Att hedra sabbaten.

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 50; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Herren: ”Det lämpligaste sättet att ära sabbaten är dock att ni borde 

vara mer aktivt sysselsatta i att göra gott än på någon annan dag.

[2] Dräng-arbete, med vilket jag menar att arbeta för löner och belöningar

från världen, borde ni från och med nu inte utföra varken på en normal 

veckodag och ännu mindre på en sabbat, därför att från och med nu

skall varje dag vara en sabbat och varje sabbat en full arbetsdag. Med 

detta, min vän, har du nu en fullständig regel om hur ni i framtiden

skall tjäna Gud. Låt oss lämna det med detta.”

[3] Säger översteprästen: "Jag inser nu tydligt denna regels heliga 

sanning, som jag är glad att ta som ett bud. Men med de befästa judarna 

kommer det att krävas mycket innan denna regel, som framspringer ur

den rent gudomliga viljan, skall bli begriplig för dem i sin fullaste sanning. 

Jag fruktar att väldigt många inte kommer att godta denna regel innan 

världens slut, därför att människor redan är vana vid sabbaten från antiken

och inte vill att den tas ifrån dem. Åh, för det första kommer detta att kräva mycket ansträngning och arbete."

[4] Jag sade: "Det är inte alls nödvändigt att sabbaten helt skall överges, 

utan bara dess stolligheter. Gud Herren kräver inte era tjänster och vördnad, 

ty han har skapat världen och människan utan någons hjälp och ber bara 

människorna om att erkänna och älska honom med all sin kraft, och detta 

inte bara på sabbaten utan varje dag oavbrutet.

[5] Vilken typ av gudomlig tjänst är det som gör att ni bara kommer ihåg 

Gud på en sabbat men aldrig under veckan? Är inte Gud densamme,

oföränderlige Guden varje dag? Låter Han inte solen gå upp varje dag 

och låter ljuset stråla över de rättfärdiga och orättfärdiga, av vilka det 

alltid finns vida mera än de rättfärdiga?

[6] Arbetar inte Gud Själv på samma sätt varje dag? Om emellertid

Gud Själv inte tar helgledigt, varför bör människor behålla helgdagar 

bara för lättjans skull? Därför att ingenting bryr de sig mera om på

en sabbat än att vara sysslolösa. Men genom detta tjänar de Gud på 

sämsta möjliga sätt.

[7] Ty det är Guds vilja att människor mer och mer skall vänja sig vid

kärleksverksamhet, så att de en gång på den andra sidan kommer att 

vara kapabla till mycket arbete och ansträngning och endast i sådan

verksamhet kommer att kunna söka och finna den sanna och högsta 

möjliga salighet. Skulle människor någonsin kunna uppnå detta inom 

sig själva genom sysslolöshet? Jag säger er: aldrig.

[8] På arbetsdagarna, fastän hon faktiskt arbetar, idkar människan bara

själviskhet, ty då arbetar hon för sitt kött och benämner det hon erhåller för

sitt eget. Den som än vill erhålla detta från henne måste köpa det genom 

arbete eller med pengar, i annat fall skulle hon inte få någonting av

betydelse från någon. Om människor därför bara odlar sin egen själviskhet 

på arbetsdagar och tillbringar sabbaten, som den enda dagen på vilken 

de bör utöva kärleksverksamhet, i den mest omedgörliga sysslolöshet, 

så uppstår den mycket allvarliga frågan: när bör eller skall folk utöva 

den enda sanna gudstjänsten, som består i kärleksfull tjänst gentemot 

medmänniskan?

[9] Gud Själv är inte ens för ett ögonblick sysslolös utan ständigt

verksam för mänskligheten och aldrig för Sig Själv. Han behöver inte 

en jord för sig själv, eller en sol, en måne, alla stjärnorna eller något

som finnes däri eller utgår från desamma. Gud behöver inte allt

detta. Men alla skapade andar och människor behöver det, och för deras

skull är Herren ständigt verksam.

[10] Om Herren, vars arbete pågår varje dag och som ständigt är

verksam för mänskligheten, önskar att människorna som Hans barn 

skall vara liksom Honom i allt, hur kan det någonsin ha varit Hans vilja att 

människorna, efter sex själviskt tillbringade dagar, på den sjunde dagen

tillfredsställande bör tjäna Honom genom omedgörlig sysslolöshet och 

hedra honom, Den evigt verksamma, genom lättja?

[11] Jag säger nu detta tämligen klart till dig, som är överstepräst, så att 

du i framtiden - väl medveten om vem Den Ende är, som har sagt detta 

till dig -  skall visa din församling sabbaten i ett bättre ljus än som har varit

fallet från Moses fram till nu. Ty på samma sätt, som jag nu har förklarat 

sabbaten för dig, hade det också givits till Moses. Men folket förvandlade

den bara alltför snart till en hednisk dag av sysslolöshet, och trodde på att 

göra Gud en god tjänst genom att vara overksamma och att straffa dem 

som ibland också på sabbaten vågade utföra någon liten uppgift eller ge 

någon nyttig hjälp till en sjuk person. Åh vilken stor blindhet. Åh, vilken

enorm dåraktighet.'

[12] Säger översteprästen, ganska förkrossad av sanningen: "Åh vilken

helig sanning som kommer ut ur din mun. Ja, nu är allt klart för mig.

Först nu har du, Herre, tagit bort Mose trefaldiga slöja från mina ögon. 

Herre, nu finns det inget behov av ytterligare mirakel, ty här räcker det 

med bara Ditt heliga ord. Och jag vidhåller av min fullaste övertygelse 

att de som i framtiden tror på Dig enbart på grund av miraklerna men 

inte på Dina i högsta grad sanna ord kommer inte att äga en sann levande 

tro, utan istället vara bara lata, mekaniska följare av Din lära och heliga 

vilja. Men med oss kommer det att vara annorlunda. Inte de under som 

din närvaro har skänkt oss, utan endast Dina heliga och högst sanna ord, 

kommer att frambringa och uppväcka den sanna, levande tron ​​och den 

fullaste kärleken till Dig i våra hjärtan - och ut ur Dig Själv och endast på 

grund av Dig också emot alla människor i rätt mått. Och sålunda kommer 

Din vilja att ske för evigt, vilket Du, Herre, nu har gjort så överflödande 

tydligt för oss."

[13] Jag sade: "Amen. Ja, kära vän och bror, sålunda är det rätt och gott. 

Därför att bara på detta sätt skall du bli fullkomlig på samma sätt som 

Fadern i Himlen är fullkomlig. Men när du är fullkomlig så är du också 

ett sant Guds barn, och kan hela tiden vända dig till honom: "Abba, kära 

fader". Och vad du än kommer att be Honom om, som Hans sanna barn, 

det skall han också ge dig. Ty Fadern är utomordentligt god och ger sina 

barn allt Han har. Men ät och drick nu, för maten här är inte från denna jord, 

utan Fadern sänder den till dig från himlen och är nu själv ibland er.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och här den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net