[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 64; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]
[1] Säger Jairus: ’Herre, om så är fallet, som jag faktiskt vid flera tillfällen tidigare hade övertygat mig själv om, då ska jag sluta med all vinodling och allt vindrickande i mitt hus. För enligt din försäkran, så kan rätt grad av kärlek också tändas genom ordet, och detta på ett sätt som varar, något jag tror är mycket sant och gott och ondskan måste därmed hållas på avstånd så mycket som möjligt. Om det är så, lämnar jag omedelbart all vinodling åt sitt öde och förbinder mig att efter detta himmelska vin aldrig dricka något jordiskt igen. Vad säger Du om detta mitt beslut?’
[2] Jag sade: ”Jag kan varken berömma eller klandra dig för det. Gör vad
som verkar bäst för dig. Gör vad som bäst tjänar din själ i enlighet med en välgrundad åsikt. Du kan i vilket fall som helst få allt från Mig, som är gott, om det är vad du önskar, för du är noggrann och rättskaffens när det gäller allt som är gott och eftersom jag har lovat dig detta.”
[3] Säger Jairus: ‘Herre, stanna i så fall med mig tillsammans med
ditt sällskap, eller lämna kvar åtminstone två av dessa ungdomar åt mig,
som kunde lära upp mig med all kärlek och visdom.
[4] Jag sade: ”För närvarande kan jag och Mitt följe inte tillgodose din goda önskan, eftersom jag ännu har mycket att göra i den här världen, men två av dessa ungdomar, som du kan välja ut, vill jag lämna åt dig. Men akta dig så att du själv eller din familj inte hemfaller åt någon synd, för då skulle de bli dina förskräckliga fångvaktare och lämna ditt hus på momangen. Tänk på att dessa ungdomar är Guds änglar och oavbrutet kan se Hans anlete.”
[5] Jairus säger: ”Åh Herre, detta är återigen något bittert, ty vem kan garantera att inte varken genom tankar, ord eller gärningar synda åtminstone en gång om året ? Dessutom ett par fångvaktare inför vilka ingenting kan förbli fördolt, vilket knappast skulle bli en mycket trevlig överraskning. Det är därför som jag vill avstå också från denna begäran och lämna det som det är och var.”
[6] Jag sade: ”Mycket bra, låt det bli som du vill. Du är fri och ska
inte placeras under någon tvång, det kan du vara säker på.”
[7] Jairus säger: ”Nej, dessa ungdomar och faktiskt Guds verkliga änglar ser helt enkelt alltför rättvisa och söta ut. Det verkar vara omöjligt att
begå en synd i deras närvaro. Därför låt det komma som kan komma, jag skall i alla fall behålla två.”
[8] Jag sade: "Okej då, två skall lämnas kvar för dig och synligt bo i ditt hus, så länge som de känner att det är rätt. Min vän Jonael ska noggrannt göra dig bekant med Mina Vägar senare. Ty så länge som du och ditt hushåll vandrar på dessa vägar skall de stanna kvar och tjäna dig och skydda ditt hushåll mot alla bakslag, men om du avviker från Mina vägar, så kommer de också att gå ifrån ditt hus.”
[9] Jairus säger: ”Mycket bra, låt det bli så. Inget mer vin skall drickas
i mitt hus, och med dess lager skall jag betala romarna den tioåriga beskattningen för de fattiga i detta område, som jag sagt; de druvor som växer i min vingård skall jag emellertid torka och äta som en angenäm, söt frukt, och sälja överskottet. Är det rätt så?”
[10] Jag sade: ”Perfekt. Vad du än gör av kärlek till mig och dina medmänniskor, som är dina bröder, skall göras väl och på rätt sätt.”
[11] Efter detta kallar Jag på två av ungdomarna, presenterar dem för Jairus och säger: ”Duger dessa två?" Jairus, himmelskt förtjust i hur de ser ut, säger: 'Herre, om du anser mig värdig, så är jag nöjd i djupet av hjärta, fast jag känner mig bara alltför ovärdig att besitta en sådan nåd från himlen. Men jag skall från och med nu oförtrutet sträva efter att göra mig värdig undan för undan. Och vad gäller mig själv, göra Din vilja, som blir ständigt heligare för mig.
[12] Men de två ungdomarna sade: 'Herrens vilja är vårt vara och liv. Varhelst detta genomförs aktivt där är vi de mest aktiva medarbetarna, som har makt och styrka för detta till övermått, eftersom vår makt sträcker sig bortom all synlig skapelse. Jorden är som ett sandkorn för oss och solen som en ärta i en jättes hand, medan allt vatten på jorden inte skulle räcka för att väta ner ett hårstrå på vårt huvud. Och mängden stjärnor skälver inför andetaget från vår mun. Men vi besitter inte denna kraft för att skryta inför människornas stora kraftlöshet utan för att tjäna dem i enlighet med Herrens vilja. Därför kan och vill vi också tjäna dig i enlighet med Herrens vilja, så länge som du är erkänner, godtar och respekterar sådant i handling. Men när du int längre gör detta då har du också lämnat oss, eftersom vi inte är något annat än Herrens Guds personliga vilja. Den som lämnar oss, honom kommer vi också att lämna. Detta berättar vi för dig i Herrens fulla närvaro, vars anlete vi ser hela tiden och vars mildaste antydan vi hör kalla på oss och kraftfullt dra oss till nya gärningar.”
[13] Säger Jairus om detta: ”Mina fagraste ungdomar, att ni besitter en stor makt, som är oöverskådlig för oss dödliga, detta förstår och begriper jag ganska klart. Men jag är också kapabel till mycket, något som kanske ni inte är kapabla till själva, på det att jag är stolt över min svaghet, vari det varken finns makt eller styrka. Men det finns icke desto mindre en styrka i denna svaghet genom vilken jag kan erkänna, godta och genomföra Herrens vilja.
[14] Naturligtvis inte i samma utsträckning som ni, ändå lägger Herren
säkert inte på mig större börda än jag kan bära. Och i denna mening verkar min svaghet ganska hedervärd för mig, eftersom det har stor betydelse att människans svaghet i slutändan fortfarande är kan utföra samma Guds vilja som er omätliga styrka och makt.
[15] Och om jag så långt har förstått Herren rätt, kan det ändå vara så att Herren föredrar svaga barns handling, och att till slut kraften och gärningarna hos Himlens stora och mäktiga andar ändå må låta sig ledas av jordens svaga små barn. Ty att komma och sitta vid småbarnens bord, eftersom Herren själv kommer till de svaga, då verkar det åtminstone för mig som om Han skall göra de svaga starka.”
[16] Säger ungdomarna: ”Ja, så är det verkligen och med rätta. Erkänn därför Guds vilja och handla i enlighet därmed och då har du redan vår kraft i dig, som inte är något annat än Herren Guds rena vilja. Vi har varken styrka eller makt av oss själva, och all vår styrka och makt är ingenting annat än Guds vilja som får sin uppfyllelse i och genom oss.”
[17] Jag sade: ‘Just nu, från alla sidor. Vi har nu befäst oss själva, och därmed, alla era älskade. Vi skall resa oss från bordet och påbörja vår resa igen. ”Alla står upp, tackar och följer Mig ut i det fria.'
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.