onsdag 28 augusti 2019

Anklagad och förklarad oskyldig.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 65; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]

[1] Jairus skulle icke desto mindre hellre få mig att stanna hos honom under dagen, men jag förklarar för honom att det fortfarande finns åtskilliga sjuka i denna trakt, som jag vill besöka längs vägen. Jairus frågar mig därför om han åtminstone kunde få göra Mig sällskap tillbaka till staden, och jag går med på detta. Han gör sig redo omedelbart men ber också ungdomarna att följa med honom.
[2] Men ungdomarna säger: ”Det är bättre för oss att stanna här, för gästerna i uthuset har rapporterat dig till romarna som upprorisk, och ditt hushåll skulle fara illa utan oss.”
[3] Jairus blir nästan vansinnig över ett sådant besked och han frågar omåttligt upprörd: ”Vad satanisk person kunde ha sagt så till romarna, och vad kunde det ha satt i rörelse hos dem?”
[4] En ungdom säger: ”Se, det finns köpmän i Sykar som inte är så lyckosamma som dig själv; de kan inte köpa slott och ännu mindre förvärva stora landområden, så som du har gjort i Arabien vid Röda havet. Sådana köpmän avundas dig därför din världsliga förmögenhet och är fyllda med en önskan att ruinera dig. De skulle också lyckas denna gång om vi inte vore med dig. Men eftersom vi skyddar dig i Herrens namn, kommer inte ett hårstrå att krökas på ditt huvud. Men se ill att du håller dig hemifrån i åtminstone tre dagar.”
[5] Detta lugnar Jairus och han skyndar sig för följa med mig på färden.
[6] När vi förflyttar oss över slottsgården, möter en avskild del av romerska
legosoldater och skurkar oss, som gör halt och befaller oss att stanna. Men Jag Själv går fram och visar upp passersedeln från Nicodemus. Men befälhavaren säger: ”Detta gäller inte vid misstanke om förräderi-”  
[7] Jag sade: 'Vad kräver du av oss? Du förmåddes till detta steg genom den skamlösa lögnen hos ett gäng missunnsamma. Men jag säger er att det inte finns ett sant ord i detta. Om du kunde låna ditt öra så villigt till en lögn så låna den desto mer till den öppna sanningen, för vilken du hittar fler vittnen här än för några farliga svartsjuka människors skamlösa lögn i staden.”
[8] Säger befälhavaren: ”Dessa är fåfänga ursäkter och räknas inte inför mig. Bara genom att stå inför anklagarna vid domstolen kan sanningen slås fast; Kom därför hastigt och lustigt till domstolen, annars kommer vi att använda våld.”
[9] Jag sade: "Där borta ligger slottet. Endast slottets herre har utpekats som en upprorsman för dig. Gå dit och se om du upptäcker något spår av ett uppror. Men om du vill tvinga oss att följa med dig till din orättvisa domstol så kan vi svara dig med lämpligt våld tillbaka och så skall vi se vem som får krypa till korset. Gör därför vad du vill. Min tid har inte kommit ännu; Jag har berättat för dig att det inte finns någon skuld här. Men den som har rätten på sin sida skall också försvara denna i ord och handling.”
[10] Befälhavaren tar en snabb blick över vårt stora antal och ger order om 
att fånga in och binda oss. Legosoldaterna och skurkarna överfaller först 
ungdomarna och försöker fånga dem, men ungdomarna undviker dem så smart att ingen kan fångas in. Då soldaterna och skurkarna blir utmattade och sprider ut sig i försöken att fånga ungdomarna, eftersom de verkar försvinna i alla riktningar, säger Jag till befälhavaren: ‘Det verkar på mig som om det blir svårt för er att fånga in oss? ”Befälhavaren kastar sig efter mig med sitt svärd, men i det ögonblicket sliter en ungdom bort hans svärd och kastar det utom synhåll och förstör det på så sätt.
[11] Jag sade till befälhavaren: ”Vad kommer du att kasta dig över och hugga 
mig med nu då? ”Befälhavaren säger vansinnig av vrede: 'Så det är så Roms myndighet respekteras här?! Bra, jag vet hur jag skall rapporterar detta till Rom och titta sedan på ditt område inom kort och berätta om det fortfarande är detsamma. Ingen sten kommer att lämnas ovanpå en annan.”
[12] Men Jag pekar på hur hans soldater och banditer, ihopbundna av rep drivs framåt av ungdomarna. När befälhavaren ser detta börjar han bönfalla Zeus, Mars och till och med furierna för att skona honom från sådan förnedring.
[13] Men jag säger till ungdomarna att släppa soldaterna och banditerna igen,
och dessa gör detta genast. Därefter säger Jag till befälhavaren: ”Nå, är du fortfarande angelägen om att prova din styrka på oss? Befälhavaren säger att dessa ungdomar måste vara gudar annars skulle det aldrig kunna vara möjligt att besegra hans utvalda krigare med bara händerna.
[14] Jag sade: ”Ja, ja, för dig och för typer av ditt slag borde de faktiskt vara gudar. Lämna oss därför så att vi kan fortsätta på vår färd och fortsätt med din utredning på slottet, annars kommer ännu värre saker att drabba dig.”
[15] Säger befälhavaren: ”Jag förklarar er härmed oskyldiga och tillåter er att fortsätta på er färd. Men ni, mina trupper, förflytta er till slottet, kontrollera allting och låt ingen lämna slottet innan ni har kontrollerat allt. Jag väntar på er här.”
[16] Säger en biträdande: "Varför inte undersöka dem själv på slottet? ” Säger befälhavaren:” Ser du inte att mitt svärd är försvunnet? En sådan utredning är inte möjlig utan ett svärd. ”Säger ställföreträdaren: ‘Vi har det inte bättre med en hårsbredd. Hur kan det här vara giltigt utan vår utredning utan ett svärd? ”Befälhavaren säger: ‘Vad, är du utan vapen också ?! Det här är otäckt.
Vi kan inte göra någonting utan vapen. Hm, hur skall vi gå vidare?”
[17] Jag sade: "Där borta, mitt på dagen, ligger era vapen, under det höga Ceder-trädet. Gå och hämta dem, eftersom vi fruktar er lika lite med era
vapen som utan dem. ”Med detta rör de sig mot där deras vapen vilar.

Översättning från engelska av mig.


[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.