Gud skall älskas mera än fruktas.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 59; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] På väg till slottet säger köpmannen: ‘Min Herre och vän, jag ser att genom dig talar den rena, innerliga gudomliga visdomen, och gör detta med ett saktmod som jag hittills inte hört från någon mänsklig mun. Men för att leva efter din lära så krävs en stark förtröstan på Jehova, vilket jag saknar - trots min starka tro. Jag vet att det är Han som skapade allting och nu leder, styr och upprätthåller allting, men ändå kan jag inte på ett tillfredsställande sätt för min inre syn föreställa mig hur Han, som den ojämförligt högsta Anden, kunde eller ville lägga sig i personliga angelägenheter. Därför att för mig är han för upphöjt helig, så att jag knappt ens vågar uttala hans heligaste namn, än mindre förväntar jag mig att han skulle erbjuda hjälp med mina smutsiga penningaffärer genom Sin allsmäktige, heliga hand.

[2] Ändå ger jag också till de fattiga som kommer till mig, utan att hålla mig med en hund som skäller på den utblottade så att han inte närmar sig min tröskel. Det är bara denna lund, som är min älsklingslund, som jag inte tycker om att se upptrampad av främlingar och de fattiga, som ofta hänsynslöst skadar marken och nya odlingar, och som trots att de är hungriga och törstiga, inte hittar någonting där som stillar hungern eller släcker törsten. Av detta skäl har jag satt upp en fikon- och plommonodling ungefär 20 plogfåror* härifrån, avsedda för att användas av främlingar och de fattiga, de får bara inte skada träden, varför har jag placerat flera väktare där.

[3] Utifrån detta kan du förstå att jag tänker på de fattiga. Ändå skulle det vara främmande för mig att be den mest upphöjda anden att sköta om mina pengar, vare sig på jorden eller i himlen. Om Han vill göra något, och

verkligen har redan gjort det, vilket jag inte tvivlar på, så är det Hans

heligaste fria vilja. Men jag håller honom i så obegränsad vördnad att jag

knappt vågar tacka honom, eftersom det tycks för mig som att ett sådant rent materiellt tack, genom vilket jag skulle anse Honom vara av betydelse för att ha tjänat mig som en hantverkare enbart, skulle vanhelga Honom oerhört mycket. I enlighet med lagen handlar jag därför som en den mest rättfärdiga människa, ur krafter som lånats mig av Gud utan att binda oxars och åsnor käkar när de trampar ner min säd. Men den stora Anden hedrar jag bara på Hans dag. Ty det står skrivet: 'Du skall inte missbruka Herren din Guds namn.’

[4] Jag sade: "Hade jag inte känt dig för att vara en rättfärdig och högst

vördnadsfull man, så skulle Jag inte ha kommit till dig. Men se, det är inte

helt rätt av dig att frukta Honom som du faktiskt borde älska över allt annat; och därför kom jag till dig för att visa dig hur du i framtiden borde älska Gud mer än frukta Honom. På detta sätt skall Gud sedan sänka sig sedan ner till dig och kommer då i allt för dig att vara en mycket säker, kraftfull och pålitlig hantverkare.”

[*en plogfåra≈200 meter].

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net