[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 9; röd text = Jesus, svart text = alla övriga. Den svarta texten i kursiv stil är hämtad från Johannes Evangelium i Nya Testamentet.]
43. Nästa dag beslutade Jesus att återigen gå till Galileen, och han finner Filippos och säger till honom: "Följ mig."
[1] På morgonen säger jag till de två: "Min tid i denna öknen har kommit till ett slut. Jag skall vandra till Galileen varifrån jag har kommit. Kommer ni med mig? Jag lämnar beslutet till er
för jag vet att ni har fru och barn som det inte är lätt för er att lämna. Men ingen som lämnar något för Min skull kommer att förlora vad han har lämnat, utan kommer att återfå det många gånger om."
[2] Petrus säger: 'Herre, för din skull skulle jag ge upp mitt liv, för att inte nämna min fru och barn. De kommer att överleva utan mig, för jag är en tiggare och kan inte ge dem mycket bröd. Vårt fiske ger knappast nog för att föda en person, än mindre en hel familj. Min bror Andreas kan bekräfta detta. Även om vi föddes i Betsaida, var vi tvungna att komma till dessa ödsliga stränder av Jordanfloden, som är relativt rik på fisk, för att skaffa mat, och där vi nu också har blivit döpta av Johannes. Vår far Jonas är fortfarande stark och så är våra fruar och systrar. Om man till detta lägger välsignelsen från ovan, så kommer de att klara det. "Jag lovordade dem båda, och vi började på vår väg.
44. Filippos kom från Betsaida, från Andreas och Petrus stad.
[3] På vägen, som för ett tag fortfarande följde Jordanflodens strand, möter vi Filippos, som också föddes i Betsaida och nu på morgonen fiskade upp sin frukost i av Jordanflodens vågor. Petrus fäste min uppmärksamhet på honom och sade: "Herre, det här mannen lider mycket och är väldigt fattig, men fortfarande den ärligaste och rättfärdigaste man, full av äkta fromhet i sitt hjärta. Skulle du kunna tänka dig att låta honom komma med oss?
[4] På ett sådant härligt förslag från Petrus säger jag bara: ”Filippos, följ mig. "Utan tvekan kastar han ner näten och följer mig, och frågar inte ens vart. Först på vägen berättar Petrus för honom: "Den vi följer är Messias." Men Filippos säger: "Mitt hjärta berättade redan detta för mig i det ögonblick han kallade mig så omsorgsfullt.’
[5] Filippos var dock ogift och bodde med de fattiga fiskarna som lärare, eftersom han hade ganska goda kunskaper om Skrifterna. Han var personligen bekant med Josef från Nasaret och kände sålunda också Mig och många av de saker som hade hänt vid min födelse och under mina första år. Han var också en av de som i hemlighet hoppades på Messias i Min person, men eftersom Jag, från Mitt tolfte år och framåt, inte utförde något mirakel och levde och arbetade som alla andra vanliga människor så hade också det första underbara intrycket, som skapades av omständigheterna kring min födelse, hos många människor gått helt förlorat. Även de som hade varit mest upphetsade sade att min födelse hade blivit så minnesvärd tack vare det, som det uppfattades, så underliga sammanträffande mellan olika omständigheter och fenomen som säkert inte på något sätt var förknippat med min födelse. Dessutom hade den mycket geniala varelsen från Mina tidiga år så fullständigt försvunnit att inte ett spår av det kunde återfinnas när Jag blivit en vuxen man. Men Filippos och några andra höll fortfarande kvar ett visst hopp om Mig, för de kände till Simeons och Annas profetior vid tiden för Min omskärelse i templet och tänkte mycket på detta.
45. Filippos finner Natanael och säger till honom: "Vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av profeterna: Det är Jesus, Josef från Nasarets son. "
[6] När Filippos, som följde mig, möter Natanael, som han hade tittat efter på vägen, sittande under ett fikonträd upptagen med att reparera sina fiskeredskap säger han till honom full av glöd: "Broder, jag letade efter dig längs den ganska långa vägen och glädjer mig nu av hela mitt hjärta åt att ha hittat dig, ty se, vi har hittat den det talas om av Moses i lagen och av profeterna. Det är trots allt Jesus, Josefs son, från Nasaret. '
46. Natanael sa till honom: "Kan något gott komma ifrån Nasaret? "Då säger Filippos:" Kom och se själv. "
[7] Därpå säger Natanael nästan lite motvilligt: ”Vem känner inte till den bedrövliga hålan Nasaret. Kan något bra kommer från denna håla? Och (på ett ganska självklart sätt) minst av allt Messias. "Men Filippos säger:" Jag är medveten om att i detta avseende har du alltid varit emot mig, även om jag har presenterat min argument för dig hundra gånger. Men kom och övertyga dig själv nu så kommer du att erkänna att jag har haft helt rätt.
[8] Natanael reser sig tankefullt upp och säger: "Broder, det skulle vara ett underverkens underverk, för Nasarets slödder är säkert det värsta i världen. Med en bit romersk tenn kan du göra en nazarén till vad du vill. På detta stället har det inte funnits någon tro på länge, varken på Moses eller på profeterna. Kort sagt kan du göra en nazarén till vad du vill, och ordet "Den här eller den där är till och med sämre än en nazarén" har redan blivit ett gammalt ordspråk. Och du påstår att Messias, som du vill att jag ska träffa, är därifrån? Åh ja, ingenting är omöjligt för Gud. Vi får se.'
47. När Jesus ser Natanael komma, säger han högt: "Se, en sann israelit: Det finns inget falskt hos honom. "
[9] Med dessa ord följer Natanael Filippos till Jesus, som under tiden hade satt sig ned för en liten vila ungefär hundra steg bort. När båda männen redan var nära Jesus säger han högt: "Se, en sann israelit. Det finns inget falskt hos honom. "
48. Natanael frågar honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarar: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig."
[10] Nathanael är förvånad över hans så väldigt sanna uttalande som kommer högt från min mun och frågar snabbt: "Hur känner du mig så att du kan säga detta om mig? Bara Gud och jag själv kan känna till min innersta natur, och jag har aldrig varit en skrytmåns och inte heller har jag lovprisat mina dygder. Hur kan du då veta hur jag är? " Men jag tittar på honom och säger: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos talade till dig.
49. "Rabbi," säger Natanael, "du är verkligen Guds Son: du är Israels konung. "
[11] Detta Mitt uttalande om honom förvånar Natanael och djupt rörd i sitt hjärta säger han: "Mästare, trots det faktum att du är en nasaren, är Du verkligen Guds Son. Ja Du är
utan tvekan den sedan länge efterlängtade Israels konung, som skall befria sitt folk från fiendernas grepp. Åh, Nasaret, Åh, Nasaret, så liten du var och hur stor du nu håller på att bli. Den sista kommer att upphöjas till att bli den första. Åh, Herre, så snabbt gav du mig tro. Hur hände det här att allt tvivel har lämnat mig och att jag nu fullt ut tror att du är den utlovade Messias?
50. Jesus svarar och säger till Natanael: "Du tror för att jag sa till dig: Jag såg dig under fikonträdet (innan Fillipos talade till dig). (Men jag säger dig), du ska få se större saker än detta. "
[12] Jag svarar på Nataniels fråga först med de ord som anges i vers 50, och påpekar därmed för Natanael att han nu, för att vara säker, tror att jag är den utlovade Messias, men tvingades att tro genom att i Mig upptäcka det allvetande, som bara Gud kan besitta. Jag tillägger också att han i framtiden kommer att få se större saker, varigenom jag ville säga så mycket som: Nu tror du tack vare ett mirakel, i framtiden kommer du att tro fritt.
51. Och Jesus tillägger: "I sanning, i all sanning säger jag er allt, från och med nu skall ni se Himlen vidöppen och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen: "
[13] Och i sanning, i den rena sanningen säger jag verkligen till er: från och med nu kommer ni att se alla Himlar vidöppna och Guds änglar uppstigande och nedstigande på Människosonen, vilket betyder så mycket som: I framtiden, när ni genom Mig kommer att uppnå er andes återfödelse kommer livets dörrar att öppnas. Då vill ni, själva änglar, se de människor som genom Mig gjordes till änglar i återfödelsen, och därigenom också "Guds barn", uppåtstigande från döden till det eviga livet. Å andra sidan kommer ni också att se många ursprungliga änglar som stiger ned från alla himlarna till Mig, allt livs Herre, för att där följa Människosonen, enligt Johannes exempel och vittnesbörd.
[14] Så detta är nu den rätta tolkningen av det första kapitlet, men låt ingen tro att detta är en helt övergripande tolkning. Å nej, inte alls, men vad den ger är en praktisk vägvisare med hjälp av vilken alla med god vilja kan få vägledning in i den gudomliga visdomens olika djup vilket gör det möjligt för henne att se och känna igen mycket av livet sanna mening i varje enskild vers. Dessutom, som redan sagts, är denna gåva en sann riktningsvisare genom vilken allt kan utvärderas och styras.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.