Om kärlek saknas finns ingen sanning.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 70; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Ett exempel borde klargöra detta för dig. 

[2] Betrakta ett fall där du har underlydande, som skall straffas eftersom de har syndat emot dina lagar. Du ser verkligen till att de föreskrivna utredningarna utförs, och skall just till att få fram deras bekännelse genom alla slags kluriga frågor. Men de blånekar lika klurigt utifrån sina huvuden, som du utifrån ditt huvud ställt dina kluriga och kloka frågor. På detta sätt leder den ena lögnen till den andra, och då du inte kommer någonstans med dem dömer du dem till slut utan deras medgivanden, och bara på vittnesmål från ofta fientliga vittnen, hos vilka det inte heller finns någon sanning. Du måste således alltid ta för givet att inte ens en av tio svaranden fick en rättvis rättegång, med resultatet att den oskyldige och den skyldige delar samma öde.

[3] Alternativt, om du istället för att framträda som deras domare möter dina stackars bröder med kärlek, och väcker till liv ett kärlekssvar från deras hjärtan, så kommer dessa syndare att bemöta dig med ruelse och många tårar, och tillitsfullt och sanningsenligt bekänna hur, när och vilken synd de begick mot dig. Men låt då också straffet vara. Därför att straff är i sig inte sanning utan dess motsats, eftersom det inte härrör från kärlek utan utifrån lagens och dess givares vrede. Men vreden är i sig självt en dom i vilken det inte finns någon kärlek. Men där det inte finns någon kärlek, där saknas också sanning. 

[4] Stanna därför kvar i den rena kärleken och handla inom dess sanning och makt, så skall du finna sanning överallt, och helt klart uppfatta att det verkligen finns en universell sanning som inte bara tränger igenom denna jord utan också hela oändligheten. 

[5] Om du skulle handla mot mänskligheten på det sättet så skulle du i moraliskt avseende följa Mig på ett helt riktigt sätt, och genom en sådan efterföljd vinna evigt liv. Men om du fortsätter att vara så som du nu är, då kommer inget förutom natt och en tom, förljugen tillvaro bli din lott bortom graven, vilket är kärlekens och sanningens andes död. 

[6] Därför att detta jordeliv varar sannerligen endast en kort tid, sedan kommer oändlig evighet. Såsom du faller omkull så kommer du också att bli liggande, om äkta sanning inte har blivit levande inom dig.

[7] Nu vet du allt du behöver veta för tillfället. Men om du vill veta mera, gå då vid tillfälle för att träffa översteprästen Jonael i Sykar. Han skall för dig berätta allt som han har lärt, sett och uppdagat om Mig. Handla i enlighet med detta, så kommer du att bli salig.

[8] Befälhavaren, som har blivit helt tagen av Mitt tal, säger: ”Min vän, utifrån ditt tal att döma betraktar jag dig som den visaste av de visaste på jorden, och jag skall därför göra allt som du har rått mig till. Jag skulle nu bara vilja veta från dig själv vem du verkligen är. Ty se, trots det faktum av mitt skamfyllda nederlag mot de ynglingar som följer dig, av vilket jag inte kan komma fram till annat än att dessa ynglingar antingen är gudar eller andar från himlen, och därför är kapabla till att få mig på reträtt på ett övernaturligt sätt, erkänner jag ändå att du uppenbarligen måste vara mer än en vanlig människa enbart genom din utomordentligt stora visdom. Du har förmodligen redan avslöjat eller visat för dina många lärjungar vem du är, men du kan nu förstå att jag är helt uppriktig med min avsikt att bli en lärjunge till dig, åtminstone andligen. Berätta därför också för mig vad jag ska betrakta dig som. I grund och botten, vem och vad, och var kom du ifrån? 

[9] Jag sade: ”För det första har Jag i princip redan berättat allting för dig, och detta på ett sätt som du lätt kunde begripa om du tänkte på det, och för det andra har jag hänvisat dig till Jonael om det. När du kommer till honom ska du få reda på allt som du fortfarande saknar. Men uppehåll oss nu inte mer, för dagen går mot sitt slut och jag har fortfarande mycket att uträtta idag.”

[10] Befälhavaren säger: ”Låt mig då följa dig till staden.”

[11] Jag sade: ”Vägen är klar, och om dina avsikter är goda gör då så. Men om du fortfarande bär på någon djävulsk plan så stanna hemma, eftersom en sådan vaktstyrka inte skulle förläna dig någon välsignelse. Du har redan fått prova på Min styrka.”

[12] Befälhavaren säger: ”Detta vore mig fjärran, trots att det i dessa oroliga tider, då den mytiska punkten närmar sig då judarna från sin Gud förväntar sig en mäktig frälsare från de romerska härskarna, ens öron är fulla av judiska viskningar om att en sådan frälsare redan finns här på jorden. Därför kunde jag lätt tänka mig att du vore den frälsaren, ja, jag har verkligen redan i hemlighet trott det. Men det får vara som det vill med den saken, jag betraktar dig som den visaste bland de visa, och älskar dig därför som mänsklighetens sanna vän; därför skall sådana tankar på intet sätt hindra mig från att för sanningens sak följa dig, personligen till Sykar och andligen genom hela mitt liv, trots att jag är medveten om att jag som romare inte därigenom kommer att upprätta en triumfbåge åt mig själv. Nu har jag helt avslöjat mig själv för dig, och frågar dig än en gång om jag kan beledsaga dig. Och du säger ja skall jag göra så, och om nej, så stannar jag ”

[13] Jag sade: ”Nå då, eskortera Mig, tillsammans med de som står vid din sida, så att du har giltiga vittnen till hands.”

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net