[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 60; röd text = Jesus, svart text = alla övriga.]
[1] Efter dessa Mina kommentarer har vi nått slottets innergård, till och med så väl avvägt att hela hans hushållsstyrka samtidigt kommer ut för att möta köpmannen, fullständigt förvånade och oförmögna att få fram ett ord, medan deras guvernör tar till orda och säger: 'Herre, herre, det har hänt någonting. Ingen av vår matlagningspersonal kan få fram någon lagad mat: allting går fel. Vi ville åtminstone ställa frukt, vin och en riktig mängd bröd på borden, men alla rum är så ordentligt låsta att vi inte kunde öppna en enda dörr ens med våld. Vad ska vi göra?'
[2] Köpmannen, som är till hälften förvånad och halvt rasande, säger:
"Det är så det går när jag bara sätter min fot på utsidan; ingenting annat än
kalabalik på kalabalik. Vad gör kockarna? Har inte jag ofta varit värd för tio tusen gäster, och ändå har allting gått bra; nu finns det knappt tusen av dem och det är kaos överallt. Men vad ser jag? Ungdomar tittar ut från alla fönster, mitt slott är packat med människor och du och dina underordnade säger att alla dörrarna i mitt slott är låsta? Varför detta nu? Ljuger du eller förskönar du bara ditt sölande? Eller om rummen är låsta, vem låste då dessa?’
[3] Guvernören är svarslös inför sin herre, och denna slottsherres hela stora hushållsstyrka blir mycket förlägna och förfärade på grund av hans uppenbara ursinne, men alla söker förtvivlat efter en lösning.
[4] Men Jag sade till denne köpman: "Kära vän, låt det räcka så just nu. Ty se, när dina tjänare och vakter tidigare kom till Mig i lunden, skickade av dig för att fråga vem jag är och vad jag håller på och bråkar om med en så stor folkmassa, så hade Jag som Herren en önskan om att du skulle ge oss en god lunch. Du var snabb att gå med på det, även fastän du inte visste vem han var som tog på sig att be om lunch för så många.
[5] Först tog dina tjänare och du mig för att vara en prins av Rom, och därför gjorde du dig ännu större besvär för att foga dig i Min begäran. Men när du efter mycket instruktioner från vår sida äntligen fåttss att inse att jag är Messias, var du lycklig i ditt hjärta och tänkte ännu mera på att vara värd för Mig och hela sällskapet efter din bästa förmåga, så att Jag skulle vara nöjd med att stanna hos dig i väntan på att dina krigsvärdar mot romarna från centrala och östra Asien, hade kommit samman, för att så under Mitt befäl driva ut alla fiender från Guds land, som alla är hedningar och inte tror på den Enda sanna Guden.
[6] Efter att du hade bestämt dig för det, beslöt Jag Mig också i hemlighet
för något, och det är att även om vi är i ditt eget hus, skall du vara min gäst och inte Jag din. Jag förfogade därför över Mina fantastiska tjänare, och se, allt står i högsta beredskap och du skall ta del av den sannaste himmelska matsedeln vid Min sida.
[7] Men servera dina trädgårdars frukt och vadhelst ditt kök har levererat till de från Sykar som smädar och skryter vitt och brett och som fortfarande slår vilt omkring sig i din lund med okontrollerbart raseri för att inte också ha fått räknas bland de inbjudna. Jag menar, du borde inte ha några problem med det, ty se, när jag är medveten om någons rätta vilja, så accepterar jag redan detsamma som den fullgjorda handlingen. Hos dig hade jag kunnat urskilja en sådan vilja och därför befriade jag dig från de kostsamma arbetena eftersom jag är rikare än dig och därför inte vill vara tillgodosedd av dig utan vill att du ska vara tillgodosedd av mig.”
[8] Nu spärrade köpmannen upp ögonen och sade efter en stunds djupa tankar: 'Herre, för en syndare är detta för mycket på en gång. Jag kan inte förstå miraklet i dess fulla omfattning och djup. Om du bara vore en människa, som jag, så skulle det vara omöjligt för dig, för jag såg inga bärare i ditt sällskap. Varifrån skulle du då på ett naturligt sätt ha skaffat fram mat, högst märkligt? Jag hade tidigare faktiskt lagt märke till, och gör så fortfarande, vissa väldigt vackra manliga tjänare i ditt sällskap - med kanske kvinnliga tjänare bland dem - men varifrån kom de? Kamrarna i mitt slott äro många, och dessa mestadels oerhört rymliga, och 10 000 människor kan med lätthet rymmas där. Men nu ser jag dessa ytterligt vackra tjänare titta ner ner från alla fönster. Därför frågar jag: var kom de ifrån? '
[9] Jag sade: ”Min vän, när du skall till att resa utomlands för att köpa och
sälja, så tar du också tjänare med dig efter behov. Och se, så gör jag. Jag har oerhört många av dem. Du skulle knappast någonsin kunna fundera ut deras antal. När jag därför hemfaller åt vägen, varför borde då mina tjänare och arbetare stanna hemma vid ett sådant tillfälle?
[10] Säger köpmannen: ‘Herre, det här är helt i sin ordning, men jag skulle bara vilja veta var du och dina härliga tjänare kom från - det är detta som fascinerar mig.’
[11] Jag sade: "Låt oss först ta del av lunchen så kommer tidpunkten för att informera dig ytterligare ändå att erbjuda sig själv. Men nu har vi sagt nog, och det är dags för vila och näring. Låt oss därför fortsätta till den stora hallen som intar en östlig position i detta slott och ligger utanför vårt synfält, ty vi befinner oss just nu i den västra ändan, varifrån det här slottets stora slottsvinge inte kan ses.”
[12] Nu svimmar nästan köpmannen av beundran och säger efter en
stunds stigande förvåning: ”Herre, nu börjar detta nästan bli alltför fantastiskt magstarkt för mig. Det hade faktiskt en gång funnits en östlig slottsvinge till detta Esau-slott, men ändå skulle minst två århundraden ha förfallit till oåterkallelig historia sedan existensen av en sådan slottsvinge. Men jag och mina föregångare känner knappast till någonting om detta. Hur kan du då tala om den här slottets östliga vinges stora sal?”
[13] Jag sade: 'Säg detta bara om du inte kan hitta en östlig vinge till ditt slott, men om du hittar en så kom ihåg att med Gud är allt möjligt. Men håll tyst om detta för Min grupp, därför att min omgivning är inte redo för sådana handlingar ännu.”
[14] Säger köpmannen: ”Nu brinner jag sannerligen av en önskan att se
denna östliga vinge till mitt slott, om vilken mina avlägsna förfäder
knappast hörde ett knyst. Något av stommen kan visserligen fortfarande ses här och där, men det är ungefär allt som jag har ärvt från denna
påstått vackra tidigare slottvinge. ”Först nu rör sig köpmannen snabbt framåt, och vi följer efter.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.