[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 31; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
39. Många samariter från den staden kom till tro på honom, (i början) på grund av kvinnans vittnesmål: "Han berättade allt jag någonsin gjort i livet.”
[1] Och så fortsatte det till kvällen, och många av dem som hade kommit till mig från staden kom nu till en början till tro på mig på grund av kvinnans vittnesmål, som med glödande ord berättade för stadens folk hur jag hade berättat för henne allt hon någonsin hade gjort. Men sedan kom många till tro på Mig på grund av vad lärjungarna hade berättat för dem om mig. Men de samariter som var tillräckligt nära Mig, så att de kunde höra Mina egna ord, hade den fastaste övertygelsen.
[2] För det var några av dem som var väl insatta i Skriften. De sade: ’Denne man talar som David, som säger: "Var och en av Herrens påbud är sanna och rättfärdiga, mer önskvärda än guld, rent guld i massor, sötare än sirap eller honung från honungskakan. Min önskan är att göra din vilja, Herre, och din lag bor i mitt hjärta. I den stora församlingen har jag tillkännagivit vad som är rätt. Jag håller inte tillbaka mina ord, som Ni vet, Herre. Jag har inte hållit Din godhet gömd i mitt hjärta. Jag har kungjort din trofasthet och frälsande kraft, och inte dolt din osvikliga kärlek och sanning för den stora församlingen.” Men vi vet, och härom är vår vittnesbörd full av sanning och kraft, att Han som talar och handlar sålunda, som David talade och handlade före Honom, och detta i Hans namn, verkligen är den utlovade Messias. Ända tills denne har ingen efter David talat och handlat som David. Därför måste denne osvikligen vara Kristus, Guds Smorde från evighet. Därför kommer vi att ta emot honom helt och fullt.’
40. När samariterna (helt och fullt) hade kommit till Honom bad de Honom att stanna hos dem. Och han stannade där två hela dagar.
[3] Efter att dessa samariter sinsemellan hade vittnat om Mig, närmade de sig Mig med stor respekt och bad att Jag skulle stanna hos dem. Ty de sade: "Herre, Ni som verkligen är Kristus vilket Vi nu har insett, stanna hos oss, ty i Jerusalem kommer Ni att finna ringa förståelse, men desto mer misstro och all slags förföljelse. Den vidsträckta jorden hyser inte något värre än en farisé, vare sig på marken eller i vattnet. Men här kommer Ni att behandlas som det anstår Den som Moses, David och profeterna har lovat oss."
[4] Men Jag sade till dem: "Kära människor från Sykar. Jag är överlycklig över att ha skördat en god skörd på ert fält, men det skulle inte vara rätt av Mig om jag stannade kvar, där jag botat de sjuka som är nu i god hälsa, och bortsåg från de många sjuka på annat håll. Jag kommer att stanna hos er i två dagar, och på den tredje dagen fortsätta min resa ner till Galileen.
41. Många fler blev troende på grund av vad de hört från Hans egna läppar.
[5] Därefter kom många fler som tidigare inte helt och fullt hade trott på Mig och bekände nu sin orubbligt fasta övertygelse. Men även kvinnan var där, välklädd, och sade till dem, som nu kommit till tro: "Kära vänner, ni kommer nu att acceptera mig som ärbar, eller hur? För det var jag som först visade er vägen hit när ni skämtsamt frågade mig var någonstans det brann.”
42. Och de sade till kvinnan: "Det är inte längre på grund av vad du sade som gör att vi tror, för vi har själva hört honom och vi vet att detta är i sanning Kristus, världens Frälsare."
[6] Samariterna sade: "Eftersom Herren har accepterat dig före oss, accepteras du också av oss som hedervärd, vilket är brukligt i Sichar. Men från och med nu tror vi inte på honom på grund av vad du sagt, för vi nu har hört honom själva och insett att Detta är i sanning Kristus, världens Frälsare. Du kommer inte att få oss mera troende än vi redan är, och om du inte syndar mera skall du från och med nu behandlas med all respekt av oss. "
[7] säger kvinnan: "Jag har aldrig syndat så mycket som ni tyvärr tror. Innan jag blev en mans hustru, levde jag ordningsamt som det anstår en hustru. Att jag var ofruktsam och att var och en av mina fem äkta män måste dö strax efter att de hade sovit med mig, för detta kan jag omöjligen klandras, på sin höjd den från vilken jag fick en sådan kropp som var förödande för en man. Efter att jag förlorat fem män, vilket orsakade mig outhärdlig sorg, bestämde jag mig för att aldrig att gifta mig igen. Men ett år senare kom, som ni vet, en läkare till Sykar med örter, oljor och salvor och botade många människor. Driven av den oerhörda förtvivlan jag kände, gick jag också till honom för att söka hjälp.
[8] Han undersökte mig och sade: "Kvinna, jag skulle ge en hel värld för att kunna hjälpa dig, ty jag har ännu aldrig sett en vackrare kvinna. Men, även om jag inte kan bota dig, så kan jag lindra din klagan ". Han flyttade in i min torftiga bostad, gav mig dagligen botemedel som lindrade och skötte om mig, men han har ännu aldrig rört vid min sjuka kropp med onda avsikter, som ni, som tänker fel, tror.
[9] Och alltså är jag naturligtvis alltid en synderska i Guds ögon, som alla ni utan tvekan också är. Men i era ögon tror jag inte att är en så stor och skändlig synderska som ni tar för givet. Fråga Honom, som sitter här vid Jakobs brunn och som tidigare berättade för mig allt jag hade gjort i mitt liv. Han kommer att berätta för er i vilken utsträckning jag förtjänar eller inte förtjänar rykte som offentlig synderska."
[10] Här ser samariterna på varandra med förvåning och säger till kvinnan: ”Ta inte illa upp nu, vi tänkte inte riktigt så illa. Du skall nu bli en hedrad medborgare i Sykar. Säg, är du nöjd?'
[11] kvinnan säger: "Åh, bekymra er inte för en stackars kvinnas heder. Jag har redan tagit på mig större delen av äran."
[12] Säg samariterna: "Hur kunde du göra det? Vi vet ingenting om en hedersutmärkelse som staden har tilldelat dig. Var fick du det ifrån?
[13] Kvinnan pekar på mig med tårar av äkta kärlek och uppriktig tacksamhet och säger: "Han vilar fortfarande här. Han ensam är nu min största stolthet, en stolthet som varken ni eller hela världen kunde skänka mig eller ta ifrån mig. För Han Själv har givit mig den, och från Honom har jag tagit den. Jag är helt medveten om att jag med hela min varelse är fullständigt ovärdig att ta emot en hedersbetygelse från honom, Ärans Herre. Men han gav den till mig före er, och jag har fått den före er och berättade för er om Honom, eftersom ni tidigare inte visste någonting om Honom. Se, detta är mitt övertag över er alla, som ni inte har givit mig och inte kan ta ifrån mig eftersom jag nu har det. Det är rätt slags hedersbetygelse som gäller för evigt. Er hedersbetygelse gäller endast tillfälligt och endast i Sykar, och den kan jag klara mig utan eftersom jag har den som gäller för evigt. Jag hoppas att ni nu förstår hur och varifrån jag har tagit större delen av min ära."
[14] Säger samariterna: "Varför ska du ha en fördel av att du råkade komma ut hit först och träffa Kristus? Vi har nu också funnit honom och prisar honom i våra hjärtan precis som du, och han lovade oss på samma sätt som du att stanna i vår stad i två dagar. Mot bakgrund av detta, hur kan du nu tala om ett tidigare hedrande som förlänats dig?
[15] Kvinnan säger: "Ni kära män i Sykar, om jag skulle argumentera med er skulle vi aldrig komma till ett slut. Jag har just absolut sanningsenligt berättat för er hur det ligger till och jag kommer inte att upprepa det. Flera av er har studerat den romerska lagen. De är nu domare som följer denna lag och säger att det är en klok lag. Denna lag, som jag också har läst eftersom jag förstår den romerska språket, slår nu fast: Primo occupanti jus (jag var här först, och därför kan ni aldrig beröva mig min sanna rätt.)”
[16] Nu blev samariterna tysta och visste inte vad de skulle svara kvinnan, ty hon hade träffat deras svaga punkt och de var oförmögna att genmäla. På grund av judarna, var de ivriga vänner till romarna och högaktade den romerska lagens visdom och ordning. Därför var de tysta när kvinnan hänvisade till romarnas lag.
[17] Det är inte konstigt att kvinnan var skicklig i att tala det romerska språket ty samariterna talade romerska utan undantag och många också grekiska, så att man också genom språket undvek varje samröre med judarna.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.