[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 29; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
27. I det ögonblicket kom hans lärjungar tillbaka (från staden med köpta livsmedel) och var förvånade över att finna honom prata med kvinnan men ingen av dem sade: "Vad frågar du (henne) om,” eller "varför pratar du med henne?"
[1] Detta uttalande skakade om kvinnan, och detta desto mer eftersom lärjungarna återvände vid denna tidpunkt med mat från staden och var förvånade över att finna mig prata med denna kvinna. Men ingen av dem vågade fråga mig eller kvinnan vad vi hade gjort eller diskuterat tillsammans. Men de andra i rese-sällskapet, inklusive Min mor som också var närvarande, somnade så kvickt att de knappt kunde väckas. Den långa gångmarschen hade slitit ut dem alla. Slutligen återvände också en lärjunge från den lilla byn, som hade gått iväg för att leta efter en kruka för att hämta upp vatten med, men inte hittat någon. Han bad om ursäkt och sade: "Herre, den lilla byn hade 20 hus, men det var inte en enda person hemma och alla dörrar var ordentligt låsta."
[2] På detta svarade Jag: "Strunta i det. Ty du måste förstå att materiellt och speciellt andligt kommer detta fortfarande ofta att hända oss, att vi drivna av vår kärlekstörst , ska knacka på människors dörrar (hjärtan) och söka efter ett krus att samla upp levande vatten med. Men vi skall finna hjärtana låsta och tomma. Förstår du denna liknelse?
[3] Lärjungen säger ganska rörd och förvirrad: "Herre, min kära Mästare, tyvärr har jag sannerligen förstått dig. Men om det förhåller sig så, så kommer vi inte att bli särskilt framgångsrika."
[4] Jag sade: "Och ändå, Min bror, se på denna kvinna. Jag säger dig, det är mera värt att finna en som gått förlorad än nittionio rättfärdiga, som enligt sitt eget samvete inte behöver ångra sig, eftersom de tror sig tjäna Gud varje sabbat på berget Gerizim. På sabbatens afton tar de till och med bort all krus att hämta upp vatten med härifrån så att ingen på sabbaten kan hämta upp vatten från brunnen för att släcka sin törst, varigenom i de rättfärdigas ögonen sabbaten skulle vanhelgas. Åh, detta för sådana rättfärdigas stora blinda dårskap. Men här står en syndare med en fin vattenkruka för att tjäna oss. Säg mig vem som är bäst? Denna eller de nittionio som efterlever sabbaten på Mount Gerizim?"
[5] Men kvinnan säger full av ånger: "Herre, ni den Eviges Son. Här är min kruka, använd den. Jag lämnar den här till nytta för er. Men låt mig skynda tillbaka till staden, för jag står här framför er alltför ovärdigt klädd.” Jag sade: "Kvinna, bli helad och gör vad du tror är rätt. "
28. Kvinnan lämnade sin kruka bakom sig och skyndade in i staden där hon sade till folket:
[6] Gråtande av glädje lämnar kvinnan sin vattenkruka och brunnen och skyndar in till staden, men på sin väg blickar hon tillbaka många gånger och hälsar, för hon älskar mig häftigt. Nästan utan att få till sig andan anländer kvinnan till staden, där hon möter en grupp män som går upp och ner på en smal skuggig väg såsom de brukar göra på sabbaten. Männen, som kände kvinnan, frågade henne skämtsamt: "Ja, ja, varför så bråttom? Var brinner det? "Kvinnan tittar på dem med kärleksfullt allvar och säger: ”Åh skämta inte, ni kära män, för vår tid har blivit allvarligare än man kan tro. "
29. "Kom och se en man som sitter ute vid Jakobs brunn och som berättade allt jag någonsin gjort i mitt liv. Kunde inte detta vara Kristus (den utlovade Messias)?
[7] Här avbryter männen henne och frågar fulla av bekymrad nyfikenhet: ”Men vad är nu detta? Kommer det fiender in i vårt land eller är det en svärm gräshoppor sig närmar vårt område?
[8] Helt utmattad säger kvinnan: "Ingenting av detta slag. Frågan är mycket större och högst speciell. Var tysta och lyssna på mig.
[9] Redan för en timme sedan gick jag till Jakobs brunn för att hämta lite vatten till middagen. Och där hittade jag en man som sitter på brunnens stenkant, som definitivt för mig först såg ut som en jude. När jag, utan att knappt ha lagt märke till honom, hade dragit upp mitt vatten från brunnen talade denne man till mig att bad att få dricka från min kruka. Jag vägrade detta då jag trodde att han var jude.
[10] Men han talade igen, klok som en Elias och berättade allt jag någonsin hade gjort i mitt liv. Slutligen vände han samtalet till Messias, och när jag frågade honom var, hur och när Messias skulle vara kommer, såg han på mig med kärleksfullt allvar och sade med en röst som trängde ända in i märgen: "Det är jag, jag som nu talar till dig."
[11] Redan tidigare, när han hade berättat för mig hur sjuk jag är, hade jag frågat honom om jag inte kunde bli frisk igen. Och nu på slutet sade Han till mig: ”Bli helad” och se, min sjukdom flög ur mig som en vind, och nu är jag fullkomligt frisk.
[12] Gå ut dit och se själva om inte detta verkligen är Kristus, den utlovade Messias. Jag är övertygad om att han är det, för större mirakler som denne man utför kunde inte ens Kristus utföra. Så ge er av ut dit och övertyga er själva. Men jag skyndar hem för att sätta på mig bättre kläder, ty såsom jag nu är kunde jag inte stå ut med hans prakt. Även om han inte är Kristus, är han säkert mer än en profet eller en kung av folket. "
[13] Säger männen: "Ja, i så fall skulle det denna gång verkligen vara det allvarligaste och av största betydelse. Vi borde ge oss av dit ut i större antal och bland oss borde det finnas några som är väl bevandrade i Skriften. Det är olyckligt att alla våra rabbiner i dag är på berget. Men kanske kan han övertalas om att stanna mitt ibland oss för ett par dagar, då kunde dessa också undersöka honom."
30. De kom ut ur staden och gav sig av emot honom.
[14] Därpå inbjuder de ytterligare andra att gå med dem till Jakobs brunn, och en skara på närmare hundra personer av båda könen ger sig nu av för att träffa Messias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.