[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 23; kap. 12; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
[1] Att det nu (Frankrike) formellt (1) visar sig som Babylons beskyddare, medan det i själva verket är dess fiende, är helt sant, ty genom detta kommer det att hålla tillbaka andra staters härskare, som fortfarande är mycket välvilligt inställda till Babylon, för att med gemensamma krafter återinföra det gamla nattmörkret i högsätet för att förslava sitt folk än mer än någonsin tidigare. Ty ytterst lite av en fri, god vilja gentemot sina folk finns kvar hos de gamla härskarna. Vad de nu gör till förmån för folket har framtvingats av omständigheterna. Om de kunde bli kvitt dessa omständigheter genom någon fördelaktig metod, så skulle de omedelbart börja sjunga en annan och faktiskt väldigt sorgsen sång till sitt folk, och folket skulle återigen tvingas dansa efter den gamla spanska inkvisitionens pipa, vilket säkert inte någon längre skulle önska sig.
[2] För att i ett slag bli kvitt alla nuvarande omständigheter, vilka fortfarande svävar mellan gott och ont, skulle betyda förödelse av länder och folk. Därför måste allting ta en viss tid på sig i denna värld. Så länge som det nya druvmust - vinet inte har jäst färdigt ännu och sålunda inte gjort sig av med alla sina föroreningar genom sin egen aktivitet, så kommer det inte att bli ett rent och andligt vin.
[3] Om någon vill bygga ett nytt bra hus, bör han förstöra det gamla huset helt endast efter att han har byggt det nya. Ty om han omedelbart skulle förstöra det gamla, var skall han då bo och vem skall skydda honom mot alla möjliga besvärligheter under den tid då det nya huset byggs? Då är det klokare att bära en gammal rock, oavsett hur sliten och av nöd lagad denna blivit, tills en ny är klar än att gå omkring naken.
Och, enligt min mycket goda ordning, måste därför den ena saken alltid komma ur den andra efter vilket den kan vara och bli hållbar.
[4] Under den tid som jag undervisade folket på jorden, var hedendomen i stor utsträckning spridd åt alla håll i alla slags utformningar och skepnader, och min lära var bara en lysande morgonstjärna i den stora hedniska natten. Morgonstjärnan blev lätt snart täckt av hedningarnas mycket tjocka moln, och detta i så motto att folket knappt kunde se och endast med svårighet kunde gissa sig till dessa sanna position.
Vissa sade: ’Se här’ och andra: ’Se där’. Och det hände att de tog andra stjärnor för morgonstjärnan och tillbad dem mycket. Och för den tidigare i högsta grad mäktiga hedendomen var det mycket enkelt att smälta samman och förena morgonstjärnan med sig själv, och på detta sätt presentera sig som den enda, sanna, gamla morgonstjärnan för de människor som frågade om morgonstjärnan om vilken de hört talas om upprepade gånger.
[5] Morgonstjärnan som på detta sätt förvrängs och täcks av moln utför också underverk inför de blinda människorna, medan endast namnet Zeus förvandlades till Mitt. Och folk var nöjda, och den gamla hedendomen fanns med mycket små förändringar kvar. Men trots alla förföljelser förblev Min Lära oskadd och väl bevarad hos ett fåtal personer. Den ädla säden, som föll i god jord, sköt rot, frisk och stark, blomstrade och bar god frukt, fastän i hemlighet, oförmärkt för Babylons skökas blinda ögon.
[6] Morgonstjärnan blev en sol som nu stiger upp helt och hållet och hedendomens moln kommer aldrig mer att kunna skymma den solen, så att inte ens någon med dåliga ögon kommer att kunna ta dag för natt.
[7] Ljuset från Mitt blixtsken har blivit mäktigt och kommer aldrig mer att stötas bort av den hedniska natten. Hur då? Det har jag tydligt visat i denna ’nota bene’.
[8] Jag vill avsluta detta skrivande1 för att med all min kärlek förmana var och en av mina vänner att inte bara läsa detta, utan att ta det till sitt hjärta och att tro att jag är den Ende, som har uppenbarat detta utifrån Min fria barmhärtighet mot mina vänner för att ge tröst åt deras hjärtan och lysa upp deras själs förnuft. Och i gengäld önskar jag inget annat än er uppriktiga kärlek och sålunda också en levande tro.
[9] Den som av kärlek till mig kan och vill göra något speciellt för min alltid jordiskt fattiga och nu redan gamla hjälpare (2), kommer jag snart att belöna honom mångfaldigt, amen. Detta säger jag, Herren, det eviga Livet och Sanningen.
[10] Och i nästa skrivning återvänder vi nu igen till evangeliet. Vi kommer fortfarande att stanna en halv dag i Genesaret, därefter kommer vi snart att resa igenom de 10 städerna.
Fotnoter:
(1) Proforma: gjort som en formalitet.
(2) Betydelse Skrift nr. 297 (Grosses Evangelium Johannes) av Jakob Lorbers ursprungliga handstil. 2 Jakob Lorber.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.