[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 10; kap. 45; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]
[1] Därefter kallar jag igen på Oubratouvishar och sade till honom: ”Visa oss nu, hur väl du är bekant med luftens krafter, eftersom denna i begynnelsen gavs till den rena människan, för att också härska över luftens andar, så att de också kan användas under alla omständigheter, om hon skulle behöva deras tjänster! Visa oss alltså, i vilken grad du fortfarande är utrustad med denna urtida livsförmåga.
[2] Omedelbart kallar ledaren till sig tio av sina kunnigaste medhjälpare och beordrade dem att forma en cirkel runt honom, var och en med sin högra fot täckande hans grannes vänstra och sträcka ut sina händer mot honom. Detta skedde genast, och vår ledare började snurra runt, lämnade marken och flöt nu fullständigt i luften, en god manslängd över marken.
[3] I denna position frågade han mig och han skulle svinga ännu högre, eller om detta var tillräckligt som ett vittnesbörd.
[4] Och Jag sade: ”Detta är tillräckligt, kom därför tillbaka!”
[5] Genast lämnade de tio cirkeln och ledaren var kvickt tillbaks på marken igen, bugade djupt framför Mig och frågade Mig om han skulle göra något mer.
[6] Och Jag sade: ”Hur rycker du upp träd med rötterna och flyttar stora klippblock?”
[7] Ledaren sade: ”Herre, vårt land lider betydande brist på starka och stora träd; endast de högre bergen har nöjet att ha dem. På de högt liggande betesmarkerna som Kamb’sim inte kan nå kan vi på vissa platser finna bohahania-träd som i vanliga fall tjänar som hem åt apor. Här och där kan vi också finna cypresser och myrra, vilda dadlar och bock och kycklingbröd. Detta är de enda träd som finns i vårt land.
[8] På slättena och på vårt lands vindskyddade hörn växer endast de ädla dadlarna, fikonet, ouraniza (apelsin) och semenza (granatäpple) och flera betydelsefulla buskar, vilka förser oss med byggmaterial för våra hyddor.
[9] Att dra upp dem med rötterna kräver verkligen ingen märkvärdig kraft; Dock har vi inte än prövat vår styrka på de starkare träden, även om vi inte tvivlar på att också de, liksom de tyngsta och största klippblocken, måste lyda vår vilja. Här på detta berg står ett enormt träd, som vi naturligtvis varken vet namnet på eller vilka övriga egenskaper det besitter. Likväl kan vi försöka om det är möjligt eller inte att dra upp det med rötterna genom vår vilja!”
[10] Den gamle Marcus säger: ”Lydigaste tjänare av alla världens herrar! Nu är detta ett minst femhundra-årigt cederträd! Sju män är knappast tillräckligt för att omsluta det, och fyra väldigt starka och erfarna trädhuggare kommer svårligen att kunna hugga ner detta cederträd på två dagar. Och nu vill sex män och sju kvinnor gå dit och vill rycka det upp med rötterna utan hacka eller yxa?! Denna historia, om inte i hemlighet stödd av Herrens allsmäktiga vilja, kommer nu med säkerhet att bli lite sällsynt!”
[11] Jag sade: ”Ha bara tålamod, Min gamle krigare! Även denna gång kommer Jag helt och hållet att låta bli att blanda in Min vilja, och ändå, inom en kort stund kommer trädet att lyftas från marken med alla sina rötter!”
[12] Medan de talade med Marcus, sätter de svarta väldigt försiktigt sina händer på trädstammen, nämligen på ett sådant sätt att ena morens högra hand alltid täcker grannens vänstra. De förblev helt tysta i ungefär en halv kvart i en sådan position bredvid trädet. Efter denna tid började trädet väldigt långsamt att vrida på sig och ett enormt knakande ljud kunde höras. Då började alla närvarande bli helt förbluffade och ingen förstod hur man ens delvis skulle tolka detta fenomen.
[13] När trädet nu, inklusive de tretton som nu omfamnade det väldigt lätt, började vrida sig mer och mer, kunde man se att det tillsammans med jordklumpar och de omfamnande morerna, redan fritt vred sig i luften. Då började några, särskilt kvinnorna, att skrika eftersom de trodde att det fallande trädet skulle mosa några av morerna.
[14] Emellertid sade Jag till de ängsliga: ”Var inte rädda, trädet kommer läggas ner väldigt försiktigt och ingen kommer att skadas av dess fall!”
[15] Därmed blev alla lugna, och i samma stund släppte de klappande morerna taget om trädet och hoppade plötsligt ner från berget och kom till oss. I samma stund började trädet svaja fram och tillbaka, vred sig till slut mot sin naturliga tyngdpunkt och lade sig efter en stund väldigt mjukt ner mot marken.
[16] När trädet rycktes upp med rötterna på detta sätt, visade Jag också morerna ett klippblock som vägde åtminstone 5 000 centner (1 centner = 50 kg) och sade till ledaren: ”Lyft också detta stenblock och placera det i samma hål som uppstod när ni lyfte trädet!”
[17] Kvickt gick samma morer till klippblocket och omfamnade det på samma sätt som tidigare skett med trädet. Klippblocket flöt nu i luften ännu tidigare än trädet hade gjort. På grund av sin större storlek, omfamnades det naturligtvis av ganska många fler morer, men det stod klart för alla att tusen av de starkaste människorna inte på långt när skulle vara tillräckligt för att bemästra detta klippblocks vikt.
[18] Inom knappt hälften av en kvarts timme stod klippblocket stadigt fast i hålet och morerna kom tillbaka till oss och ledaren frågade Mig om det fanns något mer att göra.
[19] Men jag låtsades som om jag tänkte på något vilket ledaren omedelbart märkte, och han sade till Mig: ”Åh, något enormt förestår återigen, eftersom du håller rådslag med dig själv! Därför att vi var av den uppfattningen att allt som Gud vill göra står för Honom mycket klart redan sedan evigheter !”
[20] Jag sade: ”Å ja, så är det! Men Jag gav er lite vila eftersom det som ni fortfarande måste göra för mig alltid är er mest ogynnsamma uppgift, och ni behövde lite vila för de två uppgifter, som krävde mycket från er externa yttre livssfär. Ni har nu vilat er och nu måste ni visa hur ni gör upp en eld och också hur ni är herrar över detta element! Gå och gör upp en eld och visa därefter att ni är dess herre!”
[21] Genast bildade alla morer en halvcirkel runt en stor, men sedan ganska länge redan mycket torr, buske och sträckte sina händer och fingrar som strålar emot busken. Inom några ögonblick började busken att pyra, röken blev starkare och starkare och plötsligt stod busken i lågor. När busken emellertid brann för fullt med stora lågor låg alla morer med sina ansikten mot marken i en stängd cirkel runt elden och på ett ögonblick släcktes elden så till den grad att inte en enda glödande liten gnista kunde hittas i hela den till hälften nedbrunna busken.
[22] Därefter kom morerna tillbaka och frågade Mig om de hade utfört sin handling på ett tillfredsställande sätt. Och jag gav dem bästa betyg. De ville omedelbart ha ord som undervisning för dem, men jag bad dem att vänta lite, eftersom Jag först var tvungen att förklara deras handlingar för de vita. Med detta var morerna nöjda och vi gick tillbaka till våra bord.
Översättning från engelska av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.