42. Bergspredikan tydligt förklarad av Natanael

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 42; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Här vänder sig översteprästen till Natanael och säger till honom: ”Genom att följa din mästares anvisning, råkar jag nu vända mig till dig. Kan du därför åtminstone förklara den svåraste punkten i din mästares lära för mig? Men var snäll att bara använda tydligt och rent språk, för med ett töcken över ett töcken, kan inte ett rum lysas upp. Och var så god att tala nu."

[2] Svarar Natanael: 'Är du så inskränkt att du kan inte ta till dig en klart fastställd lära i dess verkliga betydelse? Har inte praktiskt alla profeter förutspått att Kristus skulle öppna sin mun för att tala till folket enbart i liknelser?"

[3] Säger översteprästen: "Ja, du har rätt, det är så det är skrivet.”

[4] Fortsätter Natanael: "Tja, eftersom du, som någon som är insatt i Skriften, känner till detta, varför kallar du då Herren för en dåre för att han enligt Skriften talar i liknelser? Du kan naturligtvis be Herren om ett klargörande för att hjälpa dig att förstå dem, men inte kalla honom en idiot om du inte förstår hans allegoriska tal, eftersom du fortfarande är okunnig i sådana gudomliga frågor.

[5] Försök förstå att alla saker i naturen är ordnade på ett visst sätt och endast kan existera i sin specifika ordning. Således har även det som hör anden till sin speciella ordning, bortom vilken de inte kan finnas till och inte heller föreställas eller uttryckas i ord. Men mellan det materiella och det andliga, eftersom den förstnämnda har utgått från den senare, finns det och föreligger det en exakt överensstämmelse som naturligtvis endast Herren känner till i alla sina detaljer.

[6] Så när Herren berättar för oss - som alla fortfarande befinner oss inom den materiella existensens fasta ordning - om rent andliga ting, kan han göra detta endast med hjälp av bilder. För att kunna förstå dessa på rätt sätt, måste vi sträva efter att väcka vår ande genom att leva efter tio Guds bud. När detta uppvaknande har skett, skall vi sedan öppet förstå allt som Herren har berättat och uppenbarat genom en sådan en motsvarande liknelse. Och det är i detta avseende som hans gudomliga Ord för evigt skiljer sig från vår mänskliga ord.

[7] Men var nu extra uppmärksam. Vad ögat är för den materiella människan, är  förmågan att begrunda gudomliga och himmelska saker för anden, vilken ensamt svarar mot det andligas natur i dess mest välsignade, eviga existens.

[8] Men eftersom anden, enligt den mest ovillkorliga gudomliga ordningen, under en viss tid måste vara fången i denna världs köttsliga stoff, så att den kan bli fast och stadig i sin frihet och nästan totala självständighet från Gud, utan vilket den aldrig skulle kunna skåda Gud, än mindre existera i, vid sidan om och med Gud (men när anden mognar inom det fysiska och blir ståndaktig i frihet och oberoende från Gud, är den utsatt för den helt oundvikliga risken att slukas upp av materian och förgås tillsammans med den, från vars död ett uppvaknande till livet i Gud är och måste vara oerhört svårt och smärtsamt) - så sade Herren, inte till den fysiska människan, naturligtvis, utan till den andliga människan: "Om ditt öga stör dig, riv ut det och kasta bort det, för det är bättre att komma in i Himlen med ett öga, än till helvetet med båda”, vilket betyder så mycket som: Om du finner världens glitter alltför frestande, försök då att vända dig bort från sådant glitter, som drar in dig i det döda hos materian. Beröva dig som ande den tomma tillfredsställelse som världens nöjen kan erbjuda och vänd dig med din själ till de rent himmelska ting. Ty det är bättre för dig att komma in riket för evigt liv utan mycken världslig kunskap än att uppslukas av död materia - alltför världsligt klok å ena sidan, och alltför lite andligt klok å andra sidan.

[9] Om Herren här talade om två ögon, händer och fötter, så menade han därigenom inte kroppens två ögon och två händer och fötter, utan uppenbarligen bara andens dubbla förmåga att se, handla och göra framsteg. Han varnar inte köttet, som inte har något liv, utan anden för att inte befatta sig med världen, när den känner sig alltför mycket dragen till den. I så fall är det bättre att träda in i evigt liv utan kunskap om världen än att till slut slukas upp av världens ovillkorliga dom på grund av för mycket världsliga kunskap.

[10] Anden skall naturligtvis också se världen och lära känna den, men den ska inte finna nöje i den. När den börjar känna att världen lockar den, bör den genast omgående vända sig bort från världen eftersom fara redan hotar. Försök nu förstå, att detta nödvändiga att vända sig bort ifrån uttrycks genom den motsvarande bilden att riva ut ett öga. Och Han som kan ge oss en sådan träffande bild måste säkert vara väl insatt i människans alla andliga och materiella omständigheter. Enligt min mening kan detta vara möjligt endast för Honom genom vars kraft, kärlek och visdom allt andligt och fysiskt har skapats. Jag tror att du nu har förstått mig och inser hur uppseendeväckande du har syndat mot Honom som bär din liksom alla våra liv i Sin allsmäktiga hand."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net