[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 23; kap. 10; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
[1] Vad är det för mening med att sy en ny bit tyg på en gammal utsliten rock, för att den lagade plätten skall täcka den nakna huden och under en tid skydda den mot vinden. Men när då bara en liten storm blåser upp, kommer denna lätt att riva bort det nya tygstycket från den gamla, utslitna rocken och samtidigt också en del av rocken. Vem kommer då att täcka hans nakna hud mot kylan? Gör därför genast en helt ny rock åt er så länge ni fortfarande har medel till detta, och slösa inte genom att köpa nya tygbitar för att reparera den gamla och helt utslitna rocken, vilket inte lönar sig. När stormar då blåser upp kommer dessa inte längre att skada er hud.
[2] Vilken äkta gästgivare vill hälla nytt vin i gamla läglar? Vad kommer att hända med dessa läglar när det nya vinet jäser i det? Vinet kommer att ha sönder läglar, och den okloka gästgivaren kommer att förlora både läglarna och vinet. En ovis härskare som skjuter in en ny förordning i en gammal kan förvänta sig detsamma. Med nödvändighet kommer den nya att förorsaka den andras förstörelse, och härskaren kommer att förlora allt på grund av detta: sin konstitution, sitt land och sitt folk, eftersom det redan finns flera exempel på detta nu i Europa, och snart kommer andra att följa.
[3] Jag säger eder: den som fortfarande flirtar med den specielle mannen som kallar sig själv gudfruktig och pratar med honom med en orms tunga, medan mitt ljus från himlen blir alltmer intensivt, kommer snart att bli helt övergiven och ensam. Ty jag vill att det långvariga fjäskandet för Babylon (1) slutligen skall få ett slut. Från och med nu kommer allting att bli nytt och annorlunda, och Mitt Ord som jag har utgivit till apostlarna och många andra människor måste nu uppstå med ny styrka och kraft, och sedan räcka fram till tidens Ände för denna jord. Alla måste komma in i solen och värma sig i ljuset av Min lära från himlen. Och de som ärligt och uppriktigt erkänner och älskar mig, måste från vaggan till graven åter få ett beständigt mycket synligt förhållande till mina änglar och så också till Mig, precis så som det var under den första tiden.
[4] Nu frågar ni också vad som kommer att hända i ert land, där de gamla läglarna kommer att spricka på grund av det nya vinet som med kraft tvingas in och vinet förslösas. Jag säger till eder: Säkert tusen gånger bättre än nu när nästan ingen ens litar på sin ärligaste broder av rädsla för all det elände och trångmål som kan bli följden av lång och kostsam tvekan, medan han alltid säger: "Du vet aldrig vad som kan hända."
[5] I det ögonblick som vinläglarna spricker, kommer de stora konsumenterna inte längre att finnas till. Och staten kommer att se till att de som lojalt tjänade staten och folket under en lång tid med själ och hjärta kommer inte att sakna någonting. Men mer än en kvarts miljon gatflickor och dagdrivare utan merit - oftast från prästsidan - kommer inte längre att lyfta sina stora löner och pensioner (2), utan kommer tvärtom att strängt tvingas betala statens skuld, därför att detta kommer att beaktas under alla omständigheter, så att den ena brodern inte klagar på den andra.
[6] Under alla omständigheter så är det jag som återigen bestämmer nu. Och detta innebär att kaos inte längre kan existera till nackdel för dem som håller fast vid mig. Detta år kommer jag ännu att ha lite mer tålamod med det land under vilka lagar ni lever, men inte mycket längre - även om många av mina gamla vänner fortfarande bor i sin kropp och under stor kärlek och tro. De som följer mig, och de nyupplysta, kommer säkert att bli räddade, men alla de andra kommer att bli tuktade.
[7] Nu säger du självklart inom dig själv igen: "Ja, Herre, allt detta är okej, för när väl vissa folks styren är odugliga och illasinnade, måste folket få ett annat som uppfyller människornas fysiska och särskilt dess andliga behov. Men så länge som de gamla avgudatemplen, som kallas Guds eller kyrkans hus, fortfarande finns med sina tjänare, som utför sina mässor, och till de ännu många blinda människorna fortfarande ivrar för det betydelsefulla i att prästerligt underkasta sig Gud, särskilt på pilgrimsorter och kloster, kommer ett nytt folkets styre - oavsett om det är ett resultat av en ny konstitution eller av en ny härskare - alltid att riskera att återigen gradvis återfalla till det gamla mörkret. Och detta desto snabbare när tempeltjänarna måste leva på inkomsten från sitt prästerliga arbete. Om de då för en viss tid måste finnas som folkets lärare, så låt dem avlönas som vilken annan civil tjänsteman som helst. Men de borde aldrig vilja ha eller acceptera någon betalning från någon för sin tjänst åt kyrkan.
Då skulle säkert tempeltjänarnas bestyr med att utnyttja, lura och bestjäla folket mycket bestämt få ett slut. Och pilgrimsfärder, mirakelstatyer och -lämningar och fortfarande mycket mer av kyrkliga missförhållande och missbruk kommer snart att upphöra."
[8] På detta säger jag å ena sidan att din åsikt är helt och hållet rätt och riktig och under en tid skulle detta fungera fint eftersom den så kallade religiösa mannen otvivelaktigt skulle känna sig mera engagerad i att undervisa folk, för vilket han är betald, än i prästerliga ceremonier, som han inte längre tjänar något på. Men om han skulle utföra sin prästerliga tjänst utan betalning, skulle de blinda människorna anse honom för att vara ännu viktigare på grund av hans värde för Gud, och på så sätt automatiskt falla ned i sin gamla vidskepelse, än värre och djupare än tidigare. Det som skulle förläna honom högt och storslaget anseende hos folket skulle den religiösa mannen inte framhäva som något utan värde för mig, utan något som är i högsta grad tilltalande för mig. Och på detta sätt skulle han binda folket fastare till sin gamla vidskepelse och skapa en ny tron för Babylons skökas långa maktinnehav, som nu närmar sig sitt absoluta slut.
[9] Så låt prästerskapet exploatera folket. Låt det fortfarande blinda folket vallfärda och betala för dyra mässor. Låt dem bikta sig, gå i kyrkan, ställa till med överdrivna dyra processioner för sina avlidna, låt dessa präster söka efter kvarlåtenskap och sälja dyra dispenser och syndaförlåtelser. Låt dessa babylonier göra ännu värre saker, så tar snart också den blindaste sitt förnuft till fånga och säger: "Nej, en sådan religion kan bara bli ett bedrägeri, ty de som är mest övertygade om Kristi äkta lära och bör handla därefter, visar genom sina gärningar att de själva inte fäster någon vikt vid läran överhuvudtaget, de tror inte på en Gud, och således är de helt enkelt falska profeter. De bryr sig bara om materiella ting. De tar ofta ifrån folk deras ägodelar genom alla slags bedrägerier. Och ifall detta inte räcker, tar de det ifrån dem med någon form av lagligt tvång som tillåts dem av staten. Och de ger inte ens en törstig själ en smutt vatten av alla de saker som de helt enkelt rövat bort. Därför måste alla dessa falska profeter försvinna. Bort med dessa ulvar i fårakläder som förtär och bort med allting med vilket de plågade, bedrog och bestal de stackars blinda människorna. Bort med tempel, altare, hemliga bilder, reliker, klockor och alla värdelösa prästsaker som inte har något andligt livsvärde. Från och med nu kommer vi själva att undersöka Kristi hela lära och låta den förklaras för oss av äkta lärare som upplysts av Gud, och då kommer vi att leva och handla därefter. Och den sanna läraren kommer inte att bli hungrig och törstig vid vårt bord, och han kommer inte heller att behöva gå runt med nakna fötter."
Fotnoter:
(1) Fjäskandet: att ställa sig in hos.
(2) Under åren 1868-1874 ändrades kyrkolagarna till statliga lagar. Som ett resultat blev många kyrkliga ämbetsmän utan jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.