[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 54; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]
[1] Efter att den lokala invånaren lämnat platsen, kallar jag tillbaka Jonaels fru och döttrar, som av rädsla hade flytt tillbaka in i huset från korridoren, när de hade sett mig med den lokala invånaren.
[2] De skyndar sig tillbaka som svar på min kallelse och skyndar sig mot mig med de vänligaste, gladaste ansikten fulla av vördnad, och tackar mig med tårar i ögonen för att Jag givit dem deras oskuld tillbaka, vilken kastats i smutsen av den ondskefulla mannen.
[3] Jag lägger mina händer på deras huvuden, välsignar dem och ber dem att gå vid min sida hela denna dag. Men de ursäktar sig och säger: "Åh Herre, vi är inte värdiga en sådan enorm nåd. Vi är bara alltför glada om vi kan följa dig som de sista i detta stora sällskap.”
[4] Men Jag säger: "Jag känner till att ni är verkligt ödmjuka och uppmanar er av just denna anledning att gå i närheten av Mig, varhelst jag idag skall ge mig ut på vägen i denna trakt ."
[5] Döttrarna tackar mig för en sådan ofattbar ynnest. Men Jonael frågar döttrarna och säger: "Mina kära döttrar, varifrån fick ni dessa underbara klänningar, som verkligen klär er som himmelskt mode?
[6] Först därefter blir döttrarna medvetna om att bära klänningar av den finaste brokad och på huvudet är de utsmyckade med de värdefullaste diadem, vilket får dem att se ut som prinsessor.
[7] När alla sju blir medvetna om sådan prakt blir de helt utom sig. Deras hjärtan står i lågor av kärlek och förundran, och förvirrade på ett mycket näpet sätt kan de inte räkna ut vad som hade ägt rum med dem. Först efter att länge ha varit förvånade frågar de Jonael hur detta gick till, eftersom de inte var medvetna om att någon klätt dem i sådana kungliga kläder och diadem.
[8] Men Jonael, själv ganska förtjust över sina döttrars underbara utstrålning, säger: "Tacka honom, som välsignade er. Han har placerat det på er på ett mirakulöst sätt."
[9] Nu svärmar barnen runt omkring Mig och gråter av kärlek och glädje
och kan inte prata. Men lärjungarna bakom mig säger: "Om detta bara hade hänt inomhus. Men här framför flera tusen åskådare skapar denna sak för mycket upphetsning."
[10] Men när Jag uppfattade att de talade på detta sätt så vände jag Mig om och sade till dem: "Jag har varit med er länge, ändå gav ni aldrig Mitt hjärta den glädje, som dessa sju döttrar har gjort. Sannerligen säger Jag eder att dessa redan är på rätt väg och har tagit den bästa sidan. Om ni inte tar denna väg så kommer ni knappast att finna Mitt rikes portaler. Därför att de barn som kommer till mig på detta sätt kommer också att stanna, men de som kommer med endast smicker och beröm kommer bara att få en avbild av Mig, men Jag kommer inte att vara bland dem.
[11] Men Mitt sanna rike är faktiskt bara där jag själv befinner Mig. Förstå också detta. Men Herren är också en Herre över hela världen och behöver inte bry sig om vad som ter sig passande inför en enfaldig värld. Har ni förstått detta?
[12] Petrus svarar: "Herre, ha tålamod med vår stora enfald. Du är medveten om att vår fostran inte härrör från himlen utan från den här världen. Allt är dock destinerat att bli rätt, eftersom vi också älskar dig över allting, annars skulle vi inte ha följt dig.”
[13] Jag sade: ”Håll er därför till kärleken och bry er inte om denna värld, utan om Mig från himlen.” Med detta är lärjungarna glada och lovprisar Mig i sina hjärtan.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.