Om lagen, domen, nåden och frälsningen.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 4; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

17. Ty lagen var given genom Moses, men nåd och sanning kom genom Jesus Kristus.

[1] Lagen har givits till det första livet, nämligen från begynnelsen redan till den första människan, såsom som saker och ting utvecklades genom Moses, som i denna vers också nämns som en företrädare för lagen. Men eftersom lagen är ett hinder snarare än något som befrämjar liv, kunde ingen någonsin uppnå livets sanna frihet genom lagen.

[2] Skapelsens första idéer placerades i en isolerad som om självständig tillvaro genom ett positivt ’måste’ från den ursprungliga maktens oföränderliga vilja. Vad gäller separationen och bildandet av existensen begränsad av rum och tid, uppnåddes detta därför genom ett oföränderligt ’måste’.

[3] I entiteten människans inre varelse fanns nu till en viss grad gudomen Själv eller, vilket är samma sak, Guds primära väsen, bara avskild från hans Första Orsak, fastän medveten om den, men fortfarande bunden i en begränsad form och tillbakahållen av ett oföränderligt ’måste'. Den därmed placerade entiteten uppskattade inte detta tillstånd, och hennes känsla av hänförelse kom i mäktig konflikt med hennes oundvikliga begränsning och avskildhet.

[4] Eftersom konflikten fortsatte att växa i intensitet i den allra första raden av varelser måste den stora grundläggande lagen stramas upp för att tillfälligt hålla varelserna i en fast dom vilken bestod i manifestation av materiella, solida glober och den därvid åstadkomna större uppdelningen av de ursprungliga varelserna.

[5] I den andra raden av varelser, som är iklädda köttet, framträder människan stående på sin första doms mark. Trots hennes nu trefaldiga separation från sin Första Orsak, kände hon fortfarande snart igen Honom inom sig och blev trotsig, högmodig och olydig mot en mild lag, som nu inte längre gavs med ett "måste", utan bara med ett "du skall”.

[6] Men eftersom hon vägrade att ge efter för detta milda "du skall”, gavs hon en strängare lag med mäktiga påföljder, och påföljderna verkställdes omedelbart när man inte brydde sig om detta andra "skall” (se syndafloden och liknande naturkatastrofer).

[7] Efter denna bestraffning nedsteg den Gudomliga Varelsen till jorden i Melkisedek och gav människorna vägledning, men de började snart ännu en gång att kämpa mot varandra och måste fjättras genom nya lagar och vände åter till ordning, så de lämnades med bara en slags mekanisk rörelse som begränsar alla deras böjelser.

[8] Genom lagen hade en stor klyfta skapats och ingen ande eller entitet kunde ta ett språng över den. Detta gjorde att förhoppningen och den inre medvetenheten om en evig existens av det inre, alltså väsentligt begränsade livet, kom att bli allvarligt betvivlat.

[9] Efter denna begränsning framträder sedan den gudomliga ursprungliga varelsen i sin egen fullkomlighet, nämligen i Kristi person.

[10] Således återvänder den ursprungliga nåden ännu en gång, tar alla det mänskliga livets svagheter på Honom Själv, vilket ger människorna en ny nåd, ett nytt liv fullt av sant ljus och visar dem i detta ljus och genom Hans exempel det rätta sättet och det sanna syftet med deras existens.

18. Ingen har någonsin sett Gud, utan Sonen inom Faderns Famn, Han har gjort honom känd.

[11] Bara de som erkände Honom fick nu sann kunskap om Gud och kunde för första gången se och känna igen Gud - som aldrig tidigare någon varelse har kunnat se honom i Hans fullkomlighet - bredvid och utanför sig och genom Honom också sig själva och deras eget livs friaste destination.

[12] Och nu avskaffades ännu en gång också den oöverstigliga klyftan, som hade skapats genom lagen, och alla människor kunde och kan när som helst göra sig fria från lagens börda, om hon byter ut sin gamla karaktär mot en ny ut ur Kristus, varför det också sägs att man bör lägga av den gamla människan och ta på den nya. Eller, den som älskar det gamla livet kommer att förlora det, men den som flyr från det kommer att ta emot det som ett nytt. Detta är förkunnandet från Faderns bröst och Guds levande evangelium.

[13] Men uttrycket ’Vem är i Faderns sköte’ betyder så mycket som ’Guds ursprungliga visdom eller Guds verkliga innersta väsen finns inom kärleken precis som ljuset bor i värmen som  ursprungligen kommer ifrån och utgår ifrån den mäktiga värmens kärlek och slutligen genom sin existens återigen skapar värme och detta återigen alltid ljus. På samma sätt som från kärlek, som är lika med Fadern och i grunden är Fadern Själv, utgår ljuset från den gudomliga visdomen, som är lika med Sonen eller den verkliga Sonen Själv, som är inte två, utan helt och hållet ett med det som kallas ’Fader’, precis på samma sätt som ljus och värme eller värme och ljus är ett, eftersom värme fortsätter att producera ljus och ljus fortsätter att producera värme.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  http://www.franky1.com/downloads.html]  

Johannes Döparens vittnesbörd om honom och Herren.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 5; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

NÄR BETABARA

19. Och detta är det vittnesbörd som Johannes gav till judarna när de sände  präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: "vem är du? "

[1] Denna vers handlar om rent yttre fakta och har därför ingen djupare mening. Bara en sak kan enkelt förstås av denna kallelse, att vid denna tid judarna med sin känsla av upphöjelse redan började ana sig till att det ursprungliga ljuset eller Guds ursprungliga liv började närma sig människorna på jorden och snart måste vara på jorden. Och det förmodade att detta allt livs ursprungliga liv skulle kunna bo inom Johannes och att han är den utlovade Messias.

[2] Det är därför som - på grund av ovanstående antagande snarare än Johannes rykte som predikant - de skickade hemliga sändebud för att fråga honom vem han var, huruvida han var Kristus eller Elias eller någon annan profet.

20. Och han bekände och förnekade inte det och sade: "Jag är inte Kristus, den utlovade Messias. "

21. Men de fortsatte att fråga, ”Vad då då? Är du Elias? "Och han sade: ”Det är jag inte." Och de frågade: "Är du en profet?" Han svarade: "Nej"

[3] Anledningen till att de frågade Johannes huruvida han var Elias eller någon annan profet var det faktum att deras profetiska Skrifter uppgav att Elias skulle vara den utlovade Messias förelöpare och förbereda hela Israel för Messias stora ankomst som var väntad. Vid denna tid skulle dessutom andra profeter också framträda, som också skulle föregå Messias som förebud. Detta var känt för sändebuden från Jerusalem som var väl förtrogna med skrifterna och därför ställde de alla dessa frågor till Johannes, men han bekände att han inte var någon av dessa.

22. Då sa de till honom: "Vem är du då, så att vi kan ge svar till dem som skickade oss? Vad säger du om dig själv? "

[4] Sålunda måste de fortsätta att fråga honom, vem han faktiskt var.

23. Johannes sade: "Jag är rösten av en som ropar i öknen, och bereder vägen för Herren, vilket förutsades av profeten Jesaja. "

[5] Varefter Johannes erkände att han bara var en som ropar i öknen och bereder vägen för Herren, vilket förutsagts av Jesaja.

[6] Här skulle det vara berättigat att fråga varför John hade valt öknen för detta arbete där, man måste anta, inte många människor skulle vara bosatta, och att det skulle vara mer tillrådligt att vara förelöpare i mer tätbefolkade områden. Vilken nytta kunde man ha av ens det kraftfullaste rop i den döda öknen där ljudet av

ropet skulle gå förlorat redan innan det hade nått något öra? Även om det nådde ett mänskligt öra, är det därför som detta skulle vara långt ifrån tillräckligt i en fråga som är så livsviktig för alla människor.

[7] Som svar på denna fråga måste det påpekas att termen ”öknen” inte syftade så mycket på den lilla öknen i Betabara bortom Jordanfloden, utan snarare på den andliga öknen i människornas hjärtan. Betabara-öknen, där Johannes faktiskt bodde,

predikade och döpte, hade utvalts endast för att symboliskt visa människan hur det såg ut i hennes hjärta, nämligen ganska så torrt, tomt och bart på ädla frukter, men fullt av törnen och tistlar, allt typer av ogräs, huggormar och andra skadedjur. Och i en sådan människoöken framstår Johannes som ett uppväckt samvete, vilket han också andligen representerar och predikar ånger för syndernas förlåtelse, och bereder således vägen för Herren till människors hjärtan som har blivit ofruktbara som en öken.

[8] Nu kvarstår frågan varför Johannes nekade till att vara Elias eller en profet eftersom han enligt Min egen vittnesbörd var både den ena och den andra, ty Jag Själv berättade ganska rakt på sak för mina apostlar och också andra som tog del av Min undervisning att Johannes var Elias som skulle komma före mig, om ni accepterar detta.

[9] Anledningen till detta förnekande var att Johannes här beskriver sig själv endast enligt sin aktiva, nya kallelse och inte den tidigare given till hans ande inom Elias när han bodde på jorden. Elias måste straffa och tillintetgöra Molok, medan Johannes måste uppmana folk till att ångra sig på rätt sätt, skänka syndernas förlåtelse genom dop med vatten och bereda vägen för Mig. Och i samstämmighet med en sådan verksamhet presenterade han sig endast som det som han faktiskt var.

24. Och de som hade skickats tillhörde fariséerna.

25. Och de fortsatte att fråga ut honom och sade: "Om du varken är Kristus eller Elias, eller en profet, varför döper du då ? "

[10] Eftersom  han förrättade dop, vilket endast var tillåtet för prästerna och profeterna som bevisats vara kallade för detta, frågade prästerna och Leviterna, som hade skickats till honom av de svartsjuka fariséerna, varför då han döpte folk om han varken var den ena eller den andra.

26. Johannes svarade dem och sade: "Jag döper bara med vatten, Han (Kristus om vilken ni frågar) står i bland er, men ni känner inte Honom. "

[11] Men Johannes sade: ’Jag döper bara med vatten, vilket betyder att jag rengör hjärtan som blivit orena för att värdigt kunna mottaga Den som, så att säga, redan sedan en lång stund har varit mitt i bland er, men som ni inte känner igen på grund av er blindhet.'

[12] Alla de som söker Mig, Herren, någonstans på utsidan är här representerade av de sändebud som reser över länder och hav och frågar alla siare, Var är Kristus och när och var kommer Han att komma?’ Den Sanne, som byggt en boning för Sig Själv i deras hjärtan och som kan bara hittas där, (Åh, dessa vilseledda sökare.) Honom söker de inte, åtminstone bara inte vid den plats där Han måste sökas och kan hittas.

27. "Han är Den som kommer efter mig, som var före mig, vars skosnören jag inte är värdig att knyta upp. "

28. Detta ägde rum vid Bethabara bortom Jordanfloden, där Johannes döpte. 

[13] Ett sådant högst ödmjukt vittnesbörd Johannes bär fram inför prästerna och Leviterna, eftersom han är ganska medveten om vem som har kommit till jorden i Kristus. Men vad betyder det för det världsvisa prästerskapet? De ignorerade Johannes allra sannaste vittnesbörd ty de bryr sig inte om en ödmjuk, fattig och

anspråkslös Messias, utan ville ha en som alla skulle ge upp inför av rädsla och skräck.

[14] Vid sitt första framträdande - naturligtvis ingen annanstans än i Jerusalem - nedstigande synligt från Himlen och med ett mera briljant sken än solen, åtföljd av myriader av änglar och bosättande sig bara i templet, så skulle Messias omedelbart behöva avskaffa och förstöra alla de då befintliga potentaterna, omgående göra judarna fullständigt odödliga, förse dem med jordens alla pengar och låta åtminstone några hundra uppenbarligen överflödiga berg störta ned i havet med ett dunder och brak, samtidigt som det stackars, smutsiga slöddret också avrättas. Därefter skulle de ha trott på Honom och sade: 'Herre, du är så fruktansvärt stark och mäktig. Alla måste buga djupt för dig och kasta sig i dammet, och översteprästen är inte värdig att knyta upp dina skosnören."

[15] Men Kristus kom till jorden ganska fattig, obetydlig, uppenbarligen svag och utförde inga underverk inför de prominentas ögon under nästan 30 år. Han arbetade hårt som snickare med Josef och höll till i de lägre klassernas sällskap. Hur kunde detta, i de stolta och så väldigt visa judarnas ögon, vara den så länge väntade Messias ? Bort med en sådan hädare, en sådan trollkarl som åstadkommer sina bedrifter med hjälp av chefsdjävulen. En sådan en ohyfsad och vulgär snickare som någonstans med hjälp av Satan har lärt sig att utföra magiska konster, som går omkring barfota, är en vän med det värsta slöddret och vandrar omkring med dem, accepterar skökor och dricker i sällskap med offentligt kända syndare och därmed uppenbarligen motsätter sig lagen - hur kunde det vara möjligt att han var Kristus, den utlovade Messias?

[16] Detta var de framstående och kloka judarnas uppfattning om Mig under hela min närvaro i köttet på jorden. Och exakt samma syn på Mig råder ännu idag bland miljoner, som på inga villkor ens vill höra talas om en mild Gud, som sänker sig och   som håller Sitt ord.

[17] För det första måste deras Gud bo högt ovanför himlavalvet och existerar knappast på grund av Sin oändliga storslagenhet. Han förväntas inte skapa mindre saker än solar om han vill vara en värdig Gud. För det andra kan han inte våga anta någon form, allra minst mänsklig form, utan måste vara någon obegriplig absurditet.

[18] För det tredje, om Kristus möjligen kunde vara Gud, må han endast ge Sig Själv tillkänna genom det inre levande ordet för människor av facket, för vissa sällskap, råd, extraordinära pietister, trosivrare omgivna av en gloria och föredömen vad gäller dygd och omedelbart utrusta en sådan välsignad individ med kraft att flytta på bergen. Annars kan det inte finnas några gudomliga meddelanden eller uppenbarelser från Kristus.

[19] Herren Jesus må aldrig göra sig själv känd för en lekman eller ens en syndare, ty i så fall är uppenbarelsen redan misstänkt och accepteras inte, precis som Jag Själv inte accepterades av de högt ansedda judarna, för i sina stolta och ambitiösa ögon var Mitt framträdande inte tillräckligt gudomligt och ädelt, långt därifrån. Men det spelar ingen roll. Det som gäller är endast Johannes vittnesbörd.

[20] Världen förändras inte och fortsätter att vara den Betabara-öken där Johannes vittnade. - Men inte heller Jag förändras och fortsätter att komma till människorna för att undertrycka deras högmod och ge liv åt sann ödmjukhet och kärlek på samma sätt som när jag kom till judarna. Välsignade är de som känner igen Mig och accepterar Mig, liksom Johannes gjorde enligt hans vittnesbörd om Mig inför ögonen och öronen på de stolta prästerna och leviterna, vilket irriterar dem väldigt mycket.

[21] Nästa dag ser Johannes Jesus komma mot honom och säger: "Se, det är Guds Lamm, som bär världens synd."

[22] Med dessa hemliga sändebud fortfarande kvar i Betabara, som var där för att ta reda på vad denne Johannes gjorde och vad han huvudsakligen predikade, bär Johannes nästa dag återigen vittnesbörd om Mig och att Jag, vid det kända tillfället då jag kom till honom från öknen, bad honom att döpa Mig i flodens vatten.

[23] Redan när Jag närmar Mig honom drar han uppmärksamheten till Mig från  ledaren för dessa hemliga sändebud, som under natten hade grubblat över det som han hade hört från Johannes, som sagt: "Se, den som närmar sig är Guds lamm som har tagit alla människors svagheter på sina axlar, så att alla människor som tar emot  Honom kommer att få ett nytt liv från Honom och ha makten inom sig, på grund av ett sådant nytt liv, att kallas Guds barn. Ty Jehova kommer inte i stormen, utan Han kommer bara i det mjuka prasslet.'

[24] "Det här är Honom om vilken jag (igår) sade, efter mig är kommer en människa som har varit före mig ty Han vad där innan jag fanns till. "

[25] Här upprepar Johannes en gång till vad han dagen innan hade sagt till de hemliga sändebuden om Mig. Å ena sidan vittnade han om Mig att jag kommer till människorna, så att säga, som en spegel av människans sanna och oumbärliga ödmjukhet och bevisar genom sådan ödmjukhet att jag kommer för att hjälpa människorna i deras tillkortakommanden och inte i deras förmodade styrka, som de inte alls äger. Å andra sidan så vittnar Johannes också om att den som han kallar Guds lamm fortfarande är Han som föregick all existens, ty uttrycket "han var före mig" betyder att Johannes - som för ett ögonblick erkänner den höga andliga entiteten inom honom - låter de hemliga sändebuden förstå att, fastän samma ursprungliga ande av samma natur hade sin boning inom honom, han ändå hade skänkts en fri och helt oberoende existens endast genom kraften i den Första Orsaken - den ursprungliga Källan och Skaparen - som hade sin boning i detta lamm och inte av sin egen kraft. Genom frambringandet av en sådan självständig existens - en sann gärning av den Första Orsaken - så hade också den första cykeln börjat, innan vilket det inte hade funnits någonting i hela oändligheten, förutom den Första Orsaken Jehova och i själva verket exakt Densamme som nu synligt inför era ögon i detta Guds lamm önskar att döpas av honom (Johannes).

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Johannes döper Herren.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 6; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet]

31. "Jag själv kände Honom inte förut, men för att han skall uppenbaras för Israel så kom jag för att döpa med vatten (de som väntar på Honom)"

[1] Naturligtvis frågade de hemliga sändebuden sedan Johannes, ’Sedan när har du känt den här märkvärdige mannen, och hur blev det som du just sagt om honom känt för dig? ’ - Här svarade Johannes ganska naturligt att han, som en man, inte heller hade känt honom, men att hans ande hade uppenbarat detta för honom och förmått honom att förbereda människorna för Denne och att tvätta dem rena från deras grova syndafläckar i Jordanflodens vatten.

32. Och Johannes vittnade vidare och sade (efter dopet): ”(När jag döpte honom) såg Jag Guds ande (som bevis för mig) stiga ned från himlen precis som en duva som försiktigt sänker sig själv ner, och denna ande stannade över Honom. "

[2] Här tillkännager Johannes att också han ser Mig för den första gången som person framför sig, och att Min Ande inombords iakttog denne man under det korta doputförandet med vatten, vilken Johannes till en början vägrade att utföra på Mig med den talande anmärkningen att Jag skulle döpa honom snarare än han Mig. Men när Jag stod på Mig att det måste ske på detta sätt, gav Johannes med sig och döpte Mig. Men han såg vad Jag Själv hade uppenbarat för honom genom Min ande inom hans ande, då jag hade skickat honom till Betabara, hur Guds ande, det vill säga Min egen eviga, ursprungliga Ande, sänkte sig ned över mig från himlen full av ljus som ett skinande litet moln på det sätt som en duva sänker sig och stannade till över mitt huvud. Samtidigt hörde han de bekanta orden:

[3] "Detta är min älskade Son, eller detta är Mitt ljus, Mitt eget ursprungliga väsen i vilket Jag, som kärlekens eviga, ursprungliga väsen, är väl förnöjd. Lyssna på honom.'

33. "Jag skulle inte heller ha känt honom, men Den som skickade mig till döpa med vatten, sade till mig: Den som du kommer att se anden sänka sig ned över och blir kvar över, Han är den som kommer att döpa med den heliga anden. "

[4] Det är därför som Johannes säger: ’Jag skulle inte heller ha känt igen honom.'

34. "Och jag såg det och intygar nu att detta verkligen är Guds Son. "

[5] Först efter detta dop berättar Johannes för de hemliga sändebuden vad han hade sett och hört och insisterar på att den döpte, som han, redan när Han närmade sig, hade förkunnat som Guds uppenbarade Lamm, verkligen var Messias, som hela Israel hade väntat på.

Detta är verkligen Guds Son, det är Guds verkliga ursprungliga grundläggande innersta väsen inom Gud.

[6] Han, Johannes, hade med egna ögon sett Guds Ande sänka Sig ned över Honom och bli kvar över Honom. Inte som om denne man då bara hade mottagit den Anden, utan denna manifestation ägde rum som ett bevis för honom (Johannes) eftersom han inte hade känt Honom tidigare.

[7] Här uppstår frågan om dessa hemliga sändebud från Jerusalem inte hade varseblivit dessa saker med sina egna ögon och öron. Svaret på detta är alltid ett och detsamma: Dessa saker kommer att avslöjas endast för de omyndiga och enfaldiga, men för de världsvisa kommer de att förbli gömda och förtäckta.

[8] Således säger de hemliga sändebuden från Jerusalem också här ingenting annat än att

han döpte med vatten och blev ganska förargade när Johannes berättade för dem vad han hade sett och hört. De uppfattade ingenting av detta och smädade därför Johannes och påstod att han ljög för dem. Men flera av Johannes lärjungar som var närvarande anslöt sig till dem och gick i god för att Johannes hade talat sanning.

[9] Men de hemliga sändebuden skakade på huvudet och sade, ’Johannes är er läromästare och ni är hans lärjungar, varför ni bekräftar hans påstående. Vi är lärda och kloka i allt som rör profeter och inser på era ord och handlingar att ni och er läromästare är dårar, att ni inte förstår och kan ett dyft och med er dumhet driver många människor till vansinne, och detta i en sådan utsträckning att denna fråga redan sedan en tid har betraktats som en otyg av templets överstepräster. Det vore bäst att sätta stopp för era aktiviteter med våld.’

[10] Detta gjorde att Johannes ilsknade till och han sade: ”Ni ormar, ni huggormars avföda’: Tror ni att ni därmed kan undkomma vedergällning? Ty se, yxan med vilken ni skulle vilja tillintetgöra oss är redan lagd till era rötter - försök se hur ni kan undkomma evig fördömelse. Såvida ni inte ångrar er i säck och aska och låter er döpas, så kommer ni att möta er undergång.

[11] Ty sannerligen, detta var Den om vilken jag hade sagt till er: Efter mig kommer den som har varit före mig att komma, ty Han var där innan jag var. Från hans fullkomlighet har vi alla fått nåd på nåd.'

[12] Efter dessa kraftfulla ord stannar vissa med hos honom och låter sig döpas, men de flesta av dem ger sig av mycket upprörda.

[13] Dessa verser handlar om rent historiska fakta och har inte mycket inre mening som lätt kan kännas igen från tidigare förklaringar. Här måste det påpekas att sådana verser är alla lättare att förstå om de ges med de då kända omständigheterna. Ty vid den tidpunkt då evangelisten skrev ner evangeliet var det vanligt att utelämna meningar, som handlar om alla sorters allmänt kända omständigheter som onödiga, och endast dokumentera de huvudsakliga meningarna, vilket lämnar alla sekundära detaljer "mellan raderna,” som ni skulle säga idag. För att kasta mer ljus på detta för den tiden mest anmärkningsvärda angelägenhet, kommer vi ur denna synvinkel att ta en närmare titt på de tre följande verserna varvid stilen för den tiden blir ganska tydlig och igenkännbar.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Exempel och förklaringar till evangelistens stil.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 7; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

35. Nästa dag stod Johannes igen (vid Jordanfloden) med två av sina lärjungar.

[1] Den ursprungliga texten, till exempel i vers 35, lyder: ’Nästa dag stod Johannes igen med två av sina lärjungar.’ Här uppstår frågan: var stod han och var de två lärjungarna tillsammans med honom eller stod de på en annan plats, fast bara samtidigt? Man måste genast lägga märke till att varken platsen eller de två lärjungarnas handlingar har angivits här.

[2] Varför har evangelisten misslyckats med att nämna detta?

[3] Anledningen till detta har redan har angivits, särskilt på den tiden då det var vanligt att skriva så här skulle det ha varit ganska säkert och uppenbart att Johannes stod vid 

Jordanfloden under ett pilträd och väntade på att någon skulle komma för att bli döpt. Och eftersom han hade flera lärjungar som lyssnade på hans undervisning och också skrev ner denna, vanligtvis två, men när det var mycket arbete var det flera med honom, som hjälpte till med dopet och förmodligen också döpte i hans namn och på det sätt som han utförde det.

[4] Eftersom alla dessa omständigheter på den tiden bara var alltför väl kända för folket runt omkring Johannes, blev de inte nedtecknade. Det var då vanligt att skriva så, men också nödvändigt på grund av bristen på skrivmaterial, varför endast huvudpoängen nedtecknades och genom att börja en mening med "och" antyddes det huruvida de uppenbarligen skilda meningarna var förbundna med varandra eller inte. Av detta skäl sattes sådana bindeord sällan in som bokstäver framför de viktigaste meningarna som hänvisade till varandra, utan vissa kända tecken användes.

[5] Även om denna förklaring som sådan inte är evangelisk, är den fortfarande nödvändig eftersom utan den skulle evangelierna vara svåra idag att förstå, inte bara deras yttre, historiska mening utan ännu mindre deras inre andliga mening och minst av allt profetiska

böcker ur Gamla testamentet där istället för färdiga meningar bara motsvarande bilder ges och där det naturligtvis inte kan vara fråga om att ange vilka omständigheter det kan ha rört sig om. Nu när vi är bekanta med dessa regler från antiken, borde vi inte ha svårt att förbinda

följande verser och texter, för att läsa dem mera korrekt och åtminstone kasta mer ljus på deras naturliga, historiska del. Vi kommer att göra en kort analys av verserna 36 och 37 och den regel som det är frågan om kommer då att bli ganska tydlig.

36. Och när han åter såg Jesus gå (på Jordans flodbank), sade han: "Se, där är Guds Lamm."

[6] Den ursprungliga texten i vers 36 lyder: "Och när han såg Jesus gå , sade han: "Se, där är Guds lamm." "Och" här antyder att denna text har någon koppling till föregående och säger historiskt att Jesus, efter att Han hade mottagit dop med vatten, för ett tag var kvar i  Johannes grannskap och därför också sågs av Johannes två lärjungar liksom av Johannes själv, som går på Jordans flodbank.

[7] När Johannes får syn på Honom samlar han omedelbart alla sina tankar i ett och talar med stor entusiasm som om till sig själv: ”Titta, där är Guds Lamm." Idag han skulle ha uttryckt sig ungefär så här: "Titta där borta. Den högste Guds-människan går fortfarande idag på flodbanken lika anspråkslös och ödmjuk som ett lamm. "Men Johannes utelämnar alla dessa detaljer och säger bara det som vi läser i versen.

37. Och de två lärjungarna hörde Johannes tala så (och lämnade Johannes med en gång) och följde Jesus.

[8] Vers 37, som faktiskt representerar fortsättningen av de två tidigare, av ovan nämnda skäl, börjar igen med 'Och' och säger helt enkelt vad som hände, och hänvisar bara till anledning varför.

[9] Den ursprungliga texten läses helt enkelt så här: "Och två av hans lärjungar hörde honom tala och följde Jesus." I vår tid betyder meningen följande: Då de två lärjungarna som var med honom (Johannes) hörde sin läromästare tala sålunda, lämnade de honom genast och följde Jesus, och eftersom Jesus nu lämnade denna plats, så följde de Honom.

[10] Allt det som nämndes i denna utvidgade text måste också ha ägt rum vid detta tillfälle eftersom händelseförloppet annars inte kunde ha utspelat sig. Men, som redan påpekats, i enlighet med det då vanliga sättet att skriva, så nämns bara de två begreppen ”höra" och det efterföljande "följande" medan alla anslutande meningar utelämnades som självklara. Vem som än förstår detta givna förfarande kommer åtminstone att bättre kunna förstå den ursprungliga textens historiska del och därmed också ha lättare att förstå den andliga meningen.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herrens första lärljungar: Andreas och Simon Petrus.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 8; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

38. Men Jesus vände sig om, såg de två som följde efter honom och sade till dem: "Vad letar ni efter?" De sade: "Rabbi (som betyder: Mästare), var bor du? "

[1] Också denna text framstår som en följd av de föregående och har historisk snarare än andlig betydelse: ty med denna börjar det på sitt sätt fortfarande ganska materiella upptagandet av apostlarna och detta i samma region där Johannes var aktiv i Betabara, en högst eländig landsortsstad bebodd av fattiga fiskare. Detta är också anledningen till att de två lärjungarna omedelbart frågar om Min logi - faktiskt, i vilken hydda jag bor.

[2] Eftersom jag i ungefär 40 dagar hade bott i detta område före dopet för att genom fasta och andra övningar förbereda min mänskliga gestalt för den begynnande undervisningsuppgiften, är det historiskt också ganska klart och visst att jag var tvungen att ha någon ställe där Jag kunde bo på i denna öde och torftiga region, vilken jag ansåg mest lämplig för mitt syfte.

[3] De två lärjungarna visste redan sedan en tid att jag hade bott i denna region. De kan ha sett mig där ett antal gånger utan att dock misstänka vem jag var. Därför frågade de snabbt, inte varifrån jag ursprungligen kom, utan var jag var bodde i Betabara, som huvudsakligen bestod av de fattigaste fiskarnas hyddor byggda av lera och vass och ofta inte ens tillräckligt höga för att en man ska kunna stå upprätt däri.

[4] Och därför bodde också Jag i en liknande hydda som Jag Själv hade byggt ganska djupt i öknen. Eremithyddor, som existerar i praktiskt taget alla kristna länder, går tillbaka till det.

39. Han sa till dem: "Kom och se." Så gick de och såg var det var och stannade samma dag med Honom. Det var kring den tionde timmen.

[5] Således var detta härbärge inte långt från den plats där Johannes verkade. Därför sade Jag till de två lärjungarna: "Kom och se”, varpå de två genast följde mig. Vi kom snart fram till Min hydda och lärjungarna var inte lite förvånade över att Guds smorde bodde i den nästan anspråkslösaste hyddan, som dessutom var belägen i öknens ödsligaste del.

[6] Detta ägde emellertid inte rum vid den tidpunkt under vilken de kristna samhällena nuförtiden vanligtvis har sin 40-dagars fasta, utan ungefär två månader senare, och vad gäller tiden på dagen då vi nådde hyddan så var det ungefär vid den tionde timman vilket enligt den nya stilen skulle vara ungefär tre på eftermiddagen, ty vid denna tid var det soluppgången som bestämde dagens första timma. Men eftersom detta inte alltid sker vid samma tid, så sammanfaller timmen för dagen som nämns inte exakt, utan endast ungefärligt, med tiden på eftermiddagen som Jag nådde härbärget med de två lärjungarna. Eftersom dessa två lärjungar tillbringade dagen med Mig tills solen gick ned uppkommer frågan i varje frågande läsares sinne vad vi tre gjorde från klockan tre till cirka klockan åtta på kvällen i och vid min hydda. Ty ingenting har skrivits om detta någonstans. Här är det uppenbart att Jag instruerade dessa två om deras framtida yrke och hur och var Jag skulle börja med Min undervisningsverksamhet, och också hur Jag i detta grannskap skulle uppta ytterligare män som mina lärjungar, som var benägna och villiga precis som de själva. Samtidigt anförtrodde jag dem att av sina kamrater, som mestadels var fiskare, ta reda på och komma överens med dem om någon av dem skulle vara benägen att följa Mig. Detta är vad vi diskuterade under den tiden. Men som det blev kväll lät jag de två gå och de återvände - delvis väldigt glada, delvis med mycket funderingar - över sina familjer, ty de hade fruar och barn och undrade hur man skulle göra med dem.

40. En av de två som hade hört vad Johannes hade sagt (om Jesus) och sedan följde Jesus var Andreas, en broder till Simon Petrus.

[7] En av de två, som hette Andreas, har snart fattat sitt beslut och vill följa Mig till varje pris. Därför går han genast för att hitta sin bror Simon, som var någonstans och tog hand om sina nät.

41. Det första han gjorde var att hitta sin bror Simon. Han sa till honom: "Vi har hittat Messias." (Messias betyder så mycket som: den smorde.)

[8] När han efter en stund har hittat honom, börjar han snabbt att berätta för Simon att han har hittat den utlovade Messias tillsammans med en annan lärjunge, som inte hade fattat ett bestämt beslut att följa Mig,.

42. (Simon önskar se Jesus) och Andreas tar Simon till Jesus. När Jesus såg honom sade han: "Du är Simon, Jonas son, från och med nu skall du kallas Cephas (det vill säga Petrus Klippan). '

[9] När Simon hör om Mig, uttrycker han en stark önskan om att få träffa Mig så snart som möjligt, ty han hade inte varit närvarande vid dopet. Andreas säger: "Idag låter det sig inte göras på rätt sätt, men imorgon på morgonen ska du vara hos Honom. '

[10] Härvid säger Simon, som vad än han gjorde fortsatte att drömma om Messias och trodde att Messias skulle hjälpa de fattiga och fullständigt utrota de hårdhjärtade rika: "Broder, vi får inte slösa bort ett ögonblick. Jag ska omedelbart lämna allt och följa Honom till världens ände om det skulle vara hans önskan. Ta mig därför genast till Honom, ty jag har bråttom och måste fortfarande träffa och prata med Honom idag. Kvällen är inte alltför mörk och det är inte långt till hans hydda, så låt oss omedelbart gå till Honom. Vem vet, vi kan kanske inte längre hitta honom imorgon? "

 [11] Andreas, som ger efter för detta tryck leder honom till Mig. Då de två närmar sig Mitt härbärge vid en redan ganska sen timma, stannar Petrus cirka 30 steg bort från det i ett tillstånd av hänförelse och säger till Andreas: "Jag har en märklig känsla. Jag grips av en storslagen söt bävan, jag vågar nästan inte ta ett steg till, men jag har fortfarande den här heta längtan inom mig efter att träffa Honom. "

[12] Här går jag ut ur min hydda för att träffa de två bröderna, vilket betyder att jag såg honom. Det behöver inte sägas att med "ses av mig " måste förstås min vilja att komma för att möta en som, som Simon, kommer till Mig framförallt i sitt hjärta. Därför erkänns han

omedelbart av Mig, det vill säga accepteras och ett nytt namn är hans första andel i Mitt rike. Här ges Simon genast namnet Cephas, eller klippan i sin tro på Mig, ty jag hade sedan länge  sett vilken typ av ande som Petrus är och var animerad av.

[13] Det sätt på vilket jag talade till honom var tillräckligt bevis för Petrus eller Simon för att jag säkert var den utlovade Messias. Från och med då han gav aldrig efter för någon tvekan i sitt hjärta och frågade mig aldrig någonsin om jag var Den Rätte, eftersom hans hjärta var det enda säkra och giltiga vittnet för honom. Båda männen stannade nu hos mig till morgonen och lämnade mig efter detta inte mera.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Ytterligare kallelser: Filip och Nataniel.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 9; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

43. Nästa dag beslutade Jesus att återigen gå till Galileen, och han finner Filippos och säger till honom: "Följ mig."

[1] På morgonen säger jag till de två: "Min tid i denna öknen har kommit till ett slut. Jag skall vandra till Galileen varifrån jag har kommit. Kommer ni med mig? Jag lämnar beslutet till er

för jag vet att ni har fru och barn som det inte är lätt för er att lämna. Men ingen som lämnar något för Min skull kommer att förlora vad han har lämnat, utan kommer att återfå det många gånger om."

[2] Petrus säger: 'Herre, för din skull skulle jag ge upp mitt liv, för att inte nämna min fru och barn. De kommer att överleva utan mig, för jag är en tiggare och kan inte ge dem mycket bröd. Vårt fiske ger knappast nog för att föda en person, än mindre en hel familj. Min bror Andreas kan bekräfta detta. Även om vi föddes i Betsaida, var vi tvungna att komma till dessa ödsliga stränder av Jordanfloden, som är relativt rik på fisk, för att skaffa mat, och där vi nu också har blivit döpta av Johannes. Vår far Jonas är fortfarande stark och så är våra fruar och systrar. Om man till detta lägger välsignelsen från ovan, så kommer de att klara det. "Jag lovordade dem båda, och vi började på vår väg.

44. Filippos kom från Betsaida, från Andreas och Petrus stad.

[3] På vägen, som för ett tag fortfarande följde Jordanflodens strand, möter vi Filippos, som också föddes i Betsaida och nu på morgonen fiskade upp sin frukost i av Jordanflodens vågor. Petrus fäste min uppmärksamhet på honom och sade: "Herre, det här mannen lider mycket och är väldigt fattig, men fortfarande den ärligaste och rättfärdigaste man, full av äkta fromhet i sitt hjärta. Skulle du kunna tänka dig att låta honom komma med oss?

[4] På ett sådant härligt förslag från Petrus säger jag bara: ”Filippos, följ mig. "Utan tvekan kastar han ner näten och följer mig, och  frågar inte ens vart. Först på vägen berättar Petrus  för honom: "Den vi följer är Messias." Men Filippos säger: "Mitt hjärta berättade redan detta för mig i det ögonblick han kallade mig så omsorgsfullt.’

[5] Filippos var dock ogift och bodde med de fattiga fiskarna som lärare, eftersom han hade ganska goda kunskaper om Skrifterna. Han var personligen bekant med Josef från Nasaret och kände sålunda också Mig och många av de saker som hade hänt vid min födelse och under mina första år. Han var också en av de som i hemlighet hoppades på Messias i Min person, men eftersom Jag, från Mitt tolfte år och framåt, inte utförde något mirakel och levde och arbetade som alla andra vanliga människor så hade också det första underbara intrycket, som skapades av omständigheterna kring min födelse, hos många människor gått helt förlorat. Även de som hade varit mest upphetsade sade att min födelse hade blivit så minnesvärd tack vare det, som det uppfattades, så underliga sammanträffande mellan olika omständigheter och fenomen som säkert inte på något sätt var förknippat med min födelse. Dessutom hade den mycket geniala varelsen från Mina tidiga år så fullständigt försvunnit att inte ett spår av det kunde återfinnas när Jag blivit en vuxen man. Men Filippos och några andra höll fortfarande kvar ett visst hopp om Mig, för de kände till Simeons och Annas profetior vid tiden för Min omskärelse i templet och tänkte mycket på detta.

 45. Filippos finner Natanael och säger till honom: "Vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av profeterna: Det är Jesus, Josef från Nasarets son. "

[6] När Filippos, som följde mig, möter Natanael, som han hade tittat efter på vägen, sittande under ett fikonträd upptagen med att reparera sina fiskeredskap säger han till honom full av glöd: "Broder, jag letade efter dig längs den ganska långa vägen och glädjer mig nu av hela mitt hjärta åt att ha hittat dig, ty se, vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av  profeterna. Det är trots allt Jesus, Josefs son, från Nasaret. '

46. ​​Natanael sa till honom: "Kan något gott komma ifrån Nasaret? "Då säger Filippos:" Kom och se själv. "

[7] Därpå  säger Natanael nästan lite motvilligt: ”Vem känner inte till den bedrövliga hålan Nasaret. Kan något bra kommer från denna håla? Och (på ett ganska självklart sätt) minst av allt Messias. "Men Filippos säger:" Jag är medveten om att i detta avseende har du alltid varit emot mig, även om jag har presenterat min argument för dig hundra gånger. Men kom och övertyga dig själv nu så kommer du att erkänna att jag har haft helt rätt.

[8] Natanael reser sig tankefullt upp och säger: "Broder, det skulle vara ett underverkens underverk, för Nasarets slödder är säkert det värsta i världen. Med en bit romersk tenn kan du göra en nazarén till vad du vill. På detta stället har det inte funnits någon tro på länge, varken på Moses eller på profeterna. Kort sagt kan du göra en nazarén till vad du vill, och ordet "Den här eller den där är till och med sämre än en nazarén" har redan blivit ett gammalt ordspråk. Och du påstår att Messias, som du vill att jag ska träffa, är därifrån? Åh ja, ingenting är omöjligt för Gud. Vi får se.'

47. När Jesus ser Natanael komma, säger han högt: "Se, en sann israelit: Det finns inget falskt hos honom. "

[9] Med dessa ord följer Natanael Filippos till Jesus, som under tiden hade satt sig ned för en liten vila ungefär hundra steg bort. När båda männen redan var nära Jesus säger han högt: "Se, en sann israelit. Det finns inget falskt hos honom. "

48. Natanael frågar honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarar: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig."

[10] Nathanael är förvånad över hans så väldigt sanna uttalande som kommer högt från min mun och frågar snabbt: "Hur känner du mig så att du kan säga detta om mig? Bara Gud och jag själv kan känna till min innersta natur, och jag har aldrig varit en skrytmåns och inte heller har jag lovprisat mina dygder. Hur kan du då veta hur jag är? " Men jag tittar på honom och säger: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig.

49. "Rabbi," säger Natanael, "du är verkligen Guds Son: du är Israels konung. "

[11] Detta Mitt uttalande om honom förvånar Natanael och djupt rörd i sitt hjärta säger han: "Mästare, trots det faktum att du är en nasaren, är Du verkligen Guds Son. Ja Du är

utan tvekan den sedan länge efterlängtade Israels konung, som skall befria sitt folk från fiendernas grepp. Åh, Nasaret, Åh, Nasaret, så liten du var och hur stor du nu håller på att bli. Den sista kommer att upphöjas till att bli den första. Åh, Herre, så snabbt gav du mig tro. Hur hände det här att allt tvivel har lämnat mig och att jag nu fullt ut tror att du är den utlovade Messias?

50. Jesus svarar och säger till Natanael: "Du tror för att jag sa till dig: Jag såg dig under fikonträdet (innan Fillipos talade till dig). (Men jag säger dig), du ska få se större saker än detta. "

[12] Jag svarar på Nataniels fråga först med de ord som anges i vers 50, och påpekar därmed för Natanael att han nu, för att vara säker, tror att jag är den utlovade Messias, men tvingades att tro genom att i Mig upptäcka det allvetande, som bara Gud kan besitta. Jag tillägger också att han i framtiden kommer att få se större saker, varigenom jag ville säga så mycket som: Nu tror du tack vare ett mirakel, i framtiden kommer du att tro fritt.

51. Och Jesus tillägger: "I sanning, i all sanning säger jag er allt, från och med nu skall ni se Himlen vidöppen och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen: "

[13] Och i sanning, i den rena sanningen säger jag verkligen till er: från och med nu kommer ni att se alla Himlar vidöppna och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen, vilket betyder så mycket som: I framtiden, när ni genom Mig kommer att uppnå er andes återfödelse kommer livets dörrar att öppnas. Då vill ni, själva änglar, se de människor som genom Mig gjordes till änglar i återfödelsen, och därigenom också "Guds barn", uppåtstigande från döden till det eviga livet. Å andra sidan kommer ni också att se många ursprungliga änglar som stiger ned från alla himlarna till Mig, allt livs Herre, för att där följa Människosonen, enligt Johannes exempel och vittnesbörd.

[14] Så detta är nu den rätta tolkningen av det första kapitlet, men låt ingen tro att detta är en helt övergripande tolkning. Å nej, inte alls, men vad den ger är en praktisk vägvisare med hjälp av vilken alla med god vilja kan få vägledning in i den gudomliga visdomens olika djup vilket gör det möjligt för henne att se och känna igen mycket av livet sanna mening i varje enskild vers. Dessutom, som redan sagts, är denna gåva en sann riktningsvisare genom vilken allt kan utvärderas och styras.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Kallelse till Zebedéus söner: Jakob och Johannes. Herrens undervisnings begynnelse.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 12; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]

I KAPERNAUM

12. Efter detta gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, men de stannade inte länge där.

[1] Sju dagar efter detta bröllop lämnade jag Nasaret och vandrade till Kapernaum med Maria, mina fem bröder - varav två också tillhörde Mina lärjungar - och med lärjungarna som hade Jag hittills tagit mig an. Denna stad var då ett ganska viktigt handelscentrum beläget vid gränsen till Zebulon och Naftali och även i mitten av dessa två provinser vid Galiléens hav, inte långt ifrån den plats där Johannes döpte på den motsatta stranden av Jordanfloden i Betabara, så länge som det fanns tillräckligt med vatten i denna ofta ganska uttorkade flodbädd.

[2] Man kan fråga sig vad jag egentligen sökte i denna stad, som redan hade blivit ganska hednisk. Man borde läsa profeten Jesaja 9: 1, etc, där det står skrivet:

Zebulons land och Naftali land på vägen vid Havet bortom Jordanien och det hedniska Galiléen, folket som vandrade i mörkret har sett ett stort ljus: ett mäktigt ljus har grytt för dem som vandrade i dödens skugga.

[3] Och om man har hittat denna text i Jesaja och vet att jag var tvungen att uppfylla Skriften från A till Z, blir det lätt att förstå varför Jag gick från Nasaret till Kafernaum. I denna region måste dessutom ytterligare två lärjungar upptas: Jakob och Johannes, Zebedéus söner. De var också fiskare, som fiskade i Galiléens hav inte långt från Jordanflodens mynning och inte heller långt från platsen där Petrus och Andreas arbetade, vilka båda också var berättigade att fiska i havet.

[4] När Jag också hade tagit Mig an dessa lärjungar och de hade erkänt Mig på grund av Mina ord och de mäktiga vittnesmålen från dem som följde Mig, började Jag så snart att undervisa folket ordentligt och uppmanade dem att bättra sig eftersom Himmelriket var nära. Jag gick in i deras synagogor och undervisade där. Vissa trodde, men många blev förargade, ville lägga händerna mig på Mig och kasta Mig i havet från en klippa. Men jag undkom dem med alla dem som var med Mig och besökte några små bosättningar vid  Galilée-sjön, förkunnade Guds rike, helade många sjuka och de fattiga och enkla människorna trodde på Mig och tog emot Mig med glädje. Några av dem slog följe och följde mig överallt som lamm följer sin herde.

 [5] I Kapernaum stannade jag bara för en tid eftersom det fanns så gott som ingen tro där och ännu mindre kärlek. Den här staden var en plats för handel och legosoldater, och där dessa regerar, har tro och kärlek helt övergivits. Där således så är fallet finns det lite eller inget för Mig att göra.

13. Eftersom det var nära tiden för den judiska påsken, gick Jesus upp till Jerusalem.

[6] När den judiska påskfesten hade kommit, vandrade jag upp till Jerusalem med alla som var med Mig. Men man får inte föreställa sig att de egentliga judarnas påskfest infaller vid samma tid som gäller samma festhögtid för olika kristna samfund, ibland redan i mars månad. Denna inträffade nästan tre månader senare. Ty vid Påsken, tackades Jehova för årets första skörd som består av korn, majs och vete. Vid det tillfället hade det nya brödet redan ätits vilket enligt lagen måste vara osyrat bröd, och ingen i landet tilläts äta syrat bröd under denna tid.

[7] Därför kunde detta det osyrade bröds fest äga rum bara först när det nyss skördade majskornet kunde malas till mjöl och inte vid en tidpunkt då majsen bara hade såtts. Under en gott år mognar majsen i Judéen 14 till 20 dagar tidigare än här. Till och med i Egypten skördas emellertid majs och vete knappast någonsin före slutet av maj, än mindre i Judéen där det är betydligt svalare än i Egypten.

[8] Men det osyrade brödets tid hade kommit och, som redan nämnts ovan, vandrade Jag med alla som var med Mig upp till den judiska huvudstaden, som också kallades "Guds stad", för namnet Jerusalem betyder så mycket som "Guds stad".

[9] Under den tiden kom många människor alltid till Jerusalem, inklusive många hedningar, som förde med sig och sålde olika varor, som redskap, vävda artiklar, nötkreatur och alla slags frukter. Denna fest hade vid den tiden fullständigt förlorat sitt heliga rykte och girigheten tvingade även prästerskapet att för denna tid hyra ut templets gårdar och entréhallar till köpmän, vare sig judar eller hedningar, för en betydande summa, så att en sådan tempeluthyrning under den tid högtiden varade uppgick till 1000 silverstycken , vilket under dessa dagar var en enorm summa och jämförelsevis mera än 100.000 floriner idag.

[10] Jag drog iväg till Jerusalem vid tiden för översteprästen Kajafas som visste hur man skulle bita sig fast vid detta det naturligtvis lönsammaste ämbetet i mer än ett år. Ty att följa den Mosaiska lagen hade i dessa dagar degenererat till tommast möjliga ceremoni, och ingen präst hade faktiskt mer respekt för detta än för snön som föll för hundra år sedan. Å andra sidan hade den värdelösa, tomma ceremonin nått sin kulmen när det gällde att i hög utsträckning mobba de fattiga människorna.

[11] Han hyrde till och med ut några platser i templets inre del till försäljare av duvor och  några mindre penningväxlare. Dessa senare bar på små mynt, för vilka de, som behövde mindre mynt, för en viss växelavgift kunde växla sina silvermynt, romerska guldmynt och de romerska nötkreaturspengarna (pecunia), ty romarna hade en särskild typ av pengar för köp av nötkreatur. Beroende på vilket djur som var inpräglat på ett sådant mynt, måste samma djur vara tillgängligt för köp med det myntet förutsatt att ägaren hade det till salu. För sådana boskapspengar var det också möjligt att från de större eller mindre penningväxlarna att få en annan typ av pengar i omlopp, men till en högre växlingsavgift.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net