Utvecklingens ordning

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 23; kap. 12; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1]  Att det nu (Frankrike) formellt (1) visar sig som Babylons beskyddare, medan det i själva verket är dess fiende, är helt sant, ty genom detta kommer det att hålla tillbaka andra staters härskare, som fortfarande är mycket välvilligt inställda till Babylon, för att med gemensamma krafter återinföra det gamla nattmörkret i högsätet för att förslava sitt folk än mer än någonsin tidigare. Ty ytterst lite av en fri, god vilja gentemot sina folk finns kvar hos de gamla härskarna. Vad de nu gör till förmån för folket har framtvingats av omständigheterna. Om de kunde bli kvitt dessa omständigheter genom någon fördelaktig metod, så skulle de omedelbart börja sjunga en annan och faktiskt väldigt sorgsen sång till sitt folk, och folket skulle återigen tvingas dansa efter den gamla spanska inkvisitionens pipa, vilket säkert inte någon längre skulle önska sig. 

[2] För att i ett slag bli kvitt alla nuvarande omständigheter, vilka fortfarande svävar mellan gott och ont, skulle betyda förödelse av länder och folk. Därför måste allting ta en viss tid på sig i denna värld. Så länge som det nya druvmust - vinet inte har jäst färdigt ännu och sålunda inte gjort sig av med alla sina föroreningar genom sin egen aktivitet, så kommer det inte att bli ett rent och andligt vin. 

[3] Om någon vill bygga ett nytt bra hus, bör han förstöra det gamla huset helt endast efter att han har byggt det nya. Ty om han omedelbart skulle förstöra det gamla, var skall han då bo och vem skall skydda honom mot alla möjliga besvärligheter under den tid då det nya huset byggs? Då är det klokare att bära en gammal rock, oavsett hur sliten och av nöd lagad denna blivit, tills en ny är klar än att gå omkring naken. 

Och, enligt min mycket goda ordning, måste därför den ena saken alltid komma ur den andra efter vilket den kan vara och bli hållbar. 

[4] Under den tid som jag undervisade folket på jorden, var hedendomen i stor utsträckning spridd åt alla håll i alla slags utformningar och skepnader, och min lära var bara en lysande morgonstjärna i den stora hedniska natten. Morgonstjärnan blev lätt snart täckt av hedningarnas mycket tjocka moln, och detta i så motto att folket knappt kunde se och endast med svårighet kunde gissa sig till dessa sanna position. 

Vissa sade: ’Se här’ och andra: ’Se där’. Och det hände att de tog andra stjärnor för morgonstjärnan och tillbad dem mycket. Och för den tidigare i högsta grad mäktiga hedendomen var det mycket enkelt att smälta samman och förena morgonstjärnan med sig själv, och på detta sätt presentera sig som den enda, sanna, gamla morgonstjärnan för de människor som frågade om morgonstjärnan om vilken de hört talas om upprepade gånger.

[5] Morgonstjärnan som på detta sätt förvrängs och täcks av moln utför också underverk inför de blinda människorna, medan endast namnet Zeus förvandlades till Mitt. Och folk var nöjda, och den gamla hedendomen fanns med mycket små förändringar kvar. Men trots alla förföljelser förblev Min Lära oskadd och väl bevarad hos ett fåtal personer. Den ädla säden, som föll i god jord, sköt rot, frisk och stark, blomstrade och bar god frukt, fastän i hemlighet, oförmärkt för Babylons skökas blinda ögon.  

[6] Morgonstjärnan blev en sol som nu stiger upp helt och hållet och hedendomens moln kommer aldrig mer att kunna skymma den solen, så att inte ens någon med dåliga ögon kommer att kunna ta dag för natt. 

[7] Ljuset från Mitt blixtsken har blivit mäktigt och kommer aldrig mer att stötas bort av den hedniska natten. Hur då? Det har jag tydligt visat i denna ’nota bene’. 

[8] Jag vill avsluta detta skrivande1 för att med all min kärlek förmana var och en av mina vänner att inte bara läsa detta, utan att ta det till sitt hjärta och att tro att jag är den Ende, som har uppenbarat detta utifrån Min fria barmhärtighet mot mina vänner för att ge tröst åt deras hjärtan och lysa upp deras själs förnuft. Och i gengäld önskar jag inget annat än er uppriktiga kärlek och sålunda också en levande tro. 

[9] Den som av kärlek till mig kan och vill göra något speciellt för min alltid jordiskt fattiga och nu redan gamla hjälpare (2), kommer jag snart att belöna honom mångfaldigt, amen. Detta säger jag, Herren, det eviga Livet och Sanningen. 

[10] Och i nästa skrivning återvänder vi nu igen till evangeliet. Vi kommer fortfarande att stanna en halv dag i Genesaret, därefter kommer vi snart att resa igenom de 10 städerna. 

Fotnoter:

(1) Proforma: gjort som en formalitet. 

(2) ​​Betydelse Skrift nr. 297 (Grosses Evangelium Johannes) av Jakob Lorbers ursprungliga handstil. 2 Jakob Lorber.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren och kvinnan vid Jakobs brunn

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 26; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

7. Det kom en kvinna från Samarien (faktiskt från staden Sykar: Hon föddes i Samaria huvudstaden i detta land) för att hämta upp vatten från brunnen. Jesus sade till henne: "Kvinna, ge Mig att dricka.”

8. Ty Hans lärjungar hade gått bort till staden för att handla mat.

[1] Medan jag fortfarande förgäves väntar på ett upphämtningskärl från den lilla byn kommer en samaritisk kvinna från Sykar med ett kärl precis i rättan tid denna varma dag och hämtar upp en läcker, uppfriskande dryck från Jakobs brunn. Först efter att hon med ett tunt rep dragit upp kärlet fyllt med vatten, utan att ta

någon notis om mig, vänder Jag mig till henne och säger : "Kvinna, jag är mycket törstig. Låt mig få dricka ur din vattenkruka."

9. Den samaritiska kvinnan säger till Jesus: "Va! Ni som är uppenbarligen är judisk ber mig, en samaritisk kvinna, om att få dricka vatten? Ty de (stolta) judarna vill inte ha något  med oss ​​(fattiga) samariter att göra. 

[2] Kvinnan, som ser att jag är judisk, blir ganska förvånad och säger efter en stund: "Är inte ni en av dem som jag träffade när de gick in i staden och frågade var man kunde köpa mat? De var stolta judar. Att döma av edra kläder, måste ni vara jude också, och jag är en samaritisk kvinna. Hur kommer det sig att du ber mig om vatten att dricka? Ja, ja, ni stolta judar, när ni behöver hjälp, duger det med en samaritisk kvinna till och med, men annars ägnar ni oss inte längre någon uppmärksamhet. Om jag kunde dränka hela Judéen med detta vattenkärl, skulle jag bara bli alltför nöjd att låta er dricka det önskade vattnet från denna kruka. Men annars skulle jag hellre se er dö av törst än erbjuda ens en droppe vatten

från den.

10. Jesus svarade henne: "Om du bara kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig "ge mig att dricka" skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten att dricka. "

[3] Jag sade: "Du talar så därför att din uppfattning är blind. Om du kunde se och känna igen Guds gåva och vem det är som talar till dig och har sagt: "kvinna, låt Mig få något att dricka", så skulle du be honom på dina knän om äkta vatten, och han skulle ge dig att dricka av det levande vattnet. Jag säger dig: den som tror på vad Jag säger till honom, från hans kropp kommer det att flyta strömmar av samma levande vatten som står skrivet om i Jesaja 44: 3 och Joel 3: 1 ".

11. Säger kvinnan: "Herre, ni har ingenting att dra upp vattnet med, och brunnen är djup. Varifrån kan ni annars få ett levande vatten? "

[4] Säger kvinnan: ”Ni verkar vara väl insatt i Skriften. Men som jag förstår av er begäran om att få dricka vatten från mitt krus, att ni faktiskt inte har något kärl för att hämta upp vatten med från denna djupa brunn, där ingen kan nå vattnet med händerna, så skulle jag vilja veta hur ni kunde klara av att skaffa det någon annanstans ifrån? Eller vill ni låta mig på ett förtäckt sätt förstå att ni vill ha en kärleksaffär med mig? Jag är fortfarande ung och tillräckligt tilldragande eftersom jag ännu inte är 30 år. Men ett förslag för en judes del till en högst föraktad samaritisk kvinna skulle bli alltför förvånande eftersom ni föredrar djur framför oss samaritiska människor. Det finns inte en chans att jag kunde övertalas att gå med på detta. "

12. "Är ni en större människa än vår förfader Jacob, som gav oss denna värdefulla brunn, som han drack ur själv, likaväl som hans barn och hans boskap? "

[5] Vem och vad är ni som vågar tala till mig på detta sätt? Är ni kanske mer än vår förfader Jakob, som gav oss denna brunn och drack ur den själv, och det gjorde också hans barn och hans boskap? Vad låtsas ni vara? Se, jag är en fattig kvinna, ty om jag vore rik jag skulle inte komma själv i denna värme för att få något  uppfriskande att dricka. Vill ni, som jude, göra mig olyckligare än jag redan är? Om ni tittar på mina kläder, som knappast räcker till för att täcka min nakenhet, så kommer det att stå klart för er att jag är mycket fattig. Hur kan ni begära av mig, en fattig, olycklig kvinna, att ens be er, en stolt jude, om att få tjäna er i lust?

Fy skäms på er, om ni funderar på detta. Men ni ser faktiskt inte ut som om ni var sådan, och därför menar jag egentligen inte det vad jag precis sade till er. Men eftersom ni började prata med mig, berätta för mig med enkla ord vad ni menar med ert levande vatten. "

13. Jesus sade till henne: "Var och en som dricker detta vatten kommer att bli törstig igen."

[6] Jag sade: "Jag har redan sagt att du är blind i din uppfattning, och det är förståeligt att du inte kan och inte kommer att kunna förstå meningen med Mina ord. Ty jag sade också: den som tror på Mina ord, från hans länder kommer det att flyta strömmar av levande vatten. Ty, jag har redan varit i den här världen i 30 år och har aldrig ännu rört vid en kvinna, så varför skulle jag nu plötsligt ha begär till dig? Åh, du blinda, dåraktiga kvinna. Och även om jag ville detta med dig, skulle du säkert bli törstig igen och behöva dricka för att släcka din törst. Om jag erbjöd dig ett levande vatten, är det uppenbart att jag med detta ville släcka ditt livs törst för alltid. Ty du måste förstå, Mitt Ord, min lära är sådant vatten.

14. "Den som dricker det vatten som jag skall ge honom kommer aldrig mera att lida av törst. Vattnet som jag ska ge honom kommer att bli till en inre källa som för honom väller upp till evigt liv."

[7] Ty den som dricker det naturliga vattnet från denna eller någon annan kommer snart att vara törstig igen. Men den som dricker (tar till sig med tro i sitt hjärta) det andliga vatten (Min lära), som bara jag kan ge, kommer aldrig någonsin att bli törstig igen, ty vattnet jag ger till någon blir till en inre källa som för honom väller upp till evigt liv.

[8] Du tar mig för att vara en stolt, arrogant jude, men jag är faktiskt saktmodig i hela min själ och full av den djupaste ödmjukhet. Den som således inte blir så ödmjuk som Mig kommer inte att ha del i Guds rike, som nu har stigit ned till jorden.

[9] Samtidigt är det levande vattnet som du erbjudits den enda sanna kunskapen om Gud och det eviga livet från Gud, allt livs liv, vilket utspringer från Gud in i människan som evigt liv där det blir ett outtömligt, ständigt närvarande liv, vilket strömmar tillbaka in i Guds liv och skapar i Gud ett och samma fria aktiva liv. Du må förstå att ett sådant vatten är vad jag erbjuder dig. Hur kunde du missförstå mig så mycket?

15. Säger kvinnan: "Herre, giv mig det vattnet och sedan skall jag inte törsta, och måste inte heller komma hela vägen hit för att hämta vatten (som jag upplever är besvärligt). "

[10] Säger kvinnan: "Ge mig då det vattnet, på det att jag aldrig blir törstig och inte längre behöver bemöda mig att komma hit för att hämta vatten från denna brunn. För bor jag i andra änden av staden och måste gå ganska långt för att komma hit. "

16. Jesus säger till henne: "Gå hem och hämta din man och kom tillbaka (med honom)."

[11] Jag sade: ”Åh kvinna, du förstår inte. Det är ingen mening med att prata med dig eftersom du är helt okunnig om andliga ting. Gå tillbaka till staden och hämta din man och kom tillbaka till mig med honom. Jag skall tala med honom. Han kommer säkerligen att förstå mig bättre än du gör. Eller är din man också som du och vill släcka sin naturliga fysiska törst med ödmjukhetens andliga vatten ?

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Om äkta tillbedjan av Gud i ande och sanning

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 27; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

17. Kvinnan svarade: "Jag har ingen man.” Jesus säger till henne: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man."

[1] Kvinnan svarar ganska kvickt på det: "Jag har ingen man", varpå jag säger till henne med ett leende: "Det var kort, bra och korrekt. Nu har du verkligen talat

sanningen.

18. "Du har haft 5 män, och mannen som du lever med nu är inte din man, du berättade sanningen för mig där (hur det är med dig)."

[2] För se, min kära (kvinna), du har redan haft 5 män och eftersom din natur inte kunde förlika sig med deras, insjuknade de snart och dog. Ty ingen kunde leva mer än ett år med dig. Du bär på en skadlig parasit i din kropp och din parasit dödar snart den som sover med dig. Mannen du är tillsammans med nu är inte din make, utan bara din älskare vilket leder till hans och din undergång. Ja, ja, du har verkligen berättade sanningen för Mig."

19. Kvinnan säger till honom: "Herre, jag kan nu se att du är en profet."

[3] Nu blir kvinnan bestört, men vill inte anförtro sig och säger efter en stund: ”Min herre, jag förstår att ni är en profet. Eftersom ni vet så mycket, kanske ni också vet vad som kan hjälpa mig?

20. "Våra fäder hava tillbett på detta berg (Gerizim), men Ni judar säga att det tempel där Gud ska dyrkas är i Jerusalem, (vad är det som gäller inför Gud?)"

[4] Jag är medveten om att när det gäller sådant så kan endast Gud hjälpa, men hur och var skall han dyrkas? Våra fäder säger att Gud måste dyrkas på berget Gerissim där redan de första patriarkerna dyrkade honom. Men ni säger att Jerusalem är den rätta platsen för att dyrka Gud. Eftersom ni uppenbarligen är en Guds profet, säg mig var man egentligen ska dyrka Gud så att det har någon verkan. Ty se, jag är fortfarande ung och folk säger att jag är mycket vacker. Det skulle vara fruktansvärt om min parasit skulle förtära mig medan jag fortfarande lever. Åh vilken fattig, olycklig kvinna jag är."

21. Säger Jesus: "Tro mig, kvinna, den tid kommer (och är redan här) när du varken kommer att tillbe Gud Fadern på detta berg eller i Jerusalem."

[5] Jag sade: "Kvinna, jag känner till din fattigdom, ditt elände och din sjuka kropp, och jag känner också ditt hjärta som egentligen inte är det bästa, men inte heller alltför dåligt. Som du förstår är det skälet till att jag nu talar med dig. Hos dem där hjärtat fortfarande är relativt gott, finns det all möjlighet till hjälp. Men du har helt fel i det att du är osäker på var Gud ska dyrkas värdigt och effektivt.

[6] Tro mig när jag säger er: den tiden kommer och är allaredan här när du varken tillbedjer Fadern på berget eller i Jerusalem ".

[7] Nu blir kvinnan uppskrämd och säger: "Ve mig, ve hela nationen! Vad kommer då att hända med oss? Då måste vi ha syndat något fruktansvärt, precis som judarna? Men varför sände inte Jehova oss en profet denna gång för att varna oss?

Även om ni har kommit till oss som en sann profet, vad är det för mening med det nu om ni säger: I framtiden kommer Gud varken att tillbes på berget eller i Jerusalem? Betyder inte detta så mycket som - som jag kunde uttyda från ert plötsligt mycket allvarliga ansikte - Gud kommer att överge sitt folk helt och ta säte i en annan nation? Var på jorden kan detta vara? Åh säg mig, så att jag kan bege mig dit för att tillbe Gud Fader som en sann ångerfull, och be honom att hjälpa mig, en stackars kvinna, och att inte överge mitt folk helt. '

[8] På detta svarar Jag: ”Lyssna nu noga på mig, så att du förstår vad jag säger. Varför är du full av tvivel och rädsla? Tror du att Gud är lika trolös när det gäller att hålla sina löften som människor är mot varandra?

22. "Du vet inte vad ni dyrkar, men vi vet vad vi dyrkar för frälsningen kommer fortfarande från judarna."

[9] Ni bestiger berget där för att dyrka, men vet inte vad eller vem ni tillbedjer. Detsamma gäller dem som ber i Jerusalem. De rusar till templet och de jämrar sig fruktansvärt, men inte heller de vet vad de gör eller vad de dyrkar.

[10] Icke desto mindre, såsom Gud har förkunnat genom profeternas mun, frälsningen kommer inte från dig, men från judarna. Bara läs den tredje versen i det andra kapitlet av profeten Jesaja, så kommer du att hitta den. "

[11] Kvinnan säger: "Jo, jag vet att det står det skrivet att lagen skummar som fradga från Sion, eftersom det också förvaras där i förbundsarken. Men varför säger ni då: Varken på berget eller i Jerusalem?"

23. "Men tiden närmar sig, den är faktiskt redan här (inför dina ögon), när de som tillbedjer på rätt sätt skall tillbedja Fadern i ande och sanning, ty Fadern vill bli dyrkad av människor på detta sätt."

[12] Jag sade: "Du har fortfarande inte förstått mig. Du måste förstå att Gud Fadern från evighet varken är ett berg eller ett tempel eller Förbundsarken och således inte uppehålla sig vid berget eller i templet eller i Förbundsarken. Därför sade jag till dig: Tiden närmar sig, och är faktiskt redan här inför dina ögon, då sanna tillbedjare (som du kan se dem vila under träden här i stort antal, av vilka du redan träffat några i staden på väg att köpa mat) kommer att tillbedja Gud Fadern i ande och sanning. Ty från och med nu vill Fadern vill bli dyrkad av människor på detta sätt. "

24. "Ty Gud är en ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

[13] "För se, Gud är en ande och de som tillber honom tillber bara i ande och sanning.

[14] Och för detta behövs varken ett berg eller något tempel, utan bara ett så kärleksfullt, ödmjukt och rent hjärta som möjligt. Om hjärtat är vad det är tänkt att vara, nämligen ett kärl för Guds kärlek, ett kärl fyllt av saktmod och ödmjukhet, då rymmer ett sådant hjärta hela sanningen. Och där det finns sanning, där finns det ljus och frihet, för sanningens ljus befriar varje hjärta. När hjärtat är befriat, är också hela människan befriad.

[15] Därför är den som älskar Gud med ett sådant hjärta en sann dyrkare av Gud Fadern och Fadern kommer alltid att uppfylla hans bön. Han kommer bara att se till en människas hjärta och inte bry sig om platsen där han ber, som är ganska oviktigt, vare sig det sker på berget eller i Jerusalem, ty jorden tillhör Gud överallt. Jag tror att du bör ha förstått mig nu."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Herren ger sig tillkänna som Messias

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 28; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Säger kvinnan: "Ja min herre, nu har ni talat tydligare. Men säg mig: Är ni inte längre törstig och vill ni inte att dricka ur en syndares vattenkruka.” 

Jag sade: "Kära kvinna, strunt i det, för som du förstår så föredrar jag dig framför din kruka och ditt vatten. När Jag tidigare frågade om att få dricka, menade  jag inte ur din kruka, utan från ditt hjärta där det finns en mycket ljuvligare vatten än i denna brunn och i din kruka. Med ditt hjärtas vatten kan du också läka hela din kropp, för det som jag tycker är tilltalande hos dig kommer att läka dig om du kan tro. "

[2] Säger kvinnan: ”Åh min herre, hur kan jag lyckas att få vattnet från mitt hjärta till mina privatare delar? Förlåt mig, min herre, för att jag använder ett sådant rättframt språk mot er, men jag är en ömklig kvinna och bedrövelsen känner inte till måttlighet som sådan, den känner bara till sig själv och lossar sin tunga beroende på omfattningen av svårigheterna. Om jag inte vore så olycklig som jag är, skulle jag minsann erbjuda er mitt hjärta. Men så som saker och ting förhåller sig - Åh Gud, du helige Fader, hjälp mig - jag är bedrövligt sjuk och får inte öka på mina många synder. Ty att skänka ett sådant orent hjärta till en ren människa, som ni måste vara, skulle säkert vara största möjliga synd.'

[3] Jag sade: "Min kära kvinna, inte att du skulle skänka ditt hjärta till mig, men jag har själv tagit det när jag bad dig om vatten att dricka. Därför kan du erbjuda mig ditt hjärta, ty jag godtar också en samarits hjärta. Om du älskar mig, är det bra för dig, eftersom jag älskade dig redan långt innan du kunde tänka på mig."

[4] Nu rodnar den vackra kvinnan och säger, lite generad: "Sen när känner ni mig? Har du någonsin tidigare varit i denna stad eller i Samarien? Jag har sannerligen aldrig ens sett en skymt av er någonstans. Åh snälla, berätta, när och var såg ni mig? Berätta.”

[5] Jag sade: "Varken här eller i Samarien eller på någon annan plats, ändå känner jag dig ända sedan du föddes, till och med mycket tidigare. Och jag har alltid älskat dig som Mitt liv. Vad tycker du om det? Är du glad över min kärlek? Du må förstå att det var jag som drog upp dig då du vid tolv års ålder föll i en cistern,. Men du kunde inte se den hand som lyfte dig från cisternen. Minns du fortfarande det?

[6] Här kvinnan blir ganska förvirrad och vet inte vad hon skall säga, för en stor låga har redan tänts i hennes hjärta och hennes kärlek fortsätter att växa så det syns.

[7] Efter att hennes hjärta har klappat ett tag, frågar jag henne om hon vet något om Messias som skall komma.

25. Säger kvinnan: "Jag vet att Messias skall komma som skall kallas Kristus. När han kommer skall Han (säkert) berätta allt (som ni nu har berättat för mig)?"

[8] Kvinnan, vars kinder fortfarande är intensivt röda, säger nu med stark sinnesrörelse: "Herre, ni den klokaste Guds profet, jag vet att den utlovade Messias skall komma och att hans namn kommer att vara Kristus. När han kommer, kommer han då inte att kunna förkunna för oss bara det som ni nu har berättat för mig? Men vem kommer att berätta när och varifrån Messias kommer att komma? Kanske ni som är så väldigt vis kan ge mig lite mer detaljerad information om den kommande Messias. Ni förstår, vi har redan väntat under en lång tid, men inte ett ord kan höras om Messias någonstans. Ni skulle göra mig en stor tjänst om ni talade om för mig när och var Messias definitivt kommer för att rädda sitt folk från sina många fiender. Åh, berätta det för mig om ni vet det. Kanske skulle Messias också ha förbarmande om mig och hjälpa mig om jag bönföll honom? "

26. Jesus säger till henne: "Jag är Han, jag som talar till er nu."

[9]  Jag säger till kvinnan kort och koncist, men med ett kärleksfullt allvar: "Det är jag, jag som talar till er nu."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Fortsättning på scenen: kvinnans läkning och hennes vittnesbörd för den funne Messias

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 29; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

27. I det ögonblicket kom hans lärjungar tillbaka (från staden med köpta livsmedel) och var förvånade över att finna honom prata med kvinnan men ingen av dem sade: "Vad frågar du (henne) om,” eller "varför pratar du med henne?"

[1] Detta uttalande skakade om kvinnan, och detta desto mer eftersom lärjungarna återvände vid denna tidpunkt med mat från staden och var förvånade över att finna mig prata med denna kvinna. Men ingen av dem vågade fråga mig eller kvinnan vad vi hade gjort eller diskuterat tillsammans. Men de andra i rese-sällskapet, inklusive Min mor som också var närvarande, somnade så kvickt att de knappt kunde väckas. Den långa gångmarschen hade slitit ut dem alla. Slutligen återvände också en lärjunge från den lilla byn, som hade gått iväg för att leta efter en kruka för att hämta upp vatten med, men inte hittat någon. Han bad om ursäkt och sade: "Herre, den lilla byn hade 20 hus, men det var inte en enda person hemma och alla dörrar var ordentligt låsta."

[2] På detta svarade Jag: "Strunta i det. Ty du måste förstå att materiellt och speciellt andligt kommer detta fortfarande ​​ofta att hända oss, att vi drivna av vår kärlekstörst , ska knacka på människors dörrar (hjärtan) och söka efter ett krus att samla upp levande vatten med. Men vi skall finna hjärtana låsta och tomma. Förstår du denna liknelse?

[3] Lärjungen säger ganska rörd och förvirrad: "Herre, min kära Mästare, tyvärr har jag sannerligen förstått dig. Men om det förhåller sig så, så kommer vi inte att bli särskilt framgångsrika."

[4] Jag sade: "Och ändå, Min bror, se på denna kvinna. Jag säger dig, det är mera värt att finna en som gått förlorad än nittionio rättfärdiga, som enligt sitt eget samvete inte behöver ångra sig, eftersom de tror sig tjäna Gud varje sabbat på berget Gerizim. På sabbatens afton tar de till och med bort all krus att hämta upp vatten med härifrån så att ingen på sabbaten kan hämta upp vatten från brunnen för att släcka sin törst, varigenom i de rättfärdigas ögonen sabbaten skulle vanhelgas. Åh, detta för sådana rättfärdigas stora blinda dårskap. Men här står en syndare med en fin vattenkruka för att tjäna oss. Säg mig vem som är bäst? Denna eller de nittionio som efterlever sabbaten på Mount Gerizim?"

[5] Men kvinnan säger full av ånger: "Herre, ni den Eviges Son. Här är min kruka, använd den. Jag lämnar den här till nytta för er. Men låt mig skynda tillbaka till staden, för jag står här framför er alltför ovärdigt klädd.” Jag sade: "Kvinna, bli helad och gör vad du tror är rätt. "

28. Kvinnan lämnade sin kruka bakom sig och skyndade in i staden där hon sade till folket:

[6] Gråtande av glädje lämnar kvinnan sin vattenkruka och brunnen och skyndar in till staden, men på sin väg blickar hon tillbaka många gånger och hälsar, för hon älskar mig häftigt. Nästan utan att få till sig andan anländer kvinnan  till staden, där hon möter en grupp män som går upp och ner på en smal skuggig väg såsom de brukar göra på sabbaten. Männen, som kände kvinnan, frågade henne skämtsamt: "Ja, ja, varför så bråttom? Var brinner det? "Kvinnan tittar på dem med kärleksfullt allvar och säger: ”Åh skämta inte, ni kära män, för vår tid har blivit allvarligare än man kan tro. "

29. "Kom och se en man som sitter ute vid Jakobs brunn och som berättade allt jag någonsin gjort i mitt liv. Kunde inte detta vara Kristus (den utlovade Messias)?

[7] Här avbryter männen henne och frågar fulla av bekymrad nyfikenhet: ”Men vad är nu detta? Kommer det fiender in i vårt land eller är det en svärm gräshoppor sig närmar vårt område?

[8] Helt utmattad säger kvinnan: "Ingenting av detta slag. Frågan är mycket större och högst speciell. Var tysta och lyssna på mig.

[9] Redan för en timme sedan gick jag till Jakobs brunn för att hämta lite vatten till middagen. Och där hittade jag en man som sitter på brunnens stenkant, som definitivt för mig först såg ut som en jude. När jag, utan att knappt ha lagt märke till honom, hade dragit upp mitt vatten från brunnen talade denne man till mig att bad att få dricka från min kruka. Jag vägrade detta då jag trodde att han var jude.

[10] Men han talade igen, klok som en Elias och berättade allt jag någonsin hade gjort i mitt liv. Slutligen vände han samtalet till Messias, och när jag frågade honom var, hur och när Messias skulle vara kommer, såg han på mig med kärleksfullt allvar och sade med en röst som trängde ända in i märgen: "Det är jag, jag som nu talar till dig."

[11] Redan tidigare, när han hade berättat för mig hur sjuk jag är, hade jag frågat honom om jag inte kunde bli frisk igen. Och nu på slutet sade Han till mig: ”Bli helad” och se, min sjukdom flög ur mig som en vind, och nu är jag fullkomligt frisk.

[12] Gå ut dit och se själva om inte detta verkligen är Kristus, den utlovade Messias. Jag är övertygad om att han är det, för större mirakler som denne man utför kunde inte ens Kristus utföra. Så ge er av ut dit och övertyga er själva. Men jag skyndar hem för att sätta på mig bättre kläder, ty såsom jag nu är kunde jag inte stå ut med hans prakt. Även om han inte är Kristus, är han säkert mer än en profet eller en kung av folket. "

[13] Säger männen: "Ja, i så fall skulle det denna gång verkligen vara det allvarligaste och av största betydelse. Vi borde ge oss av dit ut i större antal och bland oss ​​borde det finnas några som är väl bevandrade i Skriften. Det är olyckligt att alla våra rabbiner i dag  är på berget. Men kanske kan han övertalas om att stanna mitt ibland oss för ett par dagar, då kunde dessa också undersöka honom."

30. De kom ut ur staden och gav sig av emot honom.

[14] Därpå inbjuder de ytterligare andra att gå med dem till Jakobs brunn, och en skara på närmare hundra personer av båda könen ger sig nu av för att träffa Messias.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Den äkta Sabbaten

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 30; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

31. "Under tiden uppmanade lärjungarna honom:" Rabbi, ta något att äta."

[1] Medan den stora folkmassan från staden satte iväg mot brunnen, uppmanade mina lärjungar mig att ta något att äta förväg, för de visste att så fort människor kom till Mig, så åt Jag inte. Och de älskade mig och fruktade att jag kunde bli försvagad och sjuk. Även om de visste att jag var Kristus, betraktas de fortfarande Min kropp som svag och bräcklig, varför de uppmanade mig att äta.

32. Men han sade: "Jag har mat att äta som ni inte vet någonting om.”

[2] Men jag ser på dem med kärleksfullt allvar och säger: "Min kära vänner, Jag har nu mat att äta som ni inte vet någonting om. "

33. "På detta sade lärjungarna till varandra (och frågade varandra): "Har någon redan kommit till honom med något att äta?"

[3] Lärjungarna såg på varandra och frågade: "Har då någon redan kommit med mat till honom från någonstans? Vilken slags mat skulle det vara? Har han redan ätit upp den? Ingenting kan ses någonstans förutom den fortfarande ganska fulla krukan. Kanske har han förvandlat vatten till vin? "

34. Jesus säger till dem: ("Åh gör inte sådana dåraktiga gissningar.) Tills jag har avslutat Hans verk gäller det mat och dryck för mig enligt dennes vilja, som har sänt mig. "

[4]  Jag säger till dem: "Åh, gör inte sådana dåraktiga gissningar om vad Jag har eller inte har ätit. Ni har redan ofta sett att när jag är med eder blir jag aldrig serverad separat. Jag talar nu inte om någon mat för kroppen, utan om en mycket högre och värdigare andlig spis som består i att jag gör Hans vilja, som har sänt mig för att avsluta hans stora verk. Och han som har sänt Mig är Fadern, som ni påstår är er Gud, även om ni inte har lärt känna honom ännu. Men jag känner Honom och därför  utför Jag Hans Ord, och det är min verkliga spis som ni inte känner. Jag säger er: inte bara bröd, utan varje god gärning eller verk är också spis, men inte för kroppen, utan i ännu högre grad för anden.'

35. ”Säger man inte: ’Fyra månader till, och sedan kommer skörden.’ Men se, jag säger eder: Lyft edra ögon och ser er runt på fältet: det har redan vitnat till skörd".

[5] Många av er har fält hemma, och ni säger själva: "Ytterligare 4 månader och tiden är inne för en full skörd. Då måste vi bege oss hem och samla in skörden "Men jag säger eder: det är bättre att lyfta blicken. Redan nu är alla fält vita och mogna för skörd. Jag menar dock inte fälten i naturen, utan de stora fält som är hela världen, där människorna är det mogna vete som måste samlas in i Guds lador.

36. "Och skördemannen lyfter sin lön och samlar in en gröda för evigt liv, så att såningsmannen och skördemannen kan glädja sig tillsammans."

[6] Och som ni förstår, denna insamling är äkta arbete och detta arbete äkta mat som jag liksom ni kommer att få äta i överflöd. Den som är en sann skördeman på detta fält samlar in den sanna grödan till evigt liv, så att vid slutet av skörden både såningsmannen och skördemannen kan glädjas tillsammans.

37. ”Ty här är ordspråket sant. Den ena sår och den andra skördar"

[7] För efter skörden kommer både såningsmannen liksom skördeman att äta av en och samma frukt och av ett och samma livets bröd. Då kommer det gamla talesättet att besannas helt: Den ena sår och den andra skördar, men båda kommer lika mycket att leva på sitt arbete och äta en och samma mat.

[8] Titta på den stora skaran som har kommit till oss från staden för att se det Förlovade i Mig och som ni kan se, fler kommer hela tiden. Ty se, alla dessa är redan fullt mogna veteax som borde ha skördats för länge sedan. Jag säger er med stor glädje: skörden är dryg, men det finns fortfarande för få arbetare. Be därför ägaren att skicka fler arbetare att skörda hans egen gröda."

38. "Jag har sänt eder att skörda en gröda som ni inte har sått. Andra sådde och ni har nu kommit in för att skörda deras hårda slit. "

[9] Jag har tagit Mig an er och därmed redan skickat ut er i anden att skörda vad ni inte har sått, för andra har sått och ni har nu kommit in för skörden av deras möda, för vilket ni bör anse er extremt lyckligt lottade. Den som sår befinner sig fortfarande långt ifrån skörden, men den som skär skördar också och har redan det nya livets bröd framför sig. Så var nu nitiska skördemän, för era ansträngningar ger mer lycka än såningsmannens."

[10] De flesta av lärjungarna förstod denna undervisning och började omedelbart att predika Min Lära om kärleken till Gud och kärleken till nästan för samariterna. Också att jag verkligen var Kristus.

[11] Men några som i sitt hjärtas förståelse fortfarande var ganska trögtänkta kom till mig och frågade mig i hemlighet: "Herre, var kan vi få skäror? Dessutom är det Sabbat idag.'

[12] Varpå Jag svarade, ”Bad jag er att skörda de naturliga kornfält som ligger framför oss? Åh ni dåraktiga män, hur länge måste jag stå ut med er? Förstår ni fortfarande ingenting? Så lyssna och ta till er detta:

[13] Mitt Ord om Guds rike, som först finns i edra egna hjärtan och därifrån passerar genom edra munnar till edra medmänniskors och bröders öron och in i deras hjärtan, är den andliga skördande skära som jag ger er för att samla in folket, edra bröder, till Guds rike, som är den värld där man får den sanna uppfattningen om Gud och det eviga livet i Gud. 

[14] Det är faktiskt sabbat idag, men sabbaten är dåraktig och vettlös som ert hjärta, och ni tänker på sabbaten därför att i era hjärtan ser ni fortfarande mycket ut som sabbaten. Men eftersom jag också är herre över sabbaten, säger  jag eder:

[15] Om ni vill vara och förbli mina sanna lärjungar, så befria era hjärtan från sabbaten så fort som möjligt. För oss är varje dag en dag av arbete, när sabbatens Herre arbetar skall inte hans tjänare vara sysslolösa.

[16] Måste inte solen gå upp och ner på sabbaten precis som på varje arbetsdag? Om solens och sabbatens Herre slutade arbeta på sabbaten, skulle ni då vara nöjda med en kolsvart sabbat? Försök förstå hur dåraktiga ni fortfarande är. Så börja nu göra vad jag och även edra bröder gör, så kommer ni att fira en verkligt levande Sabbath om tilltalar mig. "

[17] Efter dessa ord gick också de svagare lärjungarna till samariterna, som redan i stora skaror hade kommit till mig från staden, och lärde dem vad de själva hade förstått om mig.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Det äkta kännetecknet på att hedra: kärleken till Herren

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 31; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

39. Många samariter från den staden kom till tro på honom, (i början) på grund av kvinnans vittnesmål: "Han berättade allt jag någonsin gjort i livet.”

[1] Och så fortsatte det till kvällen, och många av dem som hade kommit till mig från staden kom nu till en början till tro på mig på grund av kvinnans vittnesmål, som med glödande ord berättade för stadens folk hur jag hade berättat för henne allt hon någonsin hade gjort. Men sedan kom många till tro på Mig på grund av vad lärjungarna hade berättat för dem om mig. Men de samariter som var tillräckligt nära Mig, så att de kunde höra Mina egna ord, hade den fastaste övertygelsen.

[2] För det var några av dem som var väl insatta i Skriften. De sade: ’Denne man talar som David, som säger: "Var och en av Herrens påbud är sanna och rättfärdiga, mer önskvärda än guld, rent guld i massor, sötare än sirap eller honung från honungskakan. Min önskan är att göra din vilja, Herre, och din lag bor i mitt hjärta. I den stora församlingen har jag tillkännagivit vad som är rätt. Jag håller inte tillbaka mina ord, som Ni vet, Herre. Jag har inte hållit Din godhet gömd i mitt hjärta. Jag har kungjort din trofasthet och frälsande kraft, och inte dolt din osvikliga kärlek och sanning för den stora församlingen.” Men vi vet, och härom är vår vittnesbörd full av sanning och kraft, att Han som talar och handlar sålunda, som David talade och handlade före Honom, och detta i Hans namn, verkligen är  den utlovade Messias. Ända tills denne har ingen efter David talat och handlat som David. Därför måste denne osvikligen vara Kristus, Guds Smorde från evighet. Därför kommer vi att ta emot honom helt och fullt.’

40. När samariterna (helt och fullt) hade kommit till Honom bad de Honom att stanna hos dem. Och han stannade där två hela dagar.

[3] Efter att dessa samariter sinsemellan hade vittnat om Mig, närmade de sig Mig med stor respekt och bad att Jag skulle stanna hos dem. Ty de sade: "Herre, Ni som verkligen är Kristus vilket Vi nu har insett, stanna hos oss, ty i Jerusalem kommer Ni att finna ringa förståelse, men desto mer misstro och all slags förföljelse. Den vidsträckta jorden hyser inte något värre än en farisé, vare sig på marken eller i vattnet. Men här kommer Ni att behandlas som det anstår Den som Moses, David och profeterna har lovat oss."

[4] Men Jag sade till dem: "Kära människor från Sykar. Jag är överlycklig över att ha skördat en god skörd på ert fält, men det skulle inte vara rätt av Mig om jag stannade kvar, där jag botat de sjuka som är nu i god hälsa, och bortsåg från de många sjuka på annat håll. Jag kommer att stanna hos er i två dagar, och på den tredje dagen fortsätta min resa ner till Galileen.

41. Många fler blev troende på grund av vad de hört från Hans egna läppar.

[5] Därefter kom många fler som tidigare inte helt och fullt hade trott på Mig och bekände nu sin orubbligt fasta övertygelse. Men även kvinnan var där, välklädd, och sade till dem, som nu kommit till tro: "Kära vänner, ni kommer nu att acceptera mig som ärbar, eller hur? För det var jag som först visade er vägen hit när ni skämtsamt frågade mig var någonstans det brann.”

42. Och de sade till kvinnan: "Det är inte längre på grund av vad du sade som gör att vi tror, ​​för vi har själva hört honom och vi vet att detta är i sanning Kristus, världens Frälsare."

[6] Samariterna sade: "Eftersom Herren har accepterat dig före oss, accepteras du också av oss som hedervärd, vilket är brukligt i Sichar. Men från och med nu tror vi inte på honom på grund av vad du sagt, för vi nu har hört honom själva och insett att Detta är i sanning Kristus, världens Frälsare. Du kommer inte att få oss mera troende än vi redan är, och om du inte syndar mera skall du från och med nu behandlas med all respekt av oss. "

[7] säger kvinnan: "Jag har aldrig syndat så mycket som ni tyvärr tror. Innan jag blev en mans hustru, levde jag ordningsamt som det anstår en hustru. Att jag var ofruktsam och att var och en av mina fem äkta män måste dö strax efter att de hade sovit med mig, för detta kan jag omöjligen klandras, på sin höjd den från vilken jag fick en sådan kropp som var förödande för en man. Efter att jag förlorat fem män, vilket orsakade mig outhärdlig sorg, bestämde jag mig för att aldrig att gifta mig igen. Men ett år senare kom, som ni vet, en läkare till Sykar med örter, oljor och salvor och botade många människor. Driven av den oerhörda förtvivlan jag kände, gick jag också till honom för att söka hjälp.

[8] Han undersökte mig och sade: "Kvinna, jag skulle ge en hel värld för att kunna hjälpa dig, ty jag har ännu aldrig sett en vackrare kvinna. Men, även om jag inte kan bota dig, så kan jag lindra din klagan ". Han flyttade in i min torftiga bostad, gav mig dagligen botemedel som lindrade och skötte om mig, men han har ännu aldrig rört vid min sjuka kropp med onda avsikter, som ni, som tänker fel, tror.

[9] Och alltså är jag naturligtvis alltid en synderska i Guds ögon, som alla ni utan tvekan också är. Men i era ögon tror jag inte att är en så stor och skändlig synderska som ni tar för givet. Fråga Honom, som sitter här vid Jakobs brunn och som tidigare berättade för mig allt jag hade gjort i mitt liv. Han kommer att berätta för er i vilken utsträckning jag förtjänar eller inte förtjänar rykte som offentlig synderska."

[10] Här ser samariterna på varandra med förvåning och säger till kvinnan: ”Ta inte illa upp nu, vi tänkte inte riktigt så illa. Du skall nu bli en hedrad medborgare i Sykar. Säg, är du nöjd?'

[11] kvinnan säger: "Åh, bekymra er inte för en stackars kvinnas heder. Jag har redan tagit på mig större delen av äran."

[12] Säg samariterna: "Hur kunde du göra det? Vi vet ingenting om en hedersutmärkelse som staden har tilldelat dig. Var fick du det ifrån?

[13] Kvinnan pekar på mig med tårar av äkta kärlek och uppriktig tacksamhet och säger: "Han vilar fortfarande här. Han ensam är nu min största stolthet, en stolthet som varken ni eller hela världen kunde skänka mig eller ta ifrån mig. För Han Själv har givit mig den, och från Honom har jag tagit den. Jag är helt medveten om att jag med hela min varelse är fullständigt ovärdig att ta emot en hedersbetygelse från honom, Ärans Herre. Men han gav den till mig före er, och jag har fått den före er och berättade för er om Honom, eftersom ni tidigare inte visste någonting om Honom. Se, detta är mitt övertag över er alla, som ni inte har givit mig och inte kan ta ifrån mig eftersom jag nu har det. Det är rätt slags hedersbetygelse som gäller för evigt. Er hedersbetygelse gäller endast tillfälligt och endast i Sykar, och den kan jag klara mig utan eftersom jag har den som gäller för evigt. Jag hoppas att ni nu förstår hur och varifrån jag har tagit större delen av min ära."

[14] Säger samariterna: "Varför ska du ha en fördel av att du råkade komma ut hit först och träffa Kristus? Vi har nu också funnit honom och prisar honom i våra hjärtan precis som du, och han lovade oss på samma sätt som du att stanna i vår stad i två dagar. Mot bakgrund av detta, hur kan du nu tala om ett tidigare hedrande som förlänats dig?

[15] Kvinnan säger: "Ni kära män i Sykar, om jag skulle argumentera med er skulle vi aldrig komma till ett slut. Jag har just absolut sanningsenligt berättat för er hur det ligger till och jag kommer inte att upprepa det. Flera av er har studerat den romerska lagen. De är nu domare som följer denna lag och säger att det är en klok lag. Denna lag, som jag också har läst eftersom jag förstår den romerska språket, slår nu fast: Primo occupanti jus (jag var här först, och därför kan ni aldrig beröva mig min sanna rätt.)”

[16] Nu blev samariterna tysta och visste inte vad de skulle svara kvinnan, ty hon hade träffat deras svaga punkt och de var oförmögna att genmäla. På grund av judarna, var de ivriga vänner till romarna och högaktade den romerska lagens visdom och ordning. Därför var de tysta när kvinnan hänvisade till romarnas lag.

[17] Det är inte konstigt att kvinnan var skicklig i att tala det romerska språket ty samariterna talade romerska utan undantag och många också grekiska, så att man  också genom språket undvek varje samröre med judarna.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net