar på Honom är överlycklig över att höra brudgummens röst. Och titta, denna glädje är nu min. Men när Herren själv kommer, så är häroldens uppdrag avslutat. Ty häroldens enda plikt är att meddela Herrens ankomst. När Herren väl har anlänt behövs inte härolden längre.

30. "När han ökar måste jag minska."

[4] Därför måste jag nu minska, medan han som Herren måste öka med människorna på denna jord. Sedan jag kom till er som en budbärare har ni alltid varit mina lärjungar. Har någon av er någonsin hört mig skryta om det? Hela tiden lät jag den verkliga äran förbehållas Honom som har rätt till den. När jag vittnade om att jag inte var tillräckligt god för att knyta upp Hans skor, höjde jag mig verkligen inte ovanför honom, utan gav Honom all den ära som folkets blindhet ville visa mig. Därför upprepar jag: Nu är mitt uppdrag avslutat. Så snart Herren Själv har kommit, så behövs föregångaren inte längre, varför budbäraren (köttet) nu måste växa mindre, medan Han som Herren (Anden) måste växa bortom allt kött. Det föreligger en stor skillnad mellan härolden och Han som utifrån Sin egen makt skickar härolden vart han vill.

31. "Den som kommer från ovan står över alla andra. Den som är från jorden tillhör jorden. Den som kommer från himlen står över allt. "

[5] Den som har makten att stifta lagar står över och den som måste lyda står nedanför. Ingen kan med rätta stå över om han inte härstammar därifrån. Men den som verkligen kommer uppifrån står ovan alla andra. Den som är från jorden kan aldrig vara från ovan, utan tillhör jorden och kan inte tala om annat än om jordiska saker. Men den som kommer från himlen står över allt, ty Han är Herren och kan därför göra vad han vill. Han kan döpa med vatten, eld och ande, ty allt är Hans.

[6] Jag tror fortfarande inte att Han Själv döper med vatten, utan bara med Andens eld, medan Hans lärjungar kommer att döpa människorna i förväg på det sätt jag gör det, det vill säga alla de som inte fick dopet med vatten från mig. Dopet med vatten är till ingen nytta för människan om det inte följs
av dopet med Guds Ande.

32. "Och vittnar om vad han har sett och hört, ändå tar knappast någon emot Hans vittnesbörd."

[7] Vatten ger bevis på ingenting annat än vatten och renar huden från jordens smuts. Men Guds Ande, med vilken endast Herren kan döpa, eftersom Guds Ande är Hans Ande, vittnar om Gud och det som endast Han
alltid ser och hör i Gud.

[8] Tyvärr har ingen än så länge godtagit detta heliga vittne, för det som är jord förblir jord och avvisar Anden, om inte jorden först passerar genom elden där för att själv bli ande. En ordentlig eld förtär allt utom Anden, som är en mäktig eld i sig själv. Därför kommer Herrens andedop att förstöra många och på grund av detta kommer många att frukta för att ta emot det.

33. "Men den som tar emot den håller det förslutet (inom sig) att Gud är sann (naturligtvis inom Den Ende som bar vittnesmål om Honom genom dopet med Guds Ande)."

[9] Men den som kommer att ta emot detta dop och dess heliga vittnesmål

kommer att inom sig hålla kunskapen förseglad från världen, att Den Ende som döpte honom med Anden verkligen är Gud och förmögen att ensam kunna ge evigt liv. Nu säger ni inom er: "Varför skall man behålla förseglat inom sig själv himlens vittnesbörd om Gud genom Gud ?" Jag har redan berättat för er: Jord är och förblir jord och ande är och förblir ande. Om dock den dödliga människan, som i grund och botten består av jord, tar emot anden i sin jord, kommer hon då att kunna behålla anden, om hon inte försiktigt bevarar det inom sig, det vill säga i sitt hjärta?

[10] Eller finns det ett särskilt mått enligt vilket ande fördelas så att alla kan veta hur mycket ande hon mottagit? Om det inte finns ett sådant mått gäller det för den tillfälliga jordmänniskan att i sitt hjärta öppna upp ett sådant mått för den mottagna anden. Och när anden väl i detta mått har dragit sig tillbaka för permanent vila och sålunda fyller upp det nya måttet, bara då inser jordmänniskan inom sig hur mycket av ande hon har mottagit.

[11] Till vilken nytta skulle det vara för er ni om ni vid havet fyllde vatten i en tunna med hål i? Skulle ni någonsin kunna hävda och värdera att ni har tagit upp en viss mängd vatten från det för er omätbara havet? Om tunnan är väl sammanbunden, kommer ni att kunna bedöma hur mycket av havsvattnet som finns i den. Havsvattnet är dock detsamma överallt, om det är i stora eller små mängder har ingen betydelse. Således är havet som sådant hav överallt, och varhelst man tar upp vatten från havet, det kan vara mycket eller lite, så tar man till varje del upp havsvatten och kommer först senare att kunna veta måttet. 

34. "För Den som Gud har skickat utger Guds ord. Gud ger Sin ande (till Honom som Han skickade) utan mått (inte som till en människa, utan i allt Hans överflöd). "

[12] Således förhåller det sig med den som har kommit från Gud att bära vittnesbörd om Gud och utge Guds rena ord. Han Själv är det omätbara havet (Guds Ande). När Han ger någon av Sin Ande, så ger Han inte det i en oändlig mängd, som bara hos Gud kan existera i oändligt överflöd, utan enligt det mått som är tillstädes hos människan. Om en människa vill få Anden, så får hennes egen mått inte vara defekt och förbli öppet, det måste vara väl sammanbundet och väl förseglat.

[13] Han som du just har sett och frågade huruvida han var Kristus har, fastän till det yttre också en Människoson, fått Guds Ande inte enligt en människas mått, utan enligt Guds ändlösa mått redan från evigheten. Ty Han Själv är Guds Andes omätbara hav inom Sig. Hans kärlek utgör Fadern från evigheten, och detta är inte utanför den synliga Människosonen, utan inom Honom, vilket är elden, flamman och ljuset från evigheten i och från Fadern.

35. "Fadern älskar Sonen och har anförtrott honom all makt.”

[14] Denna kärleksfulla Fader älskar Sin eviga Son högt och all makt och myndighet ligger i Sonens händer och allt vi har enligt det rätta måttet har vi tagit ifrån hans omätbara överflöd. Han Själv är med Sitt eget Ord nu en människa i kött ibland oss, och Hans ord är Gud, ande och kött, och vi kallar det "sonen". Således är Sonen också inom sig själv själva livet för evigt.

36. "Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som inte tror på Sonen får inte uppleva det livet: Guds vrede ligger över honom. "

[15] Den som tar emot Sonen och tror på honom har således redan evigt liv inom sig. Ty, precis som Gud själv i varje ord är Sitt eget mest fullkomliga eviga liv, så är Han också det i varje människa som tar Hans levande ord till sig och håller fast vid det. Å andra sidan, den som inte tar emot Guds ord från Sonens mun, och således inte tror på Sonen, får inte och kan inte ta emot livet och inte heller se och känna det inom sig. Och Guds vrede, som är domen för alla ting som inte har något liv, förutom den för evigt oföränderliga tvångets lag, kommer att vila över honom så länge som han inte tror på Sonen.

[16] Jag, Johannes, har nu berättat allt detta för er och har burit ett fullt giltigt vittnesmål till alla er. Med mina egna händer har jag renat er från jordens smuts. Gå nu och ta emot Hans Ord, så att ni får ta emot Hans Andes dop, för utan detta är alla mina ansträngningar å era vägnar meningslösa. Jag skulle själv vilja gå till Honom, men Han vill inte det och uppenbarar för mig genom min ande att jag borde stanna här, eftersom jag redan har fått i anden det som fortfarande saknas hos er

.

[17] Detta är Johannes sista och största vittnesbörd om Mig och kräver ingen ytterligare förklaring eftersom den redan är förklarande i sig själv.

[18] Men anledningen till att det inte ges så detaljerat i evangeliet är och förblir alltid densamma. För det första var det i dessa dagar det sätt som saker och ting måste skrivas på, nämligen att bara huvudpunkterna dokumenterades och allt annat, som en person med en klarvaken ande ändå lätt kunde förstå, utelämnades. Och för det andra att förhindra att det levande heliga innehållet i Ordet skulle bli nedsmutsat och vanhelgat. Därför är alla sådana verser ett vältäckt frökorn med sovande grodd för ett evigt liv och dess omätbara överflöd av visdom.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Tempeltjänarnas ursinniga förföljelser

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 25; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

PÅ VÄGEN TILL SAMARIEN.

STANNAR TILL VID JACOBS BRUNN NÄRA SYKAR 

1. När Herren fick veta att en rapport hade nått fariséerna att Jesus vann och döpte fler lärjungar än Johannes.

2. Även om Jesus själv inte döpte, utan bara hans lärjungar.

3. Jesus lämnade Judéen och begav sig än en gång till Galiléen.

[1] Efter dessa ord av Johannes gick hans lärjungar snart över till Mig och antalet lärjungar till Mig fortsatte att växa från dag till dag, ofta från timme till timme. Ty alla som började tro på Mig och som Jag hade lagt mina händer på - i enlighet med måttet på hans tro och vilket följde efter dopet med vatten som utfördes av Mina första lärjungar - blev fyllda av andlig styrka och mod och förlorade all rädsla för den fysiska döden.

[2] Eftersom många hörde talas om detta, spred de nyheterna varhelst de gick, även om jag hade förbjudit det. Alla Mina gärningar, ofta också med tillägg och överdrifter, gjordes dessutom kända överallt i Judéen och bland judarna, som alltid längtade efter mirakel, vilket faktum naturligtvis ledde till att fler och fler av dem varje dag kom till Mig och i många fall också stannade hos mig.

[3] Men det hade tyvärr också den oundvikliga följden att allt detta nådde fariséernas öron och, som redan nämnts, med tillägg och överdrifter, av vilka några lät så märkliga att även några romare började tänka att jag skulle behöva vara antingen Zeus själv eller åtminstone en av hans söner.

[4] Romarna skickade också utredare till Mig, men de fann inte det de hade skickats ut för. Vid dessa tillfällen utförde Jag vanligtvis inga mirakler för att så förhindra dessa vidskepliga människor att bli ännu trögare än de redan var.

[5] Från dessa överdrifter härstammade så småningom ett ansenligt antal falska evangelier som förvrängde den sanna.

[6] Fariséerna, dessa ondsinta och ytterst avundsjuka överhuvuden för templet och skriften, började skyndsamt att samråda med varandra om hur de skulle få ett slut på vår verksamhet. De planerade att antingen göra sig av med oss ​​på ett till synes ofarligt sätt eller att åtminstone tillhandahålla ett livslångt boende för oss på en anstalt - snyggt beläget under jorden - som de senare med Herodes hjälp lyckades ordna för Johannes (Döparen).

[7] Att jag var ganska medveten om dessa ädla intentioner är naturligtvis uppenbart men för att undvika tumult och irriterande bråk hade jag inget annat val än att lämna det konservativa, mörka Judéen och färdas till det mera frisinnade Galiléen.

4. Han var tvungen att passera genom Samarien.

[8] Det var inte ens tillrådligt att färdas på direktvägen till Galiléen, utan snarare genom Samarien som med hjälp av romarna redan sedan länge hade befriat sig från templets prästadöme (en lätt och önskvärd uppgift för romarna, som ändå hade som princip att dela upp länderna för att göra det lättare att styra dem).

[9] På grund av detta var samariterna, i Jerusalems prästerskaps ögon, också det mest avskyvärda och hädiska folket på jorden. Å andra sidan hade prästerna i Jerusalem ett sådant rykte hos samariterna att dessa vanligtvis beskrev den värsta möjliga sak med en tempelprästs namn. Om till exempel en samarit i ett tillstånd av omotiverad upphetsning sade till någon, "du din farisée", så åtalade den sålunda skymfade den som kränkt honom, som ofta blev tvungen att betala för sin oförsiktighet med styva böter och fängelse i åratal. Det är naturligtvis uppenbart att det inte skulle vara tillrådligt för en farisé eller annan präst att komma in i Samarien. Detta visade sig vara i högsta grad till nytta för för Mig och alla som följde Mig, ty i Samarien gick vi säkra från tempeltjänarnas ondskefulla förföljelse.

5. Han kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära den lilla by som Jakob gav till sin son Josef.

[10] Vägen gick genom Sykar, en stad nära den gamla lilla byn som Jakob gav sin son Josef vid sin födelse tillsammans med invånarna i den lilla byn som huvudsakligen består av fåraherdar, som han fick tillsammans med Rachel som hennes hemgift. Staden Sykar var inte precis en framstående stad i detta land, men många mycket rika Samariter bodde där, liksom mången rik romare, eftersom denna stad var vackert belägen och hela regionen var mycket hälsosam.

6. Nu fanns Jakobs brunn där. Eftersom Jesus var trött efter sin resa satte han sig ner på brunnens stenkant och det var ungefär den sjätte timmen.

[11] Enligt den nuvarande beräkningen av tid, gav vi oss iväg från Judéen redan klockan 4 på morgonen, gick raskt utan vila och anlände precis klockan tolv, vilket då var den 6: e timmen, till den gamla Jakobs brunn, som låg cirka 40 steg framför den lilla byn i riktning mot Sykar. Detta brunn hade en väldigt bra källa, var omgärdad av en kant som var graciöst utmejslad i gammal stil och omgiven av skuggiga träd.

[12] Eftersom det var midsommar, var dagen het och Min kropp hade blivit väldigt trött efter den påfrestande resan. Alla de, som hade följde Mig från Judéen och redan tidigare från Galiléen, sökte i sin utmattning skydd och en högst önskvärd vila, delvis i den lilla byn, delvis under skuggiga träd.

[13] Även de första lärjungarna, det vill säga Petrus, Min Johannes evangelisten, Andreas, Tomas, Filippos och Natanael kastade sig ner i det frodiga gräset under träden. Jag ensam, fastän också väldigt trött satte Mig på brunnens stenkant väl vetandes på förhand att det snart skulle ges ett bra tillfälle för en nyttig diskussion vid brunnen med de envisa men annars mera öppet sinnade samariterna. Samtidigt var jag redan mycket törstig och väntade på en behållare för att hämta upp vatten, i vilket syfte en lärjunge hade gått in till byn, men inte återkommit med den ännu.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]